Aktivarum

Rasbråken i den offentliga debatten – En konversation om rasism | juli 24, 2013

Den svenska offentliga debatten verkar bli värre och värre för varje dag som går.

Dagens debattämne. Rasregistrering. Och i det ämnets anda börjar jag med att föreslå alla läsare först tittar på dokumentären A Conversation about Race för annars kommer detta inlägg att bli svårt att förstå sig på.

Har ni sett klart. Bra för nu blir det åka av. Det började med att statsvetarna Maria Demker och Andreas Johansson Heinö på DN Debatt föreslog att Svensk statistik skall bortse från kollektiva identiteter.

Alternativet, som vi starkt förespråkar, är att vi bestämmer oss för att svensk politik ska baseras på en statistik som helt bortser från kollektiva identiteter och lämnar inkludering i den etniska/religiösa/kulturella sfären till individens eget val, bortom det offentligas horisont.

Det här förslaget retar upp inte mindre än två olika grupper av människor. 

Den första och kanske mest uppenbara gruppen representeras på Fria Tider under rubriken ”Kravet: Censurera utländsk bakgrund i statistiken” Invändningen handlar om att gömma undan invandringens konsekvenser.

Utländsk bakgrund bör censureras i till exempel bidrags- och kriminalstatistik, enligt ett förslag från två högprofilerade vänsterakademiker.

Den andra negatova gruppen representeras av Filosofidoktoranden vid KTH Karim Jebari på DN Debatt. Hans invändning är att åtgärden skulle skapa en färgblind stat där rasismen blir osynlig.

”Att registrera medborgarnas rastillhörighet är rådande praxis i länder som Kanada och USA. Denna typ av uppgifter skulle vara oerhört värdefull för att förstå och kvantifiera rasismen i Sverige – precis på samma sätt som vi studerar skillnader mellan män och kvinnor för att kvantifiera könsdiskrimineringen.”

Med andra ord, här uppstår en mycket märklig situation, en s.k, ohelig allians.

De personer som är negativa till invandring förespråkar exakt samma åtgärd som de personer som är positiva till invandring. Bägge behöver statistik över ”födda i utlandet” för att utmåla egna gruppen som offer.

”En sådan statistisk revolution skulle kunna synliggöra den diskriminering som det finns mycket anekdotisk evidens kring, men där hårda fakta så ofta saknas. ”

Kan ni se hur ovanstående text kunde ha kommit från vilken som helst av de bägge parterna? Bägge anser sig förträda offer. Ena gruppen företräder svenskar offer för invandrares brottslighet: Andra gruppen invandrare offer för rasism.

Det finns dock en trejde grupp, de som har tröttnat och vill ”Sila nyspråket”

Malin Siwe skriver i Expressen om det absurda med att börja kalla personer som annars benämns invandrare, flyktingar eller människor med utländsk bakgrund för den nyspråkliga konstruktionen ”Nyanlända svenskar”

”När politiker, tjänstemän och journalister allt oftare talar om ”nyanlända svenskar” så syftar de inte på svenskar i utlandet utan på utlänningar i Sverige. Till exempel när Sveriges radio rapporterar att ”Utbildning i brandskydd för nyanlända svenskar kan rädda liv”.

Man kan tänka sig två förklaringar till detta befängda nyspråk. Den ena är göticistiskt storhetsvansinne på steroider; att talaren anser att alla 7,1 miljarder människor på vår jord egentligen är svenskar – fast bara en minimal bråkdel förstått sin sanna natur och tagit sig hit.

Den andra förklaringen är god vilja. Genom ordvalet vill man visa att svenskhet är en öppen historia, att alla ska med.”

Den andra förklaringen är givetvis den sannolika innebörden men det stannar inte därf för då finns det ett till problem som måste adresseras. Nämligen det faktum att långtifrån alla som bor i Sverige vill vara svenskar.

Det kan finnas en tredje förklaring till bruket av ”nyanlända svenskar”, och den är inte gullig. Då handlar det om att tvångsinlemma invandrare i svenskheten: Här gives icke somalier eller syrier, alla ären I ett i Sverige.

Men människor vill inte berövas sin identitet. De flesta som migrerar i vuxen ålder behåller den självbild de format under uppväxten; svenskarna i London liksom irakierna i Södertälje

Här kollapsar givetvis alla goda avsikter nyspråkets företrädare vill se hos sig själva.

För vad varken förespråkare eller kritiker av begrepp typ ”nyanländ svensk” inte verkar ha tagit med i beräkningen är att orden ”ny” och ”svensk” faktiskt också måste ha konkret innebörd för att vara av värde.

”Visst finns det invandrare som ändrar sin syn på sig själva, och till slut byter innebörd av ”vi”. Då har de rätt att bli sedda som svenskar av andra svenskar. Oavsett hudfärg eller brytning. Men ”nyanlända svenskar” är de inte – identitetsbyten är en lång process.”

Det är givetvis enbart löjligt att hävda invandrare som ser sig själva som svenskar har ”RÄTT” att tvinga andra se dem som svenskar. Rätt att ses som svensk har endast den som motsvarar vad svensk faktiskt betyder.

Men varken kritiker eller förespråkare vill närmare definiera vad svensk betyder.

Hur kan man bråka om vem som skall ha rätt att kallas eller ses som svensk när man samtidigt bevisligen, uppenbarligen och obestridligen inte har en konkret definition av vad svensk betyder och inte betyder?

”Ras är helt enkelt en extremt viktig aspekt av den sociala verklighet som präglar relationer mellan människor i Sverige. Om den offentliga statistiken inte reflekterar detta så kan vi inte heller förstå Sverige och de problem som finns i Sverige.” (Jebari)

Svaret ligger givetvis i den ”disconnect” som presenterades i Craig Bodekers ”konversation om ras” på youtube. Ras anses först vara oerhört viktig för alla som inte är vita men sedan extremt extremt oviktig för vita.

Är man vit så skall ras inte finnas, är man inte vit så skall rasism vara det centrala.

Precis som debattörer av ”svenskhet” ovan inte har definierat vad svenskhet betyder. På samma sätt framgick i ”Conversation about race” att det helt saknades en konkret och tydlig definition av vad rasism betyder.

Detta är anledningen Demker och Johansson-Heinös förslag blir attackerat från två olika sidor. Tar man helt bort kategorierna blir det omöjligt att välja den kategori som passar den åsikt man vill ha.

Genusdebatten – Svenskarnas fredliga våldtäktskultur Del 1

Genusdebatten – Svenskarnas fredliga våldtäktskultur Del 2


Publicerat i Genus, Media

22 kommentarer »

  1. Ja, själv störde jag mig på rapporteringen strax före midsommar, ‘Svensk dömd för folkmord’, ttots att han förmodligen inte ens hört talas om Sverige när han begick sina brott.

    Jag efterlyser en definition på svenskhet som båda sidor kan enas om. Alla är nog överens om att personer som uppfyller alla följande kriterier (vilket en majoritet av Sveriges befolkning fortfarande gör) onekligen är svenskar: är födda i Sverige, uppvuxna i Sverige, bär svenskt namn, är etniska svenskar (d.v.s kommer från en släkt som sedan flera generationer uppfyller dessa kriterier), innehar svenskt medborgarskap, har svenska som modersmål, saknar annan nationell identitet, betraktar sig själv som svensk, etc. Men sen finns en glidande skala, ju fler av dessa kriterier som faller ifrån.

    Är finlandssvenskar svenska, trots att de är finländska medborgare och kanske aldrig satt sin fot i Sverige? Adopterade afrikaner och asiater? Samer och Tornedalsfinnar? Pelle Billing som är uppvuxen och kanske rentav född utomlands?

    En sån diskussion bör handla om var gränsen går. Vad det nu ska leda fram till? Vilka kriterier är helt obligatoriska?

    Kommentar av bashflak — juli 24, 2013 @ 8:27 f m

  2. Problemet med begreppet svensk är sammanblandningen mellan medborgardefinitionen och den etniska gruppen. Finns starka företrädare i staten och media som sätter likhetstecken dem emellan.

    Utanför de ideologiska vänsterliberala kretsarna så är oredan mindre.

    Man är svensk om man är av svensk etnicitet och har en stark koppling/identifierar sig med det historiska Sverige. Man är svensk medborgare om man är medborgare i staten Sverige.

    Om man särkopplar begreppen så försvinner oredan i stort. Man kan alltid hitta specialfall typ utländska adoptioner men jämfört med övriga definitionsförsök är det betydligt klarare.

    Kommentar av eiriksdottir — juli 24, 2013 @ 10:42 f m

  3. Bashflak: Samer finns inte heller med på din definition och därför anser jag att din definition inte är bra.

    Vad som behövs i en definition är en klar och tydlig linje som säger till invandrare: ”uppfyller du dessa kraven är du svensk”. Fråga vilken invandrare som i USA om deras nationalitet så kommer de säga ”Svensk-Amerikan” eller liknande. Det finns en klar och tydlig linje som inte förvirrar någon med ”är jag amerikan eller svensk?”, ”Är jag accepterad eller ej?”.

    I Sverige finns ingen sådan definition och DÄRFÖR har invandrare svårt att känna sig som svenskar

    Att ha en flytande skala gör inte detta bättre. Vill vi få folk att känna sig hemma och arbeta för nationens bästa. Känner man sig inte en del av nationen, varför skulle man jobba för att förbättra nationen? Varför skulle man bry sig om man vandaliserar?

    Två saker kan jag vet kännetecknar samtliga svenskar, eller är en del av svenskheten i alla fall. Det första är självklart språket, alla svenskar talar Svenska. Det är inget vi kan eller bör ändra på. Det andra som är 100% svenskt är Almedalen. Det finns inte någon annanstans, försök har gjorts, men det har ännu inte lyckats. Hur man får inte detta i svenskheten vet jag inte, men det är helt klart en del av att vara svensk.

    Kommentar av David Holman — juli 24, 2013 @ 11:09 f m

  4. @eiriksdottir:
    Tror man kan säga att det finns tre sorters svensk snarare: den medborgerliga, nationella och etniska.

    Etniska är uppenbart, vita personer med stark koppling till norden med huvudsakligen Sverige som land (vi har ju trots allt ägt hela norden). Nationell är den jag pratar om här ovan: den som skapar känslan av samhörighet och nationell identitet. Den tredje, medborgerliga är den lösaste, du kan exempelvis vara född i Sverige men flytta utomlands vid ung ålder och då endast hålla ett svenskt medborgarskap men inte känna någon samhörighet med Sverige.

    Ta Malin Åkerman som exempel, flyttade till Kanada vid 3 månaders ålder, hon har dock aktivt kämpat för att lära känna Sverige och svenskheten och känns mycket svensk när hon talar och gästar svenska tv-program, trots lätt brytning. Medan exempelvis Victoria Silverstedt däremot, född och uppvuxen i Sverige har gjort allt för att inte vara svensk och snarare tappat språket känns inte svensk. Båda är etniska svenskar, båda är medborgare, men den som växte upp utomlands är den mer nationella svensken.

    Kommentar av David Holman — juli 24, 2013 @ 11:22 f m

  5. Som vanligt när sådana här debatter dyker upp hamnar det snart om antingen totala på- eller avuppdelningar eller fullständigt kontrastlösa gråskalor där allt sägs vara likadant.
    Ett ord som ”svensk” har olika innebörd i olika sammanhang. Det är en central utgångspunkt.
    Det är sammanhanget som avgör vad man avser. Det kan handla om det juridiska begreppet, det språkliga, det genetiska, det kulturella, det geografiska, det religiösa till och med. Säkert finns fler kategorier än så dessutom.
    Inom varje kategori finns naturligtvis en rad klassificeringsproblem men utan att reda ut det övergripande sammanhanget blir mer detaljerade utredningar och definitioner tämligen meningslösa. Därför blir också idéer om en generell och exakt gränsdragning mellan svensk och ickesvensk meningslös. Man kan vara svensk på ett sätt men icke svensk (t.ex. ungersk) på ett annat. Möjligen kan någon sägas vara ”helsvensk” om den uppfyller svenskhet i alla upptänkliga kategorier men eftersom så många människor inte uppfyller alla krav så vet jag inte vad begreppet skulle ha för större användbarhet.

    Att såväl invandringskritiker som anhängare av generös invandringspolitik eller människor som arbetar mot diskriminering ser problem med att plocka bort klassificeringar knutna till ursprung ser jag som fullständigt logiskt och förståeligt. Vad de andra har för ärende är däremot mer suspekt. Leder man deras Demker/Johansson Heinös tankegång i mål så kan vi omedlebart lägga ner den del av SCB som handhar befolkningsfrågor eftersom alla klassificeringar på samma grunder skulle kunna sägas vara av ondo.

    Kommentar av T S — juli 24, 2013 @ 12:00 e m

  6. Hel otroligt!!!
    Verkligen helt otroligt!!!!
    För 1:a (och antagligen sista) gånger håller jag helt med dig!!!

    Det riktigt tragiska är bara att partier som tex SD förvirrar sig och snackar skit om feminister istället för att ta tag i verkliga problem.

    Det riktigt oroande är att det verkar finnas krafter i samhället som verkar göra allt för att etniska män och kvinnor ska strida mot varandra istället för att skapa ett fungerande samhälle.

    Kommentar av Stina — juli 24, 2013 @ 4:39 e m

  7. Stina

    ”Det riktigt oroande är att det verkar finnas krafter i samhället som verkar göra allt för att etniska män och kvinnor ska strida mot varandra istället för att skapa ett fungerande samhälle.”

    Så sant!

    Kommentar av Läsare — juli 24, 2013 @ 5:49 e m

  8. @Stina: Etniska män och kvinnor?

    Kan du förklara det uttrycket?

    Kommentar av bashflak — juli 24, 2013 @ 7:12 e m

  9. Fantastiskt klargörande, informativt och tänkvärt. Tack Erik för en stor dos välgörande, informativt, välbehövligt, klart och friskt källvatten när vi ju alla luras att ro omkring i cirklar i en ocean av politisk och medial smörja.

    Kommentar av Liberalen — juli 25, 2013 @ 7:53 f m

  10. David – Samerna är en egen nation som saknar egen stat, ungefär som kurderna. De tillåts viss grad av självstyre och har unika privilegier i Sverige. Det kan diskuteras huruvida de är svenskar, även om de är svenska medborgare. Deras kulturella identitet är ju samisk, inte nödvändigtvis svensk.

    Däremot finns förstås samer som flyttat till storstaden och assimilerats, så då kan de nog betraktas som svenskar. Det är assimilationen som ger den svenska etniciteten.

    Jämför valloner med judar och romer i Sverige. Alla tre grupperna kom hit för många hundra år sedan, på 15- och 1600-talen. Men medan vallonerna har assimilerats till den grad att de inte längre kan urskiljas, så har de andra båda grupperna månat om sin kulturella särart genom århundradena och i många fall kan man lätt känna igen dem på stan, trots att de fenotypiskt ser ut ungefär som svenskar. Deras kulturella identitet ligger fortfarande hos den egna minioritetsgruppen.

    Almedalen är kanske typisk svenskt, men det är inget som krävs för att vara svensk. De flesta svenskar ger blanka fan i Almedalen.

    Kommentar av bashflak — juli 25, 2013 @ 9:07 f m

  11. Skulle man inte kunna sammanfatta kulturell tillhörighet som så, att man talar kulturens språk som modersmål och att det finns kulturella sedvänjor och fenomen man inte nödvändigtvis utövar men likväl har ett förhållande till. Man måste inte se Kalle Anka på Julafton för att kalla sig svensk, däremot så är frasen ”Jag ser aldrig på Kalle Anka på Julafton” meningslös i en annan kulturell kontext än den svenska.

    Kommentar av Rasclomalum — juli 25, 2013 @ 10:15 f m

  12. Diskussionen kan egentligen vara patetiskt rolig, om det inte vore så att den i förlängningen kan bli farlig. Inte så roligt om det slutar som diskussionen ”Wer ist ein Jude?”.
    Vi är alla människor!
    Fast det är ändå litet roligt att ”nysvenska rörelsen” får en diametralt annorlunda innebörd.

    Kommentar av Togga — juli 25, 2013 @ 11:24 f m

  13. Rasclomalum:

    ”Skulle man inte kunna sammanfatta kulturell tillhörighet som så, att man talar kulturens språk som modersmål och att det finns kulturella sedvänjor och fenomen man inte nödvändigtvis utövar men likväl har ett förhållande till.”

    Jag är inte säker på att den där sammanfattningen betyder någonting i sig. Kulturer handlar ytterst om värderingar och frågan om kultur för utomstående är sålunda ytterst en fråga om man delar de värderingar som skapar kulturen. En utlandsfödd kulturkritiker är alltså aldrig svensk. Oavsett hur bra svenska denne talar. Kulturkritikers syfte är ju att ersätta den kritiserade kulturen med värderingar från ett annat land.

    Med andra ord finns det två sätt att bli svensk
    1. Födas in i svenskhet
    2. Komma från utlandet och stödja svenska värderingar.

    Kommentar av Aktivarum — juli 25, 2013 @ 1:19 e m

  14. För detta krävs att först definiera ”födas in i svenskhet” samt ”svenska värderingar”.

    Kommentar av T S — juli 25, 2013 @ 2:37 e m

  15. Kultur och språk måste hållas i sär. Man kan gott och väl vara schweizare utan att tala schweiziska, icke sant….?

    Kommentar av Rick — juli 25, 2013 @ 4:15 e m

  16. Jag har lagt märke till att många sansade kritiker på vår sida är civilingenjörer eller andra tekniker. Det här utmärkta inlägget fick mig att reflektera över det.

    Om man har sin grund i ett naturvetenskapligt område blir samhällsvetenskaplig debatt märklig. Vilken fysiker skulle någonsin få för sig att vilja gömma undan fakta om en besvärlig partikel? Och även om en bångstyrig forskare skulle besväras av ny data som inte passar in i favoritmodellen så skulle inte forskarsamhället acceptera ren verklighetsflykt.

    I samhällsvetenskapen, däremot, är det fullt naturligt att även i forskningsartiklar kommentera att verkligheten är fel och man önskar något annat.

    Vad detta till syvende och sist handlar om för mig är att information i sig inte är ett problem. Vinklad information är ett problem, men det beror ju i så fall på att delar av verklighetsbeskrivningen begränsas.

    För övrigt tycker jag Heinö ofta verkar klok, det är nästan så att jag vill tro att det är en installation, att han ville påvisa just det du belyser i inlägget.

    Kommentar av Johan Grå — juli 26, 2013 @ 10:02 f m

  17. T S: för att jag ska kunna svara på ditt inlägg måste du definiera vad du menar med ”för”, ”detta”, ”krävs” och ”att”. Jag återkommer med fler invändningar när du har gjort det.

    Kommentar av lavazza1891 — juli 26, 2013 @ 1:55 e m

  18. @Johan Grå
    Tänkt på detta själv en tid.
    Är i grunden tekniker men sedan även avhoppad samhällsvetare.
    Det var precis det dilemma du nämner som fick mig att lämna lärarhögskolan utan examen.
    Nu var detta på 1980 talet men inget talar för att saker gått ”åt rätt håll” sedan dess.
    Minns särskilt en episod där chefsideologen (ämnesläraren) på fullt allvar menade att ” man måste vara socialist för att bli en bra lärare”.
    Det var droppen…

    Angående Heinö såg jag att han rubricerades som ”vänster” i någon länk vilket jag tycker är missvisande/felaktigt. Han får väl själv redogöra för sin politiska hemvist.
    För en klassisk liberal som mig själv är han oftast nära min egen ståndpunkt.

    Kommentar av Roffe — juli 26, 2013 @ 6:53 e m

  19. @lavazza1891:

    Varför skall du svara? Det var ju inte dina definitioner?
    Jag lämnar hinken och spaden till dig och leker i en annan sandlåda nu.

    Kommentar av Adam Bek — juli 27, 2013 @ 8:23 e m

  20. Hmm… min föregående post blev kanske lite dum. Om jag inte tycker lavazza1891 är rätt person att göra någon annans definition borde jag naturligtvis själv vara för god att rycka ut som ställfördeträdande försvarare i någon annans namn. Men jag tyckte TS fråga var berättigad och jag tycker också det var lite sandlåda att jämställa definitionen av ett svårt begrepp med definitioner av vanliga ord.
    ”Födas in i svenskhet” är ju knappast väldefinierat. Det var ju lite det som det handlar om. Vad som är svenskt eller inte.

    Kommentar av Adam Bek — juli 27, 2013 @ 8:36 e m

  21. […] Inom vetenskapen kallas den här sortens blindhet etnocentrism. Tendensen att bedöma allting i hela världen som om det skapats utifrån den egna kulturens värderingar. Betänk studenten som kommer till en Karate-dojo och vägrar buga för som svensk medborgare brukar man hälsa på andra sätt. I ämnen som genushistoria kan vi även se en tendens vi kan kalla kronlogisk centrism. Tendensen att betrakta allting utifrån de värderingar som gäller i nutid. Exempelvis fördöma vita länder för historisk erövring i en tidsålder då det ansågs ok att erövra länder och alla som kunde göra det gjorde det. För fler exempel läs mitt inlägg om rasbråken i den offentliga debatten. […]

    Pingback av Den dubbla rasismen inom kulturkritiken | Genusdebatten — augusti 2, 2013 @ 11:36 f m

  22. […] för White privilege-teorin att ta sig från USA till Sverige. Vilket förklarar varför saker som rasbråk och tjatet om rasifierad från ”rummet” dök upp här i […]

    Pingback av Sanningen om White privilege-rörelsen och strukturella förklaringar | Aktivarum — juli 1, 2014 @ 1:42 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: