Rasbråken i den offentliga debatten – En konversation om rasism

Den svenska offentliga debatten verkar bli värre och värre för varje dag som går.

Dagens debattämne. Rasregistrering. Och i det ämnets anda börjar jag med att föreslå alla läsare först tittar på dokumentären A Conversation about Race för annars kommer detta inlägg att bli svårt att förstå sig på.

Har ni sett klart. Bra för nu blir det åka av. Det började med att statsvetarna Maria Demker och Andreas Johansson Heinö på DN Debatt föreslog att Svensk statistik skall bortse från kollektiva identiteter.

Alternativet, som vi starkt förespråkar, är att vi bestämmer oss för att svensk politik ska baseras på en statistik som helt bortser från kollektiva identiteter och lämnar inkludering i den etniska/religiösa/kulturella sfären till individens eget val, bortom det offentligas horisont.

Det här förslaget retar upp inte mindre än två olika grupper av människor. 

Den första och kanske mest uppenbara gruppen representeras på Fria Tider under rubriken ”Kravet: Censurera utländsk bakgrund i statistiken” Invändningen handlar om att gömma undan invandringens konsekvenser.

Utländsk bakgrund bör censureras i till exempel bidrags- och kriminalstatistik, enligt ett förslag från två högprofilerade vänsterakademiker.

Den andra negatova gruppen representeras av Filosofidoktoranden vid KTH Karim Jebari på DN Debatt. Hans invändning är att åtgärden skulle skapa en färgblind stat där rasismen blir osynlig.

”Att registrera medborgarnas rastillhörighet är rådande praxis i länder som Kanada och USA. Denna typ av uppgifter skulle vara oerhört värdefull för att förstå och kvantifiera rasismen i Sverige – precis på samma sätt som vi studerar skillnader mellan män och kvinnor för att kvantifiera könsdiskrimineringen.”

Med andra ord, här uppstår en mycket märklig situation, en s.k, ohelig allians.

De personer som är negativa till invandring förespråkar exakt samma åtgärd som de personer som är positiva till invandring. Bägge behöver statistik över ”födda i utlandet” för att utmåla egna gruppen som offer.

”En sådan statistisk revolution skulle kunna synliggöra den diskriminering som det finns mycket anekdotisk evidens kring, men där hårda fakta så ofta saknas. ”

Kan ni se hur ovanstående text kunde ha kommit från vilken som helst av de bägge parterna? Bägge anser sig förträda offer. Ena gruppen företräder svenskar offer för invandrares brottslighet: Andra gruppen invandrare offer för rasism.

Det finns dock en trejde grupp, de som har tröttnat och vill ”Sila nyspråket”

Malin Siwe skriver i Expressen om det absurda med att börja kalla personer som annars benämns invandrare, flyktingar eller människor med utländsk bakgrund för den nyspråkliga konstruktionen ”Nyanlända svenskar”

”När politiker, tjänstemän och journalister allt oftare talar om ”nyanlända svenskar” så syftar de inte på svenskar i utlandet utan på utlänningar i Sverige. Till exempel när Sveriges radio rapporterar att ”Utbildning i brandskydd för nyanlända svenskar kan rädda liv”.

Man kan tänka sig två förklaringar till detta befängda nyspråk. Den ena är göticistiskt storhetsvansinne på steroider; att talaren anser att alla 7,1 miljarder människor på vår jord egentligen är svenskar – fast bara en minimal bråkdel förstått sin sanna natur och tagit sig hit.

Den andra förklaringen är god vilja. Genom ordvalet vill man visa att svenskhet är en öppen historia, att alla ska med.”

Den andra förklaringen är givetvis den sannolika innebörden men det stannar inte därf för då finns det ett till problem som måste adresseras. Nämligen det faktum att långtifrån alla som bor i Sverige vill vara svenskar.

Det kan finnas en tredje förklaring till bruket av ”nyanlända svenskar”, och den är inte gullig. Då handlar det om att tvångsinlemma invandrare i svenskheten: Här gives icke somalier eller syrier, alla ären I ett i Sverige.

Men människor vill inte berövas sin identitet. De flesta som migrerar i vuxen ålder behåller den självbild de format under uppväxten; svenskarna i London liksom irakierna i Södertälje

Här kollapsar givetvis alla goda avsikter nyspråkets företrädare vill se hos sig själva.

För vad varken förespråkare eller kritiker av begrepp typ ”nyanländ svensk” inte verkar ha tagit med i beräkningen är att orden ”ny” och ”svensk” faktiskt också måste ha konkret innebörd för att vara av värde.

”Visst finns det invandrare som ändrar sin syn på sig själva, och till slut byter innebörd av ”vi”. Då har de rätt att bli sedda som svenskar av andra svenskar. Oavsett hudfärg eller brytning. Men ”nyanlända svenskar” är de inte – identitetsbyten är en lång process.”

Det är givetvis enbart löjligt att hävda invandrare som ser sig själva som svenskar har ”RÄTT” att tvinga andra se dem som svenskar. Rätt att ses som svensk har endast den som motsvarar vad svensk faktiskt betyder.

Men varken kritiker eller förespråkare vill närmare definiera vad svensk betyder.

Hur kan man bråka om vem som skall ha rätt att kallas eller ses som svensk när man samtidigt bevisligen, uppenbarligen och obestridligen inte har en konkret definition av vad svensk betyder och inte betyder?

”Ras är helt enkelt en extremt viktig aspekt av den sociala verklighet som präglar relationer mellan människor i Sverige. Om den offentliga statistiken inte reflekterar detta så kan vi inte heller förstå Sverige och de problem som finns i Sverige.” (Jebari)

Svaret ligger givetvis i den ”disconnect” som presenterades i Craig Bodekers ”konversation om ras” på youtube. Ras anses först vara oerhört viktig för alla som inte är vita men sedan extremt extremt oviktig för vita.

Är man vit så skall ras inte finnas, är man inte vit så skall rasism vara det centrala.

Precis som debattörer av ”svenskhet” ovan inte har definierat vad svenskhet betyder. På samma sätt framgick i ”Conversation about race” att det helt saknades en konkret och tydlig definition av vad rasism betyder.

Detta är anledningen Demker och Johansson-Heinös förslag blir attackerat från två olika sidor. Tar man helt bort kategorierna blir det omöjligt att välja den kategori som passar den åsikt man vill ha.

Genusdebatten – Svenskarnas fredliga våldtäktskultur Del 1

Genusdebatten – Svenskarnas fredliga våldtäktskultur Del 2

---

Publicerat i Genus, Media