Statsvetares uppsats om Jämställdism skapar ringar på vattnet

Statsvetaren Emma Åhman har skrivit C-uppsats om jämställdisters engagemang.

Uppsatsen ”Man skall inte sätta likhetstecken mellan jämställdhet och feminism” (PDF) Leder nu till en hel del diskussioner gällande både metodiken och de dragna slutsatserna. Här tänker jag summera hur diskussionen sett ut hittills.

”En bloggare menar i ett inlägg att genusvetenskapen är politisk, och arbetar utifrån på förhand dragna slutsatser:” (Uppsatsen)

Mina första kommentarer hittas på Genusdebatten under rubriken Statsvetenskap att tolka jämställdisters engagemang? Då uppsatsen citerar saker jag sagt om vetenskap är det inte bara uppsatsen jag kommenterar utan den allmänna vetenskapssyn och sanningssyn den utgår från.

”Fokus är inte på att vad man säger skall vara sant utan på att få det man säger att stämma med vad som tidigare sagts. Forskarens roll blir att pressa in objektet i ett redan existerande 1000-bitarspussel av gammalt tyckande.”

Denna sorts kritik går igen i inlägget Om sanning eller konsekvens där Ulf T skriver hur han upplevde sitt deltagande i uppsatsen. Precis som jag ansåg han att det mer liknande journalistiskt arbete än forskning.

”jag började få känslan att intervjudelen mer liknade ‘tendentiös journalistik’ än sanningssökande forskning”

Därmed inte sagt att jag eller Ulf T sågar uppsatsen som sådan.

Snarare riktas kritiken mot premisserna som den skrevs utifrån. Dessa kommer dock inte från författaren utan hör ihop med de feministiska teorier hon använder och presenterar. Det är alltså så här auktoriteter inom fältet resonerar, exempelvis om könsneutral lagstiftning:

”På så sätt institutionaliserar staten den manliga överordningen, i det att den baseras på den manliga normen om objektivitet och neutralitet, samtidigt som den döljer detta maktförhållande och menar att samhället vilar på könsneutrala rättigheter för de båda könen.” (MacKinnon, Uppsatsen)

Detta är också något Bittergubbens inlägg om Emma Åhmans C-uppsats tar upp.Vetenskapens grund består i olika grad av ett objektivt ideal. Inom humaniora är detta ideal svårare att nå men det skall likväl finnas där.

” Feminismen och genusvetenskapen har i stor utsträckning förkastat idealet, inte bara påtalat hur man inte alltid når upp till det, utan säger att man inte behöver sträva efter det, att allas ”sanningar” är lika mycket värda. Att det inte finns någon objektiv sanning att sträva efter.”

Kanske bäst presenteras den vetenskapsteoretiska problematiken av Susanna Varis som på sin blogg under rubriken Emma Åhman undersöker ställer den uppenbara frågan.

”Den manliga normen om objektivitet och neutralitet”? Som motsats till den ”kvinnliga normen om subjektivitet och partiskhet”, eller?

Precis, vidare så påpekar Susanna Varis exakt samma paradox som jag avslutade min kommentar med. Genusvetare säger kön skall vara oviktigt men samtidigt gör de könet till den centrala faktorn för forskningen. Pga kön skall man inte behöva vara objektiv.

Sedan har vi uppsatsens märkliga påstående där Individualism = Nyliberalism.

Ekvalist skriver om detta i sitt inlägg: Bloggen föremål för kandidatuppsats. Här får man ta det negativa med det positiva. Visserligen är Nylberalism knappast rätt men det är mer rätt än Maria Sveland-gängets försök att koppla oss till rasism och fascism.

”Uppsatsen kopplar icke-feministiska jämställdhetsbloggar till nyliberalismen eftersom vi har en individualistisk syn på rättigheter, skyldigheter och villkor. Det är visserligen bättre än att vi kopplas till fascismen.” 

Statsvetenskaplig intervju – Resultatet är Bashflaks kommentar på uppsatsen. Även han ställer sig undrande till beskrivningen av jämställdism (ekvalism) som en Nyliberal rörelse där man fokuserar på individen istället för kollektivet.

”Jag ställer mig undrande till om det i statsvetenskapligt akademiska sammanhang ens finns en ideologi som heter nyliberalism? Det brukar ju annars vara ett skällsord som extremvänstern slänger ur sig för att beskriva allt till höger om Socialdemokraterna.”

Frågan rör dock egentligen inte Emma Åhmans beskrivning (som de flesta anser korrekt) Frågan rör främst huruvida nyliberal är rätt beskrivning av alla människor som fokuserar på individen istället för kollektivet. Snarare beskriver det alla liberaler.

Liberalismens vara och inte vara får dock avhandlas i kommentarsfältet.

Den viktigaste diskussionen anser jag dock vara det ämne som Susanna Varis tagit upp. Den manliga normen om objektivitet och neutralitet. Till skillnad från vadå? Den kvinnliga normen om subjektivitet och partiskhet?

Vad många verkar glömma är att de subjektiva akademiska värdena är precis lika mansdominerade som de objektiva. Alla de stora förespråkarna av subjektiva vetenskapliga ideal är män. Karl Marx är man. Foucault är man, Thomas Kuhn (paradigmtänkets skapare) är man och Norman Fairclough (Diskursanalys) är man.

Det feministiska idealet är sålunda bara ett typiskt harem av kvinnor som alla lyder under en karismatisk, mäktig och inflytelserik MAN.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet