Aktivarum

Niclas Järvklo, mansforskare som kan ingenting om män

april 4, 2010
6 kommentarer

Redan när han medverkade i debatt på SVT så vad det tänkt vi skulle kommentera Niclas Järvklo. Det blev dock inte av då.

Men i och med SVT sändningen av Annas eviga med diskussionsämnet varför förtrycker män kvinnor så får vi en ny chans att bekanta oss med det senaste stjärnskottet i det enda forskningsområde där man inte behöver ha representativa kunskaper om vad man forskar på. Mansforskare verkar helt enkelt inte behöva kunna någonting om män.

Här tittar vi på vad han faktiskt visar för kunskaper. Han börjar med en självmotsägelse. Alla män har ansvar att få slut på tystnaden/alla män känner nån utsatt kvinna som pratar om det. Hur var det med den där tystnaden? Den fanns såklart inte längre utan var bara ett bekvämt sätt att få in foten. Iden han har verkar vara att vi skall utgå från en tystnad som inte längre existerar.

Att det är oftare man hör offer för våldtäkter prata än man hör förövare kan ha att göra med det faktum att endast det ena är ett brovt brott.

Sedan skall Järvklo kommentera partnervåld. Han börjar med att dela upp i vi (feministerna) och dem (som han felaktigt kallar maskulinistierna). Han påpekar maskulisterna ”i USA och England sådär..” säger även män utsätts för våld av kvinnor och hävdar utan några som helst belägg eller exempel att ”det får man undersöka, det har man gjort och det stämmer förstås inte alls”

Därefter säger han ”det stora problemet är kvinnoförtrycket, all forskning pekar mot det” och då därmed är han ju kardinalexempel på vad Carolina sagt tidigare om forskningsfältet ifråga.

”sanningen var redan bara där välförpackat av några enstaka som har makten att formulera feminismen, det var bara att hålla med och tycka så synd om kvinnan”

Därefter byter programledaren spår till följande fråga: Varför har ena könet i alla tider och alla kulturer valt att sätta sig på det andra?

”När det handlar om sexuella trakasserier är det ett aktivt val, när det handlar om löner är det inte så att jag tänker, nu skall män ha mer lön men det blir så, bland annat för att vi har ideer om män och kvinnor fortfarande att män är kompetenta, starka dugliga på ett annat sätt, det här lever kvar” (Ungefärligt citat)

Här ser vi en klassisk genusvetarfloskel. De behöver inte bry sig om sanning eller empiriska fakta. De kan, bara på basis av att de blir tillsagda, låtsas att all empiri är ett bevis på att folk har fel ideer och att de har rätt i sin åsikt att det är fördomar i sig som skapar fördomar om skillnader. Därmed kan de ignorera faktiska skillnader.

– Om de flesta som vinner är män är det vårt fel för att vi bara tror de flesta som vinner är män.

Järvklo fortsätter angående så kallade mansfrågor och svarar Ström på ämnet.

”De här sakerna som du tar upp, vissa känner jag inte igen, vissa finns ju, de flesta kvinnor skriver under på vi tar bort det”

Det är ju givande med en mansforskare som inte ens känner till vissa av frågorna men det där med att de flesta kvinnor skriver under är ju intressant. Pär Ströms poäng är vad som sker och då främst vad som görs av politiska och kulturella eliten. Järvklo invänder

”Nej så här är det, jag hävdar detta och froskningen, jämställdhet för kvinnan handlar mycket om män, tagits upp inom den statliga jämställdhetspolitiken, varför får man inte med männen?”

Svaret är enkel. Anledningen de inte får med männen är att innehållet är manskritiskt. Det är intressant att de menar det är publikens fel att publiken inte dyker upp. Warren Farrell gav ett annat svar. Han sade att anledningen männen inte lyssnade var att jag sade vad kvinnorna ville höra. Pär Ström påpekar även att om män säger fel saker kan det torpedera deras karriär.

Åter till Järvklo som skall diskutera teorier till drivkraften till mansförtryck av kvinnor. Sociala, biologiska, psykoanalysen som pratar om prägling etc.

”när vi ser på traditionella psykologiska förklaringen är att mamman är hemma med barnen och pappan är frånvarande då får män en svår idealiserad bild med pappan som inte finns, man bryter med mamman för att utvecklas som man och har man ingen man att jämföra med hämtar man från actionfilmer”

Här ser vi ett klassiskt exempel på damn if you do, damn if you dont. Män kan helt enkelt inte göra rätt för om de uppfostrar barnen så är de i regel auktoritära förtryckare men sticker de är de svikare och får ändå skulden för vad än barnet gör, fast denna gång är skulden delad med dessa superhemska actionfilmer som har sån enorm makt.

Om mannen sticker och mamman har all makt att uppfostra barnet som hon vill är negativa resultat alltså mannens fel. Gissningvis är positiva resultat mammans fel enligt samma teori. Kan ni se den röda tråden? Ändå menar såklart Järvklo att lösningen är pappor är mer med sina barn – poängen är att jämställdhetspolitikens innehåll har den rakt motsatta effekten.

”Det finns ingenting i vår biologi som är ett hinder mot jämställdhet” hävdar Järvklo.

Att kvinnor kan föda barn och män inte kan det är tvärtom ett gigantiskt stort problem för den form av ekonomisk jämställdhet de diskuterar.

Evolutionspsykologin visar enbart den skillnaden har en gigantisk effekt på vilken roll som hane/hona tar i livet. Där har han alltså fel per definition.

När vi tittar på hur barn blir till vem av mannen och kvinnan har minsta möjliga bidrag av investering. Hos människan är detta enkelt att se. En hannes minsta möjliga bidrag är att göra henne på smällen och sticka. Hennes minsta möjliga bidrag är graviditet i 9,5 månader.

The one who contributes more is the most picky/choosy in nature

Det spelar ingen roll om hanen eller honan är den som har högst minsta möjliga investering i barnen. Det är den som bidrar mest som är mest kräsen
Detta har i regel effekten att den andre blir större, mer färggrann och mer aggressiv. Det som avgör vilket kön som är vilket är vem som har högsta minimal investering i fortplantning.
David W. Martin Ph.D ”altruism and mating”

Varför förvånar det oss inte att en mansforskare inte känner till detta?

Kan det ha att göra med att det ger fel sorts åsikter? Det är svårt att hantera verkligheten. Lättare att hantera teorier. Bara att upprepa färdigt och förpackat. Detta berör inte bara jämställdhetsdebatten det berör förutsättningarna för all vetenskap.

”jag vet du skrivit på newsmill om den här polischefen, då säger du titta på en man som pratar som feminist, det är ju vulgärt att komma med den typen av anklagelser, det är inte seriöst”

Där ser vi klassisk antivetenskap. Att avfärda någonting med fakta och belägg är vetenskapligt. Att  skratta och avfärda det med att inte tycka det är seriöst har inget med vetenskap att göra alls.

”när du säger du har alla emot dig, jag är ledsen för du sätter dig i den situationen själv, vill man föra seriösa samtal så finns det, du vill skjuta jämställdhetsfrågorna i sank”

Här ser vi samma fenomen som ovan. Det är publikens fel att inte publiken kommer.

Att det skulle vara fel på innehållet har inte slagit Järvklo överhuvudtaget. Han fortsätter med kommentar om sexuella trakasserier.

”om en kvinna finns i rummet så vill man flörta, det kan vara trevligt men det kan gå över gränsen och den känslan struntar många män i”

Här får vi alla fördomar om vetenskapliga icke-kvaliteten bekräftade. Det är alltså enligt honom så att många män (hur många anges ej, representativt underlag skall inte forskare bry sig om uppenbarligen) struntar i känslor. Det är inte konkreta handlingar som de skall rätta sig efter, nej de skall vara helt känslofixerade. (Observera Borgström som säger ”en del män”) Den ena säger ”En del”, den andre säger ”många” total brist på vetenskap, total brist på konkreta fakta.

Resonemanget efteråt om hur män känner rätten att ha makt är så dumt frågan är om det behöver kommenteras.

Känslor kan vem som helst påstå andra har och motiveras av men är det vetenskap att anklaga nån för rädsla?

”Idag är det nog lättare att vara man än det någonsin varit, man kan prata om känslor, man kan gå i terapi, man kan ha bra relationer”

Javisst hörde ni rätt. Järvklo ser det som positivt att en man mår så dåligt han måste gå i terapi. Det var det andra han nämnde som exempel på hur bra män har det idag. Det säger ju en hel del om hur han helst ser män. Tydlig koppling finns till Jackson Katz och hur han helst ser fler män som är svaga och klena.

Avslutningsvis säger Järvklo angående vad svenska män själva tycker om jämställdhet.

”det finns fortfarande en i princip inställning”

Vet ni vem som myntade det begreppet eller när?  Det var mansforskaren/genusforskaren Lars Jalmert som myntade begreppet ”i princip-mannen” om män som säger de vill vara jämställda men som av olika orsaker inte handlar jämställt. Det var 1983 i idegruppen om mansrollen som skapades av jämställdhetsminister Anita Gradin.

Sålunda har genusforskare på 27 år kommit ingen vart i sina förklaringar. Det är fortfarande männens fel det är ojämställt och dåtidens Jalmert skiljer sig inte nämnvärt från nutidens Jalmert. Det handlar åter om att ge män skulden för att män inte vill ta del av mansforskarnas uppenbara misandri.

Tillägg: Lade just märke till pärlan till inlägg Varför flyger apor upp och ner? på bloggen Basses hörna. Rekommenderas varmt.

 


Debatten om sexköp spårade ur

januari 30, 2010
3 kommentarer

SVT debatt om sexköp och arbetsgivare som kollar på facebook spårade som väntat ur helt

Jag vet inte om kompetenta personer inte vågar yttra sig eller om deltagarna i Torsdags var det bästa vi har men med tanke på alla felaktigheteroch förvanskningar som sades under programmet hoppas jag verkligen på det förstnämnda. Nåväl underhållning fick tittarna i alla fall när rabiata socialkonstruktionisten Kishti Tomita formligen exploderade över att sexualforskaren Niklas Långström från Karolinska tog upp biologiska förklaringsmodeller (Han tog även upp kulturella modeller som torde fått antirasister att se rött)

Men innan dess hann Långström med en ordentlig tavla. En av de första saker han sade gällde hur den höga polischefens ställning enligt honom inte var så överraskande för att de visste att det förekommer i alla samhällsklasser. Förutsättningen för att det argumentet skulle funka är att det också är precis lika vanligt förekommande i alla klasser annars så var det ju ändå just överraskande – tvärtom vad han hävdade.

Sedan går vi in på dubbelmoralen i att föreläsa om och bekämpa lindriga sexuella trakasserier när man själv begår mycket värre sådana.

Beträffande personer som jobbar med etik och sedan begår oetiska handlingar spekulerar Långström över om det kan hända om personer som ”talar till sig själva” snarare än total manipulation. Skall man vara mer jordnära kanske det bör påpekas att det vore dumt av dem att inte syssla med dessa frågor pga alla fördelar det ger dem i livet. Göran Lindberg levde i den bästa av världar, han beundrades som rättskaffens människa och var fri att utforska alla sina mörkaste vrår medan andra killar under Lindbergs ledning inte fick avvika en millimeter från ”Partilinjen”

Att se till att andra var politiskt korrekta och fläckfria gav Lindberg konkurrensfördelar ingen annan man hade. Vilket den politiska ledningen inte bara ansåg var ok utan uppmuntrade. Han blev en av Sveriges högsta polischefer samtidigt som han inte ens var bra chef. Han symboliserade det nya moderna jämställda Sverige, en sjuk manssyn. Det var ju de normala killarna det var fel på. Kapten Klänning var med den logiken den som var mest rätt av alla. Slutsatsen är enkel, den sorts man som pk-eliten vill män skall vara existerar inte. Deras ideal är värre än alla de saker de klagar på men enormt bra på att uppvisa fin yta.

Och varför inte? Alla vet ju vilka åsikter man skall säga man har, ingen behöver ens motivera sina åsikter längre. Ingen behöver ha fakta och ingen behöver heller vara duktig på själva arbetsuppgiften. Manipulation och teater är vad som efterfrågats, så konstigt då att man som ledare och förebilder får de värsta av alla som är bäst på att just uppvisa falsk yta (en normal person har inte falskhetsträning, för lite behov). Det var ju vad vi ville ha? Fast idag är det väl troligen inte en människa som kan berätta varför eller vem som bestämt det är vad ”vi” vill ha.

Idag går våra åsikter snarare på autopilot, vi skall tycka rätt, vi behöver inte ha någon annan motivation än att ha rätt människosyn

Och även de som inte tycker rätt gör bäst i att säga de gör det. Annars så får de med vår högljudda politiskt korrekta elit att göra. Personer som Kishti vars sätt att vinna debatter är att höja rösten, beskriva hur förbannade de är och använda nonsensargument eller personer som genusvetaren Niklas Järvklo som vill ha en ”ny sorts man” där förebilden bara råkar vara mäns om han själv och Kapten Klänning (kom ihåg att under debatt var namnet på Lindberg inte känt och det var personer som Järvklo som hyllade och beundrade hans engagemang mot allt traditionellt manligt före det inträffade)

De menar alltså att när Kapten Klänning gör bra saker är han feminist och ideal men när samma person gör dåliga saker då har det inget med varken feminism eller ideal att göra. För att kunna ha ett så skruvat ohälsosamt och onaturligt mansideal har Lindberg drivits begå övergrepp mot kvinnor och barn. Att nu hävda buissness as usual och fortsätta mena det är hälsosamt att eftersträva klänningidealet är i bästa fall bara blindhet men i värsta fall är det total brist på tankeförmåga.

Klänningidealet var bevisligen inte den förebild de trodde, samma personer som säger sig förespråka en ny bättre man har skapat män sjukare än männen de skulle förbättra. Varför lyssnar folk och politiker på dessa idealister när deras resultat är raka motsatsen till vad de pratar om?

De pratar om att skapa mer empatiska män – de skapar män som Lindberg som är hundra gånger värre än vad de började med.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: