Aktivarum

Anna Ardin, Ms W, Julian Assange och Åklagarmyndigheten

augusti 24, 2010
29 kommentarer

Är Sveriges rättssäkerhet är satt på undantag så snart en kvinna anklagar en man för något sexrelaterat brott?

Dåvarande arbetsmarknadsminister Littorin bedömde han var  chanslös mot anklagelser om sexköp. Wikileaks frontman Julian Assange anhölls i sin frånvaro för dubbla våldtäkter (mer…)


Assange-gate är rena dokusåpan

augusti 23, 2010
11 kommentarer

Välkommen till första Avsnittet av Assange-gate. Här skall vi presentera huvudpersonerna i den första säsongen.

Anmälaren: Anna Ardin, SKS, Förövarens presskontakt. Hängde ut Assange i Expressen så snart hon och jokern hade lämnat sina redogörelser för vad som hänt till polisen. (mer…)


Allt om Assangeaffären, Radikalfeminism och JO-anmälan

augusti 22, 2010
34 kommentarer

Tanken var att det förra inlägget skulle vara det sista men pga den snabba utvecklingen blir det ett till inlägg om Assange-affären.

Daphne Patai, professor i Womens studies skriver i sin bok ”Heterophobia: Sexual Harassment and the Future of Feminism” hur radikalfeminismen utnyttjat mediesamhällets ihåliga integritetsskydd för sin affärside att bygga makt genom att på lös grund anklaga män för sextrakasserier.

”She criticizes the ”sexual harassment industry” comprised of campus administrators, radical feminists and ”post-trauma” therapists who continue to expand the definition of sexual harassment and habitually disregard due process.”

Disregard of due process och heterofobi är beskrivningar som verkar passa utmärkt på Assangeärendet

I mycket snabb takt blir nu våra misstankar bekräftade. Det är varken en serievåldtäktsman eller en konspiration från CIA. Det är två unga kvinnor med skev manssyn, orealistisk bild av sitt sexliv och sist men inte minst en feministisk åklagare med orealistisk bild av vad våldtäkt innebär.

Jouråklagaren Maria Häljebo Kjellstrand är redan nu JO-anmäld av Rättssäkerhetsorganisationen RO. Det är Johann Binninge, RO:s ordförande som anser att Kjellstrand gått för långt. ”Hon hade inte tillräckligt med information, och det visar också den totala kovändningen timmar senare. Jouråklagaren gick över gränsen.”

Nu har ett av de tyngre namnen uttalat sig i frågan. Kände juristen Sven-Erik Alhem är mycket kritisk mot hur åklagarmyndigheten har skött affären. Till DN säger Alhem:

För det första så sker anhållandet på den starkare misstanken ”sannolika skäl”. Det berättar att misstankarna är särskilt starka. Sedan hävs beslutet några timmar senare, utan att något nytt i fallet verkar tillkommit. Det är mycket förvirrande.”

För det andra brukar ett anhållande i frånvaro inte offentliggöras. Det gagnar inte precis saken utan ger den misstänkte en chans att undkomma. Nu skedde det likväl med pukor och trumpeter. Och så blåses allt plötsligt av!”

Sven-Erik Alhem summerar:”Att först anhålla Julian Assange och sedan häva anhållandet inför världspressen är en flopphistoria för åklagarna” Anders Forsström vid DN kommenterar:

”Just den högremisstankegraden ”sannolika skäl” är, vad DN.se erfar, mer regel än undantag när det handlar om våldtäkt, vilket skulle kunna tala för en slentrianmässig eller automatiserad bedömning av misstankegraden i samband med anhållanden.”

”Saken bekräftades också direkt av jouråklagaren Maria Häljebo Kjellstrand, som i går till DN.se sa: – Det är normalt att ange ”sannolika skäl” i samband med anhållande om våldtäkter.”

Vår kommentar:Att det är det normala dvs vanliga betyder dock inte för den del att det är rätt och riktigt.

Apropå jurister och åklagare. Att rättssäkerheten åsidosätts pga jäv var Svantessons farhågor angående nätverket Hilda. Man kan undra om någon av huvudpersonerna är medlem där.

Forsström upplever att åklagarmyndigheten tycks ha som rutin att använda den högre graden av misstanke så snart det rör sig om våldtäkt.

”En enkel sökning på internet, där DN.se jämför användadet av den högre misstankegraden ”sannolika skäl” och den lägre graden ”skäligen misstänkt för” i samband med anhållande för våldtäkt visar också på samma sak.”

Vår kommentar: Rent logiskt borde det vara tvärtom. Om de flesta fall har den grövre graden av misstanke så kommunicerar inte alls den grövre graden till allmänheten eller massmedia hur starka skäl polisen har att tro att den anklagade har begått brottet ifråga.

Nu när allt fler kritiska röster höjs mot åklagarmyndighetens personal kan vi passa på att jämföra med reaktionerna på Rolf Hillegrens uttalande.

Kammaråklagare Hillegren uttalade sig i egenskap av privatperson klumpigt om våldtäkter i massmedia. Resultatet blev att flera personer krävde hans avgång. Här har en åklagare klantat sig i tjänsten och utsatt en person för missaktning inför hela världspressen.

Skall slutsatsen bli att om man klantar sig profeministiskt i tjänsten får man jobba kvar men om man klantar sig contrafeministiskt ens utanför tjänsten så är det allvarligt nog att leda till omplacering och krav på att vederbörande får sparken?

Göran Lysén, professor i folkrätt, anser att ärendet strider mot det som en rättstat ska stå för:

Lysén kommenterar i DN: ”– Det luktar dålig feminism här. Våldtäktsmål skall utredas saklig och opersonligt såvitt det gäller substansen precis som vad gäller alla andra brott.”

Frågan är om inte Sverige blivit utskämda i världens ögon. Aftonbladet beskriver det hela som en cirkus. ”Från anhållen och jagad – till friad från anklagelserna om våldtäkt. Allt inom loppet av några timmar.”

Det verkar dock råda viss oenighet bland sakkunniga om massmedia eller åklagarmyndigheten skall ta smällen.

Juridikbloggen skriver om Assange-gate: Assangehistorien är en skandal. Alla tidningar gick ut med namn. Alla får nu krypa till korset. Historien utgör den kanske tydligaste illustrationen på integritetsskyddets ihålighet i mediesamhället.

Ett rejält bottennapp gör dock bloggen deeped: ”Det är självklart att även sexualbrott måste ha hög rättssäkerhet men jag har träffat tillräckligt många offer för våldtäkt för att säga att det inte är något en kvinna enkelt anmäler eller ens pratar om.”

Upplysning till deeped: Kvinnor är inte likadana kloner utan individer som skiljer sig åt.

Vissa kvinnor har lättare än andra att enkelt anmäla och prata om sexualbrott. Vissa kvinnor skulle aldrig anmäla ens uppenbar våldtäkt. Andra kvinnor skulle med lätthet anmäla en helt påhittad våldtäkt samt fortsätta hävda detta även när de fick veta de var filmade under frivilligt soldatsex.

Det går alltså inte att hävda att ”jag vet hur svårt det är för en kvinna att….” nej det vet du inte för du har inte erfarenheter av hela landets kvinnliga befolkning. Du får helt enkelt lära dig att det finns ett antal kvinnor (lyckligtvis en minoritet) som är tväremot vad du är van med i denna fråga.

Avslutningvis har skvallret om de två anmälande kvinnorna nått närmast absurda höjder på Flashbacks forum under dagen.

Sålunda är det dags att sammanfatta spekulationerna. Tidigare trodde folk på Flashback att Piratpartiets Amelia Andersdotter var den yngre kvinnan som anmält Assange. Under dagen fick Amelia A höra talas om detta och gav följande presidentiella kommentar

”someone just sent me an email saying that someone thinks i’m the one who pulled charges against assange. i did /not/ have sex with that man.”

Hon har i alla fall humor så det räcker och blir över. Det var alltså troligen en felaktig gissning att hon var den okända Enköpingskvinnan. Flashback spekulerar nu om vem det kan ha varit men där verkar man ha kört fast.

Desto intressantare har spekulationerna varit angående den äldre kvinnan vars anmälan rör sexuellt ofredande (kopplingen till bokreferens uppenbar)

Under dagen så gjordes den kvalificerade gissningen att hon var en 31-årig tokfeminist från SKS . När Dagens Nyheter i pappersupplagan skrev att kvinnan ifråga var 31-år så ansåg Flashbacks grävare det med säkerhet borde röra sig om presskontakten Anna Ardin.

Bloggen Gotiska klubben gjorde nästan på en gång en rejäl outing. Eftersom namnet stod i inläggets rubrik så kunde man se redan vid listan av blogglänkar vilken person som avsågs. Inom kort var inlägget även på WordPress topplista så alla panelbesökare också var medvetna om mot-anklagelsen

Vi vet ännu inte med säkerhet om det är hon som är den 31-åriga kvinnan som anmälde Assange för sexuellt ofredande för att han ”gick för långt”

Men indicier finns det gott om. Kunskaparen på flashback levererade en imponerande summering av orsakerna som får många att tro det är hon som är den som ofredades och uttalade sig i kvällspressen. Men som sagt detta är bara en gissning. Bedöm själva

Det är väldigt mycket som talar för att den som startade det här drevet mot Assange är den socialdemokratiska feministen och pressekreteraren för Broderskapsrörelsen, Anna Ardin. Låt oss sammanfatta:

– Ardin var den som bjöd in Assange till Sverige. Hon jobbade ideellt som hans pressekreterare under hans tid här. Hon ordnade bla ett seminarium med Assange på LO-borgen. Vad jag minns tog hon även emot honom på flygplatsen. Hon har säkerligen spenderat mycket tid med honom, inklusive festande.
– Hon har exakt samma ålder som anmälaren, 31 år.
– Hon bor på Södermalm, där den ena påstådda incidenten inträffade.
– Assange träffade de anklagande kvinnorna i samband med hans officiella ärende i Sverige.

– Anna Ardin är uttalad feministisk aktivist med tydliga radikalfeministiska tendenser (radikalfeminism = feminism som fokuserar på ”mäns makt över kvinnor via sexualiteten”). Hon har tidigare bloggat just om gränsdragningar under sex. Hon är således mycket motiverad att göra en anmälan av ideologiska och principiella skäl. Trots att det inte var Kvinna 1 (Ardin) som påstod att hon hade utsatts för ”våldtäkt”, så övertygade hon Kvinna 2 om att gå till polisen och följde även med dit personligen.
– Kvinna 2 uppgav att hon efter sin natt med Assange sökte efter andra kvinnor som han träffat under sitt besök. Den enklaste att få tag på är förstås Anna Ardin, eftersom hon arrangerade Assanges besök, stod som kontaktperson överallt osv.

– Ardin har jobbat som jämställdhetsrepresentant vid Uppsala Universitets studentkår. En av de främsta uppgifter sådana har är att handlägga just anmälningar mot sexuell diskriminering och liknande.
– Ardin är både expert på att göra anmälningar om ”sexuella övergrepp” och, såsom pressekreterare, på att hantera press och tidningar.
– Hon har arbetat på GT, en systertidning till Expressen, den tidning som publicerade nyheten.

– Hon har twittrat om att Assange ville gå på kräftskiva. Det är mycket sannolikt att hon följde med. Den påstådda incidenten med Kvinna 1 inträffade på eller efter samma kräftskiva.
– Anna Ardin har lösenordsskyddat sin egen blogg, precis efter att hennes namn har börjat cirkulera. Hon har raderat twittringar som handlade om henne själv och Assange.
– Piratpartiet har raderat bilder och information som kopplar ihop Anna Ardin och Julian Assange.

Detta är inte allt. 2005 när en av Sveriges genom tiderna mest radikalfeministiska politiker Margareta Winberg var ambassadör där så praktiserade Anna Ardin på Sveriges ambassad i Buenos Aires. Anna Ardin hade också på sin blogg författat ett sjustegsprogram för hur man tar laglig hämnd.

Av särskild vikt för våra spekulationer är Steg 4. ”För att fortsätta exemplet ovan så kan du paja ditt offers nuvarande relation, fixa så att dennes nye partner är otrogen eller se till att han får en galning efter sig. Använd din fantasi!” samt… Steg 7: ”Skrid till verket. Och kom ihåg vilket ditt mål är medan du opererar, se till att ditt offer får lida på samma sätt som han fick dig att lida.”

Beträffande ideologisk tillhörighet, den mest extrema varianten av kulturmarxism, radikalfeminism och liknande anti-allt.

Från Ardins blogg: ”Jag tror att i princip allt är socialt skapat och jag blir vansinnig över folk som benämner kokosbollar med n-ordet, kallar tröjor med fjärilar för tjejtröjor, pratar om ”naturliga sexvanor” (när de pratar om sina egna ofta perverterade dito) eller pratar om förbud mot ”sharia” och att vi istället ska ha en regel om att ”ta seden dit man kommer” (åh, det är så puckat!).”

Fler exempel från bloggen: Socialdemokraten Anna Ardin fick följande talande resultat på valkompassen. ”V: 76%, MP: 67%, F!: 66%, S: 51%, C: 33%, SD: 32%, KD: 28%, FP: 26%, M: 23%, PP: 9%”

Det är just de partier som är mest kända för radikalfeminism, intersektionalitet, pk och kulturmarxism som ligger främst.

Hennes reaktion på resultatet är förutsägbar:”trots att jag vet att jag är sosse, blir jag alltså sosse först i fjärde hand. Men det är fine, kanske kan bortförklaras”…”men hur fan kan jag bli 32% Sverigedemokrat?”

Det hör till saken att Anna Ardin åsiktsmässigt stämmer så bra på en tokfeminist/radikalfeminist att vi kunde ha skrivit om henne även utan ursäkten att indicier tyder på att hon inte nöjt sig med teori, utan även agerat praktiskt i linje med dessa åsikter, med Assange-cirkusen som resultat.

Den enda skillnaden hade varit att hon då hamnat i kategorin genusrörelsen.

Uppdatering: We just went international! Nicholas Mead har översatt hela storyn till engelska.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: