Aktivarum

Maria Sveland igång igen – Del 1 – Om ”Hatare” och Jämställdisternas pubkväll

april 1, 2012
23 kommentarer

Det är svårt att hitta en människa som i högre grad än Maria Sveland argumenterar utan några argument.

Sveland som påbörjade sin argumentation i DN-kultur med Magnus Lintons idé att alla som kritiserar feminism visar släktskap med högerextremister och Breivik avslutade sin argumentation i DN med samma absurda påstående. Alla som säger emot Svelands gäng tycks i hennes värld vara ”hatare”

”Sista tiden har jag varit upptagen med att tänka på hatet. Varför det är så påtagligt och starkt just nu och vilka männen som hatar feminister egentligen är.”

Jag får intrycket att mediefeminister som Maria Sveland blivit så ego de inbillat sig de har rätten att slippa negativa recensioner av sitt arbete. Å ena sidan skall de ha alla positiva effekterna av att vara kända i media (pengar, status). Å andra sidan kräver de numera att slippa kändisskapets baksida.

Jämför själva med Magnus Betners beskrivning av sina upplevelser i samband med negativa omdömen.

På vilket sätt är Maria Sveland mer utsatt än Magnus Betner för någonting överhuvudtaget? Skulle någon journalist kunna besvara den frågan? Behöver Sveland poliseskort? Blir Svelands böcker vandaliserade på biblioteken? Vad består detta påstådda ”hatande” av egentligen?

”Ordet ”hat” eller ”hatare” i dess olika former förekommer 21 gånger i Svelands artikel. Är man inte feminist, och dessutom fräck nog att säga det öppet, så ”hatar” man alltså. ”

Den främsta anledningen att Sveland kan lägga fram ett så idiotiskt resonemang tycks vara att ingen i journalistkåren bryr sig om att ställa följdfrågor. Hur menar Sveland att hon var hatad på pubkvällen? Betraktad som en person med korkade åsikter? Javisst men hatad?

Maria Sveland är först och främst varken forskare eller politiker, hon är författare – Av skönlitteratur!

Och därmed vill jag påpeka hur märkligt det är när mediapersonligheter som Katarina Wennstam och Maria Sveland skriver påhittade böcker om påhittade personer i påhittade situationer med en helt uppenbar agenda och sedan skrivs kommentarer som denna:

”-Det borde vara lag på att alla blivande föräldrar läste den här boken”

Här måste jag påpeka att det gör sak samma om blivande föräldrar läser ”Bitterfittan” eller ”Sagan om Ringen” Bägge är skrivna utifrån påhittade premisser. Skillnaden är att Bitterfittan är skriven under ”Gömda-epoken” där författare som Lisa Marklund börjat ljuga ihop ”verkliga händelser.

Journalisten Carl Epstein om boken Heartburn: Why do you feel you need to turn everything to a story

Författarinnan Nora Ephron: Because if I tell the story I control the version

Observera det absurda i att basera någon som samhällsdebatt på dessa påhittade låtsasdokumenteringar.

Genren kallas enligt wikipedia för Roman à clef (Franska för Novel with a key) och bland de många orsaker som anges för att använda detta format är den kanske mest talande:

 The opportunity to turn the tale the way the author would like it to have gone

Detta är nämligen precis vad som händer när Sveland skall beskriva jämställdisternas pubkväll i Stockholm feat. Nätverket Allt Åt Alla.

”När jag till slut hamnade bredvid Pär Ström tog jag tillfället i akt och frågade varför han hatar feminister. 

På sin blogg återger Ström vårt samtal med egna ord:

”Jag svarade att det var en lång process, till stor del baserad på stigande irritation över de många kollektiva anklagelser som under många år haglat över gruppen män”

Både Pär Ström och Pelle Billing har påpekat detta är en beskrivning av ett samtal som aldrig ägt rum. I verkligheten så var detta svaret på Pär Ströms engagemang för könsfrågor. Här har Maria Sveland alltså lyckats inbilla sig jämställdister delar hennes och Lintons fantasi om ”hatare”

Dessutom var detta sista DN-inlägget på temat ”hatare” så jämställdisterna fick inte replikera där.

Däremot erbjöds de replikera på Newsmill. Som ni kan se är Pelle Billings rubrik en fullträff ”Sveland är rädd för att förlora tolkningsföreträdet” (och därmed kontrollen). Kom ihåg Nora Ephrons svar ovan ”If I tell the story I control the version” Huvudsyftet är helt enkelt att utöva kontroll.

”Skillnaden mellan mig och Sveland är att jag vill låta människor välja, även om de väljer “fel”.” Pelle Billing

Jag hade formulerat mig annorlunda: Skillnaden mellan mig och Sveland är att hon anser folk alls kan välja fel. I en demokrati finns inget felaktigt val. Folk väljer efter den information de objektivt har tillgänglig. Nyckelordet här är objektivt! Sveland-gänget vill begränsa informationen folk har tillgänglig.

Och journalisterna? De som inte själva tillhör Sveland-gänget verkar ju vara livrädda för Sveland-feminister.

Vår journalistkår verkar helt oförmögna att producera följdfrågor som kontrollerar om vad en feminist påstår om någonting stämmer! Skall dagstidningar föreställa reportage eller skönlitteratur modell Dan Browns DaVinci Koden? Pubkvällen Sveland skriver om har överhuvudtaget aldrig inträffat.

Det är mer som att läsa om en pubkväll som skedde i en parallell dimension Sveland besökt. Det är inte bara gällande pubkvällen som Sveland förväxlar egna fantasier med objektiva fakta. DN-kultur publicerar även följande kvacksalverier:

Hur kan man förväxla problematiserandet av en destruktiv mansroll som ibland leder till våld med det befängda påståendet att alla män därmed är våldsutövare?

Det kausala påståendet att mansrollen skulle vara orsaken till våld är dock påhittat nonsens av värsta sort.

Sanningen är att våldsamheter är en del av människans ursprung och mansrollen varken leder eller KAN leda till våld eftersom våldsamheter predaterar mansrollen. Dvs vi hade våld långt innan vi hade en kultur och ett av syftena med vår kultur (och ett empiriskt faktum) är att MINSKA våldet som redan fanns.

Sveland-feminister har för övrigt inga problem att fatta detta. Det är bara det att de fullkomligt skiter i det. Det vet jag med säkerhet för a) jag var på pubkvällen och b) jag berättade det för flera av dem så jag vet mycket väl hur de reagerar när de konfronteras med det mycket enkla faktumet att:

Kulturen skapade inte människan – Människan skapade kulturen – Mänskligheten fanns långt innan det fanns samhällen!

Då syftet med Sveland-feminism inte är sanning utan att utöva kontroll blir det obegripligt varför den betraktas som ett seriöst debattämne. När Vingresor beskriver hur fantastiskt det är att uppleva deras resor vet alla personer som varit på en riktig sådan att företagets skönbild inte är en korrekt återgivning.

Men när Maria Svelands eget företag via bla hennes böcker ger de omvärldsbeskrivningar som hon personligen tjänar mest på då är den kritiska granskningen plötsligt puts väck. De skönbilder och nidbilder som hon producerar slussas på fullaste allvar in i dagstidningarna.

Vissa ”intellektuella” kallar det här utsuddandet av gränser mellan påhittade berättelser och korrekt återgivna fakta för postmodernism.

Personligen skulle jag kalla det en dålig ursäkt för bedrägeri. Även Pär Ström har replikerat Sveland på Newsmill. Där är rubriken ”Sanningen om Maria Svelands pubkväll” 

”Det är bara det att Maria Sveland aldrig frågade mig varför jag hatar feminister (vilket jag alltså inte gör). Hon frågade vad som har fått mig att ge mig in i genusdebatten.”

Här ser vi åter ”Novel with a key”fenomenet där vad Sveland skriver inte är vad som inträffade utan mer hur hon helst hade önskat händelserna hade fortlöpt. Beträffande hennes överanvändning av ordet ”hatare” i olika former så tyder det mest på ett trendbrott i media, tidigare var näthatet ordet man använde.

Fortsättning följer


Ann Heberlein har drabbats av Maria Svelands politiska depression? Söker tröst hos alfahannen Steinar Bragi

mars 20, 2012
87 kommentarer

Så var det dags för ytterligare ett kapitel i sagan som Maria Svelands ”Breivikism” startade på DN-kultur.

Den här gången är det Ann Heberleins tur att kritisera ”antifeminismen” och liksom Sveland & Co före henne så har hon gjort det centrala argumentet en sammanblandning av begrepp har absolut ingenting med varandra att göra, alltså förutsatt att bevisning ens är en del av diskursen och här kan man undra…

Låt oss därför återvända till Svelands text och hennes hävdande av ett samband mellan främlingsfientlighet och antifeminism. Hennes främs­ta källor för detta, i sig intressanta, påstående är två: för det första Magnus Lintons bok ”De hatade” och för det andra hennes egna kroppsliga reaktioner.

Redan här blandar Heberlein ihop begreppen. Det var när Maria Sveland läste Lintons bok som den kroppslinga reaktionen kom. Sålunda lever hela resonemanget på Lintons tolkning av Breiviks manifest och här borde Heberlein alltså analysera den tolkningen – märkligt nog är det inte alls vad hon gör.

Istället hoppar Ann Heberlein vidare och betraktar tolkningen som ett ”fait accompli” – fullbordat faktum.

”Sveland läser alltså en bok vars resonemang hon sväljer med hull och hår, får ont i magen när hon tänker på Anders Behring Breivik och hans rasistiska och feministhatande manifest. Detta – magkänslan – blir bryggan till det jag tror att hon egentligen vill diskutera, nämligen hatet mot feminister och mot kvinnor i allmänhet.”

Här börjar Heberlein tappa fotfästet fullkomligt. Låt mig summera de olika begreppen. Först har vi Breivik som är en ensam psyksjuk galning som begått ett hemskt vansinnesdåd. Sedan har vi Breiviks manifest som till större delen består av en mängd inklippta citat helt utan koppling till Breivik.

Vidare har vi Magnus Lintons bok ”de hatade” som av allt att döma förväxlar Breiviks vansinnesdåd med de texter han klippte in till sitt Manifest. Detta är givetvis allvarligt då författarna som Breivik klipp-o-klistrade till skillnad från Breivik själv inte är ensamma galningar som mördar folk.

Det handlar alltså om en otäck variant av ”Guilt By Association” där man försöker klistra ett massmord på andra än förövaren.

Inte nog med det Heberlein går sedan vidare och pratar om rasism och kvinnohat. Till synes omedveten om att detta är allvarliga anklagelser man skall ha ordentliga bevis för. Men om det är något som idag utmärker personer i media  är det att de anser sig stå över bevisbörda.

”Pär Ström, Pelle Billing, Marcus Birro och Karl­ Ove Knausgård får i vanlig ordning företräda kvinnohatarna. Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård?”

Jaså? Och varför skulle Pär Ström och Pelle Billing företräda ”kvinnohat”? För att de skrivit kritiskt om vissa former av feminism? Det är ett obestridligt faktum att feminist och kvinna är två olika saker där det förstnämnda är en politisk åsikt och det andra ett biologiskt kön.

”Varje text som protesterar mot ett destruktivt samhällsklimat, som vill varna för att gränserna för vad som är tillåtet att hävda förflyttas är viktig.”

Vem skall bestämma vad som är ett ”destruktivt samhällsklimat” då, kan det möjligen vara dem själva?

Det är knappast konstigt att de medlemmar som förespråkar det viktiga i censur och offentlig åsiktskontroll ofta är just de personer som anser det är de själva som skall sitta på toppen och bestämma vilka åsikter som är viktiga och ok att yttra. Sedan klagar de över att känna sig ”hatade”

”Kvinnor vill också bli respekterade av män, beundrade och smickrade: inte för sin sex appeal utan för sin intellektuella förmåga. Det vet männen. Det är därför de hatmejl jag får från män alltid handlar om mitt utseende (”ditt blonda luder”, ”din spacklade hora”) och mitt kön (jävla fitta) och aldrig om mina argument.”

Här blandar Heberlein ihop begreppen igen. Plötsligt blir attackerna hon får ta emot pga sitt beteende i media attacker mot ”kvinnor”. Att kritisera en specifik kvinna blir i Heberleins värld ett tecken på ett kvinnohat. Vad vissa mediakvinnor som hon själv vill blir i hennes värld vad ”gruppen kvinnor” vill.

Har Heberlein missat hur mycket tid som många kvinnor lägger ner på att uppmärksammas pga sex appeal?

Den intellektuella invändningen mot hennes argument lyder så här: Om dessa kvinnor vill beundras för sin intellektuella förmåga varför lägger de så mycket tid på helt andra saker som hon hävdar de inte vill bli uppmärksammade för? Det är i grunden playerargumentet

– Om kvinnor inte gillade players så kunde inte players vara players heller.

Här finns nämligen den möjliga relationen mellan rasism och kvinnohat, maklösheten: ”För varje kvinna som tar plats i ett parlament, på en direktörsstol, eller ’hånar’ män på något annat sätt med sin makt, produceras det tusen porrfilmer där kvinnor ’sätts på plats’ igen, är maktlösa, underdåniga och för det mesta förnedrade”, säger den egocentriske konstnären Joseph Novak i Steinar Bragis hyllade ”Kvinnor”. 

Vilket är ungefär lika relevant som vad Sauron säger i Sagan om Ringen. Steinar Bragi skriver poesi och skönlitteratur, han är ingen forskare, Novaks åsikter på ämnen som porr och kvinnor är bara viktiga i medias egocentriska klubb för inbördes beundran där bevisbörda tycks vara ett fult ord.

Beträffande de åsikter om pornografi som Steinar Bragi sprider så är skönlitteratur inte facklitteratur.

Forskartrion Alan McKee, Kath Albury and Catharine Lumby däremot har fakta i mängder på ämnet.  I tre år arbetade de med projektet ”Understanding Pornography in Australia” Det är talande för tidens anda att wikipedia beskriver det kontroversiellt de baserade sina påståenden på bevisning. 

”This research proved controversial for taking an evidence-led approach to understanding sexually explicit media. For example, rather than beginning from the assumption that the primary effects of exposure to pornography must be negative, the project surveyed…”

Hur vet då journalister och författare som Bragi och Heberlein någonting alls om effekterna av pornografi? Enkelt, de går till feministorganisationer och låter dem agera ”experter” Feminister får fritt fram att göra argumentationsfel typ ”everyone knows” som ex. uttalandet från ”the Women’s Electoral Lobby”

”Everyone knows a lot of women participate in the production of porn through coercive means or to feed a drug habit, and to me that’s what makes pornography obscene,”

Medias inställning: Att basera sina påståenden på bevis är kontroversiellt, att låta feminister hitta på saker är det inte.

Sedan har vi det här hyckleriet där media först säger det är fel att bunta ihop alla invandrare. När mediafolk däremot pratar om det manliga könet är åsikten man inte skall bunta ihop människor puts väck och de släpper förbi i stort sett vad som helst: Ann Heberlein citerar glatt misandri från Bragi.

Alla män måste erkänna att de föraktar kvinnor”, sade den isländske författaren Steinar Bragi i ett samtal på Mariehamns litteraturdagar i våras och menade att detta, erkännandet, är den enda vägen mot förändring, ett jämställt och mindre misogynt samhälle.

Vad hade hänt om Steinar Bragi istället hade sagt alla invandrarmän måste erkänna de föraktar kvinnor? Vilken sida hade det uttalandet hamnat på i Heberleins värld? Att lyssna på mediafolk som först skall attackera rasism och sedan i nästa andetag attackera män är enbart löjligt.

Steinar Bragi beter sig som Kapten Klänning och mitt svar är: Föraktar han kvinnor är det hans sak, hans problem.

För övrigt är faktum att hade vi levt i ett misogynt samhälle så hade inte Bragi blivit hyllad för den sortens uttalanden och de hade inte spridits i media. Att dessa åsikter sprids i media visar att vi lever i ett fullkomligt gynocentriskt samhälle där kvinnan som ide har blivit en besatthet.

Observera att jag säger kvinnan som IDÉ. Jag pratar inte om riktiga kvinnor för faktum är att riktiga kvinnor klarar inte av att empiriskt motsvara varken Heberleins eller Bragis idéer. Därav anledningen det blir kontroversiellt att basera påståenden på vetenskaplig bevisning. Den stödjer inte fantasierna.

Ann Heberlein vill beundras för intellektuell förmåga säger hon,  jaså? Varför latar hon sig då med citat från Bragi?

Vilken intellektuell förmåga krävs för att lyssna på ett helt obevisat, ovetenskapligt påstående från en ickeforskare och sedan reproducera det i Sveriges största dagstidning? Tror Heberlein på allvar att hon förtjänar beundran för att hon behadlar Bragi som om hon vore en nyförälskad 13-åring?

”Det skulle vara en lättnad att någon gång bli kallad idiot i stället för fitta/hora/luder. Att slippa reduceras till en kropp, ett kön. Att faktiskt, någon gång, bli bemött som en tänkande varelse.”

Låt mig summera Heberleins logik. Först så ignorerar hon på alla sätt hur män vill bli behandlade. Sedan tycker hon att män skall ge respons på det sätt som hon vill de skall behandla ”kvinnor”. Alltså först är hon själv ett respektlöst svin, sedan har hon synpunkter på hur respektfullt hon bemöts.

Idioti är bara förnamnet!

Musik och Signaler: Om män är på detta vis Blir männen på något sätt bättre av att läsa Ann Heberleins och Maria Svelands texter?

Medborgarperspektiv skriver om Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

”Manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det destruktiva samhällsklimatet.”


Maria Sveland kallar mansfrågor högerextremism – Pelle Billing undrar vilken del av hans arbete hon menar

februari 15, 2012
119 kommentarer

Så är det dags för ytterligare diskussion om Maria Svelands politiska depression.

Här hittar ni först och främst de tidigare inläggen om Svelands DN-artikel från förra veckan. Höger-extremister bakom varje buske (Del 1, Sveland) och Sveland delar det politiska landskapet (Del 2, Pär Ström). Idag får vi Del 3 då Pelle Billings svar finns på DN-kultur.

”Exakt vad som stör henne med mina tankar om jämställdhet framkommer inte, så låt oss undersöka det närmare.”

Själv har jag en väldigt bra bild av vad som stör Maria Sveland och hennes PD-fanclub men det är ju inte alla som har det, dessutom är det nyttigt att kontrollera hur bra den bild jag har stämmer med verkligheten. Sålunda skriver jag detta inlägg även åt mig själv. Pelle Billing bloggar här om ämnet.

”En av grundbultarna i mitt jämställdhetsarbete är att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och skyldigheter i alla lägen. Vi ska vara lika inför lagen helt enkelt.”

Javisst! Och ifall det är en nyhet för någon så är detta något som Maria Sveland & Co (de politiskt deprimerade) inte vill. Det är inte en åsikt, det är fakta som jag kan redovisa om det behövs.

”En annan viktig princip är att diskriminering aldrig ska accepteras. Oberoende av kön, sexualitet, etnicitet, religion, etcetera så ska vi inte missgynnas på arbetsmarknaden eller i samhället som helhet.”

Om vi är lika inför lagen så kan givetvis diskriminering aldrig accepteras. Detta gäller alla individer.

Som jag dock påpekat vill Maria Sveland & Co inte alls att vi skall vara lika för lagen.

”Kan det vara någon av dessa principer som Sveland ogillar?Troligtvis inte, då de åtnjuter ett brett stöd i dagens Sverige.”

Här behagar Pelle Billing vara optimist. Det finns ett massivt motstånd mot principen likhet inför lagen hos stora delar av Sveriges s.k. talande eliter. Poängen är att det hos dessa elitmänniskor anses onödigt att informera övriga befolkningen om denna sak. De anses nämligen inte veta sitt eget bästa.

Lösningen eliterna ser är att lobba för en omskrivning av Sveriges grundlagar så att definitioner istället kan läggas utanför Sverige framför allt på FN som redan betraktar jämställdhet enligt den definition som bara eliterna kommit överrens om men som befolkningen hade noll talan över.

”Inte heller tror jag att Sveland störs av att jag låtit flera kloka feminister gästblogga hos mig, för att möjliggöra ett brett samtal om jämställdhet.”

Gissningsvis så anses inte heller gästbloggarna veta sitt eget bästa. Strukturer…

”Den första av mina idéer som kan vara kontroversiell i Svelands värld är att jag står upp för varje individs rätt att få leva som han eller hon vill, inom lagens råmärken.”

Som jag förklarade tidigare är PK-avsikten att skriva om grundlagarna så Pelle Billings ideer om att leva som han/hon vill inom lagens råmärken är knappast en av de för Sveland mer problematiska åsikterna. Det är snarare Pelle Billings ideer om hur lagen skall tolkas hon har problem med.

”I dagens politiska feminism är det däremot kontroversiellt att något annat än 50/50-fördelning av könen ska accepteras vare sig i hemmet eller på arbetsplatsen. Således skam- och skuldbeläggs vanliga människor för hur de väljer att inordna sin vardag.”

Faktum är att i dagens samhällsklimat är påståendet att vanliga människor väljer att inordna sin vardag, i sig ett kontroversiellt påstående. Att däremot helt utan bevis hävda saker väljs av samhället, av kulturen, av strukturer, av patriarkatet, av reklambranschen sådana påståenden är helt okontroversiella.

Hävda att det inte är folks eget fel och de står på kö för att hylla dig som progressiv tänkare. 

I tidigare inlägg om Jean Kilbournes föreläsning påpekade jag att dessa obevisade påståenden kommer från den så kallade ”Standardiserade Socialvetenskapen” (SSSM) och förklarade vilka grupper som har intresse i att folk fortsätter att upprepa dess obevisade bluffpåståenden samt varför.

”Den andra av mina idéer som möjligen kan störa Sveland är att jag vill se en breddning av svensk jämställdhetspolitik.”

Även detta är i förlängningen bara en effekt av att Sveland och hennes fanclub inte vill ha likhet inför lagen. Givetvis vill de inte bredda svensk jämställdhetspolitik att omfatta män då all deras makt i frågan bygger på att männen är fienden och jämställdhetspolitik är att skydda kvinnorna från männen.

Kort sagt så bygger hela deras ide om vad jämställdhet är för någonting på onda män och goda fina staten som stoppar dem.

I detta sammanhang är det högintressant med Trollans bägge inlägg: Vad är det för samhälle vi har? (om hur polisen dvs staten agerat i samband med Hockeymatcher) och Tankar kring polisens arbete som beskriver polisens sätt att bedöma om ett mål skall läggas ner eller inte.

”Jag funderar för mig själv vad som är bäst, att tro på patriarkiska strukturer i samhället – eller att tro att polisen är lata och inkompetenta?” Trollan svarar Ester Pharasyn

Åter till Pelle Billings DN-artikel.

”Jag stödjer till fullo att vi i dag arbetar med viktiga kvinnofrågor, vare sig det handlar om våld i nära relationer, snedvridna utseendeideal eller kvinnors hälsa.”

Frågan är inte om vi arbetar med kvinnofrågor, eller om vi arbetar med mansfrågor, eller om vi arbetar med våld i nära relationer, eller utseendeideal, eller kvinnors hälsa. Frågan är vilka resultat som sätts upp för arbetet och vilka metoder som används för att uppnå de resultaten.

Stora delar av vad som idag exempelvis används när man ”arbetar” med våld i nära relationer är ärligt rena tramset!

Det är samma gamla socialvetenskapliga standardmodell där man vill åka och informera och ändra folks attityder. Dvs man vill bara använda våldsdåd som ursäkt för att banna folks värdegrund. Någonting som aldrig bevisats ha ett enda dugg med saken att göra!

Sålunda när Pelle Billing vill lyfta på locket även för mansfrågor….

”Samtidigt ser jag att vi glömt bort mansfrågorna, och där kan behöva lyfta på locket och undersöka vad som finns.”

…så är problemet inte att det är män han vill hjälpa. Faktum är att många av de personer som idag arbetar feministiskt med kvinnofrågor inte gör ett dugg för kvinnor! Inte ett dugg! Deras jobb är snarare att utnyttja kvinnor som ursäkt för att sprida den socialvetenskapliga standardteorin.

Som jag påpekat i tidigare inlägg om Male Studies. Det finns ett fält för Gender studies.

Men det finns inga female studies! Detta mer än något annat ser jag som orsaken till motståndet mot skapandet av male studies. Det handlar inte om att man skall fokusera på män. Det handlar om att man inte kommer att vara bundna av de ideologiska (politiska) SSSM-tramsteorierna.

Om det skapas ett framgångsrikt ”Male Studies” och de sedan bygger en vetenskapligt studerar det manliga könet utifrån objektiva kriterier. Hur lång tid dröjer det innan även kvinnor vill ha ett fält som studerar kvinnors villkor vetenskapligt istället för att följa bluffteorier från SSSM?

”Själv känner jag mig trygg i att dessa idéer, som jag kallar Jämställdhet 2.0, är jämställdhetens framtid. Människor vill ha stöd från samhället, men inte dekret om hur de ska inordna sin vardag.”

Visst är det som Pelle Billing säger. Problemet är ju bristen på mångfald.

Människor som bara får ett och samma stöd från samtliga politiska partier, från nästan alla massmedier och från praktiskt taget alla akademiker hur skall de kunna välja vilket stöd som funkar bäst för dem när bara en sorts stöd erbjuds.

Vi är en mer och mer individualiserad kultur med en politikerklass som har lösningar anpassade för ett kollektivt landskap som helt enkelt inte existerar annat än i deras egna fantasier. Ljuset i tunneln är internet, ingen som besöker internet kan undgå att inse hur individuella vi skulle vara om vi fick vara det!

Detta är inte slutet på serien, vi har inte kommenterat Svelands ideologiska guru Magnus Linton ännu.

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker att skriva om.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum-artiklar.


Maria Svelands anklagelser om högerextremism delar Sveriges politiska landskap – PK har tydligen en gräns

februari 10, 2012
14 kommentarer

Oj vilken febril aktivitet Maria Svelands artikel om högerextremismen skapade.

Somliga dagar verkar det som om hela Sverige läser och diskuterar samma sak. Igår var en sådan dag. Inlägget om hur Sveland hittar högerextremism bakom varje buske skapade över 100% ökning av besökarantalet.

Svelands DN-artikel om politisk depression har länkats av 78 bloggar varav de flesta varit kritiska till hennes reductio ad breivikum argumentation, vilken hävdade kopplingar mellan väldigt olika parter.

En av de parter som kritiserades var Pär Ström, hans replik  publicerades idag.

Han har dock inte lyxen att sitta och fantisera ihop strukturer som sammanbinder allt från Arbetarrörelsen till AFA-stenkastare. Istället handlar hans replik på DN-kultur om Sveland som representant för feminismen.

”De är rädda nu – feministerna har inte kunnat hantera sin egen framgång”

Fast ärligt talat så är det många, även bland de som kallar sig feminister, som tagit avstånd från Maria Svelands metod att ta alla som inte tycker lika, bunta ihop dem och koppla dem än till Breivik och än till nazismen.

Igår gick författaren Maria Sveland till angrepp mot mig i en helsidesartikel här i DN:s kulturbilaga. Hon kallar mig och bloggaren Pelle Billing för ”extremister”.

Det är diskutabelt om ”hatare” (termen Magnus Lintons bok använder) hade varit bättre.

Pär Ström bemöter sedan Svelands raljerande kring teorin att vi har en statsfeminism. Här gör han inga som helst ursäkter utan verifierar påståendet och svarar med en faktagrundad motfråga som debatteras på Genusnytt.

Maria Sveland gör sig också rolig över att jag konstaterar att vi har en statsfeminism i Sverige. Det har vi ju. Hur kommer det sig annars att lagstiftningen på ett tiotal punkter diskriminerar män? 

Här kommer vi till den paradox som påpekats av både Warren Farrell och Katherine Young. Det gör ingen skillnad i praktiken om man skyller det på gamla tiders könsroll (chivalry) eller modern feminism. Bägge har samma ändhållplats – Misandry

Man skall dock inte glömma att den okritiska hyllningskören av allt PK denna gång uteblivit.

Det finns fortfarande många tokiga personer som tror vartenda ord Sveland säger men rent allmänt så är det denna gång som om vi äntligen fick svaret på om det finns en gräns för när den politiska korrektheten går för långt.

Den visade sig visserligen vara vid sammankoppling av nazister, liberaler OCH Breivik i en och samma stolliga konspirationsteori signerad Magnus Linton, men låt oss ändå glädjas över att det överhuvudtaget fanns en gräns.

En av de mest positiva sakerna med Svelands artikel är att den slog sönder tillhörighetskortet.

Den var helt enkelt så extrem att det blev omöjligt för delar av medievänstern att okritiskt hålla med om den bara för att den var skriven av ett husnamn. Sålunda blev Bengt Olssons DN-artikel om kulturvänstern högaktuell.

”Jag såg den kreddiga listan på namn som stod bakom Kultur-slussen, och jag kände suget från namnen, det var som att doppa benet i en stor och strid flod, det var en snudd på oemotståndlig frestelse att bara kliva ner och flyta med”

När det dock gäller Maria Svelands ihopbuntning av precis alla hon inte gillar som ”högerextremister” har det visat sig vara färre som bara flyter med. Även flera som ville hålla med hittade i regel ett namn för mycket på Svelands lista.

Jag menar ett inlägg som kombinerar Pär Ström, Breivik, Timbro, Pelle Billing och Birro? Nu får det väl ändå vara nog med galenskaperna? Sveland får ju till och med kartläggningen i Feministiskt Perspektiv att verka välgjord.

Kritik av politisk korrekthet

Pinglan kommenterar bitterheten och svaret. Här ställs viktiga frågor om vem som egentligen är mest sannolik att vara antisemit eller emot kvinnor.

Musiksignaler konstaterar ”Nyss vart jag visst fascist” och spekulerar över Maria Svelands könskrig som evolutionär konsekvens högst upp på Maslows trappa när allt annat redan är kirrat.

Försvar av politisk korrekthet

Maria Sveland bloggar om boten mot PD: Enligt henne att prenumerera på Feministiskt Perspektiv och köpa Magnus Lintons bok. Linton är som sagt rena gurun för Sveland på området.

Hit och tillbaka igen tycker Svelands skriver fantastiskt intressant om hur gränserna för vad man får göra i samhället förskjuts och ”hat” plötsligt börjar tillåtas. Sedvanligt babbel om att ifrågsätta strukturer och krav på hårdare moderering utlovas.

Personer som inte väljer någon av sidorna

One-way communication tycker bättre om vissa personer Sveland kritiserar än om andra men anser det framför allt odemokratiskt att idiotförklara väljarna.

Radhusrationalist betackar sig för både Pär Ströms och Maria Svelands sidor.

Uppdatering följer (planerar att länka till och citera fler bloggar under dagen)

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker att skriva om.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum-artiklar.


Maria Sveland ser högerextremister bakom varje buske – En man krävdes för att visa henne hur allt hänger ihop

februari 9, 2012
26 kommentarer

Dagens inlägg handlar om den ofrivilligt komiska historia som Maria Svelands senaste alster blivit.

Maria Sveland skriver på DN-kultur den mest förvirrade samling nonsens vi sett sedan Breiviks stolliga manifest. Maria Sveland är det ultimata exemplet på att strukturella resonemang bör bannlysas från intellektuella diskussioner eftersom människor med den retoriken verkar förr eller senare tro allting hänger ihop.

”Hur märker man att kartan håller på att ritas om? Man läser något här, ser något där, små tecken som vart och ett för sig inte behöver betyda något väsentligt men som tillsammans bildar ett större sammanhang.”

Men om man är en vänsterradikal feministisk kvinna letar man uppenbarligen en ännu mer vänsterradikal feministisk man att underställa sig. Maria Sveland hittar sin läromästare och köper därefter glatt och okritiskt den sistnämnda teorier -inte det minsta konservativa könsroller där inte.

”Min punkt, där den där skavande magkänslan plötsligt blir formulerad, är när jag läser Lintons bok. Där och då om kvällarna faller bitarna på plats och helheten gör mig sömnlös och sömnlös och sömnlös.”

Feminister brukar klaga på andra kvinnor som har denna sorts relationer men själv letar hon alltså en man att se upp till.

Denne man visar sig vara Magnus Linton med tillhörande stollig Utoyateori. Maria Sveland bygger vidare på Lintons trams och lyckas inbilla sig Breivik skulle döda Gro Harlem Brundtland – inte för hennes höga politiska position – utan pga hans åsikter om kvinnor. Det är bara början på vansinnigheterna..

”Det är först när jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på UtØya som jag förstår hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Axess, bloggar och nätdebattörer.”

Axessbloggen kommenterar hur liberaler blev högerextremister. Ett epitet som för övrigt – på Svelands politiska karta – verkar gälla alla som står till höger om Lenin. Och om inte det vore roligt nog så försöker hon även  koppla ihop Breivik med jämställdistiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing.

Det finns ingen hejd på Sveland när hon går igång. Det enda konsekventa är hennes beundran av Magnus Linton.

”Linton skriver om faran med att betrakta Breiviks tankar om förrädarna som en enslings verk. Många delar Breiviks föreställning om att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten.”

Och om Linton skriver det måste det ju vara sant? Nevermind norska polisen inte funnits minsta spår av organisation bakom Breivik. Hennes påpekan är dessutom urdum! Att många delar bilden i Breiviks texter är en självklarhet då han kopierade texterna från just väldigt många författtare. Bland annat Mark Steyn:

”It quotes me, as well as several friends of NR — Theodore Dalrymple, Daniel Pipes, Roger Scruton, Melanie Phillips, Daniel Hannan (plus various pieces from NR by Rod Dreher and others) — and many other people, including Churchill, Gandhi, Orwell, Jefferson, John Locke, Edmund Burke, Bernard Shaw, Mark Twain, not to mention the U.S. Declaration of Independence.*”

Breivik var knäpp nog att tro han blev auktoritet på området PK genom att först kopiera många andras texter och sedan begå massmord. Är Sveland så vrickad hon tror Breivik hade rätt? Beträffande mängden författare och tänkare som Breivik snodde texter från så avslutar Mark Steyn sin argumentation så här:

”Those new “hate speech” codes the Left is already clamoring for might find it easier just to list the authors Europeans will still be allowed to read.”

Det är dock inte bara texterna Breivik snodde som är högerextremism i Svelands värld, alla som skrivit om PK går samma väg.

Breivik var dock galen nog att tro han styrde en stor högerkonspiration. Det är den galna iden som Magnus Linton och Maria Sveland sprider vidare.

”Det Breivik kallar ’kulturmarxism’ heter i den mer etablerade världen ’politisk korrekthet’, men grundtanken är densamma; vissa sanningar får inte sägas och det sprängstoff som aldrig kommer till ytan handlar alltid – för både extremister och högeretablissemang – om feminism och mångfald, den politiska korrekthetens två kärnor.”

Det är dock inte Breivik som kallar det kulturmarxism. Han är ingen auktoritet på politisk korrekthet utan kopierade bara texter från andra personer som är det.  Det är nog också orsaken Maria Sveland tror den politiska korrektheten handlar om två kärnor.

Som beskrivs i inlägget om 60 tals-mytologin består den politiska korrektheten snarare av sju kärnor som alla bygger på teorin att centrismen är en folksjukdom som politikerklassen skall bota med kollektiv psykoterapi.

”1.) Eurocentrism (race)

2.) Judeo-Christian centrism (religion)

3.) Phallocentrism (gender)

4.) Heterosexual-centrism (sexual orientation)

5.) High class centrism (class)

6.) High culture centrism (civilization)

7.) Anthropocentrism (environmentalism)

Det här är vad Maria Sveland menar när hon säger gränserna förskjutits. De har flyttats bort från vänster och närmare mitten.

Enligt 60-talets vänsterradikala världsbild är alla som inte bygger livet kring kampen mot ”centristiskt förtryck” att betrakta som extremister och på gränsen till nazister.

”eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är”

Alla ”goda” skall tycka lika punkt! Att kalla denna totalitära konsenskultur (Del 1) verklighetsfrämmande vore en  grov underdrift. Det är inte det minsta förvånande Maria Sveland attackerar Bengt Olssons kritik av konsensustänket inom kulturvänstern.

Den röda tråden med hela Maria Svelands text är att det fanns en tid då alla tyckte precis likadant eller iaf hade vett att hålla tyst om de hade (enligt kultureliten i media) impopulära åsikter.

”Det fanns en tid när de flesta var överens om att det inte var okej att använda ordet ”neger” eftersom det är ett ord som både har en rutten historisk kontext och är ett ord som många känner sig kränkta av. ”

Correns Chefsredaktör Marika Formgren konstaterar samma sak, åsiktspluralism är Svelands riktiga problem.

Marika Formgren räknar upp alla de saker som utgör kärnan av Maria Svelands politiska depression och kommenterar:

”Kort sagt är Maria Sveland upprörd över att människor med andra åsikter än hennes, får möjlighet att framföra dessa åsikter i offentligheten.”

Här vill jag påpeka att det lite är missvisande att säga Sveland är upprörd över att människor med andra åsikter än hennes får framföra sina tankar. Sveland får ofta själv sina åsikter från andra personer.

Maria Sveland är inte en människa med egna tankar. Hon är mer den sorts vänstermänniska som Bengt Olssons DN-artikel kommenterade.

”Jag vet ingenting om de olika Slussenförslagen, men jag litar mer på Lars Norén än på någon fet moderat.”

Det här är något jag på senare tid börjat se allt mer av från radikala vänstern – kanske särskilt hos dess kvinnor. På toppen är det väldigt ofta karismatiska personligheter. Vad än dessa tycker kommer man okritiskt att hålla med om. Det handlar inte om att använda sin egen hjärna, det handlar om att känna ”fint folk”.

Vi ser allt tydligare en återgång till gamla tiders uppdelning där fina familjer inte umgås med och helst inte ens pratar med pöbeln.

När SCUM skulle debatteras kunde man se Twittertexter där feminister uppmanade varandra att inte se på TV eftersom Pär Ström skulle debattera.  Vi känner igen det beteendet också. Från tiden när rasister hade svårt att ta svarta i hand av rädsla för att det skulle ”smitta”

Sveland går dock snäppet längre. För henne är problemet inte risken att stöta ihop med pöbeln och smittas av högersjuka. För henne är problemet att de överhuvudtaget tillåts yttra sig. Sålunda är det bara en tidsfråga innan hon följer sina nu fyra ”medsystrar” och ger internet skulden för sina problem.

Svelands inlägg har kommenterats föredömligt (och kritiserats) såväl av Certatio som av Hannah Lemoine.

”Givetvis ser jag ett problem i det faktum att främlingsfientliga partier får folkets stöd i våra grannländer och i våra egna. Men jag vägrar tro att det är för att folk generellt är dumma i huvudet.”

Detta är inte första gången Aktivarum har texter om Maria Sveland. Ett tidigare inlägg Hanne Kjöller vs Maria Sveland handlade om den sistnämndas dubbelmoral. Sveland försvarades då av Katarina Wennstam 

Newsmill Statsvetaren Ivar Arpi kritiserar Maria Sveland och försvarar åsiktspluralismen

Pater Semper Est om Maria Svelands manshat och ogenerade angrepp på yttrandefriheten.

Vinden viskar mitt namn näthat är allt som inte är radikalfeminism´

Medborgarperspektiv anser det är feministiskt hat som gör män politiskt deprimerade. fortsättning följer

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum.


Hanne Kjöller vs Katarina Wennstam – Offerfeministers personangrepp

januari 19, 2011
8 kommentarer

När Hanne Kjöller kritiserade Maria Sveland i DN så var det från Katarina Wennstam repliken kom.

I den första delen kommenterade jag Hanne Kjöllers kritik av Maria Svelands dubbelmoral. Här skall jag diskutera responsen som Kjöller fick av Katarina Wennstam som (mer…)


Hanne Kjöller vs Maria Sveland – Om feministers rätt till dubbelmoral

januari 18, 2011
20 kommentarer

För dem som följt denna blogg är det ingen nyhet att feminismen i Sverige ofta står för att äta kakan och ha den kvar.

Däremot är det en nyhet för oss att mediefeministiska kvinnor själva är oense om det riktiga i detta hycklarbeteende. Maria Sveland är ett typiskt exempel på feminister som (mer…)


« Föregående sida

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: