Filosofiska Rummet feat. Tanja Bergkvist del 1

Söndagen den 7 Mars 2010 i radioprogrammet Filosofiska rummet debatterades ”Genusperspektivet och forskningens frihet”

Någon ytterligare beskrivning är knappast nödvändig. Allt man kan behöva veta om bakgrunden finns redan här på Tanja Bergkvists blogg så vi går raskt till själva huvudnumret nämligen att kommentera innehållet. Vi börjar med kronologisk analys, senare kan det även bli aktuellt att kommentera vad vi tycker är viktigast men här analyseras saker alltså utifrån när i programmet de sker.

Medverkande personer är förutom programledaren Göran Bexell, professor i etik vid Lunds universitet och tidigare rektor där. Tomas Brage, professor i fysik och studierektor vid fysiska institutionen, Tanja Bergkvist fil.dr i matematik och Svante Nordin, professor i ide och lärdomshistoria vid Lunds universitet.

Detta är en subjektiv analys, dvs vad vi bakom bloggen tycker. Beskrivningarna av debatten försöker vi göra så objektivt som möjligt.

Inledningsvis fick Bexell frågan varför man arbetar med genuscertifiering. Redan här sattes standarden då han istället associerade till allt jämställdhetsarbete och menade det är ett av många förslag som blivit resultatet (han räknar upp en mängd saker helt utan samband med frågan – ren diversion). Brage körde på i samma stil och hänvisade i tur och ordning till att han tycker måste utgå från vad Bexell sade, samt att det ”finns” lagstiftning, värdegrund  och policy som pratar om att man skall (lägg märke till osäkerheten)

”anlägga…, man skall motverka diskriminering man skall arbeta med genusperspektiv eller med genusmedveten pedagogik”

Enligt Brage hamnar man då i problemet ”hur gör man det?” Vilket är intressant då det redan där antyds lagar och värdegrund inte alls säger vad man skall göra men ändå att man måste göra det. Det logiska resultatet – ifall nån missat det – är att lag/värdegrund/policy säger man skall göra vad än som genusvetare och deras aktivister hittar på utan att nån som helst saklig motivering behövs. Varken Brage eller Bexell härleder till nån som helst resultatkrav. Brage fortsatte med något som för mig som har lång erfarenhet av debatten var mycket väntat.

Han säger att det viktiga är att det är en process som påbörjas.

Det är ju ett bra sätt att förmedla budskapet att det spelar ingen roll om vi har rätt eller inte, du skall ändå lyda. För vad tror ni det egentligen innebär att det viktiga är processen? Låt mig tydliggöra situationen. Det spelar ingen roll om du får nåt gjort, huvudsakligen är att du verkar anstränga dig (Nej jag skämtar tyvärr inte, det är  precis vad det betyder på vanlig svenska, ni som inte håller med får gärna lämna alternativ på översättning)

När vi går vidare med Brage har han just sagt genuscertifiering var en ide som man ”skulle kunna” ge ett stöd i arbetet (observera ”kunna” dvs i praktiken hög grad av makt, låg grad av ansvar) Programledaren frågade nu om inte lagen om likabehandling räcker. Brage svarar att lagen inte säger hur man skall göra. Jag måste erkänna att jag själv är osäker hur jag skall tolka Brages nästa kommentar. Han verkar säga att genuscertifiering behövs då lagen inte beskriver metod. Men i kritiken av genuscertifiering påpekas den heller inte ger sådan beskrivning.

Jag vill påpeka vi tydligt hör programledaren fattar noll av det sista. Hans spontana svar är ”ummmmm”

Min tolkning: Lagen och övriga regelverk anger ett önskat resultat man skall sträva efter, genuscertifiering säger vem som bestämmer hur man skall göra det, inte hur man skall göra. I praktiken kan det i värsta fall vara så att genusvetare får en lagstiftande funktion (ange hur man skall följa lagen dvs bestämma vad lagen betyder) utan ansvar för resultat eller biverkningar.

Programledaren bytte sedan spår till påpekandet genusforskningen har vissa påståenden den håller för sanna, sammanfattningsvis dessa två.

”man utgår från förståelsen att det som till vardags kallas kön skapas i en ständigt pågående social process” samt att ”inte minst maktrelationen mellan könen är central för förståelsen av genus”

Därmed gick ordet för första gången i programmet till Tanja Bergkvist

Den förståelsen av kön fick hon kommentera. Hon började med att slå fast ”det är klart beteende är kombinationen av arv och miljö” (bemötte därmed proaktivt anklagelser om biologism) sedan påtalade hon att det är fåtaliga kvinnor i ämnen som fysik men att man knappast kan ändra det på några sekunder genom att byta ut böckerna. Hon tog sedan sig själv som levande exempel på att det finns andra vägar att gå där man satsar på så ”reaktionära och kontroversiella” saker som intresse via ökad kunskap och goda förebilder.

Brage bekräftade sedan att Genusperspektiv, precis som Tanja beskrev handlar om ämnets innehåll. Genuspedagogik däremot handlar enligt honom om formen (hur man undervisar) han hänvisar sedan till undersökningar som visat vi behandlar könen olika. Här glömde han åter vad som kommenterades för utan resultatkrav där det viktiga är processen har ju det ingenting att göra med jämställdhetsplaner. Dvs vi skall inte behandla pojkar och flickor lika för att få mer jämställt, vi skall behandla dem lika oavsett om det blir mer jämställt eller inte. Detta för pedagogerna säger det och det är att lära sig lyda dem det går ut på.

Sedan var det dags för Svante Nordin att ge sitt första bidrag till diskussionen.

Han började med att säga precis vad jag anser. Intellektuellt beskriver han genusteori som ”i stort sett rappakalja” och menar man bör betrakta det annorlunda och se på den sociala funktionen. Att den är en viktig del av svenska makthavares ideologi. Att den är till för att legitimera makthavares maktutövning. Universitetet beskrivs som en del av den ideologiska maktapparaten som är en marxistisk term. Nordin påpekade att det är inte så han tycker universitet skall funka. Han tycker universiteten skall syssla med sanningssökande.

Tanja hoppade sedan in med hänvisning till mer jämställda (dvs bättre för kvinnor) resultat internationellt. Av förståeliga orsaker hade hon antingen missat eller ignorerat Brages tidigare påpekade att genuserier handlar om processen. Personligen kan jag komma på två snabba alternativ. Antingen att Tanja pga sunt förnuft inte alls begrep det absurda flum som Brage och Bexell inledde med, eller att hon förstod precis vad de sade men inte höll med om den ideologi dessa bägge herrar faktiskt bevisligen utgick från dvs att universitet skall göra som de blir tillsagda av den politiska byråkratin utan sanningsbehov eller sanningskrav.

Nu har vi (författare och läsare) en gigantisk fördel som i vanliga fall saknas. Debatten kan man lyssna på fler gånger.

Lite metadiskurs. Jag vet denna analys blir jättelåååång (har just stoppat på 10 minuter blankt) men nu försöker jag bara hinna få ner som mycket som möjligt av mina tankar. Jag har lyssnat på debatten en gång så detta är andra lyssningen. Hoppas styckesindelningen är ok. Förmodligen kommer den här texten att delas upp i flera mindre där jag länkar till olika delar så det går att hitta saker utan att man måste scrolla som en tok. Mina ambitioner är att denna text parallellt med programmet skall göra det begripligt för en större del av lyssnarna. En slags populärvetenskaplig text om retoriken som ingår i debatten.

Då går vi vidare, Tanja gjorde sedan kommentaren att resultaten inte alls motsvarar avsikterna. Hon kallade det hela för kulmen av en offerindustri och en fördumningsindustri.

Därefter gav programledaren ordet till Bexell och frågade honom om han kunde försvara genusforskningen. Ifall nån väntat/förutsagt att Bexell åter skulle svara nåt helt annat hade ni helt rätt. Så här började Bexells försvar:

”Alltså det är, det är väldigt mycket överord och det är många så kallade skämt kring detta men och jag vill instämma helt i vad Svante sa alltså, jag har hela tiden som rektor och hela mitt liv arbetat för att universiteten….”

Pratade på om universiteten och avslutade med att ”det skall vara en fri obunden zon i samhället med den forskningen” Med detta sagt så hänvisade han till praktiska problem hur vi kan förbättra jämställdheten och motverka den diskriminering som här och var smyger sig in (Bexell var alltså heller inte med på Brages tidigare prat om processer) han menade sedan att det finns många metoder för detta där det ibland går bra och ibland sämre (Tanjas poäng tidigare var att dessa var resultatmässigt dåliga saker, det kan han inte försvara, istället hänvisar han till att genusfältet som helhet håller så dålig kvalitet att det bara är ibland något därifrån funkar)

Min personliga kommentar: Av vad Bexell sade så får jag intrycket att det är fritt fram i genusfältet att föreslå vad som helst och sedan är det mer eller mindre slumpen som får avgöra om vad genusvetare säger har praktiskt värde. Där missar dock Bexell helt poängen, nämligen att via de jämställhetsplaner han först av allt nämnde så blir vi tillsagda att behandla dem som om de visste vad de gjorde. Medan hans försvar ”ibland går det bra ibland sämre” ger rakt motsatta intrycket där den enda faktor han kan sägas hänvisa till är slumpen/turen.

Därefter fick vi veta just denna metod inte var beslutad ännu (är försvaret för metodens dåliga kvalitet den bara kanske påtvingas samtliga personer?)

Han avslutade med att säga han inte vill universitet skall vara en politisk tankesmedja. Ordet gick sedan över till Nordin som sade att han inte trodde Bexell hade den avsikten men att det lätt kunde bli så ändå. Nordin tog sedan upp fallet Moira von Wright som exempel där ”objektivt vetande då förringar kvinnors kunskap” varefter Tanja påpekade Von Wright redan har blivit utnämnd till rektor för Södertörns högskola och är professor i Pedagogik.

Brage kommenterade då fysikens genusneutralitet. Han sade han inte tänker försvara Moiras uttalanden och sade han heller inte håller med för han tycker inte det är på den nivån man skall diskutera genusperspektiv. Svante Nordin påpekade att det ändå är precis vad som inträffar med de kraven. Brage hänvisade då till att manliga och kvinnliga studenter i studier visat sig bete sig på olika sätt. Exempelvis att kvinnliga studenter under en datorlaboration som ber om hjälp lämnar över mus och tangentbord till handledaren medan manliga studenter behåller dem (hur gör genusforskare om en kvinna inte släpper tangentbordet när hon ber om hjälp?) Nordin hänvisade till Sunt förnuft varvid Brage svarade

”även det uppenbara kanske behöver pekas ut, man kanske är så van att se vissa strukturer att man inte uppmärksammar dem”

Observera att vi åter fick inte bara en utan två markeringar genusförespråkare inte behöver veta någonting.

De ger förslag på hur det kan vara och därmed kan de inte ha fel för de säger ju inte rakt ut någonting. Budskapet här löd: Man kanske pekar ut saker som kanske pga vana inte uppmärksammas. Därefter tog någon annan över (gissar det var Bexell) och kommenterade diskrespansen i debatten. Generella frihetsperspektiv och konkreta små steg mot jämställdhet och minskad diskriminering (Åter måste jag påpeka detta helt ignorerar Brages första uttalanden där det viktiga inte alls var jämställdhetsresultat eller minskad diskriminering utan processen i sig. Då en av mina föreläsare besvarade mig på samma intetsägande sätt  – Argumentet löd då: Men isåfall försvinner processtänket vi har – så har jag vanan inne att uppmärksamma den sortens resonemang. Tanja missade eller avstod den tråden och tog istället upp ett tidigare ämne. Att genusvetenskapen har reduktionistisk syn på män/kvinnor vilket är sexistiskt.

När hon besvarades försökte man få en kommentar till hennes kritik av genustänkandet. Hon förklarade att det är de imperialistiska ambitionerna att styra andra dicipliner hon är emot och att de gärna får genusforska så länga deras perspektiv stannar på den egna institutionen. Personligen hade jag gärna sett Tanja gav två eller tre argument här och inte bara ett för när motståndare i debatt är såpass retoriska skall man helst se till de måste sprida sitt fokus. Observera att de själva redan använt den taktiken mot Tanja och Nordin flera gånger. Det är sällan raka svar på frågorna det är oftast spridning. Därmed hade jag helst sett hon kritiserat genusvetenskapens imperialistiska ambitioner, att de slipper kvalitetskrav andra discipliner har samt att de vill ha rätten att ensamma bedöma kvaliteten på sig själva.

Vidare så skall man ju i retoriska sammanhang anpassa vad man säger efter den publik man har. Med tanke på den kvantitativa fördelningen i examina mellan män och kvinnor på svenska universitet  är det inte konstigt att genusperspektivet är så dominant. Det är dessutom en självuppfyllande profetia. Där de är dominanta får de stöd pga sin dominans, där de inte är dominanta används antidiskrimineringsretoriken istället.

Tanja kommenterade genusmedicinen där man utan medicinsk expertis får inflytande över medicinska fältet. Hon påpekar det beror på att man lobbat smart medan de andra har forskat.

Här hade hon ett tillfälle att påpeka genusforskare inte bara lobbar smart, de har även fått sin lobbing betald av samma personer som de lobbar hos. Nationella Sekretariatet för genusforskning har statligt betald budget för att lobba för mer inflytande för genusforskning. Detta är en mig veterligen unik situation. Om ni skriver ”nationella sekretariatet” på sökmotor handlar samtliga alternativ om genusforskningens sekretariat. Hur absurt detta är påpekade Björn Lungberg och Emma Rydgren redan 2007 i boken ”Vem slår Eva? Forskande feminister i genusland” som finns på Avantema förlag. Kritiker av genusteori får dock hittills inte högbetalda statliga positioner för sina analyser och därmed är det inte så konstigt sista texten där är från 2008 heller.

Föreställ er ett land där Moderata riksdagsledamoter fick fyra gånger högre lön än socialdemokratiska riksdagsledamoter. Vore det då konstigt om socialdemokratiska ideer var i kraftigt underläge även när de var sämre? För det är den situationen som politiska beslut skapat på svenska institutioner. På debatt och nyhetssajten Newsmill kan vi exempelvis läsa hur man vill bilda en feministisk regering. Svenska genusvetare har pga den dominanta inställningen såpass mycket pengar och stöd från den politiska apparaten att de inte behöver leverera kvalitet eller resultat. Det enda de behöver göra är använda pengarna de får att forska till forskning vars  slutsats är att vi kan för lite och att det behövs mer forskning samt till opinionsbildning om genusforskningens enorma betydelse trots noll resultatkrav och närmare noll internationellt publicerade arbeten. Typiskt exempel här.

”Drude Dahlerup lyfter fram kunskapsluckor på en rad områden. Bland annat påtalas behovet av studier som fokuserar på” Resultatet av Dahlerups forskning är alltså i den prioritering som anges främst att påtala behovet av mer studier.

Därmed har analysen täckt den första halvan av programmet. Välkommen att läsa om programmets andra halva under rubriken Filosofiska Rummet feat. Tanja Bergkvist del 2. Berätta gärna vad ni gillade mer/mindre med denna analys.

---

Publicerat i Allmänt, Genus, Jämställdhet, Media, Politik, Samhälle, Universitetsgenus, Vetenskap
Tags: Filosofiska rummet, Göran Bexell, Genus, Svante Nordin, tanja bergkvist, Tomas Brage