Den svenska genusrörelsen – del 1

Det första av en serie inlägg som kommer att granska svenska genusrörelsen utifrån ett individperspektiv.

Syftet med serien är att visa vilken sorts personer det är som ingår och vilka åsikter de representerar. Som exempelvis genuscertifikat där det bör påpekas pressen att genomföra det långtifrån motsvarar faktiska stödet. För att få en så korrekt och rättvis bild som möjligt så kommer det att vara deras egna uttalanden som står till grund för beskrivningarna. Urvalet kommer att ske slumpmässigt på basis av deras egna listor och texter. Det enda som skiljer sig från texterna de själva producerar är att här kommer inte kommentarerna att baseras på ideologi utan på logik och fakta.

Att vissa av genusrörelsen medlemmar sedan kallar logik och fakta för ideologi är i sig betydelselöst, det blir inte mer sant för att de har hypotesen det kan vara så (och bevis på att det är så brukar de inte ens försöka komma med) Alla texter i denna serie uppdateras löpande vid varje namn. Hela poängen med serien är att de åsikter som ni idag får pådyvlade inte magiskt uppkom i ett system och bara fanns där utan det var en åsikt en människa kom med och det relevanta är inte att åsikten finns utan varför. Nåväl då börjar vi.

Kajsa Wahlström

Det första som slår mig när jag läser Wahlströms artikel på newsmill är hur hon pratar om att barn skall uppfostras jämställt samtidigt som hennes beskrivningar av föräldraskap är allt annat än jämställda. Så här ser Kajsa Wahlströms syn på egna barnen ut (observera att det är hennes egna ord, detta är inte ett nationellt sekretariat med styrelse utsedd av Göteborgs Universitet)

”Min glädje var enorm när jag födde mitt första barn. Efter fyra år var lyckan minst lika stor över barn nummer två. Jag var tacksam över att jag skulle få leva ett liv tillsammans med barn.”

Hon säger inte saker som ”vårt första barn” eller hur ”vi skulle få leva ett liv tillsammans med barn”. Faktum är att medan hon skall föreställa representant för jämställdhet så är hennes beskrivning raka motsatsen. Man förväntar sig en person som Wahlström själv skall ha valt den mest jämställda man hon kunde hitta och prata om sina gemensamma beslut. Men hennes ordval avslöjar raka motsatsen.

”Jag ville att världen skulle ligga öppen för dem så att de kunde göra sitt fria val.”

Det heter väl att ”vi ville världen skulle ligga öppen”? Hur jämställt är det annars? Detta sätt att beskriva saker är en röd tråd i hela den artikel som Wahlström skrivit. ”Jag anser det finns orimligt mycket våld i pojkars värld” Orimligt enligt vad? Orimligt enligt vem? Wahlström motiverar inte en enda sak med någonting annat än att hon själv tycker det. Hennes egna barn är inget undantag, inte ett ord nämns om pappan (eller mamman om det var en sådan) däremot pratar hon om makt som hon menar pojkar har och flickor kämpar för att få.

Snarare verkar det vara så hon vill ha det. Sanningen är snarare att pojkar och flickor mestadels samarbetar i par mot andra par. Ju bättre hennes man får det ju bättre får hon det (samt vice versa) och ju bättre får hennes barn det. Ju sämre hennes man får det ju sämre får hon det och ju sämre får hennes barn det. De kvinnor som arbetar för att hennes man, hon själv och barnen skall få det sämre ställt torde vara lätt räknade.

Jenny Westerstrand

Genusrörelsen utmärks av högutbildade medlemmar som ofta visar förakt för det samhälle de via sina positioner och utbildningar skall dominera. De åsikter som Westerstand uppvisar på sin blogg talar egentligen för sig själva på den punkten. Personligen vet jag inte vad som är värst, att hon uttrycker de åsikterna eller att sättet hon gör det på visar hon ser det som helt normalt. Så här beskriver JennyW en svensk sitcom.

”Ett jävla borgerlighetsdravel med grillproblematik och perfektionsnoja i nån villatillvaro. Jag tänker aldrig känna igen mig i den där idiotin och jag tänker nådlöst kalla den för tönt och fåne som gör det.”

Nu kommer vän av ordning och påpekar jag sagt mig vara för yttrandefrihet och då kan jag väl inte vara emot JennyW:s rätt att ha de åsikterna heller? Men då missar man helt poängen. Jag struntar helt i vilken sida av politiken som JennyW står på det jag påpekar är att hon anser argumentet skall vinnas med trakasserier och mobbning. En doktor i juridik som uttalar sig positivt om mobbning och trakasserier. Hon kan lika gärna som jag ser det säga att tjejer som klär sig i kort kjol nådlöst skall kallas hora.

Vi får med andra ord kombinationen förakt för det normala och åsikten att man skall visa detta genom att nådlöst upprepa kränkningar. Fast enligt den könsteori hon sysslar med är kanske orden hora och tönt uppdelade efter en maktteori som säger det är skillnad för horor skall skyddas och töntar skall kränkas om och om igen med motivationen:

”För hur extremt menlösa får människors liv gå och bli – och därtill nå allmämspridning via skitprodukter som Klassträffen och allt vad nu filmerna heter?

”Om JennyW tycker de produkterna är menlösa får hon argumentera för det, precis som man får argumentera för allting annat. Men att hennes åsikt av det slaget skulle ge henne rätt att ”nådlöst kalla dem som visar annorlunda åsikt för saker som tönt och hora” (nej just ja, hora är inte ok eller hur Jenny?) det är ren idioti. Vidare så kan vi även läsa JennyW:s åsikter att:

”Jag saknar egentligen ord för vad svenska män tycks vilja pyssla med: Sex med barn, med våld och annan förnedring som inslag.”

Vad svenska män tycks vilja syssla med? Ursäkta! Med tanke på att det är många fler män än genusföreläsare i Sverige och den gripne polischefen är just genusföreläsare så är det väl isåfall betydligt större andel av Sveriges genusföreläsare än av Sveriges män som tycks föredra sådant? Själv saknar jag ord för en person som skall föreställa forskare men uttalar sig på ett sätt där det obegripligt nog skall vara undantagen som styr representation. Lärde man sig inte att undantag bekräftar regeln på någon av de utbildningar denna människa gått?

JennyW pratar vidare om hur vi skall erkänna problem med könsskapande normer och praktiker i landet. Upplysningsvis fanns problemen hos en person som representerade samma normkritik som JennyW själv. Fast hon kanske precis som de flesta andra trodde det var en riktig polis och machoman som bekräftade hennes teser det gällde. Inte kvinnojourernas jämställda idolman Kapten Klänning?

Ja detta var alltså bara det första inlägget i serien. Man måste börja någonstans och detta blev de två första personer som kommenteras. Anledningen det blev just dessa två var ren slump. Det kunde lika gärna varit någon annan. Jag vill även poängtera att vi inte pekar ut någon här, de som nämns har pekat ut sig själva via egna uttryckta åsikter. Här används citat och här finns länkar till sammanhangen. Eventuella felaktigheter rättas till vid förfrågan. Syftet med denna kartläggning är att lyfta debatten till sakfrågorna.

En inspiration att börja denna serie var att det visade sig finnas personer med alternativ till en verklighet som är genusmässigt orienterad. Medan alternativen framställs som ensamma namn som framställs genusrörelsen som en namnlös massa vars åsikt är lag som inte behöver diskuteras. Här ges den massan också namn. Därmed så debatterar de mer på lika villkor. Vi bör även nämna att den nya Edling-Farkas-Rydgren studien som beskrivs på sajten Ekonomistas ifrågasätter genusteorins grundsten – hypotesen att kvinnor marginaliseras inte efter förmåga utan efter kön.

”Kvinnorna är färre, men de har samma status. Forskarna finner i detta sammanhang med andra ord inget stöd för att det existerar dolda känsmaktstrukturer som systematiskt missgynnar kvinnor i maktpositioner.”

Den stora frågan är väl med tanke på studiens resultat varifrån man fått belägg för tesen om könsmakt? Har liknande studier gett andra resultat eller tog man helt enkelt för givet det måste vara strukturer för annars skulle kvinnor framstå som mindre duktiga än män – ett imageproblem som inte kunde tillåtas av genusrörelsen?

---

Publicerat i Genus
Tags: Genusjuridik, Genuspedagogik, Genusrörelsen, jenny w, kajsa wahlström, westerstrand