Och så har vi konflikten mellan genusvetenskap och biologiska förklaringar

Jaha, så var det dags att se halmgubbarna brinna igen. Var ju ett tag sedan sist.

Charlotte på Hit och dit och tillbaka igen började med att hänvisa till min påstådda ignorans men nu är ordningen återställd och hennes nya inlägg handlar om icke-konflikten mellan genusvetare och biologer som hon menar alla antifeminster har fel om. Så här lyder argumenten:

”Man kan inte ställa biologers och genusvetares resultat mot varandra för de studerar inte samma sak. Biologer som studerar skillnader mellan könen gör det utgående från biologi – de studerar kön. Genusvetare gör det utifrån social kontext – de studerar genus.”

Vem är det som skall ha ställt biologers resultat mot genusvetare? Här tycks halmgubbarna ta fyr ordentligt. De som studerar effekterna av biologiska könsskillnader hos människor är inte biologer Vilket framgick tydligt i Norska TV-programmet Hjernevask 1 (eng sub)

Inga biologer så långt ögat kan nå i Hjernevask

Att hänvisa till en biologisk förklaring är alltså inte samma sak som att hänvisa till biologers resultat. Påfallande ofta är det inom medicin och psykologi som biologiska resultat har betydelse för människan. Konflikten råder alltså isåfall mellan psykologer och genusvetare.

”Dessutom är det i princip bara på antifeministiska bloggar som det råder en stor konflikt mellan biologi och genus. Inom forskarvärlden finns inte den konflikten.”

Detta är rena fantasier. I forskarvärlden finns sedan länge en massiv konflikt mellan s.k. traditionell forskning och socialkonstruktionism där könsskillnader bara är ETT av de omstridda ämnena. Hjernevask tog upp flera andra – bland annat effekten på skillnader i IQ.

Den riktiga skiljelinjen finns dock hos dem som forskar på manligt kön.

Där representeras Genusforskare av så kallad maskulinitetsforskning (Men´s studies) medan Psykologer representeras av de relativt nyligen startade fältet manfrågor (Male studies) Och där råder det inget tvivel om att det finns en konflikt – här presenterad i New York Times.

”Actually, the differences are a good deal deeper than that. One argument that male studies advocates make is that men’s studies has essentially been co-opted. According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”

There is also a political dimension to the split. “I’d like to get away from this terminology but it’s true,” Professor Heasley said in a recent interview. “It’s left wing/right wing.” But ultimately the differences have to do with radically different notions of what it means to be a man in the first place.

The people in men’s studies, like those in women’s studies, take a mostly sociological perspective and believe that masculinity is essentially a cultural construct and that gender differences in general are fluid and variable. To Professor Kimmel, we live in a world that is increasingly gender-neutral and gender integrated and that this is a good thing for men and women both. “That ship has sailed — it’s a done deal,” he said recently, dismissing the idea that men and women are as different as Martians and Venutians.

The male studies people, on the other had, are what their critics call “essentialists” and believe that male behavior is in large part biologically determined. Men think and act differently from how women think and act because that’s how evolution shaped them. ”

Här visas alltså att vad Charlotte beskriver som en icke-konlfikt i själva verket i alla högsta grad är en verklig konflikt samt att genusfolk själva berättar deras utgångsläge inte bara är socialkonstruktionistiskt utan även vänsterpolitiskt. Och då är vår källa New York Times.

Male Studies utgår dock, till skillnad från Genusvetenskap, inte från sig själv.,

Där är den stora skillnaden. Det faktum att genusfältet inte haft några riktiga forskare från början utan började sina dagar med folk från språk, historia och litteraturvetenskap. Ett faktum som poängteras av Womens Studies-folk själva i boken: Professing Feminism –  Education and Indoctrination in Women´s studies. 

Feminists have often called Women’s Studies the ”academic arm of the women’s movement.” But Daphne Patai and Noretta Koertge charge that the attempt to make Women’s Studies serve a political agenda has led to deeply problematic results: dubious scholarship, pedagogical practices that resemble indoctrination more than education, and the alienation of countless potential supporters.

Male Studies Foundation däremot har från början samlat forskare från en mängd olika fält, varav flertalet med en stabil grund i socialvetenskap (social science). Här är det inte TEORIER från litteraturkritik som utgör grunden för hur man tolkar saker.

Den stora skillnaden är genusforskningens negativa utgångsläge till män.

Man kallar det gärna ”kritiska” maskulinitetsstudier och vad det betyder är att man i enlighet med TEORI är ifrågasättande. Att vara kritisk betyder enligt den den beskrivning som lämnas av Professor Stuart Sim (som är Marxist) i själva verket att vara (vänster)politisk.

Being critical is being political: it represents an intervention into a much wider debate than the aesthetic alone, and that is surely something to be encouraged.

Psykologi är alltså ingen manlig motsvarighet till Genusforskning. Det existerar ingen manlig motsvarighet till genusforskning. Därav anledningen Charlotte pratar om vad antifeministiska bloggar säger och inte vad antifeministisk teori säger. Det existerar ingen sådan teori.

Genusdebatten – Min kritik av genusforskning får kritik av genusforskare.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet