Aktivarum

Om Näthat, Kvinnohat och Manshat – Ingen man lever i Ellinor Erikssons politiska fantasivärld!

februari 7, 2012
16 kommentarer

Så har ytterligare en kvinna klagat på ”näthatet”, denna gång SSU:s Ellinor Eriksson.

Det är så vanligt mediefeminister klagar på näthatet att det nu finns en egen sida för ämnet näthat. Tidigare klagomål har bland annat lämnats av Natalia Kazmierska, Kajsa Haidl och Katarina Wennstam.

Nu är det SSU:s förbundsordförande Ellinor Eriksson (Newsmill) som klagar över att politiskt aktiva kvinnor attackeras. Som denna Aftonbladet-artikel visar fotades dock nedanstående banderoll på en tjejkurs anordnad av SSU

Låt oss se hur SSU själva bemötte kritiken efter att manshatet på lägret blivit allmän kännedom.

”Budskapet är ett uttryck för den frustration som finns bland unga tjejer, säger jämställdhetsansvarige Amanda Tannerfalk.”

Tvärtom säger jag. Budskapet är ett uttryck för den hypergami som finns bland vissa unga tjejer. Tendensen att ta en särskild man och låta honom stå som modell för alla andra män, patriarkatet, mansstrukturen eller vad än de vill kalla det.

”Min avsikt är att uppmärksamma de strukturer som gör att det kostar mer för kvinnor att vara i politiskt engagerade än det gör för män.”

Den enda strukturen som visar sig är dock att politiskt aktiva kvinnor hellre delar ut smällar till män än tar emot smällar från män. Samhällets ansvariga förväntar sig helt enkelt att män skall ta smällar utan att dela ut några egna.

Denna attiyd från samhällsledare styrda av Chivalry kan inte bli tydligare än i följande citat:

”In my house, being raised with a sister and three brothers, there was an absolute – it was a nuclear sanction, if under any circumstances, for any reason, no matter how justified, even self- defense – if you ever touched your sister, not figuratively, literally. My sister, who is my best friend, my campaign manager, my confidante, grew up with absolute impunity in our household. And I have the bruises to prove it. I mean that sincerely. I am not exaggerating when I say that.” Joe Biden, USA:s nuvarande vicepresident.

Ni har säkert liksom jag hört att om du slår dina barn så finns en ökad risk de som vuxna slår sina egna barn? Värt att påpeka är att Joe Biden var ordförande för kommittén som skapade USA:s kvinnovåldslag VAWA.

För män som Joe Biden verkar problemet vara att han inte vill ha jämställdhet. Vad han vill ha är sin barndom där en kvinna får slå en man men en man får inte slå tillbaka.

”Kränkningar och hot om våld är inte bara ett problem för den enskilde, utan för alla som vill att män och kvinnor ska kunna verka på jämlika villkor i politiken.”

Vad är det för ”jämlika villkor” Ellinor Eriksson pratar om? Män skyddas ju inte från attacker.

”Jag vill peka på hur sexualiseringen av politiken fungerar som ett sätt att frånta kvinnor politisk auktoritet. Att vi kvinnor lever under den ständiga risken att sexualiseras och därmed reduceras som människor.”

Risken att sexualiseras? Vad sjutton pratar hon om? Vi är redan sexuella varelser. Vi kan inte bli sexualiserade, vi är det redan. Folk har positiva eller negativa åsikter om vår sexualitet precis som de har åsikter om allt annat.

Den främsta skillnaden mellan män och kvinnor är den institutionella åsikten att män i bästa Joe Biden-stil skall låta allt de utsätts för gå utan konsekvenser medan allt kvinnor utsätts för skall betraktas som yttersta allvar.

Den här åsikten är inte jämställdhet utan sexism mot män med tydliga tendenser mot misandri.

”At the very least, we suggest, public disapproval of misogyny but not of misandry reveals a deeply embedded double standard and therefore corrodes the very notion of equality, a fundamental feature of democracy.”

Katherine Young & Paul Nathanson som forskat i flera år på misandri (manshat)   påpekar i New Male Studies det inte bara finns en obehaglig tendens att se alla män som ”del av strukturen” det finns dessutom en ”hämndtendens”:

Men have used misogynistic stereotypes to serve the economic and political interests of men, according to many people (once again, both men and women, though for different reasons), so that women may now use misandric ones to serve their own economic and political interests.”

Här ser vi åter vissa kvinnors totala oförmåga att lämna hypergamin (med dess struktur-ursäkter) och hur de därför betraktar vissa utvalda män som något andra män skall ta ansvar för.

Det är precis vad Ellinor Erikssons inlägg handlar om. På internet lever inte kvinnor med ”impunity”

Men det gör inte män heller:

”Aktivarum: *Gääääääsp* så klent försök till påhopp. Är hjärnan din mellan benen större än en prinskorv i ståen de läge? Jag tror inte det lilla pysen……” Anna Lundgren (Trollar på Genusnytt)

Den främsta skillnaden mellan mig och en kvinna som Ellinor Eriksson är att påhoppen på henne i de flesta sammanhang betraktas som mer allvarliga för att hon är kvinna. Tidningar kan skriva om gubbröra men inte om hönsgård.

Internet är den enda jämställda platsen för diskussion. De andra medierna låtsas jämställda men har oftast en regel om Chivalry där kvinnor skall skyddas från smällar som män får stå ut med. Det är en teater i media som går ut på att låtsas vara jämställd medan kvinnor är skyddade!

Det här chivalry-fenomenet förklarar varför den ena medietjejen efter den andra klagar på internet.

De har sprungit runt med Joe Biden-män som såg till de var skyddade i alla andra medier. Jämställdheten på internet skrämmer dem! Vad? Får han attackera mig tillbaka? Det gillar jag inte!

”Varje dag får jag rensa min inkorg från hotfulla mejl. Det är rasistiska och sexistiska mejl som är djupt kränkande och antastar min personliga sfär.”

Hon är offentlig person, något hon valt att vara som innebär fördelar och nackdelar. Nu vill hon klaga över att det inte bara är fördelar och drömma om en politisk situation som aldrig någonsin har funnits för män.

Pelle Billing har skrivit ett svar åt henne där han påtalar behovet att se attacker som feedback.

Newsmill separerar Billing attacker av den sorten i två delar. En han kallar ”slag under bältet” som han anser inte är acceptabel och en annan som handlar om vad som är de underliggande orsakerna till aggressiva attacker.

”Även om tonläget är hysteriskt kan det finnas en befogad oro bakom påhoppen.”

Det är intressant att Billing ens behöver påpeka detta för det var ju precis så SSU själva resonerade kring mansslakt-banderollen. De pratade inte alls om innehållet utan gick in på underliggande orsaker.

”Man måste ta det för vad det är, säger Amanda Tannerfalk, jämställdhets-ansvarig på SSU Kronoberg. Vi hade lyssnat till ett föredrag av en tjej som blivit utsatt för en gruppvåldtäkt och det väckte stor frustration bland deltagarna.”

Det här är nonsens som visar hon inte fattat vad problemet är. Det är åsikterna vi diskuterar, inte retoriken.

En normalt funtad människa som får höra en irakier begått våldtäkt börjar inte hata irakier. Det kallas rasism att göra den kopplingen mellan person och ”sort”. SSU:s ursäkt bevisar sålunda de som organisation står för sexism.

När Aftonbladet frågar Mattias Vepsä (förbundsstyrelsen) och Johan Palusa (hemsideansvarig) beklagar de att bilden hamnade på hemsidan. Samma beteende hos jämställd-hets ansvariga Amanda Tannerfalk.

”Hon säger att det är olyckligt att bilden på banderollen ligger på hemsidan och därmed signalerar att banderollen förmedlar ett budskap som SSU står bakom.”

Det här är värsta exemplet på en människa som hänger sig själv jag sett på ett bra tag,

Banderollen signalerar inte alls att SSU vill döda män, det skulle bara en stolle tro. Banderollen signalerar att SSU-tjejerna inte kan skilja på våldtäktsmannen och andra män. Det är definitivt ett budskap SSU får ta ansvar för!

Det tydligaste tecknet på att SSU står för det budskapet hittar vi i hur de resonerar kring det inträffade. Man beklagar inte sexistiska åsikter mot män, problemet är istället att dessa åsikter blev kända utåt.

Babbel om strukturer innebär att dra personer av en viss sort inför rätta för vad en annan person gjort.

Är man så ivrig att babbla om strukturer så får man ta ansvar för vad det betyder också. Det här är vad det betyder, ingen ursäkt, borförklaring eller fiffig retorik i världen ändrar på budskapet ”bort med invandrare!”

Ingen ursäkt, bortförklaring eller fiffig retorik i världen ändrar på samma budskap i texten ”mansslakt”. SSU sade inte ”slakta NN för han begick våldtäkt” de sade det var könet som begick våldtäkten, inte personen.

SSU är en organisation som uppvisat tydlig sexism mot män och beklagat inte sexismen, utan att informationen blev känd.

Ellinor Eriksson har valt att på hög nivå företräda denna sexistiska organisation vars kultur färgas hela tiden av aversioner mot män dolda i naiv retorik där man gömmer åsikterna bakom att upprepa ordet ”struktur”

”Att en kvinna uttalar sig mot den normerande heterosexualiteten är uppenbarligen oerhört provocerande för många.”

Att en kvinna uttalar sig mot MÄN som kön är uppenbarligen och föga förvånande provocerande för många. Den där svammelretoriken om ”strukturer” fungerar bara som ursäkt hos personer som själva stödjer en sexistisk dubbelstandard.

Det är inte bara predikan för de redan frälsta! De har dessutom redan motbevisat sitt eget resonemang. Låt oss även ställa frågan vad är värst? Att kalla en enda person j-a svin eller att anklaga miljoner människor att vara j-a svin?

SSU har i och med sitt agerande tappat all trovärdighet att prata om jämställdhet: De är sexister klart och tydligt!

Vill de babbla om strukturer så får de göra det men de skall inte vara förvånade över responsen de får heller. Det är inte banderollen som gör SSU till sexistiska manshatare. Det är hur de reagerade när banderollen blev känd som gör det.

Att inte posta bilder som bevisar sexismen i SSU, ändrar dock inte sexismen i SSU och det är pinsam uppenbart att alla SSU:are som yttrade sig inte såg problem med den sexistiska åsikt som banderollen visade.

Om en man gör nåt elakt så har vi rätten att ge oss på män som kön – det är strukturer! Så tycker SSU:

Vad andra människor tycker om det är vad Ellinor Eriksson får se i sin mailbox. Vi kan kritisera sättet de uttrycker sig på men Ellinor kommer aldrig att slippa kritik medan hon är fri att attackera män. Den fantasin kan hon glömma i en demokrati.

Hela poängen med demokrati är att fler människor skall ha något att säga till om. Inte att hon skall vara fri att attackera män (heternormen, patriarkatet, strukturer eller vad för nonsensord de gömmer sin sexism bakom.

Att attackera mäns kön är inte politik, tror man annat hade man en korkad lärare!


Hanna Fridén drabbad av manshatet – Många manliga feminister är ”reformerade svin” – Del 2

januari 29, 2012
35 kommentarer

Så har det hänt igen! Manliga feminister har visat sig vara svin vars ”feminism” ger kvinnlig validering.

Här kan ni läsa Del 1 på ämnet Manliga feminister. Nu är det mediefeministen Hanna Fridén som reagerat på påhoppen hon fått motta från mestadels manliga feminister efter att ha försvarat #killgruppen. Hanna Fridén har skrivit två mycket talande inlägg.

Först så skrev hon under rubriken ”De här människorna förtjänar inte privilegiet att kallas feminist” där hon kritiserade manshatet (misandrin) i debatten som skedde på Twitter under hashtaggen #killgruppen.

”Det finns en grupp kvinnor som inte sällan jag får bära bördan att förklara mig mot. Kvinnorna som hatar män. Kvinnorna som beter sig som skit mot män. Som kräver att varje man ska bära skulden för vår historia, skulden av det hon utsatts för.”

Tror ni att hon fick tack och massivt medhåll om att manshat inte har i feminismen att göra?

Nej hon fick epitet som ”förrädare” och ”kvinnohatare” för att hon kritiserade manshat. Varefter hon skrev ett nytt inlägg under rubriken ”Hotbrev, hat och skällsord – Att mobba folk till tystnad” Jag vill här påminna om  hur jag skrev Del 1 om Konsensuskulturen.

Så här summerar Hanna Fridén situationen som uppstod bland feministerna själva när hon försvarade #killgruppen och kritiserade manshatet.

”En del personer kände sig utpekade och trodde att jag talade om dem, andra tog deras ord för sanning, en tredje grupp ville uttrycka sin rätt att trakassera dessa unga killar. Andra hoppade på och hånade.”

Observera hur Hannas fokus inte är på den femte gruppen där man håller med om att manshat är dåligt.

Istället är det de feminister som kände sig illa berörda av Hannas kritik som har huvudrollen i dramat. Detta fick Hanna att känna sig manad att försöka separera de två grupperna i ”skyldiga” och ”oskyldiga” där hon personligen anser de skyldiga inte skall få kalla sig feminister ens.

”Några av er missförstod och trodde att jag talade om radikalfeminism och diskussion kring maktstrukturer. Det  gjorde jag inte. Det gör jag ej heller i detta inlägg. Jag talar om hat. Regelrättigt hat.”

Problemet som Hanna Fridén verkar ha missat är att det förstnämnda skapar det sistnämnda. Den utopi där feminister kritiserar strukturella män men inte riktiga män existerar helt enkelt inte. För att förstå den miljö där personer som Hanna Fridén rör sig läs den nyskrivna texten på sidan Radikalfeminism.

För mig som utgår från vetenskaplig syn är manshatet inom radikalfeminismen nämligen ytterst förutsägbart.

De anser strukturer är fel, hur kan de logiskt anse det utan att anse männen som skapat dem är fel? Samtidigt har jag ingen orsak att ifrågasätta det för Hanna verkligen var något nytt. Så här skriver hon själv om det manshat som drabbade henne (för att hon kritiserade den kulturella negativa synen på män)

”Jag har inte trott att detta har behövts tidigare. Ni som gjort detta har bevisat att jag hade fel. Jag är ledsen över att det finns så många av er. Jag trodde inte det och är bedrövad över hur detta drabbar jämställdheten.”

Här ser vi åter ett exempel på den strukturella synen. Detta drabbar inte alls ”jämställdheten”. Det drabbar de delar av den feministiska rörelsen som inte hyser någon form av negativ kulturell syn på det manliga könet. För manshatarna är detta en ren maktdemonstration.

Hanna Fridéns lösning på problemet är att vägra betrakta manshatarna som feminister överhuvudtaget.

Det är beundransvärt initiativ men det kommer inte att fungera rent praktiskt för hon har inte baserat sin kritik av dem på någon feministisk auktoritet av betydelse. Varför skulle de tycka manshat var fel bara för att Hanna Fridén tycker det är fel? De har sina feministiska guruer, de slutar inte kalla sig feminister för det.

”Under gårdagen utvecklades allting till en stor diskussion kring manshat där ett femtiotal personer inom media var ytterst aktiva. Idag gjorde Cissi Wallin ett program om manshat på Radio 1.”

Här har ni länken till Cissi Wallins program. Ni kan bland annat höra hur hon tycker manshatiska åsikter är ok men hon kritiserar manshatisk retorik för hon tror inte det gynnar kampen. Kampen mot vem? Det framgår inte (skulle vara Pär Ström då). Hon upprepar däremot ordet Retorik om och om igen.

Programmet är ett saligt tjat om hur viktigt det är att se alllting som strukturella saker. Strukturer strukturer strukturer. Sedan sitter de och ursäktar manshatiska åsikter genom att hävda det bara är klumpiga sätt att uttrycka sig. Jag tänker återkomma till Cissi Wallins program i ett separat inlägg.

Nu kommer vi till den andra delen av inläggets tema – Manliga feminister och hur deras feminism ursäktar svinaktigt beteende.

Jag har skrivit om manliga feminister som Hugo Schwyzer och Kapten Klänning tidigare. Hur de i grunden är svinaktiga förtryckande personer vars feminism är ett maktmedel mot främst andra män och ett sätt att få kvinnlig validering. Läs nu hur Hanna Fridén upplevde situationen.

”Om ni förresten undrar – Det är inte en majoritet av kvinnor som kallar sig för feminister som betett sig såhär. Det är fler killar som kallar sig för feminister som hotat och hånat. Betydligt, betydligt fler.

Hänger ni med på vad hon skriver? Det är alltså en större del av de personer i den feministiska rörelsen (i denna diskurs) som är positiva till attacker på män – som själva är män. Hur kommer det sig då att dessa män mobbar och trakasserar Hanna för att hon sade manshat inte var ok? Här kommer en del av svaret:

Däremot så har ett flertal av kvinnorna som propagerat för manshat skickat mycket, mycket kärlek till dessa killar som hoppat på mig och hånat mig. De har uttryckt kärlek, värme, de har varit mycket glada över att dessa feministiska män har tagit tag i situationen och hånat, förlöjligat och hotat.”

Det är en stor del av den manliga könsrollen att konkurrera ut andra män om kvinnor – Do I make myself clear?

Vill ni ha ett till exempel på manliga feminismens lockelse för svinaktiga personer? Pröva då Charles Orlando författare till boken ”The Problem with Women… is Men: The Evolution of a Man’s Man to a Man of Higher Consciousness” Orlando är ” self-proclaimed reformed womanizer” som nu blivit manskritiker.

Vi snackar alltså Michael Kimmel-typen av man. Killar som springer runt på kvinnoprogram som Oprah och The View där de säger män har (är) fel och kvinnor har (är) rätt. Här vill jag särskilt be er att lägga märke till reaktionerna som uppenbart manshat får på nationell TV (ABC-Daytime)

– What I am suggesting here is there are four flaws that men have…

– Only four?

– Hahahaha!

En till manlig feminist säljer manshat på burk till en mestadels kvinnlig publik. Vem köper sånt här skräp egentligen?

Åter till Hanna Fridén. Så här beskriver hon problematiken.

Systerskapet är i sanning vackert när man ena stunden kallar en kvinna som har en annan åsikt för en svikare – För att nästa sekund slicka upp på männen som utövar det förakt och förtryck ni påstår er vara emot.

Men systerskapet handlar ju om feminismen och inte om könet kvinna. Rätt förutsägbart många feministiska kvinnor skulle sätta starkt feministiska machomän framför en svagt feministisk kvinna som uttrycker åsikter som för dem är borderline-antifeminism och inte följer den rätta läran.

Det är fascinerande hur tätt inpå Feministiskt Perspektivs intervju med Pelle Billing som dessa saker sker.  Mediefeministen Elin Grelsson gjorde ett inhopp i den debatten, jag avslutar med att citera henne. Det kanske är meningen att vi skall säga hon också bara har klumpig retorik?

”Ni kanske tror att ni i eran inskränkta, sekteristiska, icke-toleranta och humorlösa grupp har nått framsteg. Men det har ni inte. Ni är en grupp som gärna skriker ”generalisering!” så fort man försöker säga någonting om makt mellan grupper i samhället. Patetiskt. Ni kanske lurar några, men kärnan går inte att rubba.”


Girlwriteswhat argumenterar NAFALT – Pelle Billing intervjuad av Feministiskt Perspektiv

januari 27, 2012
31 kommentarer

Dagens inlägg blir ett dubbelnummer med Pelle Billing å ena sidan och Girlwriteswhat å andra.

Vi börjar med Girlwriteswhat. Hennes senaste video diskuterar fenomenet som hon kallar ”nafalting”. NAFALT (Not All Feminists Are Like That) handlar om tendensen att betrakta dålig feminism som väsenskild från ”riktig feminism”

Som respons på detta har hon spelat in en 20 minuter lång video där hon läser upp ena citatet efter det andra på saker som sagts eller skrivits av personer med framträdande position inom den feministiska rörelsen.

Här pratar vi inte om oviktiga personer på kommentarsfält utan om författare, politiker, domare etc.

Många av citaten är välkända sedan tidigare men det ger onekligen en extra dimension att höra girlwriteswhat läsa upp dem på rad och kommentera det faktum att så många av dessa innehåller uppenbart förakt mot män.

Uppdatering: Längst ner i detta inlägg hittas flera av citaten i textform.

Som bonus pekar hon särskilt ut Sverige för våra byråkraters förmåga att lyckas få en teater baserad på Solanas manshat godkänd som utbildning för skolbarn. Lilla Sverige har alltså lyckats bli internationellt känt för nåt annat än Ikea och Abba.

Från det ena till den andra. Feministiskt Perspektiv har intervjuat Pelle Billing om hans jämställdism.

Det hela började med den kartläggning Feministiskt Perspektiv gjorde av vad de kallade ”Mansrörelsen”. Pelle Billing kallades antifeminist vilket gjorde honom besviken då han inte alls tycker det är en rättvis beskrivning.

Nu har har Pelle Billing blivit intervjud av Edda Manga angående hur han ser på sitt engagemang för jämställdhet. Intervjun är publicerad i feministiskt perspektiv. Tilläggas kan att Billing tycker det gått juste till.

Låt oss sålunda titta närmare på vad som framkommer i Edda Mangas intervju av Pelle Billing.

Redan från början gör Pelle det klart att han inte är anti-kandidaten.

PB: Man får gärna kritisera mina idéer, men kalla mig inte antifeminist om det inte stämmer.

Han påpekar även att han inte kan ta ansvar för vad alla andra personer som tar upp mansfrågor gör.

Det är ingen som kommer till en liberal feminist som Louise Persson och håller henne ansvarig för vad Gudrun Schyman säger. Man vet att även om båda kallar sig för feminister så är det två olika typer av feminism och jag skulle önska att man kommer dit med mansrörelsen.

Därefter kommer de in på Pär Ström (vars förnamn konsekvent felstavas i tidningen) Kartläggningen menade ju att han och Pelle Billing är de två pelarna för mansrörelsen i Sverige, så här svarade Billing:

”Sen har han som sagt valt ett annat tonläge och det beror på hur man är som person. Per Ström är som han är.”

Här skulle jag vilja påpeka en sak. Pelle Billing har en bakgrund som läkare. Pär Ström har en bakgrund som tekniker (ingenjör). Är det förvånande en tekniker har sitt språk medan en läkare har ett annat språk? Näe det är det inte.

Därefter kommer de in på ämnet antifeminister. Anser Billing sådana finns?

Jodå men han kan inte komma på någon känd person som är det. När det handlar om antifeminism så gör han tolkningen att det skulle vara en stockkonservativ person som är emot alla former av frigörelse hos könen.

Här håller jag inte riktigt med. Jag förstår hur Pelle tänker men jag ifrågasätter iden det är feminismen vi ens har att tacka för frigörelse av könen. Jag vill istället påpeka att många saker hände i världen under feminismens storhetstid.

Att könen blev friare under samma tidsperiod betyder inte att könen blev friare enbart pga feminismen.

Jag säger inte feminismen var oviktig. Jag säger att den ofta varit en liten liten del av de större initiativen till demokrati, till individens rättigheter osv, saker som vi tar för självklara idag men som då var en väldigt ”big deal”

Beträffande antifeminism så har jag svarat på det där redan. Jämställdister är som jag ser det ofta kritiska till feminister men av helt andra anledniningar än att de är ”anti” att könen skall bli frigjorda.

Den viktigaste skillnaden mellan feminister och jämställdister är inte vad de vill utan hur de vill uppnå saker.

Exempelvis ville konstnärliga feminister människor skall tänka efter gällande könen. Det vill vi jämställdister också men ingen av oss anser att skälla ut skolpojkar på en teater är ett bra sätt för att uppnå det målet.

Denna distinktion mellan feminism och jämställdhet blir bara alltför tydlig när Edda Manga frågar Pelle Billing om maktstrukturerna i samhället och hururida han vill könsrollerna skall försvinnna.

Jag eftersträvar ett samhälle där alla får vara sig själva utan att fördömas för det. Om min pojke vill ha rosa träskor på dagis ska han kunna ha det och om en flicka vill spela amerikansk fotboll trots att alla hennes tjejkompisar vill läsa tjejtidningar, ska hon inte mobbas för det. Det vanligaste kommer alltid att vara vanligast i ett samhälle, så är det.”

Den där delen har Mariel bloggat om, jag passar på att citera henne.

”Wow! Gillar speciellt när han sa “Men pojken som går i rosa träskor ska inte bli mobbad.”För om man byter ut “rosa träskor” mot “klänning” så har man min föreställning om hur jag VILL att samhället ska vara inställda till det plagget.”

Här vill jag passa på att påtala skillnaden mellan mig och de flesta feminister jag diskuterat ämnet med.

De betraktar ofta mobbning som något man skall räkna med om mobbarna bara har tillräckligt bra ursäkter. För dem handlar sålunda en hel del om det politiska arbetet att hitta teorier som fråntar mobbare deras ursäkter.

Kvinnor kan enligt dem inte nedvärderas för olikheter om vi alla bara kan övertygas att skriva under Janet Hydes teori om könens likhet. Sålunda bedöms inte teorin efter hur sann den är utan efter allt gott de tror den kan åstadkomma.

Det jag har gemensamt med feministerna är att jag anser mobbningen är oacceptabel.

Vad som gör mig kritisk är att jag inte alls håller med. Varken om allt gott de säger teorin skall åstadkomma eller att det är acceptabelt att ljuga ihop teorier på det sättet bara för att passa den ideologi man vill ha.

Senare i intervjun finns följande replik

”EM: Varför är det problematiskt att man inte erkänner det biologiska?

PB: Det är problematiskt i sig om man inte vill erkänna kunskapsläget, om man inte vill vara intellektuellt ärlig med hur forskningen ser ut och vad vi vet i dag. Sedan tror folk att det ska bli negativt om vi erkänner biologins betydelse, men det finns tydliga exempel på att det kan vara positivt.”

Där är också poängen. Feministerna måste lära sig tåla konkurrens. Att det finns folk som vill ha jämställdhet (lika spelregler) men inte tycker att de teorier som feministerna har valt att satsa på är bästa sättet att nå det målet.

”Man ska få uttrycka sig fritt utan repressalier, vare sig man anammar ett beteende som 80 procent har eller som 1 procent har. Det ska vara tillåtet. ”

Pelle Billing pratar här åter om pojken med rosa träskor men citatet kan lätt användas i andra sammanhang.

Mariel nämner å sin sida pojken med klänning men texten ovan kunde lika gärna handla om min personliga syn på att vara kritisk mot feministiska teorier i genusdebatten utan att anklagas för att vara ”kvinnohatare”

”EM: Vad är jämställdhet enligt din mening?

PB: Jämställdhet är till att börja med lika rättigheter och lika skyldigheter. Det är grundbulten. Men man måste lägga till att det inte ska finnas diskriminering i samhället. Om man söker ett jobb ska man inte diskrimineras på grund av kön eller sexuell läggning. Det som ska avgöras är vem som är mest lämpad. Meritokrati om du så vill.”

Eller kort sagt (och elegantare formulerat) Lika Spelregler.

EM:Anser du att kvinnor har mindre makt i det nuvarande samhällssystemet än män har som grupp?

PB: Det beror på vad vi menar med samhällssystem. Rent lagligt har vi tagit bort de lagar som gjorde att kvinnor inte hade lika rättigheter – det är en enorm seger för kvinnorörelsen.

Här hade mitt svar haft stora skillnader jämfört med Billings. Precis som ni kan se i flera av mina andra texter hade jag här ifrågasätt hela teorin/iden man ens kan bedöma godtyckligt utvalda grupper på det sättet.

Därefter kommer Edda Manga in på ämnet manshat, dvs misandri (Misandry)

”EM: Tycker du att män är angripna?

PB: Definitivt. Det är inte bara som jag tycker. Jag kan ge dig hur många citat som helst på hur män i generella termer angrips i media på ett sätt som ingen annan grupp i samhället skulle få angripas.”

Det här har ni förstås redan själva kunnat konstatera i youtubevideon från girlwriteswhat ovan.

”PB: Som när man formulerar det där klassiska ”mäns våld mot kvinnor”, det är inte ”vissa mäns våld mot kvinnor” utan det är ”mäns våld mot kvinnor”, obestämd form, vilket då inkluderar mig. Som att jag skulle utöva våldet mot kvinnor. Det tycker jag var väldigt stötande.” 

Även detta hittar ni exempel på i girlwriteswhats uppräkning av feministiska citat. Flera av dem handlar inte om att den citerade personen anser det är fel på våldsamma män, utan att det är där mer eller mindre fel på alla män.

Jag hoppar här till slutet av utrymmes och tidsskäl. Inlägget kan uppdateras, bland annat med exempel på de citat som girlwriteswhat nämner fast i textform (så att de hittas av sökmotorer)

”EM: Hur skulle du i positiva termer beskriva din kamp?

PB: Jag kämpar för huvudsakligen två saker. Det ena är att vi har en jämställdhetspolitik i Sverige där vi vid sidan av kvinnofrågorna tar in de viktigaste mansfrågorna så att vi får en mer komplett jämställdhetspolitik. Det andra är att vi ska sluta med de mansföraktande uttalandena, generaliseringarna i media, att vi ska ha samma respekt för alla och att det ska inkludera män, även vita män. En media där misandrin, som jag kallar det, har försvunnit.”

Jag vill här påtala att Katherine Young och Paul Nathanson, världens två största auktoriteter på forskning angående hat mot män har skrivit en lång artikel om just misandri (misandry) i akademiska publikationen New Male Studies #01

Den överlägset främsta orsaken den anger till misandri (kulturellt hat mot män) är ideologisk feminism.

Observera att all feminism inte är ideologisk. Det är dock enligt deras forskning så att även icke-ideologisk (alltså ej manshatisk) feminism har negativa konsekvenser för mäns liv. Då är det tomhet (emptiness) det handlar om.

Detta inlägg avslutas med några av citaten från videon med Girlwriteswhat.  (mer…)


Sagors betydelse för genustroende

juli 5, 2010
3 kommentarer

Så var det dags för nästa person att komma med dåliga ursäkter för attacker på männen och manskulturen.

Denna gång är det en Lisbeth Larsson professor i litteraturvetenskap som skall försvara kvinnors rätt att snacka skit om män. Som sanningsvittne kommer hon dragande med en saga från antikens grekland. Hennes användning av den kan jämställas med  de sagor som föräldrar skrämmer barn med. Barnen ifråga som skall skrämmas är i detta fall vuxna kvinnor.

Givetvis visar sig hennes område vara genusstudier. Det kan därmed vara dags att påpeka en grundläggande paradox gällande genus. Nämligen att ordet har dubbel betydelse. Genus definieras ofta som socialt kön eller könsroll men det namnbytet hjälper inte då de flesta inte har en aning om vad dessa är heller.

För att förstå genusstudier måste man sålunda först ha en förståeligt definition av vad genus betyder.

Efter en hel del diskussioner kan jag presentera två alternativ.  Det första alternativet är att man tror könet bestäms av sociala faktorer och man forskar på hur dessa yttrar sig. Det andra och mindre välkända alternativet är dock att man utgår från vad folk tror om kön. Eller rättare sagt utgår från vad genusteoretiker tycker folk tror.

Vad det innebär rent praktiskt är att om genusvetare anser folk anser män är starka och dugliga är det helt ok att framställa män som klantiga och odugliga. Det går nämligen helt i linje med den politiska uppgiften att motverka stereotyper som könsrollen. Det innebär att folk skall bemötas med motsatsen till vad genusteoretiker tycker folk tror.

Detta är anledningen Reklamombudsmannens opinionsnämnd går i taket när en reklamfilm visar en kvinna som kör truck dåligt.

Genusteorin anser att folk anser att kvinnor kör dåligt. Då blir det sexism att visa en enda kvinna som kör dåligt. Uppgiften för samhället är enligt genustroende att visa saker som är tvärtom vad folk tror. Fakta spelar ingen som helst roll. Det viktiga är att vara tvärtom, inte vad som är sant.

Detta faktum färgar också Lisbeth Larssons resonemang. Medan män som yttrar sig kritiskt om kvinnor blir aggressivt bemötta och kan få sparken bara för att antyda kvinnor inte är bäst på något så är det i Lisbeth Larssons litterära fantasivärld kvinnors kritik mot män som tystas.

Genom att betrakta vad kvinnor säger som en ”berättelse” så kommer hon dessutom elegant ifrån alla sanningskriterier.

”Att berätta om sitt liv, vare sig det var i enrum för en annan kvinna eller en psykoanalytiker, eller för en grupp andra kvinnor som i de feministiska consciousnessraising-grupperna eller i den litterära offentligheten var, liksom att lyssna till och läsa andra kvinnors berättelser, för oss detsamma som att befrias och bli till som människa.”

Observera att professorn här lagt bort alla krav på vetenskaplig objektivitet. Om en kvinna berättar om sitt liv är det att betrakta som ett sanningsvittne, inte för att historien är trovärdig och stöds av fakta utan för att hon är kvinna. Det kvinnliga genus representerar alltså godhet och sanning men denna stereotypa goda kvinnliga könsroll får man såklart inte alls i uppgift att motverka.

Likheterna med religion är här mycket tydliga. De tror på detta för att urgamla sagor säger det, nån rationell orsak finns inte.

Som Anders B Westin kommenterat det. ”Litteraturvetenskapen börjar sin kronologi ungefär vid samma tidpunkt som kreationismens föreställning om skapelsen.” Han är inte ensam om att upptäcka likheterna mellan kulturen av mansförakt och gamla religioner.

Faktum är att den ovan avbildade boken ”Spreading Misandry” där fenomenet spridande av manshat dvs misandri analyseras är skriven av just två religionsforskare. Katherine Young och Paul Nathanson.

Katherine Young kommenterade ämnet på OntarioTV i ett unikt specialprogram på ämnet.

Mönstret (strukturen) de såg på 90-talet: Män beskrivs antingen som inkompetenta eller onda eller som hederskvinnor. Hederskvinnor är de enda män som tillskrivs goda egenskaper och en hederskvinna är antingen en man tillhörande minoriteter eller en feminist som håller med om vad kvinnor säger för den bilden av man stämmer med den bild kvinnor ville ha.

”The pattern we found was that men was portrayed as inadequate, evil or honorary women”

Av dessa tre alternativ så hittar vi inte mindre än två av dem i Lisbeth Larssons artikel.

Män som säger emot kvinnors berättelse är onda förtryckare som skall associeras med våldtäkt, avhuggna huvuden och bestulna tankar. De enda goda männen i teorin är de feminister som håller med vad skit som helst för det är den bild som de kvinnodominerade klasserna vill ha av mannen och de får vad de ber om. Ändå tror de att det är de som är förtryckta.

Denna akademiska paranoias orsaker kommer jag att skriva mer om i ett senare inlägg men jag kan påpeka att Larsson avslöjar en av huvudpersonerna i sin artikel. Helene Cixous: Hon uttrycker nämligen åsikten att logiken och rationaliteten är manliga uppfinningar skapade för att förtrycka kvinnor och ”kvinnlig kunskap”

Det handlar helt enkelt inte om någon vetenskap. Det handlar om politisk aktivism på högskolor.

”Under 70-talet när den feministiska litteraturkritiken utvecklades placerade vi oss i den systerliga positionen och tänkte oss att vi gentemot en lång tradition av miss- och ickeläsningar kunde förstå det kvinnliga tal som för and­ra tedde sig som fåglalåt.”

Iden är såklart att endast de själva kan ”förstå” dvs tolka texterna och därpå följer såklart makten att bestämma vad allting betyder och göra påståenden som varken kan eller får utsättas för annan vetenskaplig kritik. Kritik är ju bara ett till bevis på teori om kvinnan som tystas av männen att säga vad tusan hon vill. ”Bara att läsa om den väcker i dag mina studenters indignation.”

I Lisbeth Larssons egna ord handlar det om rätten att bestämma verkligheten och strunta helt i fakta.

”Det var en fråga om makt och närvaro, men också om sanning. Om rätten och modet att berätta sanningen och att hävda denna sanning gentemot en kultur som förtigit, skambelagt och trivialiserat den.”

Observera att sanning här inte betyder välgrundad. Sanningen betyder här rasism, dvs den som är kvinna talar sanning (om hon inte är hedersman dvs säger emot feministisk teori) för att hon är kvinna och den som är man är att betrakta som ond lögnare (om han inte är hedersman dvs okritiskt håller med feministisk teori) pga att han är man.

Genom att behandla män och kvinnor som olika raser har man  gjort män och kvinnor till olika raser också i texterna.

Men rasism anses sedan länge inte ok så hur får man ägna sig åt rasism i fred trots att det enligt liberala demokratins värderingar inte är ok att klumpa ihop folk på det sättet då det tar ifrån dem rätten att vara individer? Svaret är genom språklig akrobatik. Genom språkliga omskrivningar kan man skydda både andra och sig själv från att se rasismen.

Exemelvis på bloggen Fjärde väggen klagas det ”Hur kan man förstå de ryggradslösa existenser som tvångsmässigt abuseanmäler varje resonerande text som problematiserar de här sakerna annat än att de är… ryggradslösa?”

Om män visar ryggrad är de traditionellt manliga vilket anses dåligt. Här utmålas dock att sakna denna traditionella manlighet som något dåligt. Damned if you do, damned if you dont.

Detta kan jämföras med hur Lisbeth Larsson försöker dölja vad textens innehåll handlar om med liknande språkvolter.

”Låt oss bryta den och lära oss tala öppet även om de mindre tilltalande, för att inte säga upprörande, delarna av den manliga praktiken.”

Detta är bara den senaste i raden nonsenstermer man gömmer mansförakt  bakom. Man pratar om att resonera, problematisera, kritik, manlighet, maskulinitet, manlig kultur,  manlig struktur, manlig identitet, mansroll, patriarkat, manssamhälle, osv. Det finns ingen ände på allt nonsens de inbillar sig själva för att få snacka skit om män.

Är det biologi? Har kvinnor ett medfött och genetiskt tvång att de bara måste beskriva män negativt?

Hur skall man annars förklara skillnaden på innehåll i mansdominerade och kvinnodominerade diskurser? På mansdominerade arbetsplatser florerar bilder av vackra kvinnor. På kvinnodominerade arbetsplatser är det berättelser om hemska män som dominerar. Männen dyrkar kvinnorna, kvinnorna föraktar männen.

Samma sak i tidningar. Det finns ingen kvinnotidning som beundrar män. Det finns bara manstidningar som beundrar kvinnor. Därav tusenåriga sagors betydelse för genustroende. De har inga exempel i verkligheten. De har helt tappat kontakten med verkligheten och det enda som finns för dem är deras egna teorier och perspektiv.

Matte Matik skriver under rubriken Män är djur 3.0 fortsätter hur det funkar praktiskt.

”Nej, det är inte elitfeminister som Larsson och Ullgren som är tystade idag – tvärtom! Jag påstår att det idag är mycket lättare att komma undan med artiklar av Larssons slag än artiklar som kritiserar denna syn.”


Välkommen till en rundtur av Aktivarum

april 1, 2010
6 kommentarer

Detta inlägg är dels en chans för nya läsare att bekanta sig med de ämnen som tagits upp och dels för stammisar att få en snabb överblick.

Vi började med att skriva om definitioner. Då vi visste ord som normal, generell, normer och strukturer skulle förekomma ofta var det smidigare att skriva en separat förklaring istället för att upprepa oss i varje inlägg. Dessa första inlägg byggde sålunda grunden för hur resonemangen kunde formas. Vi fann två enkla regler för dessa texter.

Strukturer kan inte ge några förklaringar, bara beskrivningar. Effekt förklarar inte orsak. Därefter så kom det första ”riktiga” inlägget. En kommentar angående en nyhetsartikel som försökte utmåla samarbete och generaliseringar som något dåligt. Redan här grundlades vår syn på negativism.

faktum är att författaren inte ger några som helst alternativ till vad denne kritiserar

Om negativismen inom akademiska ämnen

Sedan kritiserade vi hur psykoanalysen används. Framför allt den moment-22 liknande vanan där vissa menar att hur mycket motstånd de får visar hur rätt de har. Nästa inlägg att uppfinna elden om och om igen handlade om en destruktiv trend i akademin.

Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att kritiker ofta utan att komma med några som helst egna alternativ till vad man uttalar sig negativt om fått så stark ställning och empiriska forskare sådan svag ställning.

Om yttrandefriheten och politisk korrekthet

Efter denna djupdykning angående negativismen i akademin och vetenskapen så hamnade vi på ett annat viktigt ämne. Nämligen yttrandefriheten. Det visade sig snabbt att man då också måste ta upp ämnen som politisk korrekthet och identitetspolitik.

Eftersom de har så rätt och motståndaren har så fel och de är så säkra på att folk kommer att inse detta om det blir debatt om saken så är det enklaste att folk slipper en sådan debatt helt. Enklare är att de säger vad folket skulle tycka utan att först tvingas fråga

Om jämställdheten och genus

Vi ställde frågan om det var jämställdhet eller propaganda som var det viktiga, där vi även påpekade man använde cirkelresonemang. När vi ändå var inne å jämställdhet passade vi på att kommentera hur genusfällan ger män hög lön (men sämre livskvalitet). Vid denna tidpunkt bytte bloggen även utseende till nuvarande tema.

Ännu ett inlägg skrevs om genus. Denna gång kommenterades om jämnare könsfördelning skall vara ett mål eller inte. Här ser vi också den första artikel som kan härledas till transgenus.

Om män inte får draghjälp kommer kvinnor att dominera som psykologer men av samma anledning kommer kvinnor utan draghjälp att vara minoriteter i styrelser

Om transgenus. Byts gruppen ut hade det inte varit ok

Anledningen detta kan härledas till transgenus är att du å ena sidan kan skriva det är ok att kvinnor är bättre psykologer än män och därmed dominerar där men om du skriver en artikel där män påstås vara bättre styrelseproffs än kvinnor blir den genast hetsande och kränkande. Mer relaterat till jämställdhet. Vi påpekade att soldater är mer utsatta än civila under krig.Vi påpekade även att begreppet manligt används felaktigt.

Manlig betyder det är vanligt för män, inte att män dominerar i den lilla minoritetsgrupp som sysslar med den specifika förteelsen ifråga. Säkerhetspolitisk analys är inte mer manlig än fotbollshuliganism

Därefter skrev vi vårt första riktiga inlägg om transgenus där vi påpekade likheterna mellan Sverigedemokrater och genusvetare.

Det är inget nytt att personer i offentlig debatt försöker använda den lilla grupp som begår våldsbrott som belägg för kritik mot den större grupp man ingår i.

Om mansforskning och misandri

Efter denna generella beskrivning valde vi ett specifikt fall. Manforskaren Jackson Katz. En studie av de tekniker han använde avslöjar falska förspeglingar och uppenbar misandri. Hans metod kallas av retoriken för halmgubbe och av statistiken för snett urval. Dvs de blir representativa enbart för att forskaren väljer att göra dem representativa.

Om fördelningen på wikipedia och bloggar

Inlägget om kvinnor på bloggar och män på wikipedia var typiskt transgenus. Först så glädjer man sig åt att kvinnor dominerar bloggar. Sedan gnäller man över hur män dominerar wikipedia och kallar det ett problem. Vad var problemet? Jo sannolikt att kvinnor inte är de som dominerar wikipedia. Detta oavsett vad kvinnor själva är intresserade av.

Sedan mer mansforskning eller rättare sagt ”jakten på sätt att associera normalt manligt beteende med onormalt manligt beteende.” Katz gör två tydliga fel, han jämställer dels styrka med våld, dels våld med brottslighet. Han ger inga belägg för kopplingen man försöker smita undan med att han tycker det känns rimligt att ta för givet det är så.

I ett inlägg om ännu mer mansforskning så visas den omvända förståelse av verklighet dessa låtsasforskare har. De bedömer inte kultur från verklighet. De försöker bedöma verklighet från kultur. Ett bra exempel på detta hittar man i kommentarerna på Sf-bloggen piruett

Om Tolkiens etiska mognad var så pass sofistikerad att hans alver kunde vara vargar i ariska kläder så kanske man kan rädda Sagan om Ringen genom att tolka den som en partsinlaga mot Sauron och Saruman, alltså att man inte ska tolka den bokstavligt utan som vad en nazist skulle beskrivit andra världskriget som…

Bortsett förstås att det inte var en nazist som skrev böckerna. Men det underlättar ju att låtsas det var det för att slippa ta hänsyn till den insnöade positivistiska verkligheten.

Nu kanske ni undrar varför vi kommenterar attacker på fiktion? Svaret handlar om kunskapskontroll.

När vetenskapliga fakta inte längre prioriteras får böcker och filmer i högre grad bidra människorna med kunskap om världen. Då vill kritikerna ha kontroll över deras  innehåll också.

Nästa inlägg handlade om liberaldemokrati. Det var en generell kommentar om den politiska diskurs som då pågick. En mer specifik politisk kommentar var försvaret av demokratin som vi gjorde i samband med den folkomröstning Schweiz genomförde angående minareter. En summering därifrån lyder

Om alternativen inte är lika bra och ingen av sidorna hindras eller diskrimineras. Isåfall kommer förlorarna antingen att ha förespråkat ett sämre alternativ eller så kommer de att ha haft dåliga argument för ett bättre.

Nästa inlägg vi skrev handlade om identitetspolitik och sålunda också om politisk korrekthet.
Fortsättning följer


Rörelsen mot maskulinitet – del 5

mars 3, 2010
6 kommentarer

En revolutionerande hypotes har nyligen dykt upp på youtube. Den lyder: Män finns inte.

Man kan lugnt säga att den här filmens hypotes är lika revolutionerande som skrämmande. Den beskriver en värld där anställda kommunikatörer tränats vara genusneutrala endast i positiva frågor medan de tränats vara genusspecifika i negativa frågor. Det är alltså ett tydligt tecken på hur det är misandri – inte misogyni som färgar språket.

De enda gånger de alltså överhuvudtaget bekräftar existensen av män som grupp är när de har ideologiska imperativ att göra det i form av möjligheten att attackera könet man. Det är alltså inte det att män är norm eller inte. Det är det att män är norm endast när det ger möjlighet att attackera män medan män inte är norm när det skulle ge bra image.

Män finns inte – förutom när de får finnas.

Så lyder hypotesen som presenteras. Därmed har det nu blivit dags att presentera en ny blogg som skriver på detta ämne. Om ni undrar något så läs ”about” där ges en ingående förklaring som kan vara nödvändig för att förstå vad det handlar om. (inte minst med tanke på bloggens namn)


« Föregående sida

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: