Assangeaffären, Åklagarmyndighetens agerande och Radikalfeminsm

Man kan bara undra vad den svenska åklagarmyndighetens personal sysslat med på sistone.

Inte nog med de tvära kasten i Assangeärendet som förvirrat folk över hela världen. Åklagarmyndighetens egen informationsansvarig, Karin Rosangers bemötande av utländska massmedia är dessutom i mångas ögon rena skämtet.

Åklagarmyndigheten (hädanefter ÅM) ger ett mycket oseriöst intryck. Journalisten blir mer och mer uppenbart brydd. Se vår retoriska analys av ordväxlingarna från Al-Jazeeras inslag.

-Surely, the first step is to try and contact the person who is being accused?

I cant give you any details concerning the investigation

-Wouldnt it be logical to try and talk to him?

Uhh… I cant comment on that, unfortunately

Kommentar: Här börjar nog Al Jazeeras reporter undra om han pratar med en politiker eller en informationsansvarig. Han har ställt två generella frågor, hon besvarar den första av dem med att hon inte kan ge några specifika svar gällande detta fall.

Den andra säger hon sig inte ”kunna” besvara (vilket på engelska har två möjliga betydelse, antingen att hon inte har tillåtelse att göra det eller att förmågan att kunna göra det saknas) Då frågan var av generell art och hänvisade till om detta inte är logiskt så är bristen på svar obegriplig.

-You feel a little embarrased by all of this?

No not at all, thats not in question

-Uhh… Why not?

Because this is normal procedure

-Well, it´s quite normal to accuse somebody of rape and then… two hours later say, no, thats not the case?

Yeah it is quite common that new information gets into a case and that you have to revise uhh… the decisions.

Kommentar:Den första frågan han ställde här torde vara en varningsklockadå Al Jazeeras reporter byter spår helt och hänvisar till det pinsamma i situationen för personer på ÅM. Han får då svaret att eftersom detta är normalt i Sverige så är det inte alls pinsamt för dem. Institutionen ÅM får då smällen.

Slutsatsen blir alltså att det är normalt för åklagarmyndigheten att först komma med en grov anklagelse och sedan ett par timmar senare säga, oops, det var visst helt fel. Detta trots att denna form av anklagelse i sig har mycket allvarliga följder ”defamation” för den utpekade även om den senare dras tillbaka.

Julian Assange har också bemött anklagelserna personligen på Al Jazeera. Han tillbakavisar samtliga anklagelser som grundlösa.

Han bekräftar att den första informationen han fick var att han var anhållen för dubbla våldtäkter. Han säger att den informationen oerhört snabbt spreds i världen och påtalar att wikileaks redan blivit varnade av australiensiska kontakter för någon sorts kampanj med syfte att svärta ner wikileaks.

Intresset för Assange-gate är rekordstort. All ny information i samband med rapporteringen leder till nya rekordantal i antalet besökare. Nicholas John Mead har även översatt större delen av rapporteringen till engelska under rubriken ”how to smear a hero”. Mera om detta kommer under dagen.

Den JO-anmälda Jouråklagaren Maria Häljebo Kjellstrand som först tog beslutet att anhålla Assange har duckat för frågorna.

Det är mycket möjligt att vad ÅM gör är normalt tillvägagångssätt men var är nu den där berömda normkritiken när den behövs? Det kanske är normalt (vanligt) men är det skött på ett bra sätt? Är det professionellt att anklaga folk för grova brott och inte kunna säga varför?

De hänvisar till den pågående utredningen de inte kan uttala sig om, men misstankarna om våldtäkt är nu borta så på vilket sätt är anklagelsen om våldtäkt en pågående utredning? Är det gamla rutiner som möter det moderna informationssamhället och visar sig inte fungera längre?

Vi hänvisar i rubriken till radikalfeminism. Vad menas då med begreppet radikalfeminism?

Enligt marxism och då särskilt den nyare kulturmarxismen (ofta kallad pk) är det viktiga att tänka på hur grupper påverkas av att ha olika mängd makt. I grupper med mindre makt anser de sålunda ofta att individens val saknar betydelse och skall ignoreras för gruppens bästa.

När de pratar om minoriteter menar de inte antal utan styrka. En minoritet enligt dem är en grupp med mindre makt. Dvs alla grupper förutom den som anses vara dominant beskrivs som minoritetsgrupper. Kvinnor är enligt dem minoritet på universitetet även om de utgör över 60% av de studerande.

Så här beskriver kommentarer på feministiskt initiativs blogg intersektionalitet vad de menar med rasism:

”Ordet Rasism, som det används av oss i F!, handlar om et strukturellt system där de som har makt upprätthåller den makten, genom att definiera fram skillnader mellan människor och tillskriva negativa egenskaper till den marginaliserade gruppen.”

Observera ”som det används av oss” Vad övriga mänskligheten anser vara rasism spelar alltså ingen roll för dem. Narcissism tycks vara en del av partiprogrammet. Den politiska dimensionen av detta försöker vi hantera i diskussionerna om Mansrörelsen.

I grunden är det en demokratisk fråga. Får man diskutera alternativa åsikter eller råder enpartistat?

Obs! Det är fortfarande okänt om Assanges presskontakt är den 31-åriga kvinna som följde med den andra kvinnan och själv anklagade honom för ofredande.

Men det vore mycket konstigt om det skulle visa dig att det inte var Anna Ardin, SKS Broderskapsrörelsen som ansåg sig ha blivit ofredad av Assange på kräftskivan som hennes twitter visade de var på väg till. Profilering är en osäker vetenskap men profilen stämmer ovanligt bra.

Sålunda är vår fortsatta hypotes att Södermalmskvinnan ifråga är Anna Ardin. Febril aktivitet gällande bloggnedstängning och radering av uppgifter är det främsta tecknet på att detta inte är en vild gissning. Vidare så är det möjligt Assange är skyldig till sexuellt ofredande.

Man skall komma ihåg att det inte krävs mycket för att anmälas för sexuella trakasserier/sexuellt ofredande idag.

Så här beskrivs det hela på Uppsala universitets Filosofiska institution där Anna Ardin arbetat med just dessa frågor. ”Med sexuella trakasserier avses sådant ovälkommet uppträdande grundat på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetet”

Ovälkommet uppträdande? Men det som är ovälkommet för en person är ju inte ovälkommet för en annan, slutsatsen blir att personer måste ha en skylt runt halsen som säger vad som är välkommet för att sexuella trakasserier under de omständigheterna inte skall riskera ske.

Alternativet är attfolk inte tar kontakter med nya människor alls utan bara interagerar med de som de känt sedan de gick i skolan

Dvs de personer hos vilka de redan vet vad som anses vara välkommet. Skall folk går runt och vara rädda för varandra? Hur tänker man när man förespråkar sådana här orealistiska tankar?

(Uppdateras löpande)

---

Publicerat i Assange-fallet
Tags: anna ardin, assange al jazeera, assange rape, assange våldtält, assange-gate, häljebo, karin rosander, karin rosanger, kjellstrand, rosander, rosanger, wikileaks rape