Christermagister på hal is om pojkarnas betygsfråga!

Christermagister på hal is om pojkarnas betygsfråga! | februari 12, 2011

Så kom då den debatt jag har väntat på och den invändning som jag mer eller mindre kunde ha satsat pengar på att få höra.

Vi börjar med en kort introduktion av ämnet från Maria Settergren som kommenterade det förra inlägget om hur pojkar får sänkta betyg.

”Jag är en […] lärare som tvingats gå i pension p.g.a. att jag inte är politiskt korrekt och har rätt genusperspektiv i skolan.Idealläraren är en kvinna som belönar idealeleven (en flicka) som kan lära sig på ”rätt sätt” dvs genom att samarbeta,planera och reflektera (med andra flickor).”

Jag vill även informera personerna som nu blivit lite upprörda över att Lärarnas tidning visat flickorna får kraftigt höjda betyg relativt sina provresultat. Det är inget nytt här har ni SvD 26 Mars 2006 samma nyhet där pojkar får lägre betyg.

”Det är märkligt och väldigt oroväckande”, sade Per Thullberg, generaldirektör vid Skolverket – sedan gick 5 år och ingenting hände.

Som vanligt så får killarna skylla sig själva och tjejerna upplevs vara utsatta för strukturer. Trollan och Ivar Arpi bloggar läsvärt om saken. Nya stjärnskottet David Holman kommenterar här. Tidningarnas journalister är dock chivalrister ut i fingerspetsarna. Här är en lektion i Misandry och Chivalry signerat Johannes Åman via DN

Christermagister får här symbolisera feltänket hos dagens lärarkår. Det är inget jag har emot honom personligen det kunde lika gärna varit någon annan som drog upp denna invändning det råkade bara bli honom den här gången. I kommentarer till detta inlägg säger han som svar på den påstådda betygsdiskrimineringen av pojkar.

”Jag är rädd att en plattare och objektivare kunskapsmätning medför ytligare undervisning som i allt för hög grad fokuserar på ”utantillkunskaper”

Det här har jag döpt till ”argumentum världsförbättring”. Argumentet i korthet är alltså att vi kan inte testa att göra något som funkar bättre för på en grund som utöver subjektiva känslor är extremt oklar så påstås att utan vad de gör nu skulle allt vara värre.

Metoden blir helt uppenbar i filmen nedan där precis samma argument förs fram som ett försök att motivera Affirmative Action i USA.

Christermagisters känsla (rädsla) att det hade varit värre är inget vetenskapligt giltigt bevis för att påståendet är sant. Att gå på den linjen innebär alltså att man förkastar vetenskapen och förespråkar vi avgör vad som är sant genom exempelvis högst rang ”appeal to authority” eller vem som kan skrika högst eller slå hårdast.

Det är så Assangerättegången numera funkar. Ingenting Eva Finne sade gäller för att Marianne Ny säger något annat. Det är inte att Marianne Ny tagit upp fallet på nytt jag invänder mot – det är det faktum att hon gör det helt utan att ha motiverat på basis av vilken grund Finne hade juridiskt fel. Ny behandlar det som en personlig fråga.

Men åter till skolan och lärarnas tendens att på alla områden och ämnen ge flickorna högre betyg än pojkarna.

Nyblivna genusdebattören, lärarutbildaren Mats Olsson på Tysta Tankar har nu även hittat Christina Hoff Sommers bok The War Against Boys, som vi skrivit om tidigare här på Aktivarum. Mats vill inte vara motpart, men han tillför debatten en väl behövd neutralitet. Samtidigt så påverkas han utan att märka det av Chivalry.

”Samtidigt vill jag inte medverka till en olycklig polarisering mellan vad pojkar och flickor behöver. Det är en ömtålig balans mellan tydlighet och behovet av nyanser. Jag vet att en del kvinnliga lärare har tagit illa upp och känt sig anklagade.”

Mats medverkar inte till en polarisering av vad pojkar och flickor behöver genom att beskriva den polarisering som redan finns. Det ändras inte bara för att damerna tycker det är jobbigt att höra det. En värdering och en beskrivning är inte samma sak så det enda han medverkar till är rasering av tron att pojkar och flickor är likadana.

Tron att pojkar och flickor är likadana är i sin tur den yttersta ursäkten att straffa pojkar – för att de inte mer liknar flickor.

Här kommer vi till pudelns kärna. Damerna behöver bara bli lite upprörda så får de om inte rätt så i alla fall vara i fred för jobbiga män. Detta har jag döpt till ”Argumentum Chivalry” Ingen förändring är möjlig från vad kvinnliga kollektiv bestämmer över för kvinnliga känslor i grupp kör över behovet att motivera vad man säger.

Därmed kan vi se absurditeter som att när pojkarna får dåliga betyg så blir de tillsagda – Av Anna Ekström som klagar på deras antipluggkultur – att sköta sig bättre. När pojkarna får bra betyg, som på Arabyskolan, får rektorn 80,000 kronor för att se till att det ändras. Sydsvenskan kommenterar:

”Skolverket gav en liten skola i Småland, där flickor presterar sämre än pojkar, pengar till jämställdhetsarbete. I konsekvensens namn bör det satsas resurser där problematiken är omvänd.”

Problemet med debatten är att den bara har två positioner. Radikal chivalry (Christermagister) och Chivalry light (Mats Olsson)

Detta syns tydligt i Mats Olssons invändning.

”Anders B Westin tipsar om en sida som inte är känd för sin återhållsamma ton och det är med viss tvekan jag följer länken”

Vilka är mest kända för sin återhållsamma ton, flickor eller pojkar? Som ni kan se så gynnas flickor även av debattens neutrala position dvs Mats – bara inte lika mycket som de gynnas av debattens radikala motpart Christermagister.

Någon riktig motpart som pratar FÖR pojkar finns inte i debatten för Chivalry och dess konsekvens statsfeminism anses mer eller mindre obligatoriska för att få ingå i debatten. Mats Olsson är nära att stänga ute andra åsikter men visar det finns hopp genom att ändå länka och nöja sig med en helt onödig invändning mot Pär Ströms Genusnytt.

Mats Olsson visar där det finns hopp för lärarvetenskapen i Sverige. Vi får alltså ta del någon annan åsikt än den ”återhållsamma”

Hos Christermagister så är vi dock inte närheten av någon vetenskaplig hållning på ämnet. Tvärtom så symboliserar han svenska lärarkårens felslut och maler på med ”argumentum världsförbättring”

Som jag skrev då är jag rädd att en plattare och objektivare kunskapsmätning medför ytligare undervisning som i allt för hög grad fokuserar på ”utantillkunskaper”. Jakten på rättvisa betyg riskerar helt enkelt att försämra undervisningen och vad är viktigast, kunniga elever eller ”rättvisa” betyg?

För det första så är Christermagiusters rädsla inte legitim bevisning för någonting. Att försöka skrämma folk med den där sortens retorik tas upp i retorikbokens kapitel om Propaganda. För det andra så är vår undervisning redan kraftigt försämrad enligt PISA 2009.

För det tredje så förespråkar man inte kunniga elever, utan lydiga, skötsamma elever som gör som lärarna säger.

Svenska lärares mål är inte att få kunniga elever och på kunskapsbarometern så är det Kina och Finland som får kunniga elever – inte Sverige! De metoder svenska lärare använder idag har de alltså inte ens legitima orsaker att hävda att de resulterar i kunniga elever.

”Och hur rättvist och konstruktivt är det egentligen att plocka bort de betygskriterier där flickorna i dag lyckas bättre och bara behålla de kriterier som pojkarna lyckas uppfylla i högre grad?”

”Här ljuger Christermagister sig blå, pojkarna lyckas inte alls uppfylla de kriterierna i högre grad än flickorna. De skriver Lika men Christermagister tycker personligen att tjejerna är bättre och vill sålunda de skall ha högre betyg. Likavärdiga prov – fördel flickorna.

*****************************************************************************************

Jag tänker här citera dåvarande lärarstudenten Maria Nycander som på ett 10-poängsarbete upptäckte i hur hög grad svenska lärare ljuger om situationen.

Vad finns det för tänkbara förklaringar till att pojkar missgynnas på de nationella proven? Här är konstruktionen av proven av stor betydelse. I en telefonintervju säger provkonstruktören i matematik: ”Vi vet precis vilka uppgifter flickor klarar bäst och vilka pojkar klarar bäst. Vi kör en lagom mix av dessa.” På dessa prov skriver pojkar och flickor i stort sett lika.

En kort kommentar: Maria Nycander upptäckte inte bara att Pojkar missgynnas jämfört med flickor på betygen. Hon upptäckte även att Nationella Prov missgynnar pojkar jämfört med Internationella prov.

Provkonstruktören i engelska säger: ”Allt beror på formatet, vi har ökat
variationen av formatet. Andelen korta uppgifter och flervalsuppgifter har ökat. Vi vill att alla ska få chans att visa vad de kan.” På dessa prov har skillnaderna mellan pojkar och flickor minskat över de år som studerats. Enligt provkonstruktören i svenska görs inga försök minska könsskillnaderna i provresultaten. På dessa prov är skillnaderna mellan pojkar och flickor oförändrat mycket stor.

För dem som inte hängde med så bifogade Maria Nycander i sin lilla studie en summering av vad som just sades

”Det förefaller alltså som att man har strävat efter att konstruera proven så att könsskillnader i resultaten utjämnas i det ämne där flickor traditionellt är svagast, men inte i det ämne där de traditionellt är starkast.”

Christermagister säger alltså helt felaktiga saker. Han påstår att det är orättvist att utsätta flickorna för bedömning via prov där pojkarna enligt honom har fördel. I Maria Nycanders studie ser vi tvärtom att ingen har fördel i proven för allt som ger endera könet fördel slopas av provkonstruktörerna vid Nationella prov, TIMMS och PISA.

Skillnaden mellan Nationella Prov och Internationella prov visar även att flickorna blir kraftigt gynnade av hur man konstruerat skolplanen i allmänhet men även vid de Nationella Prov som gynnar flickorna pga hur ämnena ser ut så blir effekten mindre för proven i sig är mer könsneutrala.

Så är dock inte situationen i klassrummet.

”En förklaring som brukar ges till flickornas övertag i skolan är att läroplanen har blivit mer kommunikativ. Under den relativt korta period som denna undersökning spänner över har flickornas övertag ökat i ämnet teknik.”

Regeringsproposition 1992/93:220 föreslår att teknik-ämnet får en egen kursplan och säger vidare: ”teknikundervisningen har en mycket viktig roll vad gäller att stimulera elevernas, och då kanske framför allt flickornas, intresse för teknik och naturvetenskap.”

Denna proposition berättar Nycander ledde senare fram till en kursplan för teknik i Lpo 94 som innehåller bl.a. följande:

”Ämnet tar också upp värderingsfrågor, intressekonflikter, förändrade livsvillkor och ekonomiska konsekvenser som kan uppkomma i samband med olika typer av teknikanvändning. Även förmågan att identifiera teknikens estetiska och sociala aspekter skall vägas in i bedömningen…”

Och det är bara början på den luddiga textmassa som skrevs in där elever kan få höga betyg på Teknik utan att vara det minsta tekniskt lagda. Istället blev diskussioner kring sociala konflikter betygsgrundande för teknikämnet.

Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är som Nycander påpekar att det endast är när flickorna har sämre resultat man gjort denna form av ändringar.

”Att pojkarna missgynnas av en mer kommunikativ kursplan kan stämma med iakttagelsen att pojkar skriver bättre på internationella jämförande studier än på nationella proven om vi antar att den kommunikativa kursplanen har fått genomslag i de nationella proven.”

”Hur ska man då förklara denna tydliga skillnad mellan pojkar och flickor vad gäller överensstämmelsen mellan betyg och resultat på nationella prov och internationella jämförande studier? Denna undersökning ger inte svaret, men flera tolkningar är möjliga och därför värda fördjupade studier.”

”Flickors bättre uppförande i klassrummen kan påverka betygen, trots att ”närvaro, flit, ambition, läxläsning, lektionsarbete m.m. inte ska påverka betygsättningen”, enligt Skolverket. Flickors bättre språkliga förmåga kan tänkas påverka lärarnas bedömning av deras prestationer även i ämnen och situationer där det inte är språkförmågan som ska värderas, till exempel i matematik. I sådana fall skulle flickor belönas i flera omgångar för samma sak.”

”En mera spekulativ tolkning kan vara att lärare kompenserar den orättvisa flickor anses utsatta för genom att pojkarna ”tar stor plats i klassrummet”

”Det är svårt att finna någon förklaring som är helt och hållet förenlig med att pojkar som grupp och flickor som grupp får betyg enligt de riktlinjer som gäller för betygsättning.”

Kursiverade Texter tagna från Pojkars och Flickors betyg – En statistisk undersökning (PDF) av Maria Nycander skriven VT 2006 på Uppsala Universitet, Lärarprogrammet.

Publicerat i Jämställdhet

18 kommentarer »

”Som ni kan se så gynnas flickor även av debattens neutrala position dvs Mats”

Intressant – jag menar nog från att jag har gått från att vara rättshaveristisk extremist till relativt mainstream på en vecka (utan att byta position)

Jag kanske är provocerande försiktig, men någon ”neutral position” har jag aldrig eftersträvat!

Kommentar av Mats — februari 12, 2011 @ 2:49 e m
Hej Mats, välkommen till debatten.

”Intressant – jag menar nog från att jag har gått från att vara rättshaveristisk extremist till relativt mainstream på en vecka (utan att byta position)”

Vad jag menar är att du hade den neutrala positionen från första början i debatten. Den framstod som radikal för att det inte fanns någon motpart på de ämnen där du debatterade. Dvs det fanns centern (jämställd) och det fanns vänstern (chivalry) och i brist på en höger (boy-friendly) så framstod centern i frågan som en radikal höger.

När folk läser vad jag skriver är det nog ingen som misstar dig för den radikala sidan 🙂 Man kan säga att debattörer som mig ger dig mer frihet och utrymme.

Jag uppskattar dina inlägg storligen men det hindrar inte mig från att påtala sådana saker som exempelvis att du lägger vikt på att kvinnliga kollegor känner sig utpekade och blir upprörda vilket i sig missgynnar vetenskaplig/demokratisk debatt.

Min poäng är rätt enkel, vi kan ha ett samhälle där kvinnor är missgynnade och chivalry hjälper kvinnor men vi kan knappast ha ett samhälle där män är missgynnade och chivalry fortfarande hjälper kvinnor. Vi måste ta fajten med chivalrismen innan det är för sent.

Kommentar av Erik — februari 12, 2011 @ 3:18 e m
Hej, och tack för uppmärksamheten! 🙂

När jag började läsa ditt inlägg planerade jag att skriva en lång kommentar. När jag hade kommit ytterligare en bit tänkte jag att det skulle räcka med att skriva ”du har FEL”, men när jag nu har kommit till slutet får det bli någon slags kompromiss. Jag har inte tid och lust att bemöta alla felaktiga tolkningar av mina personliga åsikter i detalj, de kan gärna få belysa en åsikt och inställning som finns inom lärarkåren och samhället, men helst inte min…

Jag tycker inte att de sämre resultaten är pojkarnas fel. Jag tycker att skolan är utformad på fel sätt för dem.

Jag tycker inte att flickorna är bättre, per definition, jag säger att de generellt är bättre än pojkarna på att uppfylla dagens betygskriterier för de högre betygen (såsom vi utvärderar i dagens skola).

Jag påstår inte att det är ”orättvist att utsätta flickorna för bedömning via prov” och absolut inte att pojkarna har någon fördel här, snarare precis tvärt om.

Du skriver att jag ljuger mig blå när jag påstår att pojkarna lyckas uppfylla vissa mer objektiva kriterier i högre grad än flickorna, men det gör jag inte alls, jag menar att de uppfyller de kriterierna i högre grad än vad de uppfyller de övriga kriterierna.

De kriterier för de högre betygen som jag talar om (som jag vill behålla) har ingenting med lydnad, närvaro, flit, ambition, läxläsning eller någonting annat flummigt att göra, det har att göra med att det är mål som inte mäts med dagens nationella prov. Vid valet mellan att göra om i stort sett hela år 9 i grundskolan till ett enda långt nationellt prov med inspelade diskussionsgrupper, laborationstillfällen mm mm och att i stället acceptera att skriftliga nationella prov kan utvärdera en del av de kunskaper och färdigheter som ska betygsättas, men inte alla, väljer jag det senare alternativet.

Kommentar av Christermagister — februari 12, 2011 @ 3:35 e m
Christermagister:

”Hej, och tack för uppmärksamheten! :-)”

Hej, det var så lite så. Kul du hakar på debatten. Jag var rätt noga med att påpeka detta inte är personligt. Det är bara det att det måste finnas två parter för att debattera fram lösningar och folk har i allmänhet svårt att ta till sig en sida utan att nån form av person eller varumärke symboliserar den positionen.

”När jag började läsa ditt inlägg planerade jag att skriva en lång kommentar. När jag hade kommit ytterligare en bit tänkte jag att det skulle räcka med att skriva ”du har FEL”, men när jag nu har kommit till slutet får det bli någon slags kompromiss.”

Jag gillar ditt tredje alternativ bättre än ditt andra men ditt första bättre än dem bägge 🙂

”Jag har inte tid och lust att bemöta alla felaktiga tolkningar av mina personliga åsikter i detalj, de kan gärna få belysa en åsikt och inställning som finns inom lärarkåren och samhället, men helst inte min…”

Som jag redan förklarat så symboliserar du alltså ett allmänt felslut (fallacy) i lärarkåren med vissa kommentarer du gjorde. Jag väljer att argumentera från hur dessa ser ut från riktiga personer hellre än att skapa en fiktiv abstrakt människa med de åsikterna.

”Jag tycker inte att de sämre resultaten är pojkarnas fel. Jag tycker att skolan är utformad på fel sätt för dem.”

Skolan är inte ”utformad” alls, det är lärarna och skolans administration som kontinuerligt VÄLJER hur de tolkar politiska riktlinjer. Det är skolpersonalen som VÄLJER att göra dessa saker och ha det på här viset och de väljer inte en gång utan om och om igen varje dag. Det är Chivalry-känslor som är sannolika orsaken de inte uppmärksammar det däremot men Chivalry är inget tvång utan en bara deras sociobiologiska tendens att när de är fria att göra hur de vill välja på detta sätt.

Det relevanta för debatten är för övrigt hur du tycker skolan skall vara formad, inte hur du tycker den inte skall vara formad.

”Jag tycker inte att flickorna är bättre, per definition, jag säger att de generellt är bättre än pojkarna på att uppfylla dagens betygskriterier för de högre betygen (såsom vi utvärderar i dagens skola).”

Det är lärare och skolans administration som VÄLJER att tolka dagens betygskriterier på det här sättet. Det är människor som gör dessa beslut, de görs inte av sig själva även om viss skolpersonal (särskilt på kommunala skolor) gör allt de kan för att inbilla oss de bara följer byråkratins regler och inte har egen talan alls.

Det finns alltså inga ”dagens kriterier” annat än på papperet där de inte är mer värda än FN:s konventioner. Den ”kommunikativa” Läroplanen är lika flummig som luddig och lärarna är fria att tolka den som de vill. Vad de flesta inte tänker på är deras statistiska sannolikhet att gilla flickors tolkningar bättre (De tror att flickorna är de som behöver hjälp även när pojkarna är långt efter).

Utan fasta kriterier kan ingen rättvis bedömning göras för man ger alltid dem man gillar bäst högre betyg om det är tillåtet. Johannes Åman säger i DN att pojkarna inte visar vad de kan. Frågan är snarare om lärarna är kompetenta att ens känna igen det när pojkar visar vad de kan eller om de förväntar sig samma sak som de hade väntat sig av den flicka som skall visa vad hon kan precis som BRIS inte har en aning om hur de skall läsa av vilka pojkar som har problem.

Evolutionärt är flickor alltid mer gillade för pojkar måste alltid rättfärdiga sin existens medan flickor inte behöver det. Därmed blir metoderna väldigt olika då flickor kan föröka sig genom att vara som andra flickor medan pojkar inte kan föröka sig genom att vara som andra pojkar. Men detta vet bara folk som är insatta i evolutionspsykologisk statistik.

”Jag påstår inte att det är ”orättvist att utsätta flickorna för bedömning via prov” och absolut inte att pojkarna har någon fördel här, snarare precis tvärt om.”

Jag är ganska säker på att jag citerade vad du sade där

””Och hur rättvist och konstruktivt är det egentligen att plocka bort de betygskriterier där flickorna i dag lyckas bättre och bara behålla de kriterier som pojkarna lyckas uppfylla i högre grad?””

Det är bättre att du säger vad som var rätt än att du säger vad som var fel vilket inte säger någonting om vad som var rätt.

”Du skriver att jag ljuger mig blå när jag påstår att pojkarna lyckas uppfylla vissa mer objektiva kriterier i högre grad än flickorna, men det gör jag inte alls, jag menar att de uppfyller de kriterierna i högre grad än vad de uppfyller de övriga kriterierna.”

””Och hur rättvist och konstruktivt är det egentligen att plocka bort de betygskriterier där flickorna i dag lyckas bättre och bara behålla de kriterier som pojkarna lyckas uppfylla i högre grad?””

Du får ursäkta om jag påpekar den logiska tolkningen av detta upplägg är att det är orättvist att tjejerna bedöms på ett sätt där det går bättre för pojkarna. Om vi värdesätter kunskap vid betygsättning måste dock helt enkelt pojkarna få högre betyg utan att tjejerna får det för tjejerna har redan prestationsrabatt på basis av saker som saknar relevans för ämnet.

”De kriterier för de högre betygen som jag talar om (som jag vill behålla) har ingenting med lydnad, närvaro, flit, ambition, läxläsning eller någonting annat flummigt att göra, det har att göra med att det är mål som inte mäts med dagens nationella prov.”

Åter är det viktiga vilka kriterier det skall vara, inte vilka kriterier det inte skall vara. Att hela tiden bygga resonemang på vad saker inte är kallas negativism och du hittar mängder av inlägg på området här på bloggen.

”Vid valet mellan att göra om i stort sett hela år 9 i grundskolan till ett enda långt nationellt prov med inspelade diskussionsgrupper, laborationstillfällen mm mm och att i stället acceptera att skriftliga nationella prov kan utvärdera en del av de kunskaper och färdigheter som ska betygsättas, men inte alla, väljer jag det senare alternativet.”

Det där kallas i retoriken falskt dilemma och halmgubbe-argumentation. Dels så har ingen sagt att endast de två alternativen finns (falskt dilemma), dels har ingen förespråkat en skola som ser ut så heller (Halmgubbe)

Däremot har folk förespråkat en skola där killarna får betyg som bättre motsvarar vad de har lärt sig så vi slipper en debatt om bolagsstyrelser på basis av betygsättningen där politiker tror att tjejer eftersom de får bättre betyg i alla ämnen är bättre på alla ämnen än pojkarna.

Den allmänna åsikten är att tjejer är bättre än killar. Frågan är inte om du tycker det är ok utan vad du vill göra åt den saken. Vi har redan sett hur Per Thullberg säger ”det där är fel” och sedan låter fem år gå utan att något annat händer än att Sverige sjunker ännu mer i PISA 2009.

Kommentar av Erik — februari 12, 2011 @ 4:24 e m
Jag ställer gärna upp som symbol, men helst inte för något jag inte står för. Du har förstås rätt i att det är lärare, ledning, huvudmän osv som väljer att tolka vissa förordningar och hur de bedriver verksamheten, det är det jag menar med att den är ”utformad” på ett visst sätt. Jag syftar på den generella praktiken och det är ju i det här fallet ganska ointressant (för alla utom mig…) om jag säger att jag personligen inte väljer att utföra saker på det sättet som du vänder dig emot; vi måste ju ändå debattera den generella praktiken. Det är bara det att jag känner att vi egentligen står på samma sida i den här saken, inte motsatta sidor. Sök ”pojkar” i min blogg, eller klicka på kategorin ”genus” och läs några fler inlägg så tror jag att du inser samma sak.

Med stycket: ”Och hur rättvist och konstruktivt är det egentligen att plocka bort de betygskriterier där flickorna i dag lyckas bättre och bara behålla de kriterier som pojkarna lyckas uppfylla i högre grad?” menar jag att det konstruktiva är att hitta arbetssätt och utvärderingsformer som gör att även pojkarna når upp till dessa kriterier, inte att ta bort dem. Att bara ta bort dem känns kontraproduktivt (eftersom jag tycker att det för det mesta är bra kriterier) och orättvist för att man plockar bort någonting bra bara för att jämna ut resultaten mellan killar och tjejer. Det rättvisa sättet är att hitta vägar till att förbättra killarnas kunskaper i stället för att sänka kraven för alla. Jag vill inte ta bort proven alls; jag vill att alla ska bedömas efter prov, men även med andra metoder.

”Åter är det viktiga vilka kriterier det skall vara, inte vilka kriterier det inte skall vara. Att hela tiden bygga resonemang på vad saker inte är kallas negativism och du hittar mängder av inlägg på området här på bloggen.”
Jag tycker inte att det är någonting fel på kriterierna överhuvudtaget, de kan vara som de är. Däremot håller jag med dig att OM man väger in lydnad, närvaro, flit, ambition, läxläsning mm så är det fel, men detta är ju inga kriterier, det är en tolkning du har gjort.

Falskt dilemma och halmgubbe-argumentation… 🙂 För att utvärdera de mål som finns i kursplanen och att sätta betyg efter de kriterier som vi lärare är skyldiga att följa är det det enda alternativet jag kan se. Läs betygskriterierna själv och fundera på hur allt ska kunna utvärderas på något annat sätt. Ett par skriftliga prov räcker inte helt enkelt.

Som jag skriver i min blogg tycker jag att det är viktigare att diskutera varför millimeterrättvisan känns viktig än hur vi ska uppnå den.

Kommentar av Christermagister — februari 12, 2011 @ 5:12 e m
Inlägg till Aktivarum

Jag personligen värnar om dem svagare elever och om de är pojkar så är de redan diskriminerade och om det har diagnoser som dysleksi, ADHD, ASPERGERSSYNDROM så blir det inte bättre av det.
Lärarkåren och politiker pratar ofta om svagare elever och att dem måste sätta in extra resurser för dem men det bara på pappret. I verkliga livet så tycker lärarna att dem eleverna är svårhanterliga och sätter dem i särskola.
Effekten av det är att dem elever inte kan läsa vidare för dem får inte all kunskap från början och många av dem förtidspensioneras och det går inte med dagens politik. Du har säkert läst om detta för någon vecka sen i DN och SVD.
Och de är det som gäller i skolan att som elev skall man hålla sig inom ramen. Dem svaga och starka straffas. Jag har själv haft lärare som talat om för oss att duktiga elever känner av vad läraren begär av dig som elev.
Som jag uppfattar ditt inlägg så tycker du att starka elever om dem är pojkar missgynnas just för att dem är pojkar.
Och jag håller med om att det är fel och är inte jämställt. Och jag förstår inte hur lärarna tänker. Men som du skrev i ett annat inlägg att man tänker kortsiktigt. Man skjuter upp problemen till morgondagen och så får någon annan ta hand om det.

Hoppas inte du tycker jag är korkat som inte fattar allt. Men att du förstår ungefär vad jag menar.

Kommentar av Madelene — februari 12, 2011 @ 5:59 e m
Christermagister:

”Jag ställer gärna upp som symbol, men helst inte för något jag inte står för.”

Ok, så om du inte står för den vem står för den? Kan du nämna några bättre namn som jag kan välja istället? Jag har märkt att det är sällan de mest politiskt korrekta personerna står för sina åsikter utåt. Det är i situationer där de måste lydas av andra deras sanna jag kommer fram.

”Du har förstås rätt i att det är lärare, ledning, huvudmän osv som väljer att tolka vissa förordningar och hur de bedriver verksamheten, det är det jag menar med att den är ”utformad” på ett visst sätt.”

Alltså min poäng är att tolkningarna är kontinuerliga. Dvs det finns ingen form i svenska skolan den är flytande men pga att de flesta där tycker lika så flyter det lika också, sedan har det blivit kontrovers nu när statistiken visat i vilken riktning det flyter och det visade sig flyta mot pojkar på precis ALLA områden. Då började folk undra om det ens kan kallas en slump. Något ämne måste väl pojkarna vara bra på?

Lärarna svarar då Ämnen? Vi skiter numera i ämnena och betygsätter beteende, ifrågasättande, intresse, engagemang, mognad, och annat som till stor del bestämdes av vilken pappa/mamma du föddes. De prov som visar hur vissa elever står sig jämfört med andra elever föredrar vi att strunta i. Vi pratar gärna i massmedia om hur oviktig del det är av utbildningen vad eleven lärt sig och hur viktigt det är att resonera och vara med på lektionerna.

”Jag syftar på den generella praktiken och det är ju i det här fallet ganska ointressant (för alla utom mig…) om jag säger att jag personligen inte väljer att utföra saker på det sättet som du vänder dig emot; vi måste ju ändå debattera den generella praktiken.”

Problemet är att det inte räcker att personligen välja annorlunda – precis som det heller inte räcker att personligen inte mobba. Det är så många som gör det att neutralitet i den frågan inte gör någon skillnad i längden. Snarare blir existensen av neutralitet i sig ett alibi för dem som inte är neutrala. När alla på hela skolan är mobbare så blir det lite svårt för lärare att spela ovetande.

”Det är bara det att jag känner att vi egentligen står på samma sida i den här saken, inte motsatta sidor.”

Som jag redan sagt så finns knappt några sidor i den här frågan. Det är det som är problemet. Det är mycket möjligt en äkta representant för oppositionen skulle visa du är mycket närmare min position precis som inlägg från mig visar att Mats inte är så extrem som han verkade betrakta sig själv. Men i brist på sådana öppna positioner får man ta vad man haver.

”Sök ”pojkar” i min blogg, eller klicka på kategorin ”genus” och läs några fler inlägg så tror jag att du inser samma sak.”

Vi får se, faktum kvarstår att jag måste börja någonstans.

”Med stycket: ”Och hur rättvist och konstruktivt är det egentligen att plocka bort de betygskriterier där flickorna i dag lyckas bättre och bara behålla de kriterier som pojkarna lyckas uppfylla i högre grad?” menar jag att det konstruktiva är att hitta arbetssätt och utvärderingsformer som gör att även pojkarna når upp till dessa kriterier, inte att ta bort dem.”

Jag har svårt att se anledingen att ha kvar kriterierna och hitta på sätt att införliva pojkar i dem. Kriterierna är närmast värdelösa kunskapsmätare hos flickor och de blir inte mindre värdelösa hos pojkar. En av mina tjejkompisar fick alltid högsta betyg och hon kunde inte ett smack, men var väldigt duktig och intresserad av teater samt hade bra minne.

Alltihop verkar ha skapats utifrån förutsättningen ett gäng personer sitter runt ett bord och ingen vågar ställa frågan
– Vad skall det här vara bra för?

Svenska skolan har i årtionden kraftigt övervärderat sig själv och fallit för varenda modernt påhitt i pedagogik som finns (Som Göran Hägg i sin bok kallade ursäkter att inte lära sig något). Svenska lärare måste erkänna att de antingen inte försöker skapa barn med hög kunskap eller så måste de erkänna de gör ett dåligt jobb.

I Maria Nycanders studie från 2006 så är PISA den studie där skillnaden mellan pojkar och flickor är som minst. Hon pratar med konstruktörer som bekräftar de vet precis vad pojkar och flickor gör bra och gör proven till en mix av dem bägge. Ju närmare sin lärare de kommer ju mer straffas pojkarna för att de inte är mer som flickor. Om det är beteende, fokus eller kläder spelar mindre roll.

”Att bara ta bort dem känns kontraproduktivt (eftersom jag tycker att det för det mesta är bra kriterier) och orättvist för att man plockar bort någonting bra bara för att jämna ut resultaten mellan killar och tjejer.”

Att de känns bra betyder inte de ÄR bra. Som studien på Purdue University visade var elevernas förmåga att bedöma vilken metod som gav bäst resultat på prov värdelös. Metoder som ger ökad känsla av kontroll känns behagligare och eleverna tror då det är den metoden som ger bäst resultat vilket det inte alls är.

”Det rättvisa sättet är att hitta vägar till att förbättra killarnas kunskaper i stället för att sänka kraven för alla.”

Killarnas kunskaper är redan på ungefär samma nivå som flickornas (i vissa ämnen bättre) när de skriver internationella kunskapsprov. Det är inte kunskapsbrist som sänker killarnas betyg det är det faktum att lärare förväntar sig eleverna skall demonstrera de kunskaperna på de sätt flickor föredrar efter de områden som flickor är intresserade av. Vad som lärare numera kallar ”kommunikativ läroplan”

”Jag vill inte ta bort proven alls; jag vill att alla ska bedömas efter prov, men även med andra metoder.”

Javisst, andra metoder men vilka andra metoder? Hur skall elevernas kunskap bedömas? Hur skall vi se till det verkligen är kunskap som kan läras in som bedöms? När vi läste MBTI på universitetet så fick jag som svar på en fråga att lärare ger högre betyg till elever med samma MBTI-preferenser.

”Jag tycker inte att det är någonting fel på kriterierna överhuvudtaget, de kan vara som de är.”

Varför? De kriterierna visar redan idag att tjejer är smarta och killar är dumma

Detta eftersom det är så statsfeminister vill ha det och den åsikt de har (även om de är smarta nog att inte säga det alltför öppet). Varför ha kvar sådana kriterier när vem som helst i riktiga livet kan konstatera att tjejer inte är kunnigare än killar på alla eller de flesta områden?

Det står svart på vitt i de nya kriterierna för Teknikämnet (citerat av Maria Nycander i hennes arbete 2006)

”Regeringsproposition 1992/93:220 föreslår att teknik-ämnet får en egen kursplan och säger vidare: ”teknikundervisningen har en mycket viktig roll vad gäller att stimulera elevernas, och då kanske framför allt flickornas, intresse för teknik och naturvetenskap.” och ”Ett ämne som sätter förhållandet teknik–människa–natur i centrum och som därmed fokuserar teknikens roll att tillfredställa mänskliga behov, innebär något helt nytt såväl i den svenska skolan, som i ett internationellt perspektiv.”

Här står det alltså svart på vitt att målet med ämnet inte blir att ge elever kunskap utan att göra flickor intresserade, det står även att Sverige leker världsmästare på barnuppfostran och gratulerar sig själva till hur nytänkande detta är internationellt.

”Däremot håller jag med dig att OM man väger in lydnad, närvaro, flit, ambition, läxläsning mm så är det fel, men detta är ju inga kriterier, det är en tolkning du har gjort.”

Nej det är ingen tolkning jag gjort. Det är de spekulationer som finns tillgängliga. Om det är dem eller andra orsaker spelar inte någon roll poängen är att vad än det är så har det inte med uppmätt kunskap att göra och det har inte heller med ämnet att göra utan gynnar flickor i precis alla ämnen.

”Falskt dilemma och halmgubbe-argumentation… 🙂 För att utvärdera de mål som finns i kursplanen och att sätta betyg efter de kriterier som vi lärare är skyldiga att följa är det det enda alternativet jag kan se.”

Det är ni lärare och skolpersonal som tillsammans bestämmar vad de där målen och kriterierna konkret betyder. Ni har inga externa skyldigheter alls – Ni bestämmer era egna skyldigheter tillsammans med administrativ personal. Föräldrarna kan inte komma och kräva att ni skall se till deras son/dotter får höga betyg i ett visst ämne eller hur?

”Läs betygskriterierna själv och fundera på hur allt ska kunna utvärderas på något annat sätt.”

Frågan är inte hur det skall utvärderas, frågan är vad det där retoriska tramset till kriterier i läroplanen konkret betyder (tolkas som) och framför allt vad det skall vara till för vad gäller eleven själv?

I fallet med Teknik har vi alltså svaret svart på vitt, betygsättningen skall baseras på behovet att intressera framför allt flickor för ämnet. Vilket torde vara samma sak som att skriva att göra pojkar MINDRE intresserade av ämnet då det är som att tvinga killar titta på tjejfilmer dagarna i ända att sätta betyg efter intresse av nåt så hypertjejigt som sociala konflikter.

”Ett par skriftliga prov räcker inte helt enkelt.”

Nej ett par prov räcker inte. Men dagens metod är mer värdelös än prov. Den får tjejer att framstå som genier och killar att framstå som idioter (Utan Chivalry skulle ingen acceptera det och vore det omvänt skulle folk kräva skolministers omedelbara avgång). Om lärarna inte kan fixa till det så har vi inget val DÅ är det prov som gäller. Missköter man sig så kan man inte få ansvaret att sätta betyg heller.

”Som jag skriver i min blogg tycker jag att det är viktigare att diskutera varför millimeterrättvisan känns viktig än hur vi ska uppnå den.”

Du vet väl att tjejer har varit (relativt sin klass) diskriminerade och sålunda kämpat mot historisk diskriminering i bra många år? Millimeterrättvisan är nödvändig för annars tar det pga Chivalry aldrig stopp och killarna blir diskriminerade

Vilket redan inträffat just för att vi inte var snabbare med millimeterrättvisan.

Kommentar av Erik — februari 12, 2011 @ 7:04 e m
Erik, du fick ju inte med mina två fina länkar. Tycker de kan slängas in i inlägget också ;). Visar ju ganska tydligt att det är ett lärar problem och inte betygskriterieproblem eftersom de har ju ändrats sen 70-talet.

Som jag skriver i min blogg tycker jag att det är viktigare att diskutera varför millimeterrättvisan känns viktig än hur vi ska uppnå den.

Varför är det viktigare att diskutera en känsla än hur vi kan uppnå rättvisa (könsoberoende, individbaserade) resultat?
Det viktigaste för skolan borde vara att förmedla kunskap, förmåga till inlärning samt att sätta betyg som motsvarar den kunskap som eleven ifråga har?

Kommentar av Andreas Nurbo — februari 12, 2011 @ 7:11 e m
Madelene:

”Jag personligen värnar om dem svagare elever och om de är pojkar så är de redan diskriminerade och om det har diagnoser som dysleksi, ADHD, ASPERGERSSYNDROM så blir det inte bättre av det.”

Ja men det funkar inte att värna om svagare pojkar. Faktum är att det inte funkar att kalla pojkar svaga för pga sociobiologisk evolution så måste pojkar förtjäna sin existens för att få respekt och attrahera damer. Flickor behöver inte det. Så det funkar inte att offerförklara och hjälpa pojkarna, det som funkar är att skapa en situation där de kan hjälpa sig själva.

”Lärarkåren och politiker pratar ofta om svagare elever och att dem måste sätta in extra resurser för dem men det bara på pappret.”

Att kalla dem ”Svagare elever” och sätta in resurser som skall trycka ner dem ännu mer i rankingen funkar såklart inte alls. Ungefär hälften blir då introverta och drar sig undan (inte sällan mobbade), den andra hälften blir utåtagerande och är halvvägs till kåken eller bårhuset redan då. Dessa bägge grupper ser vid en första anblick väldigt olika ut men de har gemensamt de delar mentalitet och hatar skolan.

”I verkliga livet så tycker lärarna att dem eleverna är svårhanterliga och sätter dem i särskola.”

Vilket inte hjälper killar – ett dugg. Då kan man lika gärna sätta de eleverna i arbetslivet för skolan är värdelös om den inte ger status (betyg) då kan de få de åren på sig att skapa ett försprång på de skolgynnade eleverna istället för att slösa bort tiden på att tävla i en tävling där de bara kan förlora. Då skolan ändå inte länge lär ut fakta så tappar de heller inte i allmänbildning då de har internet.

”Effekten av det är att dem elever inte kan läsa vidare för dem får inte all kunskap från början och många av dem förtidspensioneras och det går inte med dagens politik.”

Precis!

”Du har säkert läst om detta för någon vecka sen i DN och SVD.”

Nej men detta är inget nytt och jag har sett dessa saker tidigare.

”Och de är det som gäller i skolan att som elev skall man hålla sig inom ramen.”

Precis! Vilket är könsdiskriminerande mot killars natur då killar evolutionärt inte kunde föröka sig inom ramarna medan flickor kunde det så en skola där man bara kan klara sig inom ramarna är en skola tillverkad specifikt för att motsvara flickors behov och historiska evolution.

”Dem svaga och starka straffas. Jag har själv haft lärare som talat om för oss att duktiga elever känner av vad läraren begär av dig som elev.”

Lustigt, flera tjejer jag känt tyckte att en bra pojkvän var en som visste vad de ville utan att de behövde berätta det för dem. Jag har flera gånger hört dem säga att om de måste säga vad de vill räknas det till minuskontot.

”Som jag uppfattar ditt inlägg så tycker du att starka elever om dem är pojkar missgynnas just för att dem är pojkar.”

Nja jag pratar inte om starka och svaga elever. Vad jag pratar om är att vara likadana alla andra kontra att utmärka sig.

Pojkar är konstruerade för att utmärka sig (och tjejer är konstruerade för att dras till pojkar som gör det). De egenskaper som gäller för en bankrånare är i stort sett samma egenskaper som gäller för ett vetenskapligt geni. Vid samma tidpunkt då bankrånare vanligen (om de överlevt) börjar begå färre brott, vid samma tidpunkt så börjar en vetenskapsman bli mindre produktiv på sin post.

”Och jag håller med om att det är fel och är inte jämställt. Och jag förstår inte hur lärarna tänker.”

Inte alls, de försöker hålla sin inom ramarna precis som de kräver sina elever skall göra. Välkommen till reglerna för kvinnlig kollektivism. Tjejer överlevde genom att hålla koll på vad man skall tycka och härma den åsikten. Killar däremot överlevde och förökade sig enbart genom att bli mer värda än de flesta andra killar.

För tusentals år sedan så fick de flesta kvinnor barn medan de flesta män inte fick det.

”Men som du skrev i ett annat inlägg att man tänker kortsiktigt. Man skjuter upp problemen till morgondagen och så får någon annan ta hand om det.”

Precis

”Hoppas inte du tycker jag är korkat som inte fattar allt. Men att du förstår ungefär vad jag menar.”

Nejdå, du verkar ha rätt bra koll. De delar du inte fattar handlar inte om hur smart man är utan hur mycket vetenskap på just det området man läst.

Kommentar av Erik — februari 12, 2011 @ 7:26 e m
”Jag vet att en del kvinnliga lärare har tagit illa upp och känt sig anklagade.”

Vad är det feminister brukar säga om att män tar illa upp när feministerna svepande anklagar män för att vara våldsverkare?

Kommentar av Fredrik C — februari 12, 2011 @ 8:58 e m
Erik, det ligger mycket i många av dina argument, men de flesta av dem måste behandlas på en högre nivå än den enskilda läraren. Läroplanen och kursplanerna skrivs på politisk nivå och tolkas på myndighetsnivå; Skolverket ger ut tolkningar som skolorna måste följa och Skolinspektionen slår ner på det som de anser vara felaktiga tolkningar på skolnivå.

För övrigt tycker jag att det har blivit lite väl mycket ordvrängeri här och det är lätt att gå vilse i all ”negativism” (som även du står för). Därför försöker jag ta ner diskussionen på marken igen.

Jag vill (bl a 🙂 ):

Att alla lärare görs mer medvetna om hur skolsystemet kan påverka olika individer (kalla det genus, olika personlighetstyper, individualisering eller vad du vill) med särskilt fokus på varför killarna generellt misslyckas i högre grad än tjejerna (och varför man kallar det ”misslyckas” när det i vissa åldrar kan härledas till den individuella fysiska och psykiska mognaden).

Att man satsar på att jämna ut könsfördelningen bland lärarna.

Att hela skolans organisation anpassas bättre efter individer som är mer praktiskt lagda än verbalt.

Att man använder fler olika sätt att utvärdera kunskaper och färdigheter på än skriftliga prov.

Att lärare ska arbeta i tighta arbetslag så att bedömningen av elevens kunskaper blir mer av ett lagarbete.

Vad vill du?

Kommentar av Christermagister — februari 13, 2011 @ 3:40 e m
Hej Christer

Jag går som vanligt, pang på rödbetan.

Jag vill:

– Att staten åtminstone utreder varför flickor får bättre betyg ån pojkar trots att motsatsen föreligger i många fall.

– Att staten utreder varför prov inte uppfattas som det de verkligen är? Alltså det mesta i dagens samhälle måste vi dokumentera på ett eller annat sätt. Är inte ett skriftligt prov ett alldeles utmärkt sätt för eleven att dokumentera det den lärt sig och det den inte lärt sig, och dessutom ett prov på att den kan klara pressen som själva dokumenteringen utgör?
Har man inte klarat provet, så har man bevisligen någon slags felkommunikation mellan lärare-elev…

Kommentar av Kristian Grönqvist — februari 13, 2011 @ 5:44 e m
Forts.

Vi behöver inte göra det här till kärnfysik.

Jag vill naturligtvis också att skolan skall innehålla inriktningar mot paraktiskt arbete, någon måste stå i gruvor, på byggen, bilverkstäder, logistik, sjukhus, äldreomsorg, snabbköp etc och den linjen får gärna vara kortare, eller behäftad med specialitet inom idrott el dyl.

Jag vill att den skolan skall innehålla betyg varje år, för att föräldrar och lärare skall kunna stämma av sina drömmar mot verkligheten.

De kan dessutom ge en ledtråd åt eleven själv i bästa fall.

Skolkning skall synas varje år på betyget.

Elever som inte klarar en klass nödtorftigt, skall gå om den eller flytta till lättare linje.

Svårighetsgradera gärna linjerna för att bra elever inte skall dras ned av dåliga elever..

Nu har jag sagt vad jag vill ha. Inget fikonspråk här inte…

Kommentar av Kristian Grönqvist — februari 13, 2011 @ 5:54 e m
Självfallet ingår att skolan inte får vara kommunstyrd, att nationella prov införs på alla betygsämnen och att resultatet av dessa skall samvariera med betygssättningen, vilket den inte alls gör nu.

Kommentar av Kristian Grönqvist — februari 13, 2011 @ 5:58 e m
Kristian, en utredning om varför flickor får bättre betyg än pojkar tycker jag låter utmärkt. När det gäller de nationella provens koppling till betygen får du driva den kampanjen på politisk nivå, som jag skrivit i min blogg är det i dagsläget tjänstefel av en lärare att sätta betyg som enbart grundas på resultaten i de nationella proven.

Kommentar av Christermagister — februari 13, 2011 @ 6:07 e m
Christianmagister:

”Erik, det ligger mycket i många av dina argument, men de flesta av dem måste behandlas på en högre nivå än den enskilda läraren.”

Jag börjar med att poängtera vad jag kan. Jag är expert på effektiv tydlig kommunikation. Jag bedömer vad någonting är och beskriver vad jag ser i språk som gör det lätt för personer att ta välinformerade demokratiska beslut i frågan. Som en världskänd coach brukar säga: ”Att leva är att ta beslut.”

Till saken

Problemet med dessa ”högre nivåer” du pratar om är att man inte kan avgöra på högre nivå om ett mål uppfylls utan folk vet exakt vad målet är (och inte är) och de högre nivåerna verkar i skolväsendet ofta inte ha nån som helst koll på vad målet är för när man tittar närmare på dem är måltexterna i sig varken tydliga eller konsekventa.

Detta kunde ha åtgärdats för länge sedan men svenska myndigheter verkar anse att det säkraste för att undvika att göra fel är att göra ingenting (de får ju ny chef/politiker om fyra år)! Tsunamin i Thailand ett tydligt exempel. När något allvarligt inträffar så är myndigheters krishantering ofta att göra ingenting. Passivitet en säker karriärsväg.

”Läroplanen och kursplanerna skrivs på politisk nivå och tolkas på myndighetsnivå; Skolverket ger ut tolkningar som skolorna måste följa och Skolinspektionen slår ner på det som de anser vara felaktiga tolkningar på skolnivå.”

Jag är varken intresserad av läroplan eller kursplan. De är bara metodik/teknik (sånt är folk för besatta vid redan), jag är intresserad av målet, vad man försöker uppnå. Först när vi vet målet kan vi bedöma om människor gör sitt jobb. Vi kan inte bedöma om människor gör sitt jobb på ”kursplaner” för det finns ingen garanti att kursplaner ger resultatet ifråga (mikrostyrning är i största allmänhet förkastat i ledarskapsteori) och då är vi tillbaka på ruta ett.

Som pedagogen Stavros ”Klass9A” sade när han höll fram elevernas diagnostiska provresultat i slutet av avsnitt 2: Detta är resultatet, detta är verkligheten, Resten är bara snack bakom kulisserna.

Om kursplanen inte ger resultatet är den kursplanen inte sanning – Då vill jag veta vad det sanna målet med kursplanen (och därmed vad målet med den svenska skolundervisningen 2011 är) antingen det eller så slutar man använde den. Jag vill inte att folk ljuger för mig.

(Jag har pratat med föräldrar man uppenbarligen från skolans håll har ljugit för)

Vad försöker man åstadkomma med kursplanen? Detta är ingen ny fråga. Så här svarar Etnologen Jonas Frykman:

”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon.”

Här får vi ett ganska tydligt svar på frågan. Eleverna har dåliga kunskaper för målet är inte att ge dem några sådana.

För så här är det: Om lärare får ett mål och sedan en instruktion/tolkning som tydligt empiriskt och statistiskt strider mot det målet så måste lärare fråga ansvarig myndighet om de skall följa målet eller tolkningen (bägge samtidigt är en omöjlighet)

Skall eleverna lära sig läsa, räkna och skriva eller skall deras möjlighet att göra dessa saker saboteras av myndigheter som bara rycker på axlarna och hittar på teoretiskt trams åt eleverna att göra istället för att de antingen a) inte vet bättre eller b) skadar barn med vilje?

En fråga:

Tror du att de där myndigheterna (som det för övrigt gömmer sig människor med namn och familjer bakom) kan ställa sig och inför tusentals föräldrar säga ”nej målet är INTE att era elever lär sig läsa, räkna eller skriva, vi skiter i det och tvingar dem göra annat istället? Sedan hemundervisar vi våra egna barn för att de skall ha fördelar i livet

Även detta har jag stött på. Elever på högskolan som berättade hur de fick höra en sak i skolan och hur deras akademikerföräldrar sedan gav dem sann information.

”För övrigt tycker jag att det har blivit lite väl mycket ordvrängeri här och det är lätt att gå vilse i all ”negativism” (som även du står för). Därför försöker jag ta ner diskussionen på marken igen.”

För att undvika missförstånd så finns här en blogg som presenterar såväl konceptet som Thomsen och Stjernfelts bok på ämnet negativism

http://negativism-kritik.blogspot.com/

”Jag vill (bl a 🙂 ):”

”Att alla lärare görs mer medvetna om hur skolsystemet kan påverka olika individer (kalla det genus, olika personlighetstyper, individualisering eller vad du vill) med särskilt fokus på varför killarna generellt misslyckas i högre grad än tjejerna (och varför man kallar det ”misslyckas” när det i vissa åldrar kan härledas till den individuella fysiska och psykiska mognaden).”

För det första misslyckas inte killarna lära sig saker. De skriver tvärtom ungefär lika bra som tjejerna på PISA, sedan sänks killarnas betyg på nationella proven (som görs utifrån kommunikativ läroplan) och sedan sänks killarnas betyg ytterligare en del i klassrummen av allt att döma för att de inte beter sig som de var flickor.

För det andra vill jag veta vad syftet med utbildningen är. Utan att veta syftet så kan man inte bedöma om personerna som utför det lyckas eller misslyckas. När vi vet syftet kan vi bedöma om tekniken ifråga är rätt för det syftet. Är den inte det är vi tillbaka på ruta ett. Vilket är målet med denna teknik?

Vi kan inte gå till ruta två utan att vara klara med ruta ett. Utan att veta målet med undervisningen så går det inte att undervisa. Och att påstå att målet med undervisningen är att följa tekniken är ungefär lika vettigt som att säga målet i fotboll är att skjuta mål på straff. Om du inte får straff så får du inte göra mål. Så spring runt och försök få straff, de som är bäst på det får chansen att göra mål – inga andra mål räknas.

”Att man satsar på att jämna ut könsfördelningen bland lärarna.”

Jag håller med om att man skall jämna ut könsfördelningen bland lärarna så där får du mitt fulla stöd i åsikten, men jag vill påpeka inga empiriska bevis (se Maria Nycander 2006) styrker detta har med ämnet betyg att göra, jag stödjer den åsikten av helt andra skäl.

”Att hela skolans organisation anpassas bättre efter individer som är mer praktiskt lagda än verbalt.”

Med organisation menar du läroplanen? Det är ju den ”kommunikativa läroplanen” som gör det möjligt för otekniska extroverta personer att snacka till sig högsta betyg i teknik och idrott medan personer duktiga i idrott i teknik inte kan använda dessa till att få högre betyg i andra ämnen. Dvs i manliga praktiska ämnen kompenseras tjejer men inte omvänt. (Maria Nycander 2006)

”Att man använder fler olika sätt att utvärdera kunskaper och färdigheter på än skriftliga prov.”

Det säger ingenting om hur de sätten ser ut att säga de är fler. Det enda viktiga för mig är att utvärderingen är konsekvent och neutral. Och då det redan finns provkonstruktörer som säger sig veta exakt vad tjejer och killar är bäst på (och då IQ testernas görs könsneutrala redan) så kan det knappast vara svårt att genomföra detta. Det är snarare Chivalry som spökar. Att så fort man skall förbättra för nån är det populärast att förbättra för tjejer. Forskning av Professor Roy Baumeister visar detta inte är enskilt fall utan universell sanning.

”Att lärare ska arbeta i tighta arbetslag så att bedömningen av elevens kunskaper blir mer av ett lagarbete.”

Det där tror jag inte funkar alls. Tvärtom så visar forskningen (och då särskilt i kvinnodominerade yrken)¨att man får grupper där alla tycker lika och där de som inte gör det mobbas så hårt de tvingas sluta.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/forodande-att-avvika-i-homogen-grupp_135273.svd

”Vad vill du?”

Som övergripande mål vill jag ha en rättvis och effektiv skola att vara stolt över. Detta är Sverige! Med detta sagt över till delmålen.

1) Först och främst vill jag veta målet med svenska skolan och då menar jag tydliga mål. Eleven skall kunna läsa, räkna och skriva check! Tills eleverna kan detta så är kursplanen värdelös. Man kan inte lära sig avancerade kunskaper utan att kunna grundläggande fakta. Tanja Bergkvist bifogade den här länken på ämnet.

http://www.math.chalmers.se/~olleh/skolans_sak/faktakunskaper.html

Vissa lärare kaxar om hur svenska elever är så mycket bättre och moderna på ”andra saker” att PISA för dem inte spelar nån roll – Jag har personligen hört lärare säga att de ”inte ens tror på PISA” som om det var deras val.

2) Sedan vill jag ha en utvärdering av kursplanens effekt på målet – jämfört med andra alternativa kursplaner. Är kursplanen resultatmässigt bra eller vill lärarna ha kvar den av samma anledning som eleverna på Purdue som skrev sämre trodde de skulle få bättre resultat – för att den ger lärarna en falsk men behaglig känsla av kontroll?

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/elever-pluggar-bast-med-prov

3) Slutligen vill jag ha en utvärdering av lärarna. Som ”Klass9A” tydligt visar så kan lärare gå runt med katastrofalt dåligt resultat och ändå tycka dessa är ganska bra lärare (som om man kan vara lärare bara genom att stå och prata för sig själv).

Jag säger inte det är lärarnas fel – tvärtom som Stavros sade är det rektorn som skall se till lärarna kan göra sitt jobb (men då måste man först vara tydlig vad det jobbet är – tekniken kommer sist – och alla kan inte nå framgång med samma teknik så alla anhängare av mikrostyrt ledarskap kan lägga ner på en gång)

Men att inte kunna lära ut ett dugg till eleverna men ändå tro man kan kalla sig en bra lärare är ungefär lika vettigt som att kalla sig målare men när man åker hem lossnar färgen på husen för man gjorde allting fel.

Om de personer som jag lär ut saker till inte lär sig någonting Då är jag ingen lärare. Då är jag mer en politiker vars budskap väljarna inte köper.

Kommentar av Erik — februari 13, 2011 @ 7:53 e m
Erik: Ungefär vad jag skrev på Christers blogg fast mycket ordrikare.
Mäter man inte (rätt grejer) så spelar ändringar ingen som helst roll. Resultat på diagnostiska/nationella prov är mätvärden, betyg ett annat. Men sätts dessa inte rättvist och objektivt så spelar det ingen roll vilka insatser man gör i skolan.

Att snacka skit löser inget, undersökningar och intervjuer löser inget, experiment löser inget.
Kan tom vara försämra om man inte har koll på mätvärdena.

Kommentar av Andreas Nurbo — februari 13, 2011 @ 10:00 e m
[…] https://aktivarum.wordpress.com/2010/07/11/pojkarna-som-ofrivilliga-forskningsobjekt/e https://aktivarum.wordpress.com/2011/02/12/christermagister-pa-hal-is-om-pojkarnas-betygsfraga/e […]

Pingback av Various interesting links « Michael Eriksson's Blog — juli 3, 2011 @ 9:32 f m

Lämna en kommentar

”Som ni kan se så gynnas flickor även av debattens neutrala position dvs Mats”

Intressant – jag menar nog från att jag har gått från att vara rättshaveristisk extremist till relativt mainstream på en vecka (utan att byta position)

Jag kanske är provocerande försiktig, men någon ”neutral position” har jag aldrig eftersträvat!

Kommentar av Mats — februari 12, 2011 @ 2:49 e m

Hej Mats, välkommen till debatten.

”Intressant – jag menar nog från att jag har gått från att vara rättshaveristisk extremist till relativt mainstream på en vecka (utan att byta position)”

Vad jag menar är att du hade den neutrala positionen från första början i debatten. Den framstod som radikal för att det inte fanns någon motpart på de ämnen där du debatterade. Dvs det fanns centern (jämställd) och det fanns vänstern (chivalry) och i brist på en höger (boy-friendly) så framstod centern i frågan som en radikal höger.

När folk läser vad jag skriver är det nog ingen som misstar dig för den radikala sidan 🙂 Man kan säga att debattörer som mig ger dig mer frihet och utrymme.

Jag uppskattar dina inlägg storligen men det hindrar inte mig från att påtala sådana saker som exempelvis att du lägger vikt på att kvinnliga kollegor känner sig utpekade och blir upprörda vilket i sig missgynnar vetenskaplig/demokratisk debatt.

Min poäng är rätt enkel, vi kan ha ett samhälle där kvinnor är missgynnade och chivalry hjälper kvinnor men vi kan knappast ha ett samhälle där män är missgynnade och chivalry fortfarande hjälper kvinnor. Vi måste ta fajten med chivalrismen innan det är för sent.

Kommentar av Erik — februari 12, 2011 @ 3:18 e m

Hej, och tack för uppmärksamheten! 🙂

När jag började läsa ditt inlägg planerade jag att skriva en lång kommentar. När jag hade kommit ytterligare en bit tänkte jag att det skulle räcka med att skriva ”du har FEL”, men när jag nu har kommit till slutet får det bli någon slags kompromiss. Jag har inte tid och lust att bemöta alla felaktiga tolkningar av mina personliga åsikter i detalj, de kan gärna få belysa en åsikt och inställning som finns inom lärarkåren och samhället, men helst inte min…

Jag tycker inte att de sämre resultaten är pojkarnas fel. Jag tycker att skolan är utformad på fel sätt för dem.

Jag tycker inte att flickorna är bättre, per definition, jag säger att de generellt är bättre än pojkarna på att uppfylla dagens betygskriterier för de högre betygen (såsom vi utvärderar i dagens skola).

Jag påstår inte att det är ”orättvist att utsätta flickorna för bedömning via prov” och absolut inte att pojkarna har någon fördel här, snarare precis tvärt om.

Du skriver att jag ljuger mig blå när jag påstår att pojkarna lyckas uppfylla vissa mer objektiva kriterier i högre grad än flickorna, men det gör jag inte alls, jag menar att de uppfyller de kriterierna i högre grad än vad de uppfyller de övriga kriterierna.

De kriterier för de högre betygen som jag talar om (som jag vill behålla) har ingenting med lydnad, närvaro, flit, ambition, läxläsning eller någonting annat flummigt att göra, det har att göra med att det är mål som inte mäts med dagens nationella prov. Vid valet mellan att göra om i stort sett hela år 9 i grundskolan till ett enda långt nationellt prov med inspelade diskussionsgrupper, laborationstillfällen mm mm och att i stället acceptera att skriftliga nationella prov kan utvärdera en del av de kunskaper och färdigheter som ska betygsättas, men inte alla, väljer jag det senare alternativet.

Kommentar av Christermagister — februari 12, 2011 @ 3:35 e m

Christermagister:

”Hej, och tack för uppmärksamheten! :-)”

Hej, det var så lite så. Kul du hakar på debatten. Jag var rätt noga med att påpeka detta inte är personligt. Det är bara det att det måste finnas två parter för att debattera fram lösningar och folk har i allmänhet svårt att ta till sig en sida utan att nån form av person eller varumärke symboliserar den positionen.

”När jag började läsa ditt inlägg planerade jag att skriva en lång kommentar. När jag hade kommit ytterligare en bit tänkte jag att det skulle räcka med att skriva ”du har FEL”, men när jag nu har kommit till slutet får det bli någon slags kompromiss.”

Jag gillar ditt tredje alternativ bättre än ditt andra men ditt första bättre än dem bägge 🙂

”Jag har inte tid och lust att bemöta alla felaktiga tolkningar av mina personliga åsikter i detalj, de kan gärna få belysa en åsikt och inställning som finns inom lärarkåren och samhället, men helst inte min…”

Som jag redan förklarat så symboliserar du alltså ett allmänt felslut (fallacy) i lärarkåren med vissa kommentarer du gjorde. Jag väljer att argumentera från hur dessa ser ut från riktiga personer hellre än att skapa en fiktiv abstrakt människa med de åsikterna.

”Jag tycker inte att de sämre resultaten är pojkarnas fel. Jag tycker att skolan är utformad på fel sätt för dem.”

Skolan är inte ”utformad” alls, det är lärarna och skolans administration som kontinuerligt VÄLJER hur de tolkar politiska riktlinjer. Det är skolpersonalen som VÄLJER att göra dessa saker och ha det på här viset och de väljer inte en gång utan om och om igen varje dag. Det är Chivalry-känslor som är sannolika orsaken de inte uppmärksammar det däremot men Chivalry är inget tvång utan en bara deras sociobiologiska tendens att när de är fria att göra hur de vill välja på detta sätt.

Det relevanta för debatten är för övrigt hur du tycker skolan skall vara formad, inte hur du tycker den inte skall vara formad.

”Jag tycker inte att flickorna är bättre, per definition, jag säger att de generellt är bättre än pojkarna på att uppfylla dagens betygskriterier för de högre betygen (såsom vi utvärderar i dagens skola).”

Det är lärare och skolans administration som VÄLJER att tolka dagens betygskriterier på det här sättet. Det är människor som gör dessa beslut, de görs inte av sig själva även om viss skolpersonal (särskilt på kommunala skolor) gör allt de kan för att inbilla oss de bara följer byråkratins regler och inte har egen talan alls.

Det finns alltså inga ”dagens kriterier” annat än på papperet där de inte är mer värda än FN:s konventioner. Den ”kommunikativa” Läroplanen är lika flummig som luddig och lärarna är fria att tolka den som de vill. Vad de flesta inte tänker på är deras statistiska sannolikhet att gilla flickors tolkningar bättre (De tror att flickorna är de som behöver hjälp även när pojkarna är långt efter).

Utan fasta kriterier kan ingen rättvis bedömning göras för man ger alltid dem man gillar bäst högre betyg om det är tillåtet. Johannes Åman säger i DN att pojkarna inte visar vad de kan. Frågan är snarare om lärarna är kompetenta att ens känna igen det när pojkar visar vad de kan eller om de förväntar sig samma sak som de hade väntat sig av den flicka som skall visa vad hon kan precis som BRIS inte har en aning om hur de skall läsa av vilka pojkar som har problem.

Evolutionärt är flickor alltid mer gillade för pojkar måste alltid rättfärdiga sin existens medan flickor inte behöver det. Därmed blir metoderna väldigt olika då flickor kan föröka sig genom att vara som andra flickor medan pojkar inte kan föröka sig genom att vara som andra pojkar. Men detta vet bara folk som är insatta i evolutionspsykologisk statistik.

”Jag påstår inte att det är ”orättvist att utsätta flickorna för bedömning via prov” och absolut inte att pojkarna har någon fördel här, snarare precis tvärt om.”

Jag är ganska säker på att jag citerade vad du sade där

””Och hur rättvist och konstruktivt är det egentligen att plocka bort de betygskriterier där flickorna i dag lyckas bättre och bara behålla de kriterier som pojkarna lyckas uppfylla i högre grad?””

Det är bättre att du säger vad som var rätt än att du säger vad som var fel vilket inte säger någonting om vad som var rätt.

”Du skriver att jag ljuger mig blå när jag påstår att pojkarna lyckas uppfylla vissa mer objektiva kriterier i högre grad än flickorna, men det gör jag inte alls, jag menar att de uppfyller de kriterierna i högre grad än vad de uppfyller de övriga kriterierna.”

Du får ursäkta om jag påpekar den logiska tolkningen av detta upplägg är att det är orättvist att tjejerna bedöms på ett sätt där det går bättre för pojkarna. Om vi värdesätter kunskap vid betygsättning måste dock helt enkelt pojkarna få högre betyg utan att tjejerna får det för tjejerna har redan prestationsrabatt på basis av saker som saknar relevans för ämnet.

”De kriterier för de högre betygen som jag talar om (som jag vill behålla) har ingenting med lydnad, närvaro, flit, ambition, läxläsning eller någonting annat flummigt att göra, det har att göra med att det är mål som inte mäts med dagens nationella prov.”

Åter är det viktiga vilka kriterier det skall vara, inte vilka kriterier det inte skall vara. Att hela tiden bygga resonemang på vad saker inte är kallas negativism och du hittar mängder av inlägg på området här på bloggen.

”Vid valet mellan att göra om i stort sett hela år 9 i grundskolan till ett enda långt nationellt prov med inspelade diskussionsgrupper, laborationstillfällen mm mm och att i stället acceptera att skriftliga nationella prov kan utvärdera en del av de kunskaper och färdigheter som ska betygsättas, men inte alla, väljer jag det senare alternativet.”

Det där kallas i retoriken falskt dilemma och halmgubbe-argumentation. Dels så har ingen sagt att endast de två alternativen finns (falskt dilemma), dels har ingen förespråkat en skola som ser ut så heller (Halmgubbe)

Däremot har folk förespråkat en skola där killarna får betyg som bättre motsvarar vad de har lärt sig så vi slipper en debatt om bolagsstyrelser på basis av betygsättningen där politiker tror att tjejer eftersom de får bättre betyg i alla ämnen är bättre på alla ämnen än pojkarna.

Den allmänna åsikten är att tjejer är bättre än killar. Frågan är inte om du tycker det är ok utan vad du vill göra åt den saken. Vi har redan sett hur Per Thullberg säger ”det där är fel” och sedan låter fem år gå utan att något annat händer än att Sverige sjunker ännu mer i PISA 2009.

Kommentar av Erik — februari 12, 2011 @ 4:24 e m

Jag ställer gärna upp som symbol, men helst inte för något jag inte står för. Du har förstås rätt i att det är lärare, ledning, huvudmän osv som väljer att tolka vissa förordningar och hur de bedriver verksamheten, det är det jag menar med att den är ”utformad” på ett visst sätt. Jag syftar på den generella praktiken och det är ju i det här fallet ganska ointressant (för alla utom mig…) om jag säger att jag personligen inte väljer att utföra saker på det sättet som du vänder dig emot; vi måste ju ändå debattera den generella praktiken. Det är bara det att jag känner att vi egentligen står på samma sida i den här saken, inte motsatta sidor. Sök ”pojkar” i min blogg, eller klicka på kategorin ”genus” och läs några fler inlägg så tror jag att du inser samma sak.

Med stycket: ”Och hur rättvist och konstruktivt är det egentligen att plocka bort de betygskriterier där flickorna i dag lyckas bättre och bara behålla de kriterier som pojkarna lyckas uppfylla i högre grad?” menar jag att det konstruktiva är att hitta arbetssätt och utvärderingsformer som gör att även pojkarna når upp till dessa kriterier, inte att ta bort dem. Att bara ta bort dem känns kontraproduktivt (eftersom jag tycker att det för det mesta är bra kriterier) och orättvist för att man plockar bort någonting bra bara för att jämna ut resultaten mellan killar och tjejer. Det rättvisa sättet är att hitta vägar till att förbättra killarnas kunskaper i stället för att sänka kraven för alla. Jag vill inte ta bort proven alls; jag vill att alla ska bedömas efter prov, men även med andra metoder.

”Åter är det viktiga vilka kriterier det skall vara, inte vilka kriterier det inte skall vara. Att hela tiden bygga resonemang på vad saker inte är kallas negativism och du hittar mängder av inlägg på området här på bloggen.”
Jag tycker inte att det är någonting fel på kriterierna överhuvudtaget, de kan vara som de är. Däremot håller jag med dig att OM man väger in lydnad, närvaro, flit, ambition, läxläsning mm så är det fel, men detta är ju inga kriterier, det är en tolkning du har gjort.

Falskt dilemma och halmgubbe-argumentation… 🙂 För att utvärdera de mål som finns i kursplanen och att sätta betyg efter de kriterier som vi lärare är skyldiga att följa är det det enda alternativet jag kan se. Läs betygskriterierna själv och fundera på hur allt ska kunna utvärderas på något annat sätt. Ett par skriftliga prov räcker inte helt enkelt.

Som jag skriver i min blogg tycker jag att det är viktigare att diskutera varför millimeterrättvisan känns viktig än hur vi ska uppnå den.

Kommentar av Christermagister — februari 12, 2011 @ 5:12 e m

Inlägg till Aktivarum

Jag personligen värnar om dem svagare elever och om de är pojkar så är de redan diskriminerade och om det har diagnoser som dysleksi, ADHD, ASPERGERSSYNDROM så blir det inte bättre av det.
Lärarkåren och politiker pratar ofta om svagare elever och att dem måste sätta in extra resurser för dem men det bara på pappret. I verkliga livet så tycker lärarna att dem eleverna är svårhanterliga och sätter dem i särskola.
Effekten av det är att dem elever inte kan läsa vidare för dem får inte all kunskap från början och många av dem förtidspensioneras och det går inte med dagens politik. Du har säkert läst om detta för någon vecka sen i DN och SVD.
Och de är det som gäller i skolan att som elev skall man hålla sig inom ramen. Dem svaga och starka straffas. Jag har själv haft lärare som talat om för oss att duktiga elever känner av vad läraren begär av dig som elev.
Som jag uppfattar ditt inlägg så tycker du att starka elever om dem är pojkar missgynnas just för att dem är pojkar.
Och jag håller med om att det är fel och är inte jämställt. Och jag förstår inte hur lärarna tänker. Men som du skrev i ett annat inlägg att man tänker kortsiktigt. Man skjuter upp problemen till morgondagen och så får någon annan ta hand om det.

Hoppas inte du tycker jag är korkat som inte fattar allt. Men att du förstår ungefär vad jag menar.

Kommentar av Madelene — februari 12, 2011 @ 5:59 e m

”Jag ställer gärna upp som symbol, men helst inte för något jag inte står för.”

Ok, så om du inte står för den vem står för den? Kan du nämna några bättre namn som jag kan välja istället? Jag har märkt att det är sällan de mest politiskt korrekta personerna står för sina åsikter utåt. Det är i situationer där de måste lydas av andra deras sanna jag kommer fram.

”Du har förstås rätt i att det är lärare, ledning, huvudmän osv som väljer att tolka vissa förordningar och hur de bedriver verksamheten, det är det jag menar med att den är ”utformad” på ett visst sätt.”

Alltså min poäng är att tolkningarna är kontinuerliga. Dvs det finns ingen form i svenska skolan den är flytande men pga att de flesta där tycker lika så flyter det lika också, sedan har det blivit kontrovers nu när statistiken visat i vilken riktning det flyter och det visade sig flyta mot pojkar på precis ALLA områden. Då började folk undra om det ens kan kallas en slump. Något ämne måste väl pojkarna vara bra på?

Lärarna svarar då Ämnen? Vi skiter numera i ämnena och betygsätter beteende, ifrågasättande, intresse, engagemang, mognad, och annat som till stor del bestämdes av vilken pappa/mamma du föddes. De prov som visar hur vissa elever står sig jämfört med andra elever föredrar vi att strunta i. Vi pratar gärna i massmedia om hur oviktig del det är av utbildningen vad eleven lärt sig och hur viktigt det är att resonera och vara med på lektionerna.

”Jag syftar på den generella praktiken och det är ju i det här fallet ganska ointressant (för alla utom mig…) om jag säger att jag personligen inte väljer att utföra saker på det sättet som du vänder dig emot; vi måste ju ändå debattera den generella praktiken.”

Problemet är att det inte räcker att personligen välja annorlunda – precis som det heller inte räcker att personligen inte mobba. Det är så många som gör det att neutralitet i den frågan inte gör någon skillnad i längden. Snarare blir existensen av neutralitet i sig ett alibi för dem som inte är neutrala. När alla på hela skolan är mobbare så blir det lite svårt för lärare att spela ovetande.

”Det är bara det att jag känner att vi egentligen står på samma sida i den här saken, inte motsatta sidor.”

Som jag redan sagt så finns knappt några sidor i den här frågan. Det är det som är problemet. Det är mycket möjligt en äkta representant för oppositionen skulle visa du är mycket närmare min position precis som inlägg från mig visar att Mats inte är så extrem som han verkade betrakta sig själv. Men i brist på sådana öppna positioner får man ta vad man haver.

”Sök ”pojkar” i min blogg, eller klicka på kategorin ”genus” och läs några fler inlägg så tror jag att du inser samma sak.”

Vi får se, faktum kvarstår att jag måste börja någonstans.

”Med stycket: ”Och hur rättvist och konstruktivt är det egentligen att plocka bort de betygskriterier där flickorna i dag lyckas bättre och bara behålla de kriterier som pojkarna lyckas uppfylla i högre grad?” menar jag att det konstruktiva är att hitta arbetssätt och utvärderingsformer som gör att även pojkarna når upp till dessa kriterier, inte att ta bort dem.”

Jag har svårt att se anledingen att ha kvar kriterierna och hitta på sätt att införliva pojkar i dem. Kriterierna är närmast värdelösa kunskapsmätare hos flickor och de blir inte mindre värdelösa hos pojkar. En av mina tjejkompisar fick alltid högsta betyg och hon kunde inte ett smack, men var väldigt duktig och intresserad av teater samt hade bra minne.

Alltihop verkar ha skapats utifrån förutsättningen ett gäng personer sitter runt ett bord och ingen vågar ställa frågan
– Vad skall det här vara bra för?

Svenska skolan har i årtionden kraftigt övervärderat sig själv och fallit för varenda modernt påhitt i pedagogik som finns (Som Göran Hägg i sin bok kallade ursäkter att inte lära sig något). Svenska lärare måste erkänna att de antingen inte försöker skapa barn med hög kunskap eller så måste de erkänna de gör ett dåligt jobb.

I Maria Nycanders studie från 2006 så är PISA den studie där skillnaden mellan pojkar och flickor är som minst. Hon pratar med konstruktörer som bekräftar de vet precis vad pojkar och flickor gör bra och gör proven till en mix av dem bägge. Ju närmare sin lärare de kommer ju mer straffas pojkarna för att de inte är mer som flickor. Om det är beteende, fokus eller kläder spelar mindre roll.

”Att bara ta bort dem känns kontraproduktivt (eftersom jag tycker att det för det mesta är bra kriterier) och orättvist för att man plockar bort någonting bra bara för att jämna ut resultaten mellan killar och tjejer.”

Att de känns bra betyder inte de ÄR bra. Som studien på Purdue University visade var elevernas förmåga att bedöma vilken metod som gav bäst resultat på prov värdelös. Metoder som ger ökad känsla av kontroll känns behagligare och eleverna tror då det är den metoden som ger bäst resultat vilket det inte alls är.

”Det rättvisa sättet är att hitta vägar till att förbättra killarnas kunskaper i stället för att sänka kraven för alla.”

Killarnas kunskaper är redan på ungefär samma nivå som flickornas (i vissa ämnen bättre) när de skriver internationella kunskapsprov. Det är inte kunskapsbrist som sänker killarnas betyg det är det faktum att lärare förväntar sig eleverna skall demonstrera de kunskaperna på de sätt flickor föredrar efter de områden som flickor är intresserade av. Vad som lärare numera kallar ”kommunikativ läroplan”

”Jag vill inte ta bort proven alls; jag vill att alla ska bedömas efter prov, men även med andra metoder.”

Javisst, andra metoder men vilka andra metoder? Hur skall elevernas kunskap bedömas? Hur skall vi se till det verkligen är kunskap som kan läras in som bedöms? När vi läste MBTI på universitetet så fick jag som svar på en fråga att lärare ger högre betyg till elever med samma MBTI-preferenser.

”Jag tycker inte att det är någonting fel på kriterierna överhuvudtaget, de kan vara som de är.”

Varför? De kriterierna visar redan idag att tjejer är smarta och killar är dumma

Detta eftersom det är så statsfeminister vill ha det och den åsikt de har (även om de är smarta nog att inte säga det alltför öppet). Varför ha kvar sådana kriterier när vem som helst i riktiga livet kan konstatera att tjejer inte är kunnigare än killar på alla eller de flesta områden?

Det står svart på vitt i de nya kriterierna för Teknikämnet (citerat av Maria Nycander i hennes arbete 2006)

”Regeringsproposition 1992/93:220 föreslår att teknik-ämnet får en egen kursplan och säger vidare: ”teknikundervisningen har en mycket viktig roll vad gäller att stimulera elevernas, och då kanske framför allt flickornas, intresse för teknik och naturvetenskap.” och ”Ett ämne som sätter förhållandet teknik–människa–natur i centrum och som därmed fokuserar teknikens roll att tillfredställa mänskliga behov, innebär något helt nytt såväl i den svenska skolan, som i ett internationellt perspektiv.”

Här står det alltså svart på vitt att målet med ämnet inte blir att ge elever kunskap utan att göra flickor intresserade, det står även att Sverige leker världsmästare på barnuppfostran och gratulerar sig själva till hur nytänkande detta är internationellt.

”Däremot håller jag med dig att OM man väger in lydnad, närvaro, flit, ambition, läxläsning mm så är det fel, men detta är ju inga kriterier, det är en tolkning du har gjort.”

Nej det är ingen tolkning jag gjort. Det är de spekulationer som finns tillgängliga. Om det är dem eller andra orsaker spelar inte någon roll poängen är att vad än det är så har det inte med uppmätt kunskap att göra och det har inte heller med ämnet att göra utan gynnar flickor i precis alla ämnen.

”Falskt dilemma och halmgubbe-argumentation… 🙂 För att utvärdera de mål som finns i kursplanen och att sätta betyg efter de kriterier som vi lärare är skyldiga att följa är det det enda alternativet jag kan se.”

Det är ni lärare och skolpersonal som tillsammans bestämmar vad de där målen och kriterierna konkret betyder. Ni har inga externa skyldigheter alls – Ni bestämmer era egna skyldigheter tillsammans med administrativ personal. Föräldrarna kan inte komma och kräva att ni skall se till deras son/dotter får höga betyg i ett visst ämne eller hur?

”Läs betygskriterierna själv och fundera på hur allt ska kunna utvärderas på något annat sätt.”

Frågan är inte hur det skall utvärderas, frågan är vad det där retoriska tramset till kriterier i läroplanen konkret betyder (tolkas som) och framför allt vad det skall vara till för vad gäller eleven själv?

I fallet med Teknik har vi alltså svaret svart på vitt, betygsättningen skall baseras på behovet att intressera framför allt flickor för ämnet. Vilket torde vara samma sak som att skriva att göra pojkar MINDRE intresserade av ämnet då det är som att tvinga killar titta på tjejfilmer dagarna i ända att sätta betyg efter intresse av nåt så hypertjejigt som sociala konflikter.

”Ett par skriftliga prov räcker inte helt enkelt.”

Nej ett par prov räcker inte. Men dagens metod är mer värdelös än prov. Den får tjejer att framstå som genier och killar att framstå som idioter (Utan Chivalry skulle ingen acceptera det och vore det omvänt skulle folk kräva skolministers omedelbara avgång). Om lärarna inte kan fixa till det så har vi inget val DÅ är det prov som gäller. Missköter man sig så kan man inte få ansvaret att sätta betyg heller.

”Som jag skriver i min blogg tycker jag att det är viktigare att diskutera varför millimeterrättvisan känns viktig än hur vi ska uppnå den.”

Du vet väl att tjejer har varit (relativt sin klass) diskriminerade och sålunda kämpat mot historisk diskriminering i bra många år? Millimeterrättvisan är nödvändig för annars tar det pga Chivalry aldrig stopp och killarna blir diskriminerade

Vilket redan inträffat just för att vi inte var snabbare med millimeterrättvisan.

Kommentar av Erik — februari 12, 2011 @ 7:04 e m

Erik, du fick ju inte med mina två fina länkar. Tycker de kan slängas in i inlägget också ;). Visar ju ganska tydligt att det är ett lärar problem och inte betygskriterieproblem eftersom de har ju ändrats sen 70-talet.

Varför är det viktigare att diskutera en känsla än hur vi kan uppnå rättvisa (könsoberoende, individbaserade) resultat?
Det viktigaste för skolan borde vara att förmedla kunskap, förmåga till inlärning samt att sätta betyg som motsvarar den kunskap som eleven ifråga har?

Kommentar av Andreas Nurbo — februari 12, 2011 @ 7:11 e m

Madelene:

”Jag personligen värnar om dem svagare elever och om de är pojkar så är de redan diskriminerade och om det har diagnoser som dysleksi, ADHD, ASPERGERSSYNDROM så blir det inte bättre av det.”

Ja men det funkar inte att värna om svagare pojkar. Faktum är att det inte funkar att kalla pojkar svaga för pga sociobiologisk evolution så måste pojkar förtjäna sin existens för att få respekt och attrahera damer. Flickor behöver inte det. Så det funkar inte att offerförklara och hjälpa pojkarna, det som funkar är att skapa en situation där de kan hjälpa sig själva.

”Lärarkåren och politiker pratar ofta om svagare elever och att dem måste sätta in extra resurser för dem men det bara på pappret.”

Att kalla dem ”Svagare elever” och sätta in resurser som skall trycka ner dem ännu mer i rankingen funkar såklart inte alls. Ungefär hälften blir då introverta och drar sig undan (inte sällan mobbade), den andra hälften blir utåtagerande och är halvvägs till kåken eller bårhuset redan då. Dessa bägge grupper ser vid en första anblick väldigt olika ut men de har gemensamt de delar mentalitet och hatar skolan.

”I verkliga livet så tycker lärarna att dem eleverna är svårhanterliga och sätter dem i särskola.”

Vilket inte hjälper killar – ett dugg. Då kan man lika gärna sätta de eleverna i arbetslivet för skolan är värdelös om den inte ger status (betyg) då kan de få de åren på sig att skapa ett försprång på de skolgynnade eleverna istället för att slösa bort tiden på att tävla i en tävling där de bara kan förlora. Då skolan ändå inte länge lär ut fakta så tappar de heller inte i allmänbildning då de har internet.

”Effekten av det är att dem elever inte kan läsa vidare för dem får inte all kunskap från början och många av dem förtidspensioneras och det går inte med dagens politik.”

Precis!

”Du har säkert läst om detta för någon vecka sen i DN och SVD.”

Nej men detta är inget nytt och jag har sett dessa saker tidigare.

”Och de är det som gäller i skolan att som elev skall man hålla sig inom ramen.”

Precis! Vilket är könsdiskriminerande mot killars natur då killar evolutionärt inte kunde föröka sig inom ramarna medan flickor kunde det så en skola där man bara kan klara sig inom ramarna är en skola tillverkad specifikt för att motsvara flickors behov och historiska evolution.

”Dem svaga och starka straffas. Jag har själv haft lärare som talat om för oss att duktiga elever känner av vad läraren begär av dig som elev.”

Lustigt, flera tjejer jag känt tyckte att en bra pojkvän var en som visste vad de ville utan att de behövde berätta det för dem. Jag har flera gånger hört dem säga att om de måste säga vad de vill räknas det till minuskontot.

”Som jag uppfattar ditt inlägg så tycker du att starka elever om dem är pojkar missgynnas just för att dem är pojkar.”

Nja jag pratar inte om starka och svaga elever. Vad jag pratar om är att vara likadana alla andra kontra att utmärka sig.

Pojkar är konstruerade för att utmärka sig (och tjejer är konstruerade för att dras till pojkar som gör det). De egenskaper som gäller för en bankrånare är i stort sett samma egenskaper som gäller för ett vetenskapligt geni. Vid samma tidpunkt då bankrånare vanligen (om de överlevt) börjar begå färre brott, vid samma tidpunkt så börjar en vetenskapsman bli mindre produktiv på sin post.

”Och jag håller med om att det är fel och är inte jämställt. Och jag förstår inte hur lärarna tänker.”

Inte alls, de försöker hålla sin inom ramarna precis som de kräver sina elever skall göra. Välkommen till reglerna för kvinnlig kollektivism. Tjejer överlevde genom att hålla koll på vad man skall tycka och härma den åsikten. Killar däremot överlevde och förökade sig enbart genom att bli mer värda än de flesta andra killar.

För tusentals år sedan så fick de flesta kvinnor barn medan de flesta män inte fick det.

”Men som du skrev i ett annat inlägg att man tänker kortsiktigt. Man skjuter upp problemen till morgondagen och så får någon annan ta hand om det.”

Precis

”Hoppas inte du tycker jag är korkat som inte fattar allt. Men att du förstår ungefär vad jag menar.”

Nejdå, du verkar ha rätt bra koll. De delar du inte fattar handlar inte om hur smart man är utan hur mycket vetenskap på just det området man läst.

Kommentar av Erik — februari 12, 2011 @ 7:26 e m

”Jag vet att en del kvinnliga lärare har tagit illa upp och känt sig anklagade.”

Vad är det feminister brukar säga om att män tar illa upp när feministerna svepande anklagar män för att vara våldsverkare?

Kommentar av Fredrik C — februari 12, 2011 @ 8:58 e m

Erik, det ligger mycket i många av dina argument, men de flesta av dem måste behandlas på en högre nivå än den enskilda läraren. Läroplanen och kursplanerna skrivs på politisk nivå och tolkas på myndighetsnivå; Skolverket ger ut tolkningar som skolorna måste följa och Skolinspektionen slår ner på det som de anser vara felaktiga tolkningar på skolnivå.

För övrigt tycker jag att det har blivit lite väl mycket ordvrängeri här och det är lätt att gå vilse i all ”negativism” (som även du står för). Därför försöker jag ta ner diskussionen på marken igen.

Jag vill (bl a 🙂 ):

Att alla lärare görs mer medvetna om hur skolsystemet kan påverka olika individer (kalla det genus, olika personlighetstyper, individualisering eller vad du vill) med särskilt fokus på varför killarna generellt misslyckas i högre grad än tjejerna (och varför man kallar det ”misslyckas” när det i vissa åldrar kan härledas till den individuella fysiska och psykiska mognaden).

Att man satsar på att jämna ut könsfördelningen bland lärarna.

Att hela skolans organisation anpassas bättre efter individer som är mer praktiskt lagda än verbalt.

Att man använder fler olika sätt att utvärdera kunskaper och färdigheter på än skriftliga prov.

Att lärare ska arbeta i tighta arbetslag så att bedömningen av elevens kunskaper blir mer av ett lagarbete.

Vad vill du?

Kommentar av Christermagister — februari 13, 2011 @ 3:40 e m

Hej Christer

Jag går som vanligt, pang på rödbetan.

Jag vill:

– Att staten åtminstone utreder varför flickor får bättre betyg ån pojkar trots att motsatsen föreligger i många fall.

– Att staten utreder varför prov inte uppfattas som det de verkligen är? Alltså det mesta i dagens samhälle måste vi dokumentera på ett eller annat sätt. Är inte ett skriftligt prov ett alldeles utmärkt sätt för eleven att dokumentera det den lärt sig och det den inte lärt sig, och dessutom ett prov på att den kan klara pressen som själva dokumenteringen utgör?
Har man inte klarat provet, så har man bevisligen någon slags felkommunikation mellan lärare-elev…

Kommentar av Kristian Grönqvist — februari 13, 2011 @ 5:44 e m

Forts.

Vi behöver inte göra det här till kärnfysik.

Jag vill naturligtvis också att skolan skall innehålla inriktningar mot paraktiskt arbete, någon måste stå i gruvor, på byggen, bilverkstäder, logistik, sjukhus, äldreomsorg, snabbköp etc och den linjen får gärna vara kortare, eller behäftad med specialitet inom idrott el dyl.

Jag vill att den skolan skall innehålla betyg varje år, för att föräldrar och lärare skall kunna stämma av sina drömmar mot verkligheten.

De kan dessutom ge en ledtråd åt eleven själv i bästa fall.

Skolkning skall synas varje år på betyget.

Elever som inte klarar en klass nödtorftigt, skall gå om den eller flytta till lättare linje.

Svårighetsgradera gärna linjerna för att bra elever inte skall dras ned av dåliga elever..

Nu har jag sagt vad jag vill ha. Inget fikonspråk här inte…

Kommentar av Kristian Grönqvist — februari 13, 2011 @ 5:54 e m

Självfallet ingår att skolan inte får vara kommunstyrd, att nationella prov införs på alla betygsämnen och att resultatet av dessa skall samvariera med betygssättningen, vilket den inte alls gör nu.

Kommentar av Kristian Grönqvist — februari 13, 2011 @ 5:58 e m

Kristian, en utredning om varför flickor får bättre betyg än pojkar tycker jag låter utmärkt. När det gäller de nationella provens koppling till betygen får du driva den kampanjen på politisk nivå, som jag skrivit i min blogg är det i dagsläget tjänstefel av en lärare att sätta betyg som enbart grundas på resultaten i de nationella proven.

Kommentar av Christermagister — februari 13, 2011 @ 6:07 e m

Christianmagister:

”Erik, det ligger mycket i många av dina argument, men de flesta av dem måste behandlas på en högre nivå än den enskilda läraren.”

Jag börjar med att poängtera vad jag kan. Jag är expert på effektiv tydlig kommunikation. Jag bedömer vad någonting är och beskriver vad jag ser i språk som gör det lätt för personer att ta välinformerade demokratiska beslut i frågan. Som en världskänd coach brukar säga: ”Att leva är att ta beslut.”

Till saken

Problemet med dessa ”högre nivåer” du pratar om är att man inte kan avgöra på högre nivå om ett mål uppfylls utan folk vet exakt vad målet är (och inte är) och de högre nivåerna verkar i skolväsendet ofta inte ha nån som helst koll på vad målet är för när man tittar närmare på dem är måltexterna i sig varken tydliga eller konsekventa.

Detta kunde ha åtgärdats för länge sedan men svenska myndigheter verkar anse att det säkraste för att undvika att göra fel är att göra ingenting (de får ju ny chef/politiker om fyra år)! Tsunamin i Thailand ett tydligt exempel. När något allvarligt inträffar så är myndigheters krishantering ofta att göra ingenting. Passivitet en säker karriärsväg.

”Läroplanen och kursplanerna skrivs på politisk nivå och tolkas på myndighetsnivå; Skolverket ger ut tolkningar som skolorna måste följa och Skolinspektionen slår ner på det som de anser vara felaktiga tolkningar på skolnivå.”

Jag är varken intresserad av läroplan eller kursplan. De är bara metodik/teknik (sånt är folk för besatta vid redan), jag är intresserad av målet, vad man försöker uppnå. Först när vi vet målet kan vi bedöma om människor gör sitt jobb. Vi kan inte bedöma om människor gör sitt jobb på ”kursplaner” för det finns ingen garanti att kursplaner ger resultatet ifråga (mikrostyrning är i största allmänhet förkastat i ledarskapsteori) och då är vi tillbaka på ruta ett.

Som pedagogen Stavros ”Klass9A” sade när han höll fram elevernas diagnostiska provresultat i slutet av avsnitt 2: Detta är resultatet, detta är verkligheten, Resten är bara snack bakom kulisserna.

Om kursplanen inte ger resultatet är den kursplanen inte sanning – Då vill jag veta vad det sanna målet med kursplanen (och därmed vad målet med den svenska skolundervisningen 2011 är) antingen det eller så slutar man använde den. Jag vill inte att folk ljuger för mig.

(Jag har pratat med föräldrar man uppenbarligen från skolans håll har ljugit för)

Vad försöker man åstadkomma med kursplanen? Detta är ingen ny fråga. Så här svarar Etnologen Jonas Frykman:

”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon.”

Här får vi ett ganska tydligt svar på frågan. Eleverna har dåliga kunskaper för målet är inte att ge dem några sådana.

För så här är det: Om lärare får ett mål och sedan en instruktion/tolkning som tydligt empiriskt och statistiskt strider mot det målet så måste lärare fråga ansvarig myndighet om de skall följa målet eller tolkningen (bägge samtidigt är en omöjlighet)

Skall eleverna lära sig läsa, räkna och skriva eller skall deras möjlighet att göra dessa saker saboteras av myndigheter som bara rycker på axlarna och hittar på teoretiskt trams åt eleverna att göra istället för att de antingen a) inte vet bättre eller b) skadar barn med vilje?

En fråga:

Tror du att de där myndigheterna (som det för övrigt gömmer sig människor med namn och familjer bakom) kan ställa sig och inför tusentals föräldrar säga ”nej målet är INTE att era elever lär sig läsa, räkna eller skriva, vi skiter i det och tvingar dem göra annat istället? Sedan hemundervisar vi våra egna barn för att de skall ha fördelar i livet

Även detta har jag stött på. Elever på högskolan som berättade hur de fick höra en sak i skolan och hur deras akademikerföräldrar sedan gav dem sann information.

”För övrigt tycker jag att det har blivit lite väl mycket ordvrängeri här och det är lätt att gå vilse i all ”negativism” (som även du står för). Därför försöker jag ta ner diskussionen på marken igen.”

För att undvika missförstånd så finns här en blogg som presenterar såväl konceptet som Thomsen och Stjernfelts bok på ämnet negativism

http://negativism-kritik.blogspot.com/

”Jag vill (bl a 🙂 ):”

”Att alla lärare görs mer medvetna om hur skolsystemet kan påverka olika individer (kalla det genus, olika personlighetstyper, individualisering eller vad du vill) med särskilt fokus på varför killarna generellt misslyckas i högre grad än tjejerna (och varför man kallar det ”misslyckas” när det i vissa åldrar kan härledas till den individuella fysiska och psykiska mognaden).”

För det första misslyckas inte killarna lära sig saker. De skriver tvärtom ungefär lika bra som tjejerna på PISA, sedan sänks killarnas betyg på nationella proven (som görs utifrån kommunikativ läroplan) och sedan sänks killarnas betyg ytterligare en del i klassrummen av allt att döma för att de inte beter sig som de var flickor.

För det andra vill jag veta vad syftet med utbildningen är. Utan att veta syftet så kan man inte bedöma om personerna som utför det lyckas eller misslyckas. När vi vet syftet kan vi bedöma om tekniken ifråga är rätt för det syftet. Är den inte det är vi tillbaka på ruta ett. Vilket är målet med denna teknik?

Vi kan inte gå till ruta två utan att vara klara med ruta ett. Utan att veta målet med undervisningen så går det inte att undervisa. Och att påstå att målet med undervisningen är att följa tekniken är ungefär lika vettigt som att säga målet i fotboll är att skjuta mål på straff. Om du inte får straff så får du inte göra mål. Så spring runt och försök få straff, de som är bäst på det får chansen att göra mål – inga andra mål räknas.

”Att man satsar på att jämna ut könsfördelningen bland lärarna.”

Jag håller med om att man skall jämna ut könsfördelningen bland lärarna så där får du mitt fulla stöd i åsikten, men jag vill påpeka inga empiriska bevis (se Maria Nycander 2006) styrker detta har med ämnet betyg att göra, jag stödjer den åsikten av helt andra skäl.

”Att hela skolans organisation anpassas bättre efter individer som är mer praktiskt lagda än verbalt.”

Med organisation menar du läroplanen? Det är ju den ”kommunikativa läroplanen” som gör det möjligt för otekniska extroverta personer att snacka till sig högsta betyg i teknik och idrott medan personer duktiga i idrott i teknik inte kan använda dessa till att få högre betyg i andra ämnen. Dvs i manliga praktiska ämnen kompenseras tjejer men inte omvänt. (Maria Nycander 2006)

”Att man använder fler olika sätt att utvärdera kunskaper och färdigheter på än skriftliga prov.”

Det säger ingenting om hur de sätten ser ut att säga de är fler. Det enda viktiga för mig är att utvärderingen är konsekvent och neutral. Och då det redan finns provkonstruktörer som säger sig veta exakt vad tjejer och killar är bäst på (och då IQ testernas görs könsneutrala redan) så kan det knappast vara svårt att genomföra detta. Det är snarare Chivalry som spökar. Att så fort man skall förbättra för nån är det populärast att förbättra för tjejer. Forskning av Professor Roy Baumeister visar detta inte är enskilt fall utan universell sanning.

”Att lärare ska arbeta i tighta arbetslag så att bedömningen av elevens kunskaper blir mer av ett lagarbete.”

Det där tror jag inte funkar alls. Tvärtom så visar forskningen (och då särskilt i kvinnodominerade yrken)¨att man får grupper där alla tycker lika och där de som inte gör det mobbas så hårt de tvingas sluta.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/forodande-att-avvika-i-homogen-grupp_135273.svd

”Vad vill du?”

Som övergripande mål vill jag ha en rättvis och effektiv skola att vara stolt över. Detta är Sverige! Med detta sagt över till delmålen.

1) Först och främst vill jag veta målet med svenska skolan och då menar jag tydliga mål. Eleven skall kunna läsa, räkna och skriva check! Tills eleverna kan detta så är kursplanen värdelös. Man kan inte lära sig avancerade kunskaper utan att kunna grundläggande fakta. Tanja Bergkvist bifogade den här länken på ämnet.

http://www.math.chalmers.se/~olleh/skolans_sak/faktakunskaper.html

Vissa lärare kaxar om hur svenska elever är så mycket bättre och moderna på ”andra saker” att PISA för dem inte spelar nån roll – Jag har personligen hört lärare säga att de ”inte ens tror på PISA” som om det var deras val.

2) Sedan vill jag ha en utvärdering av kursplanens effekt på målet – jämfört med andra alternativa kursplaner. Är kursplanen resultatmässigt bra eller vill lärarna ha kvar den av samma anledning som eleverna på Purdue som skrev sämre trodde de skulle få bättre resultat – för att den ger lärarna en falsk men behaglig känsla av kontroll?

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/elever-pluggar-bast-med-prov

3) Slutligen vill jag ha en utvärdering av lärarna. Som ”Klass9A” tydligt visar så kan lärare gå runt med katastrofalt dåligt resultat och ändå tycka dessa är ganska bra lärare (som om man kan vara lärare bara genom att stå och prata för sig själv).

Jag säger inte det är lärarnas fel – tvärtom som Stavros sade är det rektorn som skall se till lärarna kan göra sitt jobb (men då måste man först vara tydlig vad det jobbet är – tekniken kommer sist – och alla kan inte nå framgång med samma teknik så alla anhängare av mikrostyrt ledarskap kan lägga ner på en gång)

Men att inte kunna lära ut ett dugg till eleverna men ändå tro man kan kalla sig en bra lärare är ungefär lika vettigt som att kalla sig målare men när man åker hem lossnar färgen på husen för man gjorde allting fel.

Om de personer som jag lär ut saker till inte lär sig någonting Då är jag ingen lärare. Då är jag mer en politiker vars budskap väljarna inte köper.

Kommentar av Erik — februari 13, 2011 @ 7:53 e m

Erik: Ungefär vad jag skrev på Christers blogg fast mycket ordrikare.
Mäter man inte (rätt grejer) så spelar ändringar ingen som helst roll. Resultat på diagnostiska/nationella prov är mätvärden, betyg ett annat. Men sätts dessa inte rättvist och objektivt så spelar det ingen roll vilka insatser man gör i skolan.

Att snacka skit löser inget, undersökningar och intervjuer löser inget, experiment löser inget.
Kan tom vara försämra om man inte har koll på mätvärdena.

Kommentar av Andreas Nurbo — februari 13, 2011 @ 10:00 e m

[…] https://aktivarum.wordpress.com/2010/07/11/pojkarna-som-ofrivilliga-forskningsobjekt/e https://aktivarum.wordpress.com/2011/02/12/christermagister-pa-hal-is-om-pojkarnas-betygsfraga/e […]

Pingback av Various interesting links « Michael Eriksson's Blog — juli 3, 2011 @ 9:32 f m

Aktivarum