Att uppfinna elden om och om igen

Är det rimligt inom vetenskapen att den som ifrågasätter får sakna valida argument medan den som förespråkar måste ha tunga belägg?

Idag funderade jag ett bra tag på den nyordning som verkar råda inom åsiktsindustrin där forskare och kontraforskare är aktörer. Jag kom fram till att idag så har förespråkaren av det bevisade alltid nackdel i debatten.

Det krävs nämligen sällan belägg för att få kritisera något det getts belägg för. Sålunda så ligger alltid mycket högre arbetsbörda på den som faktiskt presterar någonting konkret än på den som ifrågasätter vad andra förespråkat. Det enda personer som inte håller med om någonting välgrundat behöver göra idag är nämligen att kräva bevis på samma sak om och om igen utifrån nya perspektiv tills den ansvarige tröttnar, ger upp och lämnar debatten. Exempelvis spelar det inga som helst roll vilka belägg som ges för könets medfödda egenskaper. Men det ämnet återkommer vi till senare.

Ta istället exempelvis uppfinnaren av hur elden fungerar. Denne skulle idag inte få en lugn stund för vad än denne gjorde skulle någon kräva denne bevisade sin upptäckt ur nya normkritiska perspektiv. Det krävs betydligt mer för att bevisa hur elden funkar än för att förkasta sådana påståenden så uppfinnaren av elden skulle spendera all tid med att söka bevis för att dennes teori om elden var rätt medan kritikern av eldteori inte behövde söka någonting utan bara hitta på nya sätt att kritisera det befintliga utifrån sin egen teoretiska grund

Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att kritiker ofta utan att komma med några som helst egna alternativ till vad man uttalar sig negativt om fått så stark ställning och empiriska forskare sådan svag ställning. Det logiska borde rent funktionellt vara det omvända. Att det konkret bevisade anses bevisat tills åtminstone lika konkreta orsaker att ifrågasätta det (exempelvis bättre alternativ) läggs fram.

Skall vetenskap skapa teori på basis av observation eller skall observationer vara beroende av teori?

Dagens förhållande gynnar den sida som inte behöver några belägg för sin verksamhet och missgynnar kraftigt den sida som måste arbeta för att få någonting att presentera. Särskilt tydligt är detta i de dicipliner som inte har konkreta beviskrav. De skördar framgång på framgång i det att framgången är föga mer än en bedömning av liktänkare av hur väl givna hypoteserna stämmer med egna utgångsteorin. Det är sällan eller aldrig någon kan svara på frågan var någonstans i verkligheten som det vi lär oss bekräftades.  En av mina lärare hänvisade exempelvis till framgångar man haft i USA som belägg. Framgången bestod inte i beviskrav utan i medhåll de fått utan att behöva bevis.

Det kanske tydligaste problemet med dagens kritiska kult är att man jämför det existerande med det perfekta och inte med de existerande alternativen. Detta innebär att vad kritikerna tycker är bra inte alls nödvändigtvis är det bästa alternativet. Kritikerna vill påfallande ofta ha det nya coola som stämmer på teorin de lärt sig.

De verkar strunta i om det nya är bättre eller sämre eller ens fungerar för den avsedda målgruppen. Det viktiga blir istället att kunna anpassa presentationen till denna målgrupp så att vad än som förespråkas verkar fungera. Detta så att kritikernas nyheter är vad som säljs utan konkurrens av bättre fungerande alternativ. Särskilt de bättre fungerande traditionella alternativen är det värsta som kritikerna vet. Dessa kallas ofta normativa som tydligen skall ge intryck av att det är nåt dåligt. När deras idé funkar sämre är det inte för att den är sämre, nej då är problemet människornas inställning till förändringar. Kritikern vet bäst såklart, när det går dåligt är det för att inte fler håller med. Inte för att kritikern dragit en felaktig slutsats.

Se exempelvis på skånetjejerna. Efter ihärdigt kampanjande för att tjejer skall få bada topless (med hänvisning till att det får killar) så lyckades kritikerna tvinga fram ett politiskt beslut. Äntligen kunde den avsedda målgruppen på av allt att döma noll personer få sina rättigheter tillgodosedda. Som Churchill nog skulle sagt: Aldrig förr hade så många kampanjat för så få.

---

Publicerat i Allmänt
Tags: vetenskapsteori