Aktivarum

Hit men inte längre! – HD satte stopp för dumheterna i Mangamålet men debatten är inte slut

juni 19, 2012
17 kommentarer

Så kom då den slutgiltiga domen i ett av Sveriges mest pinsamma rättsfall.

Mangamålet är slut! Serieöversättaren Simon Lundström som dömdes i både tingsrätten och hovrätten för innehav av tecknade sexualiserade seriefigurer friades fullkomligt i HD som hänvisar till yttrandefriheten.

Därmed så har samtliga bilder som mangamålet handlade om (utom en) fått sin kriminalisering avklassad. Niklas Dougherty begärde ut bilderna från HD och de finns nu tillgängliga på hans blogg (Varning avklädda fantasifigurer).

Så här i efterhand kan man konstatera att de flesta av bilderna är lika löjliga som målet i sig.

Huvudargumentet från HD är väldigt enkelt, alla bilder utom en är inte i närheten av realistiska. De varken föreställer eller är tänkta att föreställa riktiga personer. De föreställer helt enkelt (föga förvånande) seriefigurer.

Övergrepp på seriefigur är på sin höjd ett uttryck för usel smak och fantasi, men har inget i rättsmaskineriet att göra. Rättvisan ska befatta sig med verkliga övergrepp, inte med perversa fantasier, underliga subkulturer och andra kulturellt inkompatibla uttryck.”

HD har gjort en prövning mot regeringsformen och yttrandefriheten går före… ja vad det nu var meningen denna idiotiska episod skulle handla om. Nästan alla var eniga om att målet var helgalet.

Exempel på detta hittar vi på One Way Communication där Hannah Lemoine kommenterar domen.

I Inlägget ”Hastigt och eventuellt onyanserat of mangamålet” sätter hon fokus på att man borde hjälpa riktiga barn och inte slösa tid och pengar på övergrepp där det helt saknas offer.

”så länge det faktiskt inte drabbar någon, om ingen blir skadad av det, så är det bara ett utslag av moralpanik att vilja döma människor för vad de fantiserar om i sin avskildhet.”

Vilka är det då som förespråkar denna moralpanik kan man undra? För om lagen finns så finns det uppenbarligen någon som förespråkade den också.

De parter som visat mest motvilja vid friande dom var barnorganisationer och radikalfeminister.

Exempelvis radikalfeministiska bloggen Noboytoy inledde debatten med det märkliga resonemanget att om inte massmedia ville publicera bilderna bevisar det att de borde ha varit straffbara.

”Kom igen nu DN, Expressen, Aftonbladet och SVd! Visst törs ni lägga ut bilderna för svenska folket att se?”

Men som Niklas Dougherty påpekar i ”Blaspedidom upphävd” handlade inte rättegången om vad som var lämpligt att publicera i media. Den handlade om hur det var lämpligt att tolka lagen mot barnpornografi.

Barn i allmänhet kan således inte kränkas av fantasibilder, enligt högsta domstolens förmenande”

Niklas passar dock på att påpeka vilka radikalfeministiska manshatarbloggar som finns i Sverige.

I nyaste inlägget ”Manshatande tokfeminister” pekar han ut bloggar som No boytoy med tillhörande attack på Rolf Hillegren vilken tiidgare varit på minerad mark i media angående våldtäktsutvidgningen.

”Anonyma förtalskor med synnerligen passande namn som No boytoy och Ingen mans kvinna liksom Shed light ochSuspicio verkar ha oändligt med fritid att dels blogga om sitt patologiska manshat och dels kontaminera gammelmediers kommentarfält med skräp”

Dougherty konstaterar att man egentligen borde lämna dem i fred men att den metoden helt enkelt inte funkar eftersom dessa tokar om de får mala sina usla argument länge nog skapar fundamentalistiska sanningar.

Detta bekräftas av att de mest manshatiska skräpbloggarna tycks vara flera idag.

Utöver the ”usual suspects” hittar vi hos No boytoy länkar till ännu mer radikalbloggar vars innehåll är en bra mätare för hur rabiata åsikter ser ut. Exempelvis Atmosphere girl och Squareye.

Den första lyckas med konststycket att inbilla folk moralpanik och att ”ha moral” är samma sak. Den sistnämnda innehåller värsta tänkbara exempel på felslutet ”slippery slope” (one thing leads to another)

”Nu kan pedofilerna r***a sig trötta och mätta. Vad händer efter det, när fantasierna och kickarna är körda i botten? Ska vi slå vad? Då kommer dessa perverterade människor att gå över till att titta på ”riktiga” barn, till ”riktig” pedofilporr. Det kan väl vem som helst räkna ut med hålfötterna! Vad händer efter det? Jo, då blir dom groomar och efter det, då kommer dom att begå övergrepp på riktiga barn.”

Det enda vettiga med detta resonemang är att det är så överdrivet bara tokar kan tro på det.

Det är dock inte bara anonyma manshatarbloggare som är arga över domen. Som sagt har vi även så kallade Barnorganisationer som invänder. På SVT-debatt menar föreningen Barnkraft…

”Samhället måste visa en total nolltolerans av allt som kan uppfattas, avses eller ”missuppfattas” som barnporr.”

Nej det är inte ett skrivfel, Åsa Järnhäll Olsson och Johanna Järnhäll vill verkligen ha nolltolerans även på saker som kan missuppfattas (även av rätten) som barnpornografiska teckningar.

”Att tecknade barnpornografiska bilder blir av samhället en accepterad form är inget annat än tragiskt. Vad säger vi till våra egna eller andras barn som ser detta?”

Det logiska svaret är såklart att fråga sedan när barn skall tillåtas se på någon form av pornografi?

Och där ser vi också problemet med debatten. Poängen var givetvis att låta upprörd, inte att de menade att det var ok att låta barn se på vanlig porr. Barn skall givetvis inte se på någon porr, därav 18-års gränsen.

HD har nu återfört sunda förnuftet till debatten genom att med stöd i regeringsformen införa prejudikatet att bilder måste vara fotorealistiska (kunna förväxlas med riktiga personer) för att lagen skall gälla.

Sist men inte minst finns det pinsamma faktum att domen rör Japansk popkultur (Manga)

Man kan inte annat undra än om Japans ambassadör ringde hemlandet och upplyste folk där att Sverige har haft rättegång mot japansk subkultur i allmänhet.

”Manga är en serieteckningstradition som är oerhört populär i Japan och mangaalbum säljs i miljonupplagor. Typiskt för manga är att figurerna har stora, känslomässigt uttrycksfulla ögon.”

Vilken effekt har då domen för svenska polisen? Kort sagt kan de sortera bort alla orealistiska bilder av knatte, fnatte och tjatte ur sina register och fokusera på bilder där riktiga barn användes för framställningen.


Knappnytts briljanta försvar av yttrandefriheten

augusti 15, 2010
6 kommentarer

En ovanligt korkad lag blir inte mindre korkad för att en korkad dom enligt en annan lika korkad nyare lag uppvisar tydliga likheter.

Justitieminister Beatrice Ask har redan lyckas hamna i blåsväder en gång tidigare när hon föreslog lila kuvert till misstänkta sexköpare (inte så bra ide när Littorin blev misstänkt). Men nöjde hon sig med det? Nej nu är hon igång igen. Denna gång har hon kommenterat den vansinniga domen mot mangaexperten och serieöversättaren Simon Lundström (här på TV4) nu dömd för barnpornografi meddels seriefigurer.

Hennes motivering återgiven i SVT: ”Definitionen av barnpornografi gäller inte bara enskilda övergrepp utan barn som grupp”…”Man får inte kränka barn och barndom hur som helst.”…Justitieministern jämför lagen mot barnpornografi med den lagstiftning som inte tillåter främlingsfientlighet:”…”- Den lagen gäller inte bara enskilda utan hela grupper i samhället och jag tycker att det är rimligt.”

Det låter kanske rimligt om vi ignorerar den miljon problem som redan finns med HMF (Hets mot folkgrupp lagen)

Som Knatten påpekar fanns det säkert en poäng med lagen 1948 när folk inte vågade reagera på dumheter. Men idag är det inte lika lätt att komma undan med ”efterblivna åsikter och illa byggd statistik” eftersom vem som helst kan ”smurfa fram motargument på google” Knatten påpekar också det absurda med att folk skulle få specialrättigheter av åsikten religion men inte av åsikten politik – som är samma sak. Medvetna val.

Ännu mer klockrent är påpekandet det i de flesta fall inte ens är den kränkta som det gäller utan en svenne-banan som försöker få andra att följa massmedias oskrivna regler. Exempelvis den att anklaga personer som ogillar islam för islamofobi. Knattens svarar med tesen att tycka någon är dum i huvudet inte nödvändigtvis betyder att vara rädd för vederbörande.

Med samma logik skulle vuxna som ifrågasätter existensen av jultomten och kallar dem som tror på denna korkade vara julofober.

Kort sagt HMF-lagen är redan vrickad så det räcker och blir över. Det enda som Beatrice Ask uppnår genom att försvara att man dömt en serietidningsexpert med manga-inriktning för innehav av seriefigurer i mangastil är att bekräfta domen är lika idiotisk som den låter. Hennes motivering är i en klass för sig på dumhetsskalan.

”Man får inte kränka barn och barndom hur som helst.”

Detta är något jag skulle förvänta mig höra i ett komediprogram som parodi på reaktionen i Danmark när skämttecknare ritade streckgubbar de kallade Muhammed. Poängen är såklart att en muslim inte kan bli kränkt av att någon ritar muhammed eftersom för allt i världen varenda teckning av en gubbe som någonsin ritats kan kallas muhammed. Inget säger påståendet måste vara sant.

Det finns ingen automatisk koppling mellan det som tecknas och vad denne eller någon annan säger det föreställer.

Ok men om det är avsikten som förbjuds då? Ja då blir det ännu värre. Vad gör vi om man hittar ett dokument imorgon där Walt Disney skriver att Kalle Anka i själva verket alltid varit profeten mohammed? Bränner upp alla Kalle Anka tidningar i hela världen? Lycka till med det. Vi kan ha en tipstelefon där folk ringer in och avslöjar alla bilder av gubbar som i själva verket är muhammed.

Nej det skulle inte funka. Och av samma anledning är domen mot Lundström vrickad. Att en person tycker figurerna är en viss ålder betyder inte de är det. Att det dessutom är manga gör det ännu värre eftersom guess what? I manga tecknas inte folk realistiskt utan förvridet. Det är ett kulturellt särdrag. Så domen mot Lundström kan ses som rasism mot japansk kultur. (Var är CMR när de behövs?)

Avslutningvis så tänkte jag kommentera samhällets behov att förbjuda och avskaffa denna sorts bilder för barns bästa

Som knatten påpekade, det är ju inte ens barn det handlar om. Det handlar om någon svennebananvuxen som får panik för saker de inbillat sig är farliga för barn. Listan är ganska lång vid detta laget på saker som aldrig bevisats vara skadliga för barn. Bland annat: Krigsleksaker, Hårdrock, Lajvande i skogen, Rambo-filmer, Grand Theft Auto på PS3 och nu har turen kommit till avklädda streckgubbar.

”De här bilderna innebär en kränkning av alla barn, säger Axel Peterson kansliråd på straffrättsenheten på justiedepartementet.”

Fast uppenbarligen är det inga barn som beter sig som om de blivit kränkta. De som beter sig som om de vore kränkta är snarare en mängd vuxna människor som gärna talar för barn utan att tala med barn. För att citera en person som utsatts som barn för riktiga övergrepp:

”Till alla väl menande men feltänkande moralister, som jämställer en tecknad figur med ett utsatt barn. Jag är ledsen, men jag har ett erkännande som jag måste dela med mig av. Jag är inte en tecknad figur.

Uppdatering: Varför skulle barndom vara något man inte får kränka men mandom vara något man får kränka? Blir det plötsligt roligare att bli kränkt som vuxen eller är tanken att det helt enkelt inte går att vara vuxen utan att sortera in sig i någon av de andra kränkta offergrupperna så att vuxna som inte är en del av någon av dem anses inte behöva någon egen rätt att slippa kränkas?

Som Simon Lundström själv sade i TV4: ”Det här måste vara någon galning på åklagarmyndigheten.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: