129 döda i fasansfulla Terroristattacker i Paris – Tydliga likheter med dåden I Mumbai 2008

Under fredagskvällen när jag hoppade mellan kanaler såg jag att det skulle bli en extrainsatt sändning ”med anledning av händelserna i Paris”. Min första tanke var att terroristattack för vad kunde det annars vara? Och så var det. Vid det laget var polisaktionen i full gång. Rubrikerna var då ”35 döda i flera attacker” och TV:s liverapportering kommenterade löpande gisslandramat i Konserthallen Bataclan där terroristerna trängde in mitt under pågående konsert med Eagles of Death Metal.

Bild av Konserthallen Bataclans insida – Kapacitet: 1500 personer. Man kan bara föreställa sig den fasa folk kände när beväpnade män stormade in och började skjuta på publiken.

Nu har dödssiffran stigit till 129 människor. Det är osäkert om den siffran är enbart civila eller även inkluderar terroristerma själva och eventuella poliscommandos. Vad som VI däremot kan säga med största säkerhet är att dåden i Paris har stora likheter med dåden i Mumbai 2008.

Här är en snabb summering av de likheter som jag kan se

• En liten grupp unga terrorister beväpnade med automatvapen och sprängämnen
• Mördar urskiljningslöst på platser med mycket folk som barer och restauranger
• Slår till mot flera olika platser, färdas mellan dem i bil
• Slutar med gisslandrama (mot hotell respektive konserthall)
• Har inte för avsikt att släppa gisslan, dödar så många de kan
• Försöker inte fly utan har för avsikt att själva bli dödade
• Mycket höga dödssiffror (Mumbai 164 dödade och 308 skadade. Paris hittills 129 dödade, och 350 skadade)

Edit: Vi kan även se fokus på måltavlor med koppling till andra länder. Frankrike: Konserthallen Bataclan har asiatisk design (och hade tidigare judiska ägare), rockbandet Eagles of Stone Age är från Kalifornien USA, Restaurangen som attackerades heter Petit Cambodge (Lilla Kambodja) och på Stade de France spelades en vänskapsmatch mot Tysklands landslag. Detta kan vi jämföra med Indien 2008: Cafe Leopold var populärt bland utlänningar så var även Turisthotellen Oberon och Taj Mahal. Slutligen drabbades ”Nariman House” som är ett judiskt kulturcenter.

För den som vill granska de uppenbara likheterna mellan terroristattackerna i Paris igår och terroristattackerna i Mumbai för några år sedan så rekommenderas dokumentären 60 minutes of november 26th 2008 I övrigt vill jag åter påminna om vad ekonomen Steven Levitt (Freakonomics) sade om terrorism.

”What makes terrorism particularly maddening is that killing isn’t even the main point. Rather, it is a means by which to scare the pants off the living and fracture their normal lives. Terrorism is therefore devilishly efficient, exerting far more leverage than an equal amount of non-terrorist violence.”

Vill även åter påminna om ekonomen Alan Krugers analys av vilken sorts människor som brukar vara terrorister.

The terrorists, he found, were less likely to come from a poor family (28 percent versus 33 percent) and more likely to have at least a high-school education (47 percent versus 38 percent). A similar analysis of Palestinian suicide bombers by Claude Berrebi found that only 16 percent came from impoverished families, versus more than 30 percent of male Palestinians overall.

Terrorism är alltså i regel en ideologisk fråga, inte en socioekonomisk. På tal om nyhetsförmedlningens roll i att hjäpa terrorister uppnå sina målsättningar så tar Dolf upp den frågan här på Genusdebatten.

Mina tankar är såklart med offren till detta fasansfulla illdåd. De flesta av dem var fans av rockbandet Eagles of Death Metal som mördades inne på Bataclan.

---

Publicerat i Okategoriserade