Gästbloggat – Sensation kommenterar mediabråket efter Gräv 2013

Beslutade mig för att lyfta upp en särskilt välskriven kommentar till eget inlägg.

Signaturen ”Sensation” skrev denna kommentar på förra inlägget. Jag tycker den förtjänar ett eget inlägg så här är Aktivarums första helt och hållet gästbloggade inlägg:

”Sensation”

”Det är märkligt att ingen av de som har gått ut till Maria Svelands försvar själva ställer sig samma fråga som Josefsson gjorde till henne, nämligen varför hon anser att man ska ”våga vägra debatten.” Det är åsiktsmonopol när Sveland genom att skriva provocerande artiklar och böcker och därigenom skapar opinion, ändå anser att hon inte ska behöva bemöta en enda kritisk fråga angående sina påståenden och absolut inte öga mot öga i en direktdebatt. Själv har jag inte sett ett enda programinslag, debatt eller tidningsartikel där hon direkt konfronteras av någon.

Jag håller med Josefsson när han därför anser det vara odemokratiskt av Sveland att ”våga vägra debatten.” The easy way out.

Det är dock symtomatiskt för de flesta i den samlade journalistkåren att oemotsagt skriva artiklar i dagspress och inte låta kritiska röster komma till tals eller få gå i svaromål. Samtidigt beklagar de sig över att social media breder ut sig alltmer och stämplar lättvindigt och bekvämt all dess kritik som hat. Det är inte konstigt att läsare använder sig av internet för att åtminstone någonstans kunna gå i svaromål och skriva av sig sin frustration över att felaktigt bli utpekade som rasister, Breivikanhängare, kvinnohatare, kvinnoförtryckare etc. Det hör också till vanligheterna att har man bara politiskt korrekta åsikter och/eller är feminist inbjuds man att sitta i TV-sofforna eller uttala sig i nyhetsinslag utan att det ställs en enda kritisk fråga tillbaka.

De s k debatterna man oftast får se i t ex TV är samtliga inbjudna av samma åsikt. Detta kallar jag inte debatt utan för kafferep.

När det nu för en gångs skull verkligen ställdes kritiska frågor på Gräv13 blir det istället en explosion av feministiskt raseri över Josefssons personliga stil och egenskaper. Han påstås ha varit högröd i ansiktet och använt ett tonläge som Sveland är alldeles för skör och bräcklig att klara av att bemöta. Det var nog snarare så att när Sveland äntligen fick sakliga och kritiska frågor blev hon helt ställd. Vad är då bättre än att skifta fokus och istället använda sig av radikalfeminismens paradgrenar, nämligen känslor, offerkoftor och kön, gärna tillsammans med deras numera fullständigt utslitna ord såsom kvinnohat, förtryck och strukturer.

Jag citeterar Julia Caesar när hon 2013-01-13 i sin läsvärda krönika bl a skrev:

”Fråga en feminist om hon är förtryckt, och hon kommer omedelbart att brista ut i floskler om den rådande “könsmaktsordningen” som förtrycker kvinnor alldeles gräsligt och ger oss rätten att i alla lägen framstå som offer.När de som kallar sig “starka kvinnor” får mothugg inträffar ofta en anmärkningsvärd metamorfos. Då switchar de blixtsnabbt över till offerrollen. Det funkar alltid.”

Sofia Mirjamsdotter ansåg sig behöva springa fram till orkesterdiket och ta Sveland i försvar mot ”gubbslemmet” uppe på scen. 

Att det också var två kvinnor i panelen ignorerade hon märklig nog, vilket fick Britt-Marie Mattsson att reagera. Att Mirjamsdotter efteråt försvarar sig med att hon använt ordet gubbslem enbart för att Täppas Fogelberg i ironiskt syfte strax innan gjort detsamma blir genant barnsligt. Han sade minsann… så då får jag också minsann… Dagisnivå.

Har vi plötsligt fått så svaga och bräckliga kvinnor i vårt land att de bryter ihop över mäns röstläge och upplever kritik som hotfullt eller övergrepp, trots att man sitter på en scen med 3 män, 2 kvinnor och en stor publik framför sig att man genast måste rusa hem till sin kammare och skriva en känslosam tyck-synd-om-mig artikel i sin blogg om detta hemska trauma man varit med om? Eller handlar det om att ta bort fokus från sina egna tillkortakommanden genom att med dåliga bortförklaringar, förvrida och undvika att bemöta Josefsson frågor sakligt ännu en gång. Vilket kvalificerat trams, rent ut sagt.

Ponera att det varit t ex Gudrun Schyman som suttit där istället, röd i ansiktet och med sitt välbekant höga tonläge ställt samma frågor till Sveland.

Hade Sveland då ansett att det varit ett påhopp för att hon är kvinna? Tillåt mig tvivla. Då hade det aldrig blivit denna storm i ett vattenglas och Sveland & Co hade berövats tillfället att göra det till en könsfråga som går ut på att Josefssons personlighet skall klandras just för att han råkar vara man. Då blir han per automatik en kvinnohatare. Samma personliga egenskaper hos Schyman höjs däremot av feminister till skyarna och anses vara en skicklig debattör för att hon aldrig har vett på att sluta prata när hon får ordet.

I syfte att nu hålla denna totalt snedvridna debatt vid liv har Alexandra Pascalidou uppmanat till ett slags vuxenmobbingdrev mot Josefsson när hon på Twitter skriver: ”Vi borde köra en stafett.” Fortfarande är ingen är intresserad av vad Josefsson faktiskt själv har skrivit i sina artiklar efteråt om vad han tycker och tänker. Vem kan väl veta det bättre än han själv?

”– Det får sådana proportioner det här så man undrar om de vet vad jag sagt, säger Janne Josefsson.”

Om feminismens syfte är att skapa jämställdhet mellan könen så har de sannerligen misslyckats och tappat bort sig på vägen dit.

Att tysta sina åsiktsmotståndare som de gjort med Per Ström och Pelle Billing och nu verkar vilja göra sak med Jan Josefsson är knappast demokratiskt när man själv tack vare yttrandefriheten anser sig ha rätt att framföra sina åsikter och påståenden. Det genererar säkert inga nykläckta feminister.

Genom att konstant och felaktigt hävda att det finns ett utbrett och allmänt kvinnohat som ytterst få män kan identifiera sig med har det istället fått motsatt effekt. Häpet och med tilltagande avsmak ser jag som kvinna hur denna absurda radikalfeminism istället skapar problem och klyftor mellan män och kvinnor snarare än att sträva efter respekt för varandras olikheter. Jag är utled på deras ojämlikhetsmetoder att diktatoriskt uppvigla andra kvinnor att börja hata män för att de är män. Är det så här, i avsaknad av sans och förnuft, feminismens ideologi fungerar är det bara en tidsfråga innan den svälter ut sig själv.”

PS: Mera avslöjanden om antidemokratiska tendenser inom de politiskt mest aktiva delarna av feminismen kommer inom kort på Genusdebatten.se

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet