Aktivarum

Monica Antonssons stollerier om Statsfeminism är grundade på Feminismens TÄAG-princip

augusti 6, 2012
27 kommentarer

Vad är det bästa sättet att bemöta missvisande påståenden inom ämnet ”jämställdhet”?

Journalisten Monica Antonssons inlägg ”Och vad tusan är statsfeminism…” avslutas med argumentet att Paolo Roberto har rätt med sina kommentarer i återvinningsintervjun men…

”Men det förutsätter en till hundra procent jämställd värld! Och den har vi inte än. ”

Detta citat säger egentligen allt vi behöver veta om mediefeminismen. Om man uppnår jämställdhet i Sverige ändras villkoren till att förutsätta en hundra procent jämställd värld

Vad Paolo Roberto pratade om var dock hur tjejer skall prata med sin kille eller avsluta sin relation.

Monica Antonsson har alltså lyckats inbilla sig det krävs ”100% jämställd värld” för att en kvinna i Sverige skall kunna prata med sin kille om barnledighet eller göra slut och hitta en ny kille.

Detta totala omyndigförklarande av de beslut riktiga kvinnor gör kallar hon ”jämställdhet”. Jämställdhet i Antonssons värld är alltså att prata om hur hypotetiska kvinnor gör mycket bättre ifrån sig än riktiga kvinnor.

Kvinnor skall inte bedömas efter vad de gör, bara efter vad de teoretiskt kunde åstadkomma.

Alltså om världen bara undanröjde alla hinder åt dem först. Precis som Girlwriteswhat säger i videoklippet om Hypoagency. Vi kommer att återkomma till Hypoagency i fler inlägg.

Här skall vi dock hålla oss till Antonsson. Hon börjar hycklande sitt inlägg med att göra precis samma sak som hon anklagar jämställdister för att göra: Snickra ihop egna begrepp.

”Mansbranschen (läs: kvinnohatande icke normala män med bihang)”

Observera att med ”kvinnohatande män” menar Antonsson inte män som diskriminerar kvinnor.

Hon menar män och kvinnor som inte stödjer diskriminering av män. Det är heller inte det enda begreppet hon använder som är otydligt och ger dubbla budskap här är två till:

Med ”jämställdhet” menas inte lika rättigheter för män och kvinnor. Här är innebörden lika antal mellan män och kvinnor medan rättigheter flyttas från individer till byråkrater**

Sedan står ”ej normala” inte för hur vanliga dessa är utan för hur ”sjuka” hon tycker de är.

Det är ingen slump mediefeminister sällan offentligt beskriver dessa begrepp utan istället låter människor som står för helt andra saker tro mediefeminister står för samma saker som dem.

Det är en del av feminismens självbild att vilja bedömas på samma hypotetiska sätt som de vill bedöma kvinnor: Dvs inte efter vad de väljer utan efter vad de säger sig vilja uppnå: TÄAG-principen*.

*Tanken Är Alltid God

Enligt TÄAG spelar det ingen roll vad feminister gör. De försöker alltid uppnå något gott och fint.

”…nu kunde det nog ta hus i helsike för kvinnorörelsen som egentligen bara arbetar för rättvisa och jämställdhet.”

Som bara arbetar för dessa saker…Dvs som bara har goda och fina mål och därför inte står till svars för sina metoder. Feminister är fria att hitta på vilka fantasier som helst bar man säger de skapar ”jämställdhet”

”Statsfeminism, vad tusan är det? I Nationalencyklopedin finns det inte ens! Alltså existerar det inte. Åtminstone inte officiellt.”

”Officiellt” bedöms feminismen efter uppsatta målsättningar. Statsfeminism däremot används när man bedömer yrkesfeministers faktiska agerande. Att förkasta statsfeminism vilar helt på TÄAG/NAFALT.

Inläggets höjdpunkt är när hon som källa på Statsfeminism citerar två statsfeminister.

Först den norska genusforskaren Helga Hernes (1988) Genusnytt berättar att feminism ingår i kravprofilen hos genusforskare.

feminism uppifrån i form av jämställdhet mellan könen och socialpolitiska åtgärder, samt en feminisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv”

Därefter Katrine Kielos (2005) i Socialdemokratiska studentförbundets debattskrift Libertas

”När statliga organ och myndigheter bedriver feministiskt förändringsarbete med reformer och lagstiftning.” Vanligtvis görs också en koppling mellan statsfeminism och radikalfeminism.

Alltså statsfeminism enligt dessa texter är ”socialpolitiskt feministiskt förändringsarbete” Vilket Monica Antonsson kommenterar så här:

”Det låter ju inte så farligt.”

Vilket kanske är meningen också? Det är ju den granskade partens egna beskrivning hon hänvisar till.

Tanken med journalister är att de skall vara kritiskt granskande men gällande statsfeminism tycks journalister okritiskt godta vad än som de serveras av den feministiska PR-avdelningen.

En granskning från Trollans Tankar avslöjar dock två exempel på hyckleri hos Antonsson.

1. Hon klagar på ordet statsfeminism men använder själv begrepp som ”papparättshaverist” 2. Hon klagar på anklagade Julian Assange men har själv försvarat dömde Tito Beltran

Trollans slutkläm är att Monica Antonssons tjat om ”papparättsnissar” knappast hjälper till.

”Och jag tänker i mitt stilla sinne att Monica med sitt tjat om “pappanissar”, “papparättshaverister”, förståelse för mammor som kidnappar sina barn och sådan är en av bromsklossarna som inte vill att vi ska få en jämställd värld.”

Vad jag dock tänker är att vad Trollan anser jämställdhet betyder och vad Monica Antonsson menar jämställdhet betyder är två helt olika saker**

Sålunda bör feministkritiska debattörer vara mer noga med att poängtera vad orden står för istället för att okritiskt hoppas vad läsaren tror det står för är samma sak som de menade.

Länkar: Missa inte Genusnytt är igång igen och Tillväxtverket har nu ännu fler skandaler. Pelle Billings första post-sommar-inlägg ramlade just in. Bra text om olika regler för generaliseringar på Sveriges Radio.


Maria Svelands anklagelser om högerextremism delar Sveriges politiska landskap – PK har tydligen en gräns

februari 10, 2012
14 kommentarer

Oj vilken febril aktivitet Maria Svelands artikel om högerextremismen skapade.

Somliga dagar verkar det som om hela Sverige läser och diskuterar samma sak. Igår var en sådan dag. Inlägget om hur Sveland hittar högerextremism bakom varje buske skapade över 100% ökning av besökarantalet.

Svelands DN-artikel om politisk depression har länkats av 78 bloggar varav de flesta varit kritiska till hennes reductio ad breivikum argumentation, vilken hävdade kopplingar mellan väldigt olika parter.

En av de parter som kritiserades var Pär Ström, hans replik  publicerades idag.

Han har dock inte lyxen att sitta och fantisera ihop strukturer som sammanbinder allt från Arbetarrörelsen till AFA-stenkastare. Istället handlar hans replik på DN-kultur om Sveland som representant för feminismen.

”De är rädda nu – feministerna har inte kunnat hantera sin egen framgång”

Fast ärligt talat så är det många, även bland de som kallar sig feminister, som tagit avstånd från Maria Svelands metod att ta alla som inte tycker lika, bunta ihop dem och koppla dem än till Breivik och än till nazismen.

Igår gick författaren Maria Sveland till angrepp mot mig i en helsidesartikel här i DN:s kulturbilaga. Hon kallar mig och bloggaren Pelle Billing för ”extremister”.

Det är diskutabelt om ”hatare” (termen Magnus Lintons bok använder) hade varit bättre.

Pär Ström bemöter sedan Svelands raljerande kring teorin att vi har en statsfeminism. Här gör han inga som helst ursäkter utan verifierar påståendet och svarar med en faktagrundad motfråga som debatteras på Genusnytt.

Maria Sveland gör sig också rolig över att jag konstaterar att vi har en statsfeminism i Sverige. Det har vi ju. Hur kommer det sig annars att lagstiftningen på ett tiotal punkter diskriminerar män? 

Här kommer vi till den paradox som påpekats av både Warren Farrell och Katherine Young. Det gör ingen skillnad i praktiken om man skyller det på gamla tiders könsroll (chivalry) eller modern feminism. Bägge har samma ändhållplats – Misandry

Man skall dock inte glömma att den okritiska hyllningskören av allt PK denna gång uteblivit.

Det finns fortfarande många tokiga personer som tror vartenda ord Sveland säger men rent allmänt så är det denna gång som om vi äntligen fick svaret på om det finns en gräns för när den politiska korrektheten går för långt.

Den visade sig visserligen vara vid sammankoppling av nazister, liberaler OCH Breivik i en och samma stolliga konspirationsteori signerad Magnus Linton, men låt oss ändå glädjas över att det överhuvudtaget fanns en gräns.

En av de mest positiva sakerna med Svelands artikel är att den slog sönder tillhörighetskortet.

Den var helt enkelt så extrem att det blev omöjligt för delar av medievänstern att okritiskt hålla med om den bara för att den var skriven av ett husnamn. Sålunda blev Bengt Olssons DN-artikel om kulturvänstern högaktuell.

”Jag såg den kreddiga listan på namn som stod bakom Kultur-slussen, och jag kände suget från namnen, det var som att doppa benet i en stor och strid flod, det var en snudd på oemotståndlig frestelse att bara kliva ner och flyta med”

När det dock gäller Maria Svelands ihopbuntning av precis alla hon inte gillar som ”högerextremister” har det visat sig vara färre som bara flyter med. Även flera som ville hålla med hittade i regel ett namn för mycket på Svelands lista.

Jag menar ett inlägg som kombinerar Pär Ström, Breivik, Timbro, Pelle Billing och Birro? Nu får det väl ändå vara nog med galenskaperna? Sveland får ju till och med kartläggningen i Feministiskt Perspektiv att verka välgjord.

Kritik av politisk korrekthet

Pinglan kommenterar bitterheten och svaret. Här ställs viktiga frågor om vem som egentligen är mest sannolik att vara antisemit eller emot kvinnor.

Musiksignaler konstaterar ”Nyss vart jag visst fascist” och spekulerar över Maria Svelands könskrig som evolutionär konsekvens högst upp på Maslows trappa när allt annat redan är kirrat.

Försvar av politisk korrekthet

Maria Sveland bloggar om boten mot PD: Enligt henne att prenumerera på Feministiskt Perspektiv och köpa Magnus Lintons bok. Linton är som sagt rena gurun för Sveland på området.

Hit och tillbaka igen tycker Svelands skriver fantastiskt intressant om hur gränserna för vad man får göra i samhället förskjuts och ”hat” plötsligt börjar tillåtas. Sedvanligt babbel om att ifrågsätta strukturer och krav på hårdare moderering utlovas.

Personer som inte väljer någon av sidorna

One-way communication tycker bättre om vissa personer Sveland kritiserar än om andra men anser det framför allt odemokratiskt att idiotförklara väljarna.

Radhusrationalist betackar sig för både Pär Ströms och Maria Svelands sidor.

Uppdatering följer (planerar att länka till och citera fler bloggar under dagen)

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker att skriva om.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum-artiklar.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: