Aktivarum

Tankar om Kvotering i Sverige, Kvoteringslagen i Norge och ”Golden Skirts”

Ett ofta förekommande tema i jämställdhetspolitisk debatt är hänvisningar och hotelser gällande kvotering.

Pelle Billing skriver nu om hur praktiskt taget alla höga kvinnliga politiker och kvinnoförbund antingen förespråkar eller accepterar kvotering i näringslivet. Det är knappast någon överraskning, redan igår berättade han att i alliansen är alla kvinnoförbund utom moderatkvinnorna öppet kvoteringsivrare.

Billing kritiserar detta utifrån perspektivet att det är fel att diskriminera människor. Det är en viktig markering men det finns en annan kanske ännu viktigare invändning mot politiker ivriga att lösa saker med kvotering. Nämligen skillnaden mellan de påstådda effekterna och de riktiga effekterna.

Amerikanske nationalekonomen Thomas Sowell har skrivit en bok om ämnet kvotering.

Affirmative Action är vad man fantasifullt har döpt Kvotering till i USA. I Sverige gick man på samma linje och började upprepa frasen ”positiv särbehandling” närhelst man inte kunde svara på frågor. Väl medveten om den bias som finns hos västländers politiska elit så nöjde sig inte Sowell med att forska på USA eller Europa.

”Affirmative action is great for black millionaires but it has done little or nothing for most people in the ghetto.”

Hans bok ”Affirmative Action Around the World” täcker såväl svarta i USA som diskriminering av kinesiska affärsmän i Malaysia. Sowell visar även att Affirmative Action är ett kapat begrepp som hade en annan betydelse när det skapades i USA men som sedan via juridisk aktivism tolkades fritt.

Ovan video summerar varför det inte går att hävda kvotering fungerar praktiskt.

Den nya tolkningen av Affirmative Action passar politiker och aktivister bättre eftersom den kräver en stor byråkrati helt utan behov att motivera sina aktioner. Denna policy demonstreras upprepade gånger när skaparna av dokumentären Indoctrinate U går till universitet och frågar om märkliga beslut.

Skolans ansvariga personal stänger då in sig på sina rum och ringer säkerhetsvakter. De hävdar filmskaparna skulle ha ringa och boka tid först. Filmskaparna har dock ringt redan det var skolpersonalen som vägrade att svara på telefonen som var orsaken de åkte ner personligen.

Med hänvisning till dessa saker är det dags att förkasta påståendet att kvotering handlar om jämställdhet.

Kvotering handlar om att vanliga människor skall ha absolut ingen makt alls över sin vardag. De skall bara göra som de blir tillsagda och lyder det inte är det med Riksrevisionens Jesper Sundewalls egna ord

” ja då kan man ju alltid lagstifta om kvotering.”

Det finns alltså två alternativ i debatten. 1) Lydnad och 2) Lydnad fast via lagstiftning. Och för övrigt – åter för att använda Jesper Sundewalls egna ord så finns inga praktiska problem alls, de är bara rädda och ängsliga. Glömde han att nämnda det är strukturer? – maktstrukturer, nej könsmaktsstrukturer!

”Men huvudproblemet är tyvärr knappast brist på information. Det är snarare könsmaktsstrukturer och traditioner, i kombination med lite rädsla och ängslighet.”

Märligt att han inte drog till med hetero-könsmaktstrukturer när han ändå var i gång.

I övrigt så är debatten rena skämtet. Oavsett om politikerkvinnorna är från Alliansen eller från Vänstern så diskuterar de som om kvotering fungerade. Och man låtsas som det regnar gällande kända fakta som inte passar.

”Skälet till att förslag om kvotering har lagts fram just i fråga om bolagsstyrelser är att många års arbete med andra metoder har gett så dåligt resultat. Kvotering, däremot, har en tydlig effekt. Det visar erfarenheten från Norge. Där är i dag 39 procent av ledamöterna i de största bolagen kvinnor, enligt EU:s jämställdhetsstatistik.

Norge ja, Moderata riksdagsledamoten Jessica Rosencrantz har skrivit om det där redan.  Antalet kvinnor i norska styrelser minskade efterkvoteringslagens tillkomst från 950 till 765 när mängder av bolag omvandlades från den reglerade associationsformen.

Men vad värre är så tar man från kvinnliga chefspoolen för att fylla styrelserna. Norska ekonomen Knut Anton Mork summerar det växande problemet:

”too many talented female business leaders are now spending most of their time in board meetings — with some women sitting on up to a dozen different boards. The law has spawned a growing class of what might be considered professional board sitters, which some in Norway have nicknamed ”the Golden Skirts.”

Vidare blir det lika uppenbart för omgivningen att inte ens kvoterings-förespråkarna själva är lika ivriga att kvotera när det inte är kvinnor som skall kvoteras in. För att inte tala om kvinnoförbunden som har 0% män.

Det handlar sålunda mer om kvinnor än det handlar om jämställdhet. Argumentet att jämställdhet i styrelse skall leda till fler kvinnliga chefer har också visat sig vara nonsens.

”Marit Hoel, of Norway’s Center for Corporate Diversity, says the law has done nothing so far to boost women into the top ranks of corporate management, contrary to what she had hoped would happen.”

Tvärtom är det flera norska kvinnor som siktade på chefspositioner som nu slutar att göra det

Anne-Grete Ellingsen, senior official at an energy company in Kristiansand in Norway’s south, sits on the boards of several Norwegian corporations:

”To do a very professional board job, you need to have quite a varied and long experience in management. Some of these women do not have that. They’ve been on board only; they quit their jobs and do only that. I’m a bit [skeptical of] that,” she says.

Avslutningvis så säger ekonomen Cathrine Seierstad

”The “golden skirts” phenomenon, on the other hand, is real. “Before the quota was introduced, no one had more than four board positions. Now the maximum number is eight to nine,”

Uppdatering. Pär Ström skriver om Guldkjolarna på Genusnytt. Flera personer påpekar att pga kvoteringslagen så blir maktkoncentrationen massiv i norska styrelser.

”Den återkommande användningen av några få kvinnor [i många bolag] leder till ett ‘Golden Skirts”-fenomen’. […] En litet antal har blivit väldigt inflytelserika, de har högt värde på den sociala skalan, de är så kallade Golden Skirts”. Cathrine Seierstad

Vad genusproffsen säger om detta är inte klart. Man kan gissa de helst vill säga åt Seierstad att sluta gnälla och sätta sig i några styrelser hon också.