Feminismens påverkan på kvinnor och socialvetenskapens lögner

Det har varit mycket prat om hur feminism påverkar män. Nu är det dags att prata om kvinnorna.

Detta gör vi med utgångspunkt i Kate Bolicks Atlantic-artikel med rubriken ”All the single ladies”. Pelle Billing uppmärksammade denna artikel redan i Oktober. Här tänker jag fortsätta det jobb han påbörjade.

”Recent years have seen an explosion of male joblessness and a steep decline in men’s life prospects that have disrupted the “romantic market” in ways that narrow a marriage-minded woman’s options:”

Här kan ”marriage” bytas ut mot alla former av stabila och exklusiva relationer. Detta eftersom det helt enkelt sker ett dubbelt negativt maktskifte hos män.

”increasingly, her choice is between deadbeats (whose numbers are rising) and playboys (whose power is growing).”

Det har alltså från första början varit tre olika kategorier av män som kvinnor kan ha relation med.

Boyfriends, Deadbeats och Playboys. När antalet boyfriends minskade pga förändringar i ekonomin (negativa för män, positiva för kvinnor) så hade detta en dramatisk effekt på de boyfriends som fanns kvar.

”When the available women significantly outnumber men, which is the case on many campuses today, “courtship behavior changes in the direction of what men want,”

Citatet ovan kommer från ekonomen Robert H. Frank som skrivit om ”supply and demand in dating markets” Vad innebär då detta i praktiken för kvinnorna? Enligt Ralph Richard Banks är det bara att titta på svarta män.

“If you’re a successful black man in New York City, one of the most appealing and sought-after men around, your options are plentiful,”…“Why marry if you don’t have to?”

Banks bok ”Is marriage for white people?” har upprört många svarta kvinnor med rådet att gifta sig med vita män.

Jag vill påpeka att R.R. Banks och Robert Frank oberoende av varandra kommer fram till exakt samma slutsats gällande hur feminismen påverkar kvinnor. Det blir för många framgångsrika kvinnor och för få framgångsrika män.

“If a guy is not getting what he wants, he can quickly and abruptly go to the next one, because there are so many of us,” a University of Georgia co-ed told The Times, reporting that at college parties and bars, she will often see two guys being fawned over by six provocatively dressed women.

Enligt socialvetenskapens teorier leder feminism och kvinnlig ”empowerment” till jämställdhet. Socialvetenskap i allmänhet och genusvetenskapen i synnerhet påstår ofta att dess praktiker är grundade i ”vetenskap”

Frågan som hela universitet verkar missat att ställa är ”hur definierar socialvetare ordet vetenskap”?

För ett och ett halvt år sedan är det dock precis vad norska TV-programmet HJERNEVASK gjorde och den dogmatiska hållningen hos många av de tillfrågade norska socialvetarna är rena skandalen.

Hjernevask får vi dock ta upp i detalj i ett senare inlägg. Här nöjer jag mig med att påpeka att ”vetenskap” hos socialvetare uppenbarligen ofta är kodord för en ideologisk hållning där deras jobb är att kriga mot ”dåliga” åsikter.

Åter till ämnet, här ser vi hur ökning av feminism slagit ut män med effekten kvinnor fått mindre makt.

Hur kommer det sig att kvinnor får mindre makt av majoritet? Förklaringen är den effekt av kvinnlig hypergami som har fått namnet The Apex Fallacy (här definierad på The Spearhead)

”The apex fallacy is the tendency of women to assign to all men the attributes of those men to whom they are sexually attracted; the fallacy arises because most women cannot fully perceive those men to whom they are are not sexually attracted.”

Det verkar vanligt att kvinnor som grupp upplever män som grupp har det bättre eftersom det finns personer som har det bättre som är män. Debatter om kvotering handlar i regel om höga positioner som chefer eller forskare.

Alla män som inte är forskare har lägligt blivit osynliga medan männen som är det utgjort ursäkten.

Fortsättning följer

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet