Aktivarum

Har kvinnor varit förtryckta? – Om boken ”The Flipside of Feminism” och ”The late 60s Culture Wars”

januari 26, 2012
66 kommentarer

Så var det dags att kommentera den ständigt återkommande åsikten att vi lever i ett patriarkat som förtrycker kvinnor.

På sistone har jag följt kommentarerna på Amazon gällande flera böcker. Bland annat: The Flipside of Feminism: What Conservative Women Know – and Men Can’t Say av Suzanne Venker och Phyllis Schafly (2011). Jag tänkte dela med mig några av dessa texter så vi får ett internationellt perspektiv på debatten. Tojagi skriver:

I’ve decided there are seven aspects to the culture wars that emerged out of the late 60s and early 70s:

1.) Eurocentrism (race)
2.) Judeo-Christian centrism (religion)
3.) Phallocentrism (gender)
4.) Heterosexual-centrism (sexual orientation)
5.) High class centrism (class)
6.) High culture centrism (civilization)
7.) Anthropocentrism (environmentalism)

These are my seven pillars of 60s mythology. It’s a reactionary movement against these `centrisms’. And like Christianity, it’s a `last shall be first’ mythology. We were all a bunch of young Robin Hoods fighting for the rights of oppressed groups such as gays, Buddhists, Native Americans, and endangered species. It was a good time to be an oppressed group.

Det här är alltså hur alltihop började i USA en gång i tiden. Teorier om centristiska perspektiv. Observera den totala bristen på källor som Tojagi ger. Det är inget ovanligt. Sedan jag började debattera dessa saker har jag märkt det utmärkande för påståenden om ”centrism” är total brist på både källor och bevisning.

Hur kommer det sig då att dessa saker har sådant stort inflytande om man inte kan bevisa dem? 

En ledtåd som kan ge svaret hittar vi i Tojagis text:

”it really confuses the issue when people start screaming `bigot‘, `racist‘, `homophobe‘, and `sexist‘ – because we tend to treat the culture wars as a single package. 

Medan kulturkriget betraktas som en enda händelse så bestod den praktiska aktivismen av en myriad olika slagord. Med så många slogans vem behöver bevis och argument? 60-tals mytologin med sitt motstånd mot centrismer har i praktiken mer gemensamt med en religion än med vetenskaplig argumentation.

Now when we hear the words `culture wars’ in the news it could be a debate about same-sex marriage (number four on my list: gay rights), or it might be a debate about teaching cultural studies in public schools (number one on my list: race). There was talk of the culture wars concerning the film `Avatar’ (number six on my list: culture), and the film `The Golden Compass’ (number two on my list: religion). The `culture wars’ refers to much more than just feminism.

Still, I believe the authors are correct when they say that feminism dominates the wars. There are just so many women with so much power and influence, and it affects so many lives, so profoundly. But there is only one catch, as the authors of this book make clear: women were never oppressed. 

Det här är nog stöttestenen för de flesta. Många som har ögonen öppna kan idag acceptera att det knappast kan kallas jämställdhet att satsa 100% på flickor och 0% på pojkar. Men det är en helt annan sak att överge det närmast religiösa dogmat att man absolut måste tycka att kvinnor tidigare brukade vara förtryckta.

Poängen är att det är just åsikten kvinnor brukade vara förtryckta som är orsaken man kan strunta i män idag.

Detta är också anledningen jämställdismen går så oerhört långsamt trots alla som påstår de tycker jämställdhet är viktig. Oavsett vilka orättvisor som begås mot män idag så anser viktiga personer och politiska organisationer de bleknar jämfört med hur hemskt som kvinnor enligt den feministiska legenden (punkt 3 på Tojagis lista) skall ha behandlats förr i tiden.

Det funkar helt enkelt inte att acceptera legenden men ifrågasätta konsekvenserna. Vill man bli av med konsekvenserna måste man ifrågasätta legenden som orsakar dem också.

”Take a majority of the population, that has had the right to vote since 1920, that come from all classes of society (unlike certain ethnic minorities), that have the ability to access a man’s pay check, that have the freedom to say `I don’t’ rather than `I do’, and that are the mothers, sisters, daughters, and wives of male law makers. It doesn’t make sense.”

Jag vill dock påtala jag inte håller med om Tojagi i att det skulle vara den sexuella revolutionen som är orsaken myten om den förtryckta kvinnan lever kvar.

”As George Gilder explained in his 1973 book, the new rules of the sexual revolution gave men what we’ve always wanted: freedom from responsibility and access to women.” 

Det är utan tvekan den sexuella revolutionen som har en stor del i att ungdomarna började lyssna på feministerna men som Warren Farrell berättar i ”Why Men Are The Way They Are” efter bara några år vände feminismen 180 grader i sexfrågan. I enkla ordalag så började de dominanta feministerna som harmlösa flummare, sedan blev de militanta lesbianer för att sluta med dagens misandriska radikalfeminism med bla:

”sexual harassment accusations, gray rape accusations”

Men efter att militanta lesbianer och senare manshatande radikalfeminister tagit över rodret hur kom det sig att ideerna fortsatte ha inflytande? Tojagi har inget svar men personligen skulle jag säga det är ett klassiskt fall av ”follow the money” Warren Farrell berättar i samma bok hur feminister som Erika Jong förespråkade ”free love” först för att senare skriva böcker vars budskap var en väntande inställning till sex.

Kort sagt: När det var populärt att skriva om ”free love” så gjorde hon det. När det var populärt att skriva om hur förtryckta kvinnor skall använda sexmakt för att få män att betala så skrev hon lika glatt om det.

Warren Farrell å sin sida fick mindre och mindre pengar och uppdrag ju mer han gick emot den dominerande radikalfeministiska mansnegativa feministfalangen. Därför tror jag den ekonomiska vinsten är  mer realistisk än Tojagis förklaring.  Men detta är en mindre detalj. Det mesta som Tojagi säger stämmer väldigt bra med de saker jag sedan länge har skrivit om. Inte minst pengar för att kompensera brister.

”The destruction of the nuclear family isn’t quite as traumatic among men and women with six figure incomes as it is for the average worker. And it isn’t as traumatic to the average worker in America as it will be for he average worker in poorer countries.”

Tojagi påtalar att bägge författarna politiskt är konservativa men författarna å sin sida påpekar de flesta kvinnor i landet lever och konsumerar konservativa ideal. När Tojagi citerar en klockren text från boken visar det tydligt problemet med etiketter som exempelvis ”liberal feminist”

”It doesn’t matter whether people identify as 1970s (i.e., liberal or leftist) feminists, conservative feminists, or even non-feminists –most Americans think like a feminist even as they vociferously deny being one.” (p169) 

Därmed så blir alla etiketter värdelösa. Det enda viktiga är om du tror kvinnor varit förtryckta och anser detta skall ”kompenseras” idag.

De flesta människor som tror kvinnor varit den förtryckta underklass som 60-tals mytologin föreskriver saknar helt försvar mot politiskt radikala personers ideer detta skall ”kompenseras”. Detta är inte unikt för feminism det gäller alla grupper som ansetts förtryckta. Sålunda kan det rasa heta debatter om huruvida folk skall kompenseras för rasism vars effekter de aldrig varit i närheten av att känna.

I dessa debatter brukar förr eller senare uttrycket ”strukturell diskriminering” förekomma. Det är föga mer än ett finare sätt att säga man inte ens kan bevisa diskriminering förekommer men av rent ideologiska orsaker (60-tals mytologin igen) tar för givet den gör det för slutresultatet blev inte vad man hade önskat.

För att visa hur åsikterna historiskt sett ut  både dem som stödjer SWF och de som kritiserat SWF så har Tojagi gjort boklistor. 

Som jag påpekat så anser jag en stor del av manshatet idag förklaras av ekonomiska orsaker. Det är farligt rentav åtalbart att smutskasta invandrare men det är fritt fram att prata om hur dåliga gubbarna är.  Det har gått så långt att det blivit akademisk sanning mansrollen är dålig.

Som ni kommer att se är det många för oss bekanta namn på de listorna. Av utrymmeskäl döljer jag boklistorna bortom denna punkt. Klicka för att se dem.

Detta är både forskning och journalistik på frilans så sponsra gärna bloggen om detta inlägg var av värde.

(mer…)


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: