Rasiferingsteori är bullshit Del 2 – Alla dessa förtryckande imperier

Här kommer en andra om varför rasifieringsteori är bullshit.

I den första delen tittade vi på hur Europas och världens nationsgränser har ritats om gång på gång. Något vi gick in på men inte särskilt ingående var vilka stormakter som har existerat. Därför fortsätter jag nu med en genomgång av ”The great empires” så dem som säger att imperialism är av ondo vet vilka som är de skyldiga och vilka som varit offren.

Världens stora imperier i vår första video är i tur och ordning. 1. Mayaimperiet (Sydamerika) 2. Qing dynastin (Kina) 3. Bysantiska imperiet (Östrom) 4 Persiska imperiet (Iran) 5. Faraoväldet i Egypten 6. Ottomanska imperiet (Turkiet) 7. Makedoniska imperiet (Alexander den store) 8. Mongolimperiet (Djingis Khan) 9 Brittiska kolonialväldet 10. Romarriket (Italien)

Ovan lista begränsas dock av antalet tio, det har funnits många fler imperier.

Eftersom jag använder flera olika oberoende videor så blir det inte kronologisk ordning. I denna följande uppräkning fortsätter jag listan från den förra videon men exkluderar de redan nämnda imperierna. Därmed börjar räkningen vid plats 11. Observera att vi här har delat upp det muslimska kalifatet i två olika perioder: Abassiderna och Umayaaderna.

11.. Bulgariska imperiet 12. Abassid-kalifatet 13. Umayaad-kalifatet 14. Armeniska imperiet 15. Frankiska imperiet (Charlemagne) 16. Heliga romerska imperiet (Tyskland). 17. Spanska kolonialväldet 18. Franska kolonialväldet 19. Portugisiska kolonialväldet 20. Ryska imperiet 21. Österrike-Ungerska imperiet 22. Tredje riket (Nazityskland) 23 Japanska Imperiet.

Nu börjar det verka som om alla någon gång har varit en del av en förtryckande stormakt.

Var lugn vi är inte klara ännu. Här kommer ännu en video. Också denna gång fortsätter räkningen på den siffra där vi stannade. Här får vi även ännu en uppdelning. Denna gång är det Perserväldet som delas upp i 24. Achaemeniderna och 25. Sassaniderna. Därefter får vi tillökning i familjen av förtryckande imperier. 26 Mughalimperiet (Muslimska Indien)

27. Holländska kolonialväldet 28. Mingimperiet (Kina) 29 Sovjetunionen (Kalla kriget) 30 Amerikanska imperiet (USA). Efter dessa beskrivningar så kommer ett antal hedersomnämnanden som jag ännu inte nämnt. Dessa är 31. Danska kolonialväldet 32. Svenska imperiet, 34. Tyska kejsardömet och när vi ändå är på gång 35. Vikinga-Norge.

På tal om ingenting hur skiljer sig egentligen imperier från stora kungariken?

Det här inläggets starka sida är att diskussionen begränsas till Imperier. Därmed uppstår dock en svag sida som behöver tas upp. Imperier är ett relativt modernt påfund, eftersom nationer i sig är ett relativt modernt påfund. Går vi längre tillbaka i tiden så finns inte ”nationer” utan bara stammar och klaner. Motsvarigheten till imperier blir då de kungariken som enar dem.

Detta är anledningen denna listning inte har med de mycket äldre rikena i Sydamerika, Afrika och Asien. De hade inte den sammanhängande politiska organisation som vi kallar ”nation”. Därför syns de heller inte på de stora kartorna. Det här är också anledningen att Danmarks och Norges territorium kronologiskt uppstår före Sveriges på de historiska filmkartorna.

Det betyder inte att Sverige saknade samhällen, bara att enande kraft saknades.

Sålunda är det inte en fråga om diskriminering att vi här inte har med exempelvis några av ”The Lost Kingdoms of Africa” Asante (Ghana), Nubia (Sudan), Etiopien eller Zimbabwe. Det är en följd av precis samma avgränsning som är orsaken vi inte har med det Japanska shogunväldet som enade samurajklanerna under en och samma härskare.

Hade en annan avgränsning använts hade exempelvis Korea blivit ett imperium då området historiskt bestod av de tre kungarikena Silla, Baekje och Goguryeo. Det sistnämnda kortades till Goryeo och har givit landet dess moderna namn Korea. Det är alltså inte den sortens föreningar som man åsyftar med beskrivningen Imperie (Kejsardöme)

Nåväl, nu förstår ni hur absurt det är att prata om ”imperialism” som en ”vit” ideologi.

Imperialism har kort sagt funnits överallt i världen. Det är ingenting unikt med de europeiska stormakternas Kolonialism det är bara ett ord som ger västhatare möjligheten att bortse från alla imperier som av någon anledning inte kallas koloniala. Som påpekades i en kommentar som lämnades på del 1:

En annan suspekt grej är att inte Portugal, mig veterligen, verkar vara utsatta för samma utpressning som oss nord(väst)europeer. I volym räknat så var det Brasilien under portugisiskt styre som importerade mest slavar.

Detta är givetvis helt sant. De fyra stora kolonialmakterna i Amerika var Spanien, Portugal, Frankrike och England. Men vänsterintellektuella på amerikanska universitet har i åratal fokuserat enbart på Anglosaxisk kulturimperialism. Detta till den grad att många idag på fullaste allvar betraktar spanska ättlingar i Mexiko som någon slags förtryckt urbefolkning.

Anledningen jag skriver de här inläggen är hur uselt det skötts av Akademia.

Jag vet inte hur det kommer sig att så få meriterade akademiker rättar till de här absurda missförstånden, men faktum kvarstår att det nu är enbart tack vare internet och liknande tekniska framsteg som extremister i akademia inte har fritt fram att ljuga ihop en egen världshistoria utifrån de premisser som Stephen Hicks tar upp på Timbro den 3 April.

Stephen R C Hicks bok om postmodernismen är en intellektuell historielektion med polemisk udd. Den ger nya perspektiv på samtidens mest brännande politiska debatter och handlar i förlängningen om den liberala demokratins framtid.

Det har nämligen blivit dags för Sverigelanseringen av Hicks bok ”Postmodernismens förklaring”. Boken finns sedan tidigare på engelska men nu kommer för första gången en svensk upplaga. Som påpekas recension på DN har förordet skrivits av Peter Santesson. Mer om detta i eget inlägg men jag vill belysa Susanna Birgerssons avslutande ord:

Liksom Peter Santesson anser jag att ingen enda nybakad student borde släppas i väg till universitetet utan ett exemplar av ”Postmodernismens förklaringar” i kappsäcken.

Som vanligt avslutas med några aktuella länktips:

Genusdebatten – Dolf om övergången till sommartid

WTF – Räkna vita

Jussi H. Lundell – Sammanklumpningen av epiteten antifeminist, rasist och homofob

Josefin Utas – Könsmaktsordning med nya utövare

---

Publicerat i Okategoriserade