Aktivarum

Tankar om Kvotering i Sverige, Kvoteringslagen i Norge och ”Golden Skirts”

januari 10, 2012
20 kommentarer

Ett ofta förekommande tema i jämställdhetspolitisk debatt är hänvisningar och hotelser gällande kvotering.

Pelle Billing skriver nu om hur praktiskt taget alla höga kvinnliga politiker och kvinnoförbund antingen förespråkar eller accepterar kvotering i näringslivet. Det är knappast någon överraskning, redan igår berättade han att i alliansen är alla kvinnoförbund utom moderatkvinnorna öppet kvoteringsivrare.

Billing kritiserar detta utifrån perspektivet att det är fel att diskriminera människor. Det är en viktig markering men det finns en annan kanske ännu viktigare invändning mot politiker ivriga att lösa saker med kvotering. Nämligen skillnaden mellan de påstådda effekterna och de riktiga effekterna.

Amerikanske nationalekonomen Thomas Sowell har skrivit en bok om ämnet kvotering.

Affirmative Action är vad man fantasifullt har döpt Kvotering till i USA. I Sverige gick man på samma linje och började upprepa frasen ”positiv särbehandling” närhelst man inte kunde svara på frågor. Väl medveten om den bias som finns hos västländers politiska elit så nöjde sig inte Sowell med att forska på USA eller Europa.

”Affirmative action is great for black millionaires but it has done little or nothing for most people in the ghetto.”

Hans bok ”Affirmative Action Around the World” täcker såväl svarta i USA som diskriminering av kinesiska affärsmän i Malaysia. Sowell visar även att Affirmative Action är ett kapat begrepp som hade en annan betydelse när det skapades i USA men som sedan via juridisk aktivism tolkades fritt.

Ovan video summerar varför det inte går att hävda kvotering fungerar praktiskt.

Den nya tolkningen av Affirmative Action passar politiker och aktivister bättre eftersom den kräver en stor byråkrati helt utan behov att motivera sina aktioner. Denna policy demonstreras upprepade gånger när skaparna av dokumentären Indoctrinate U går till universitet och frågar om märkliga beslut.

Skolans ansvariga personal stänger då in sig på sina rum och ringer säkerhetsvakter. De hävdar filmskaparna skulle ha ringa och boka tid först. Filmskaparna har dock ringt redan det var skolpersonalen som vägrade att svara på telefonen som var orsaken de åkte ner personligen.

Med hänvisning till dessa saker är det dags att förkasta påståendet att kvotering handlar om jämställdhet.

Kvotering handlar om att vanliga människor skall ha absolut ingen makt alls över sin vardag. De skall bara göra som de blir tillsagda och lyder det inte är det med Riksrevisionens Jesper Sundewalls egna ord

” ja då kan man ju alltid lagstifta om kvotering.”

Det finns alltså två alternativ i debatten. 1) Lydnad och 2) Lydnad fast via lagstiftning. Och för övrigt – åter för att använda Jesper Sundewalls egna ord så finns inga praktiska problem alls, de är bara rädda och ängsliga. Glömde han att nämnda det är strukturer? – maktstrukturer, nej könsmaktsstrukturer!

”Men huvudproblemet är tyvärr knappast brist på information. Det är snarare könsmaktsstrukturer och traditioner, i kombination med lite rädsla och ängslighet.

Märligt att han inte drog till med hetero-könsmaktstrukturer när han ändå var i gång.

I övrigt så är debatten rena skämtet. Oavsett om politikerkvinnorna är från Alliansen eller från Vänstern så diskuterar de som om kvotering fungerade. Och man låtsas som det regnar gällande kända fakta som inte passar.

”Skälet till att förslag om kvotering har lagts fram just i fråga om bolagsstyrelser är att många års arbete med andra metoder har gett så dåligt resultat. Kvotering, däremot, har en tydlig effekt. Det visar erfarenheten från Norge. Där är i dag 39 procent av ledamöterna i de största bolagen kvinnor, enligt EU:s jämställdhetsstatistik.

Norge ja, Moderata riksdagsledamoten Jessica Rosencrantz har skrivit om det där redan.  Antalet kvinnor i norska styrelser minskade efterkvoteringslagens tillkomst från 950 till 765 när mängder av bolag omvandlades från den reglerade associationsformen.

Men vad värre är så tar man från kvinnliga chefspoolen för att fylla styrelserna. Norska ekonomen Knut Anton Mork summerar det växande problemet:

”too many talented female business leaders are now spending most of their time in board meetings — with some women sitting on up to a dozen different boards. The law has spawned a growing class of what might be considered professional board sitters, which some in Norway have nicknamed ”the Golden Skirts.”

Vidare blir det lika uppenbart för omgivningen att inte ens kvoterings-förespråkarna själva är lika ivriga att kvotera när det inte är kvinnor som skall kvoteras in. För att inte tala om kvinnoförbunden som har 0% män.

Det handlar sålunda mer om kvinnor än det handlar om jämställdhet. Argumentet att jämställdhet i styrelse skall leda till fler kvinnliga chefer har också visat sig vara nonsens.

”Marit Hoel, of Norway’s Center for Corporate Diversity, says the law has done nothing so far to boost women into the top ranks of corporate management, contrary to what she had hoped would happen.”

Tvärtom är det flera norska kvinnor som siktade på chefspositioner som nu slutar att göra det

Anne-Grete Ellingsen, senior official at an energy company in Kristiansand in Norway’s south, sits on the boards of several Norwegian corporations:

”To do a very professional board job, you need to have quite a varied and long experience in management. Some of these women do not have that. They’ve been on board only; they quit their jobs and do only that. I’m a bit [skeptical of] that,” she says.

Avslutningvis så säger ekonomen Cathrine Seierstad

”The “golden skirts” phenomenon, on the other hand, is real. “Before the quota was introduced, no one had more than four board positions. Now the maximum number is eight to nine,”

Uppdatering. Pär Ström skriver om Guldkjolarna på Genusnytt. Flera personer påpekar att pga kvoteringslagen så blir maktkoncentrationen massiv i norska styrelser.

”Den återkommande användningen av några få kvinnor [i många bolag] leder till ett ‘Golden Skirts”-fenomen’. […] En litet antal har blivit väldigt inflytelserika, de har högt värde på den sociala skalan, de är så kallade Golden Skirts”. Cathrine Seierstad

Vad genusproffsen säger om detta är inte klart. Man kan gissa de helst vill säga åt Seierstad att sluta gnälla och sätta sig i några styrelser hon också.


Efterspel Biology & Politics

juni 21, 2010
14 kommentarer

Här kommenterar jag den diskussion som drogs igång på Professor Svenssons blog Biology & Politics.

Den mänskliga naturen är en av de mer universella saker man kan diskutera. Rent generellt så börjar vår berättelse med Darwin. Hans teori om arternas uppkomst resulterade på många håll i att man betraktade människan som en rent biologisk varelse.

Detta ledde till en mängd katastrofala exempel på politiska trender. Senare så svängde pendeln i frågan 180 grader och nya rön hävdade att människan är en rent social varelse. Pga önskan att komma bort från biologisk politik så ledde detta till nya andra exempel på katastrofala politiska experiment.

Den nya förklaringen och den som gäller idag blev att människan är biologisk och social.

Det har dock varit mycket hårt motstånd mot att acceptera dessa biologiska delar har betydelse. Man skall komma ihåg den akademiska och politiska dominans det sociala perspektivet hade stora delar av 1900-talet. Personer som har makten vill inte lämna den ifrån sig.

Sålunda blev den nya kampen fakta mot idealism. Eller som Thomas Sowell beskriver det i sin fantastiska bok A Conflict of Visions. ”The Unconstrained (Utopiska) visionen vs The Constrained (Tragiska) visionen”

När Svensson (ES) sålunda hävdar att ”frågan med säkerhet aldrig kan besvaras” så innebär det även att ingen kan vinna i ovanstående politiska kamp oavsett vad fakta säger. Det intressanta är att så länge fakta stödde utopiska synsätt så ansågs sådan seger vara ok.

Nu när fakta hotar utopiska drömmar säger man plötsligt vi inget kan veta. ES: ”Däremot blir det problematiskt när sådana spekulationer i främst media, upphöjs som någon slags vetenskapliga ”sanningar”, och det är tyvärr vanligare än många tror.”

Här ser vi mer av den retorik jag berättade om i Evolutionstrilogin. Det vanliga framställs som ett hot.

ES: ”Oavsett dessa reservationer så håller jag om att såväl könsskillnader som könslikheter är oerhört intressanta forskningsområden som lär vara fortsatta aktiva i många år till.”

Könslikheter är dock inget forskningsområde. Forskar man empiriskt på kön är det en fråga om empiri. Min erfarenhet är att genusteori bygger mycket på kvalitativ forskning dvs där forskaren själv och dennes handledare i samråd är mycket mer fria att tycka vad de vill.

Bloggen Negativismkritik med utgångspunkt från ”Thomsen och Stjernfeldt” rapporterar om denna trend.

”Man ser hur tankarna spinner hos de negativistiska studenterna. Aj då, detta var ju positiva uttryck. Hmm, hur ska vi göra nu då? Det blev plötsligt jättesvårt att vara kritisk rebell” Vi kan se följderna av detta negativistiska synsätt i Eva Berglunds kritik av frk Tanja Bergkvist.”Jag har lite svårt att se meningen med hennes genuskritiska korståg. Det är ju lite fånigt att tro att INTE samhället skulle ha en stor roll i hur människor lever.”

Här ser vi den klassiska polariseringen igen. Tanja har aldrig påstått att hon tror samhället inte har en stor roll i hur människor lever och genusteorin är ingen försvarare av det sociala synsättet utan har tvärtom ryckt på axlarna och skyllt det mesta på vad de kallar strukturer.

Ett klassiskt sidospår dyker upp i form av inlägget Måns B skriver om Naxifolket.

”kulturen där ‘könsrollerna’ var omvända fanns till ganska nyligen i en liten by i sydvästra Kina som heter Lijiang, hos Naxifolket.”

Varför är då detta ett sidospår? Svaret är ganska enkelt. Evolutionen handlar om framgångsrika strategier. Vi kan jämföra Naxifolket med att titta på olympiska spelen. Vem tar du själv efter om du skall springa? Usain Bolt eller killen som kom sist i kvalifikationen och inte ens var med i finalen?

Därmed kan vi lära oss en enkel regel: Att en ovanlig taktik existerar betyder inte den taktiken är framgångsrik.

ES: ”Vidgar vi det biologiska perspektivet ytterligare så vågar jag nog påstå att hanligt val av honor och honors ”påfågling” är vanligare än många trott, och det kommer alltfler studier på framförallt insekter och fiskar som visat på dessa fenomen.”

Saken är den att människan är för det första ingen fisk. För det andra så är detta inte en relevant kritik av evolutionspsykologi. Tvärtom, att könens uppgifter kan vara omkastade hos olika arter poängteras av Professor David W. Martin (North Carolina State) i föreläsningen ”Altruism & Mating”

Det som dock bestämmer vilken art som har vilken roll är vilken art som kan få barn med minsta möjliga ansträngning

Hos människan är det alltså logiskt att honor under normala omständigheter är mer kräsna och hannar mer tvingade att anstränga sig och imponera. Hur det ser ut hos andra djurarter är irrelevant för människans natur.

Fortsättes


Thomas Sowell angående genusfällan

maj 20, 2010
3 kommentarer

Den politiska korrektheten handlar inte om sakfrågor. Den handlar om att hitta grupper som skall offermärkas för att förhindra man diskuterar sakfrågor.

Man kan säga det är politiska motsvarigheten till ”Svanen-märkning” Det värsta som sålunda kan hända en politiskt korrekt diskurs är att en medlem av en grupp som redan är offermärkt ifrågasätter andra offermärkningar. Detta skapar en instant kortslutning i debatten.

Attackerar vi en medlem av en offermärkt grupp så visar vi samtidigt det är ok att attackera medlemmar av offermärkta grupper eller hur? Vad är svanen-märkningen värd om förespråkarna av den själva attackerar medlemmar av svanen-märkta grupper?

Hela poängen med politisk korrekthet är att oavsett vilken individ som attackeras är det en attack mot hela gruppen. Ett försök av en annan grupp att förtrycka och dominera. Utan detta faktum faller den politiska korrektheten som ett hus. Vad spelar det för roll att den ger skydd mot attacker mot gruppen svarta om den inte också skyddar individer som är svarta mot attacker?

Ja den frågan skall vi försöka få svar på genom att låta en medlem av en sådan svanen-märkt grupp bemöta resonemanget. Man kan bara föreställa sig vilken grad av integritet som krävs för att en sådan person skall gå emot grupptrycket i egna gemenskapen men vi hittade en.

Det är den amerikanska tänkaren Thomas Sowell som kommenterar ekonomiska skillnader mellan män och kvinnor. Ni förstår Sowell är inte bara ruskigt begåvad och vetenskaplig på området (vi vet ju alla att sånt bryr sig inte pk-märkningar om) Nej Sowell har även en egenskap som nästan ingen förutom PK-ängsliga människor bryr sig om. Jag bryr mig inte det minsta om denna egenskap men många politiskt korrekta människor anser detta vara viktigare än allt annat.

Egenskapen som för dem är så viktig presenteras här av Danny Glover.

B-b-b-because you are… Ja ni förstår vad jag menar. Och därmed lämnar jag över ordet till en person som inte bara kan ämnet bättre än jag utan även har förtryckets hemska erfarenheter. Mina damer och Herrar Barack Obama!…. Nej förlåt. Jag kunde inte låta bli. Men vi skall lyssna på nån som har Obamas mest kommenterade egenskap. Här är alltså Thomas Sowell.

”Ekonomiska konsekvenser följer av praktiker, inte av principer”

Thomas Sowell.

Uppdatering: Vad innebär detta? Jo det innebär att de resultat vi diskuterar inte är en följd av vad människor tycker. Alltså inte en följd av vilken åsikt som de tycker känns bra att ha och yttra och se upprepas i massmedia eller läras ut på värdegrundskurser – utan en följd av vilka val de gör i riktiga livet. Sowell menar i sin tur att de val vi gör i riktiga livet är kopplade till en av två livsåskådningar/visioner/personlighetsfaktorer.

Detta kan vi i sin tur härleda till det psykodynamiska perspektivet MBTI (Myers Briggs Type Indicator) som i grunden består av att fyra gånger göra ett val mellan två olika alternativ. Vad kan vi lära oss av detta? Jo vi kan göra prediktionen att vilka åsikter som förs fram är beroende av vem som för fram dem.

Detta inte på basis av utbildning, etnicitet eller kön eller liknande populär politiserad grupp utan mestadels på basis av personlighet.

Detta kan vi jämföra med kommentaren som Tanja Bergkvist gör om genusfrågan i inlägget med den talande titeln Sprit, sjukvård och att vara som alla andra.

”Sedan har vi andra aspekter som etnicitet, självupplevt genus, funktionshinder och sexuell läggning och andra delmängder i form av kategorier som skapar en människas identitet enligt intersektionalitetsexperterna”

Jag har en liten fråga. Hur många är det här som tror att dessa intersektionalitetsexperter har de bägge visionerna som Thomas Sowell nämner jämlikt fördelade? Är det någon som tror det finns intellektuell mångfald där eller är ni kanske mer benägna att hålla med mig om att det är personer med likartad personlighet som samlas på de kurserna och sedan förutsätter de att alla borde vara precis som dem själva?


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: