Bär yttrandefriheten skulden för terrorismen i världen?

Vad gör vi när det öppna samhällets fiender använder attacker på det öppna samhället som ursäkt för minskad frihet?

Värmlands folkblads redaktör Peter Franke låter meddela att kommentarsfälten stängs av pga terrordåden i Norge. Ingen bevisad koppling anges, han bara utnyttjar ett vidrigt dåd av ideologiska skäl.

”När jag läste ur gärningsmannens dagbok kände jag igen mycket från de kommentarer som både VF och andra tidningar, som till exempel Aftonbladet och Dagens Nyheter, får på nätet”

Han är långtifrån den enda som utan den minsta bevis vräker ur sig ideologiska förklaringar på attackerna i Norge. Såväl Johannes Jakobsson som Peter Kadhammar och Petter Larsson spekulerar vilt i Aftonbladet.

Det hela påminner mest om hur George Bush använde 9-11 attackerna som en ursäkt på Irak.

”Antingen är ni med mig eller så är ni med terroristerna?”

Fast när terroristerna är motståndare till islamisterna så bryr man sig inte om terroristerna, då är det ”hatarna” som blir kritiserade. Vilka är då hatarna? Jo som jag berättade i inlägget om Medias BIAS, alla som är höger om mitten.

Man får vara den mest extrema vänsterradikal som kan tänkas, man får även vara normal medievänster (dvs helst miljöpartist), i bästa fall får man vara socialliberal. Alla andra demokratiskt grundade åsikter saluförs som ”hatet”

Det visar sig dock finnas en sorts hat som de anser är helt legitimit. Nämligen att hata åsiktsmångfald.

Anna Ardin (känd från Assange-affären) hävdar såväl på sin blogg som på Hela Gotland.se att Breivik inte alls var varken ensam eller galen. Han var enligt henne och liknande stollar en av tusentals kommentarsfältshatare.

”Detta handlar till viss del om terrordådet i Norge, men mer om den kultur där terroristen fick sin näring”

Men Ardin själv är med samma logik en del av en växande religiös rörelse som agerar i en miljö av uppskruvad retorik och som bär skulden för 9-11, Madridbombningarna, Londonattackerna etc.

Johan Lundberg kommenterar på Axessbloggen hur vi med den retorikens logik borde reagera på 9-11

”Själv lägger jag nu sista handen på en text för Aftonbladets kultursida om att den enda svenskar som kan svära sig fria från inblandning i 11 septemberdåden är Christer Sturmark och Björn Ulvaeus. Och att vi borde stänga alla kyrkor, moskéer, kloster och tempel samt förbjuda alla religiösa nätforum, bloggar, tidningar, tidskrifter, böcker, uttolkningar etcetera.”

Det här låter väl rimligt eller hur? Om du tror på gud tror du på samma sak som bombarna och bör då antingen å det kraftigaste ta avstånd från andra som tror på gud eller helst sluta skapa en miljö där en dåre riskerar att tro på gud.

Låt oss tala klarspråk. Varje gång islamister begår massmord så känner deras ideologiska motståndare igen saker terroristerna skriver och säger från såväl vad som sägs i Moskéer som från Islam och från religion i allmänhet.

Skall vi hålla med människor som Franke måste vi samtidigt i konsekvensen namn kräva Kyrkor stängs.

Det finns mängder av bevis på att ”hatbudskap” sprids i kyrkor. Hur kan Franke vara emot ”hatbudskap” från en liten minoritet i det ena fallet men inte i det andra fallet? Varför stänga det ena samtalet men inte det andra?

Jag vill även påpeka försöken från bla Midlands Police att påföra TV-programmet, Channel 4 och deras medarbetare olika anklagelser slutade med att polisen fick böta 100.000 pund och ge en offentlig dementi.

Liksom Midlands Police så menar Värmlands Folkblad att lösningen på konflikten är att tysta den ena sidan.

Det var inte bara polisen, det var även flera journalister, tyckare etc som konsekvent vägrade att bedöma det smygfilmade materialet. I deras värld så var det uppenbarligen fel sida som undersöktes.

Men den sidans galningar är precis lika benägna att skruva och förvanska budskapen till något som ursäktar våldsamma illdåd. De är dessutom till antaletmånga fler och har många fler liv på sitt samvete.

Indirekt skuld riktad mot stater och politiska partier är heller inget nytt i dessa sammanhang.

Efter terroristdåden i Mumbai, Indien där islamister med automatkarbiner och sprängladdningar dödade 168 personer så kunde man exempelvis på en viss vänsterblogg läsa följande text:

”På ett mer direkt sätt är USA också delvis skyldiga till att terroristerna denna gång valde att attackera mål i Indien. Nämligen genom att man alltmer övergått till att använda sig av Indien som sitt ombud i södra Asien.”

Ser ni Svensson beskylla hatbudskap inom islam för islamistisk terror i Mumbai? Nej givetvis inte så hur kommer det sig då att han försöker beskylla hatbudskap inom högern för Breiviks vansinnesdåd i Norge?

Hur blev det den attackerade politiken som bar skulden i ena fallet men inte i det andra fallet?

När vänstermänniskor begår massmord så skyller Svensson på den politik de attackerar. När en högermänniska begår massmord så skylls skulden plötsligt på den politik som terroristen anser sig stödja.

”Tidigare har det gått att kommentera de flesta artiklar på VF:s hemsida och avsändaren har kunnat vara anonym. Men från och med i‑dag kommer den funktionen att vara avstängd.”

Att moskéer eller kommentarsfält skall stängas pga risken att enstaka kardinaldåre missuppfattar vad som sägs där och fäster budskapet i förvanskad version till en gevärspipa eller bomb är en helt absurd idé

Johan Lundberg skriver i Expressen och på om yttrandefrihetens förutsättningar. 

”Politiskt korrekta åsikter är en beteckning på den sorts medialt gångbara vänsteråsikter som hyses av de kulturskribenter och idéhistoriker som bor i kollektivet Raspen i Göteborg, vilket i ett näpet hemmahosreportage sägs vara uppkallat efter terroristen Jan-Carl Raspe. Politiskt korrekta är också det gängse namnet på de åsikter som brukar torgföras av terrorbrottsdömda akademiker som Pia Laskar.

Att ta en norsk tragedi som förevändning för att börja orera om att vi bör sätta stopp för de ”politiskt inkorrekta” åsiktsyttringar som innebär att man till exempel kritiserar det vänsterterrorism-gullande som är kutym på Aftonbladets kultursidor, är inte bara djupt osmakligt. Det vittnar också om en skev syn på pluralistisk åsiktsbildning, på demokrati och på den fina dygd som Göransson i sin artikel talar sig varm för, nämligen att ”erkänna allas olikhet”.”

Det är knappast någon nyhet att flera journalister och redaktörer vill återgå till ”the good old days” när enbart vad de gillade publicerades. Många böcker om massmedier brukade prisa tvävägskommunikation som framtiden.

I nuläget är det dock den gamla modellen med debatter kontrollerade av tidningarna själva som gör sitt åsiktsmässiga återtåg. Det är nog det enda ämnet där de själva hävdar det omoderna och förlegade är att föredra.

Avslutningvis måste vi dock ställa oss frågan var hittas grunden för dessa märkliga åsikter?

Sedan när har vi orsak att tro det blir mindre terrordåd med höga dödssiffror om yttrandefriheten avskaffas och politisk korrekthet i högre grad införs i ett land?

Vi råkar ut för ett enda terroristdåd och flera av våra journalister vill ta efter den offentliga debatten i de länder som har det mångdubbla?!

---

Publicerat i Demokrati