Aktivarum

Affischering om Mansfrågor och Partnervåld bemöttes av Trakasserier, Lögner… och Loy Finley

september 2, 2012
34 kommentarer

Mänskliga rättigheter gäller män = Wrong? Välkommen till PKismens sanna ansikte.

Ett trendbrott har skett i mansfrågesfären. Universitetsfeminister har tvingats visa sitt sanna ansikte efter att MRA-folk i bl.a. Kanada och Australien gett sig ut och affischerat om mansfrågor.

Två MRA-affischeringar för A Voice For Men blev särskilt uppmärksammade. Ovan video är från Vancouver, Kanada. Den andra skedde på Monash University, Melbourne, Australien.

För att förstå det geniala med dessa affischeringar måste man först titta på affischernas utformning.

Väl medvetna om hur ofta feminister argumenterar med statistik och procent siffror skapade VancouverMRA en ”97Procent-affisch”  som visar mäns andel av olika områden.

Överst påpekas män utgör cirka 40% av offren för partnervåld. Siffran är dock rätt oviktig. Som Tom Leykis påpekade är själva idén att män blir offer för partnervåld ofta negativt bemött.

Att få höra män utgör närmare hälften av offren är än idag i många kretsar en svordom i kyrkan.

Vi kan summera synen på våld att våld är helt förkastligt utom när det antingen utövas av kvinnor mot män eller av rabiata feminister mot familjevåldsforskare som presenterar oönskade resultat.

”The response to our finding that the rate of female-to-male family violence was equal to the rate of male-to-female violence not only produced heated scholarly criticism, but intense and long-lasting personal attacks.

All three of us received death threats. Bomb threats were phoned in to conference centers and buildings where we were scheduled to present”

Citatet kommer från Richard Gelles som tillsammans med Suzanne Steinmetz and Murray Strauss hade fräckheten att mosa de feministiska påståendena om könsfördelningen i partnervåld.

Det finns alltså vetenskapliga belägg för texten ”Domestic Violence – Women are half the problem”

Dessa affischer på Monash University borde med andra ord akademiker stötta men vad tror ni hände där? Studentkårens Womens department agerade förutsägbart.

Monash Student Association president Esther Hood said the inflammatory posters were “disgraceful”.

 “To imply that women are responsible for half of domestic violence cases is not only disgusting but grossly innacturate,” Ms Hood said. 

“There were a lot of students that were very upset.”

En studentkårsordförande och studentkårens kvinnoavdelning på ena sidan. Erkända familjevåldsforskare med åratals erfarenhet på andra. Hmmm, vem skall man lita på? 

Det kan hjälpa att höra vilka åsikter studentkårens kvinnoavdelning vill män skall ha.

Mansfrågedebattören Mr F ringde dem för att ta reda på det. För att ge sanningen en knuff på vägen låtsades han vara Loy Finley världens mest feministiska man. MP3 av samtalet här.

”Loy Finley: I apologize for my gender”

Kommentera Loy Finley på Youtube. Dr F. är till yrket serietecknare och har tecknat ett självporträtt från tiden i rollen som Lou Finley. Något för Jämställdhetsfeministern kanske?

Jag har mer skoj att berätta om MRA-aktiviteter men det får vi ta i nästa inlägg.

Det går nämigen inte att toppa Loy Finley. Observera att detta inlägg kan ses som Kultur-huliganismen Del 2. Första delen tog upp Sverige, här kommenteras andra delar av världen.

Lugnt på nätet i helgen. Genusnytt kommenterar ”Kvinnor tvingas hämta vatten” Pelle Billing  kan följas ”på resten av nätet”

 

Annonser

Aktivarum introducerar Bernard Chapin – Hur Jämställdism (MRA) blir en höger-vänsterfråga

juli 5, 2012
18 kommentarer

Detta blir (som med Tom Leykis) ett slags åter-presentation då Chapins Inferno har förekommit här tidigare.

Precis som han påpekar är dock jämställdister dåliga på att upprepa grunderna, vilket lämnar fältet öppet för feltolkningar. Sålunda är detta att betrakta som ett ”första inlägg” ramverket som styr hur övrig information skall tolkas.

Bernard Chapin är politiskt konservativ och libertarian. Han berättar i den här videon varför han anser jämställdism lutar politiskt åt höger medan den är klart svårare att förena med vänsterpolitiskt engagemang.

Jag håller inte riktigt helt med om detta men jag förstår varför han i dagens läge anser det.

När han pratar om höger menar han nämligen bara den del av högern som står för frihetliga ideal medan hans vänster innebär den vänster som utmärks av byråkrater, lobbyister och kvoteringsförespråkare.

På enkel svenska menar han med höger den ”gammelhöger” personer som Ron Paul försökt återinföra medan han med vänstern menar den ”nyvänster” som framför allt utmärks av att förakta arbetarklassen.

Läsare av den här bloggen vet nog dock att det är nyhögern och nyvänstern som är vid makten idag.

Att rösta på höger ger idag inte jämställdister mer representation varken inom politiken, akademin eller massmedia av den enkla anledningen att personer som Ron Paul ‘är inte framträdande inom dagens höger.

Gammelvänstern var bättre för män än nyhögern medan gammelhögern var bättre för män än nyvänstern. Både nyvänstern och nyhögern är så dåliga för män att jämställdister regelbundet anklagas för att stödja SD.

Exempelvis genusforskaren Roger Klinths anklagelse mot Correns ledarredaktion.

”Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik”

Här hittar ni blogginlägget om den händelsen. Både nyvänsterns och nyhögerns åsikter ansågs alltså oförenliga med jämställdistisk rapportering där genusteori som överordnad förklaringsmodell ifrågasätts.

Att detta skulle innebära Corren förespråkar SD-politik är dock ett argument som chefsredaktör Charlotta Friborg fullkomligt förkastade. Hon menade detta var ”guilt by association” och därmed helt ointressant.

Denna episod lär oss dock något om hur höger-vänsterfrågor bör hanteras inom jämställdismen.

Om både nyvänstern och nyhögern är negativa så är det enda rätta att göra som Corren, hålla sig till sakfrågorna och sakna tillhörighet. Om sakfrågorna stämmer mer med ett parti än ett annat, so what?

Vad Bernard Chapin menar är att nyvänstern (en vänster ej fokuserad på arbetarklassen) är en antites till allt som jämställdismen står för. Låt mig visa hur sakfrågorna ser ut. Hans argument är.

1. Identitetspolitik och politisk korrekthet (Cultural marxism). Offer och förövare, män är alltid förövare och antas alltid bära skuld för något fuffens.

2. Social rättvisa (Social justice). Kvotering (Affirmative action) kompensationsdiskriminering samt synen på falska anklagelser gällande sexbrott, partnermisshandel och övergrepp mot barn

3. Byråkratier. Denna punkt är oundvikligen kopplad till den förra där ídén att belöna produktivitet och effektivitet förkastas eftersom vad byråkrater framför allt vill belöna är lydnad och lång, trogen tjänst.

4. Social Ingengörskonst (Social Engineering). När jobb inte har effektivitet som målsättning hindrar inget man fyller dem med vad man anser vara rätt sorts människor. Här ingår även onödiga utbildningskrav. 

5. Idén att ”White Knights” tillhör högern. Här räcker det egentligen med att nämna vänsterhöjdare som Thomas Bodström, Kapten Klännning och Claes Borgström.

Kort sagt, om ”vänstern” står för ovanstående saker så är jämställdismen per definition icke-vänster.

Så lyder Chapins argument. Problemet är att dagens nyhöger har långtifrån den motståndskraft mot identitetspolitik, sociala rätteviseargument, byråkratier, opportunism och chivalry som skulle göra frågan tydlig.

Sålunda är hans inlägg inte den kritik mot vänstern han tror. Däremot är det en utmärkt uppräkning av de saker som jämställdism vill ändra på oavsett om man politiskt tillhör högern eller vänstern.

Snabb Uppdatering: Massmedia tycks ha hittat en ny favorit. Knappt har tangentbordet hunnit svalna så är Tobias Bromander citerad igen. Förra gången handlade det om hur svårt kvinnliga politiker hade det. Den här gången är det superrika popstjärnor som Madonna och Rihanna som är den designerade offergruppen. Publicerar eventuellt ett längre inlägg på ämnet imorgon.


Hur organiseras en Rättviserörelse för Mansfrågor i Sverige? – Del 2

maj 18, 2012
14 kommentarer

Andra inlägget som kommenterar det arbete som redan skett med mansfrågor utanför Sverige.

I det första inlägget presenterade jag ett par ofta använda begrepp (MRM och MRA). På hemsidan A Voice for Men så har John The Other summerat vad MRM står för och några myter som sprids. Korrekt är:

”The Men’s Rights Movement (MRM) is a grass roots, unfunded and loosely associated collection of human rights advocates focused on opposing the marginalization and vilification of men and boys in Western society.”

Listan på myter berör anklagelser om 1) Kvinnoförakt 2) Kvinna-kök och 3) Våldsamheter. Som John The Other påpekar på AVfM finns det en mängd argument som visar alla tre är lika ogrundade som absurda.

Den fjärde och kanske vanligaste anklagelsen togs dock inte upp så vad sägs om 4) Antifeminism?

Är MRA inte bara ett finare namn för Antifeminist? Det beror helt och hållet på vilka feminister man menar. Här kan vi se paralleller till hur Hannah Lemoine nyligen bloggade att hon slutar kalla sig feminist.

Hon är trött på meta-debatten om vad feminist betyder som stjäl tiden. Det är ganska precis av samma orsak som jag definierar och använder uttryck som ”statsfeminist” och ”mediefeminist”

”Det finns de som hävdar att det finns lika många olika sorters feminismer som det finns feminister, och med den utgångspunkten är det ju fullkomligt värdelöst att hålla fast vid en etikett som ändå bara ger alla människor som läser en vitt skilda men lika förutfattade meningar om vad en tycker och vad en tänker.”

Denna poäng försökte jag nyligen göra i en diskussion gällande utökad betydelse av ordet ”Gender”

Gender (Genus) började en gång användas som beskrivning på så kallade könsroller. Vilket på enkel svenska betyder något i stil med: ”Socialt motiverade frivilliga könsspecifika beteenden”

Jag fick berättat att forskarna nu även inkluderar biologiska könet (sex) i begreppet gender. Sålunda när forskare pratar om ”gender” (genus) blir det inte längre möjligt att utan kontext veta vad de pratar om.

På samma sätt har ordet ”feminist” upphört att beskriva saker utan åtföljande kontext.

Samma sak gäller ordet ”jämställdhet” som också fått flera betydelser och inte längre kan användas utan förtydligande vilken variant som åsyftas för stunden. Menas formell (de jure) eller reell (de facto)? Regeringsformen ur ett könsperspektiv.

Dessa utökade definitioner har effekten att kommunikation mellan människor försämras då de skapar behovet att ständigt förhandla om betydelsen. Allt blir beroende av kontext (sammanhang)

Vill man sålunda inte leva i en evighetslång förhandling är enda vägen att hoppa av Ekorrhjulet.

Dvs antingen inte använda ordet ifråga eller enbart använda det i ett tydligt definierat sammanhang (som inte är öppet för tolkning) vilket skapar ”Certainess” i en miljö där högsta idealet idag tycks vara ”Uncertainess”.

Att försätta en människa i ett konstant tillstånd av osäkerhet kallas manipulativt ledarskap. Människor osäkra på sig själva är helt enkelt lättare att styra utan att man själv behöver vara duktig på sitt område.

Så för att avsluta den fjärde punkten: MRA kan inte definieras som antifeminism.

MRA handlar om att inkludera män i begreppet mänskliga rättigheter. Som en växande mängd empirisk bevisning avslöjar så hittar personer som skall värna om dessa ständigt sätt att exkludera en grupp.

MRM: ”Men and women who believe, based on a growing body of evidence that the human rights of males are being systematically removed by activists, lobbyists, politicians and academicians who cling to a misguided and wrongheaded belief that masculinity is fundamentally violent or harmful.”

En bekräftelse på detta är etablerandet av nya forskningsfältet Male Studies där en av profilerna: Antropologen Lionel Tiger påpekar det absurda i att ha extra hjälp åt kvinnor inom akademia.

Kvinnor har nämligen dominerat studieplatser och examina där i flera decennier.

Avslutningvis ett förtydligande för den som förvirras av de bägge vanligast förekommande begreppen.

MRM = Men´s Rights Movement dvs Rörelsen

MRA = Men´s Rights Advocate dvs Personerna ”advocating”

Pelle Billing bloggar om svårigheten att sätta sig in i andra könets perspektiv, här hittar ni min kommentar.


Hur organiseras en Rättviserörelse för Mansfrågor i Sverige? – Del 1

maj 16, 2012
15 kommentarer

Som ni märkt så har Aktivarum börjat blicka utanför Sverige gällande genusdebatten.

Filosofin bakom detta är att jag inte anser det produktivt att lägga tiden på att uppfinna någonting som redan finns (Jämställdhet 2.0). Enligt mig är det mer effektivt att leta sätt att förbättra saker.

Vad som redan finns på temat är rörelsen MRM (Men´s Rights Movement) och beteckningen MRA (Men´s Rights Advocate) Nedan video ”Men´s issues” är producerad av bloggen/hemsidan Men Are Good.com 

För den oinsatte är detta ett utmärkt sätt att snabbt få ett hum om vad MRA handlar om?

Det märkliga är att vi på papperet skall föreställa ett att världens mest jämställda länder men i praktiken är det bara jämställdhet om man med ”jämställdhet” menar att det finns finansierad hjälp åt kvinnor.

Detta beror på flera saker. Dels att det finns en förställning att rättigheter åt kvinnor (definierade av feminism) – ju skullevara till mäns nytta också och därmed behövs ingen finansiering specifikt för problem män har.

En annan föreställning som finns är att statsapparaten redan skulle företräda män.

Med det synsättet skulle alltså exempelvis uttalat feministiska partier som Socialdemokraterna vara ”manspartier” och sedan skulle kvinnoförbundet S-kvinnorna vara den kvinnliga motsatsen.

Det behövs – enligt förespråkarna – inga mansförbund, partiet är ju ett. Samma sorts personer brukar hävda absurditeter som att vi har en internationell kvinnodag för alla andra dagar skulle tillhöra män.

Vad denna trivilalisering av mansfrågor leder till i längden ser vi i Jared Whites musikvideo ”Those Who Oppose Us”

No More Mr Nice Guy! Så kan budskapet från A Voice for Men (som drivs av Paul Elam) sammanfattas. Det är den argare delen av samma rörelse vars mer dämpade budskap hittas hos National Coalition For Men 

Vilka gästade Tom Leykis på ämnet ”male victims of domestic violence” där de berättade hur feministiska kvinnojourer presenterat falska data för elever på High School.

Vidare så nämns sällan de biologiska orsaker som motiverar dåliga ursäkter att förkasta mansfrågor.

För medan människan ”kan” överkomma sin biologiska programmering som förespråkar okritisk prioritering av kvinnor (Chivalry & Misandry) så visar erfarenheten det bara brukar inträffa i verkligheten…

1. När vi funktionellt måste (ekonomisk politik)

2. När vi verkligen logiskt tänker på det (vetenskap)

Men…. säger vän av ordning. Nu glömmer du väl det historiska förtrycket av kvinnor? Nej, vad jag gör är kommer ihåg att historiskt är har både män och kvinnor varit förtryckta och en liten minoritet gynnade.

När feminismen säger kvinnor varit utsatta för orättvisor historiskt så visst stämmer det.

Men orättvisor jämfört med vilket alternativ?

Problemet är att feminister och genusforskare vanligen är människor specialiserade på att undersöka kvinnors situation. När de sedan menar kvinnor förtryckts så hur vet de hur män hade det?

Vem är specialiserad på mäns situation idag – förutom nystartade Male Studies? Så här kommenterades ämnet av Charlotte vars forskningsområde är Genushistoria. (Obs! Se kommentarsfältet och OwC)

”Fokus på högstatusmän är i svensk forskning en mycket oturlig effekt av att vi helt enkelt har jättedåligt med källor som berättar om vad vanligt folk tänkte och gjorde.”

Detta ser jag som en tänkbar orsak till varför forskning drabbas av felslutet ”The Apex Fallacy”

Jag ifrågasätter inte denna orsak. Jag påpekar effekterna den isf haft: Just för att det är så dåligt med bra källor om vanligt folk så är det heller inte vanliga män som är utgångsläget när mäns situation beskrivs.

Därmed grundas nutida jämställdhet ofta i en  felaktig ”historisk förankring”. En där feminism placeras på ena sidan och påstås representera jämställdhet medan vem än som representerar män hamnar på andra sidan.

Det narrativet är dessutom en självuppfyllande profetia för vad händer när feminism motarbetar MRA?

Kom ihåg att det redan finns statligt finansierad feminism. Det finns inte statligt finansierad MRA. På vilken sida om kampen hamnar feminismen när MRA kritiserar diskriminering av män på samhällsnivå?

Är feminismen samhällets tjänare eller försvarare? MRA motsätter sig hur män behandlas av samhället. Den stora frågan är: På vilken sida av den kampen vill feminismen hamna?

Fortsättning följer… Rättviserörelse för Mansfrågor i Sverige – Del 2

Pelle Billing kommenterar politiskt förslag från KD, Hannah Lemoines inlägg  Genusperspektiv = forskning ledde till 136 kommentarer (flera från undertecknad) och Charlotte vill genuskritiker skall upp till bevis.

Låt mig avslutningsvis citera de två strategier som – enligt misandryforskarna Katherine Young & Paul Nathanson (New Male Studies Vol 1, 2012) – män erbjuds för att hantera dagens situation.

Any man can feel good about himself as an individual even now, after all, by adopting one of two strategies that prevent him from feeling good about himself as a man. The first requires dissociation from other men as a male feminist and thus becoming an honorary woman.

The other strategy, as anyone who watches the news knows by now, requires dissociation from society and thus becoming an antisocial threat to it.”

Kort sagt antingen blir män feminister arga på andra män – eller så blir män arga på samhället. Texten i Jared Whites ”Those Who Oppose Us” (längst ner) såväl som A Voice for Men ger indikationer på det sistnämnda.

Här under hittar ni den fullständiga (ocensurerade) sångtexten till ”Those Who Oppose Us”  (mer…)


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: