Nödvärnsexcess och den snåriga statistiken på våldsbrott

När en kvinna blev tafsad på baken så försökte hon knäa, slå i ansiktet och sparka den skyldige.

Eftersom händelsen filmades så har det nu blivit debatt om rättens utlåtande.

”Det saknas både uppsåt, insikt och avsikt enligt avskrivningsbeslutet om misshandeln. Därmed har åklagaren rätt att fria kvinnan och skriva av anklagelserna mot henne, säger åklagare Zilla Hirsch vid västerorts åklagarkammare.”

”Den jämnåriga kvinnan erkänner också i förhör misshandeln i t-banan. Men eftersom åklagaren i målet, Zilla Hirschs kollega Anna Remse, anser att kvinnan haft skäl att misshandla mannen, åtalas endast 42-åringen, för sexuellt ofredande.”

Åklagarna motiverar alltså beslutet med att misshandeln av mannen var att betrakta som skälig.

Men finns det verkligen något som heter skälig misshandel? Genusnytt tar upp frågan om detta rör sig om en ny rättspraxis i Sverige? Andra bloggar som är inne på samma fråga är felväsendet och skvitts.

Det verkar dock snarare röra sig om en rätt flexibel tillämpning av en rättspraxis som funnits ett bra tag. Den s.k. nödvärnsexcessen.

”nödvärnsexcess, regleras i brottsbalkens 24:e kapitel, 6:e paragrafen: ”Om någon i fall där 1–5 §§ detta kapitel eller 10 § polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig”.”

Ett exempel på tillämpning av nödvärnsexcessen hittar vi när en man och hans flickvän trakasserades av ett gäng.

Bloggen beredd summerar fallet i ett inlägg om nödvärnsrätten.

”Försvar med kniv: F och hans flickvän lämnade en restaurang, då de blev förföljda och trakasserade av ett gäng ungdomar. F fick motta flera slag innan han kunde fly, men blev upphunnen och misshandlad ytterligare. F drog då en tapetkniv och tillfogade minst en av angriparna skärsår på ansikte och hals. Alla rättsinstanser såg mycket allvarligt på att F försvaret sig med kniv och fann våldet uppenbart oförsvarligt. Slutligen friades dock F från ansvar av HD, då man menade att han svårligen kunnat besinna sig i den pressade situationen (nödvärnsexcess).”

Vid ett annat exempel friar HD förövaren JH från övervåld med hänvisning till nödvärnsexcessen. JH hade då blivit utsatt för angrepp med kniv och försvarat sig med en hammare.

”Uttrycket ”svårligen kunde besinna sig” får, såvitt gäller nödvärnsexcess,anses ta sikte på den angripnes förmåga att i den konkreta situationen anpassasitt handlande efter vad som kan anses tillåtet enligt bestämmelsen om nödvärn. Har han gjort mer än vad som är medgivet kan detta ändå vara ursäktatmed hänsyn till exempelvis att det inte funnits tid för eftertanke eller att denangripne varit så rädd eller panikslagen att han inte förmått att kontrollera sitthandlande (jfr 29 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken).”

Man måste dock ställa frågan om det är rimligt och lämpligt att nödvärnsexcessen används i detta fall. Är att putta till någons rumpa att betrakta som ett livsfarligt angrepp att besvara med sparkar och knytnävsslag?

I sådana fall blir de höga siffrorna av anmälda våldshandlingar kastade i ett helt annat ljus. 

Här har vi en anmälan för misshandel och en anmälan för sexbrott. Även om åtal ogillas i fallet misshandel så torde det hamna det i den statistik som allehanda politiker, opinionsbildare och liknande använder offentligt.

Samma sak gäller ”sexbrottet” som hamnar i statistiken för sexbrott tillsammans med de handlingar som utfördes av Niklas Claesson, Av Alexandramannen och av Hagamannen, allvarliga problem i samma statistik som bagateller.

En kommentar som gjordes av signaturen anders på genusnytt ger orsak att tänka efter.

”Tycker hela händelsen är full av absurditeter och att den inte hör hemma i en rättssal vare sig med kvinnan eller mannen som målsägande.”

”Denna svartvita syn på vad som utgör övergrepp fungerar inte. Det leder till absurda situationer om man klassificerar ett klapp eller nyp i baken som ett sexuellt övergrepp. Hur det uppfattas beror i hög grad på vilka klapparen och den klappade är och den sociala situation de befinner sig i.

Skall fru Andersson polisanmäla herr Andersson för att han ger henne en klapp i baken när hon står och diskar (jag antar att Fru Andersson är jämställd och diskar 50% av gångerna)? Eller om en kille skämtsamt klappar en tjejkompis i ändan, är det grund för åtal?”

Det hela kan sammanfattas är det verkligen bra att det personliga blir politiskt?

Och är det önskvärt att en vuxen kvinna reagerar på oönskad uppvaktning med en 13-årings mognad? Om svaret är nej är det knappast bra att åklagare uppmuntrar/belönar det beteendet heller.

Vidare så bör vi ställa oss frågan hur åklagarna hade reagerat om en kvinna gjorde samma sak på en man och mannen reagerade lika tillbaka. Hade en antastad man friats från misshandeln?

Eller ser vi åklagare med samma respons som den passerande kvinnan i denna film?

Finns det verkligen något önskemål att ta det på allvar när en kvinna brukar våld mot en man eller stämmer det för mycket med feministiska samhällsströmmar för att den kombinationen skall tas på allvar?

Vi kan jämföra detta med ett par utländska exempel. Medan Danmark skall uppmärksamma kvinnor som slår män så finns ett förslag i Storbritannien att kriminella kvinnor skall slippa fängelse.

Sverige tycks närmare UK än DK i frågan.

Om vi återgår till den inträffade händelsen så kan vi konstatera att det är två omogna människor som möts.

En omogen och feg man vars sociala kommunikation är lika dålig som omdömet och en omogen kvinna vars reaktion är osunt överdriven. Vad vore då en sund normal och önskvärd reaktion på det inträffade?

Ett förslag skulle kunna vara ”-Vad gör du ditt j-a äckel!”  *Lavett*

Det lämpliga i att vara lika omogen som den person man blir arg på kan dock ifrågasättas.

---

Publicerat i Demokrati, Genus, Jämställdhet