Aktivarum

Hur medias BIAS påverkar bla rapporteringen av kvinnors dataspelande

juli 17, 2011
16 kommentarer

Journalistskolor brukar hävda ”hund som biter man” är mindre nyhetsvärde än ”man som biter hund” 

Ordspråket tillskrivs flera personer. Bland annat den brittiske tidningsmagnaten Alfred Harmsworth och den amerikanske New York Sun redaktören John B. Bogart. Dess andemening framgår i följande citat.

 ”When a dog bites a man, that is not news, because it happens so often. But if a man bites a dog, that is news.”

Med andra ord så är det ett annat sätt att säga det oväntade har högre nyhetsvärde än det väntade. Men därmed kollapsar också stora delar av de resonemang som ursäktats med frasen.

Det är nämligen högst väntat kvinnor står för ökningen på en redan mättad mansdominerad marknad.

Män pyttsar redan in det mesta av 400 miljarder kronor som försörjer spelbranschen. Att kvinnor står för det mesta av resterande ca 70 miljarder kronor är betydligt mer väntat än att en mättad marknad ökar.

Låt oss se de absurda konsekvenserna med ombytta roller. Företag A omsätter 500 miljoner kronor på kvinnoprodukter år 2000. Företag A säljer lika bra 2010 men säljer även manliga produkter för 10 miljoner kronor.

Kvinnor betalar 500 miljoner kronor för smink blir ingen nyhet, män betalar 10 miljoner kronor för smink däremot…

Vad detta visar är att media idag inte alls rapporterar utifrån vad som är oväntat och händer sällan. Dagens media rapporterar däremot ofta förekommande högst väntade förutsägbara händelser om och om igen.

Som de flesta bra böcker om vetenskapsteori förklarar så är upprepande av något vi redan vet inte en nyhetsmässig rapportering utan en ideologisk. Media har helt enkelt en inbyggd politisk bias idag.

Om denna bias berättar Bernard Goldberg i sina böcker. Goldberg har tidigare arbetat på CBS.

Två böcker av särskilt intresse är ”Bias: A CBS Insider Exposes How the Media Distort the News” och ”A Slobbering Love Affair: The True (And Pathetic) Story of the Torrid Romance Between Barack Obama and the Mainstream Media”

Och nej den sistnämnda boken är inte kritik av Barack Obama, den handlar om hur professionella journalister betedde sig när de rapporterade om Obama och diskuterar vad det beror på..

Goldberg konstaterar att samma media som hävdar sig bekämpa diskriminering är helt blinda för politisk diskriminering.

Samma personer som hävdar att man inte av slumpen kan anställa 90% vita män har inget problem med att man av slumpen kan anställa enbart personer tillhörande samma ideologi med samma åsikter om det mesta.

Det är inte bara i USA man har konstaterat reportrar i högre grad än befolkningen har en viss åsikt. Även svenska studier konstaterar befolkningen inte alls representeras politiskt i journalistkåren.

Jesper Strömbäck presenterar på Second Opinion fakta som odiskutabelt tyder på politisk bias. 

”Enligt en mer aktuell journalistundersökning som jag genomförde tillsammans med Lars Nord och Adam Shehata under oktober-december 2009 fördelade sig journalisternas partisympatier – och allmänhetens, enligt Synovate – enligt följande:”

Partisympatier hos den svenska allmänheten och svenska journalister (%)
               Allmänheten Svenska journalister
(V)           4,8            13,5
(S)           34,6           22,5
(Mp)         7,8             27,3
(C)           5,0             6,4
(Fp)          7,8            12,0
(Kd)         4,7            1,3
(M)         29,0            9,7
(Sd)        3,9              0,2
Övriga      2,4            7,1

Kom ihåg att vi pratar om samma journalister som själva gärna pratar om diskriminering så fort det finns exempelvis färre kvinnor på en arbetsplats än det demografiskt finns i befolkningen.

I den mån detta demografiska resonemang stämmer så skulle det med samma logik vara bevisat att medier och journalist-utbildningar systematiskt diskriminerar personer med vissa politiska åsikter.

Inte nog med det, äldre studier visar dessutom ett tydligt flockbeteende.

Studien ”Journalist 2000” visar hur en majoritet av journalisterna har sina sympatier i vänsterpartiet. Idag när medias guldkalv är att skriva om Global Warming så har en förutsägbar förflyttning skett till miljöpartiet.

1999 så stöttade 10% av de svenska journalisterna miljöpartiet. 2009 så var det hela 27% av journalistkåren som gjorde det. Samtidigt gick vänsterpartiet ner från 31% till – hör och häpna – 13,5%

Man misstänker nästan de allihop fick ett PM som sade ”för radikaler är det nu global warming som gäller”

Hur förklarar då Goldberg denna snedfördelning? Är det en konspiration? Ingalunda, vad det handlar om är att mediafolk inte betraktar sina åsikter på det politiska spektrum där resten av befolkningen befinner sig.

”They see themselves as mainstream, reasonable, civilised, sensible, that´s the heart of media bias.” 8:10 i filmklippet

En vänsterpartist betraktar normalt sig själv som vänsterradikal. En vänsterjournalist i MSM *däremot verkar betrakta sina vänsterradikala åsikter som den normala åsikten ”the middle of the road”

En person med den – för befolkningen – normala åsikten blir med samma ögon en högerextremist.

En person med en åsikt som står till höger om befolkningen blir med samma logik rena galningen. Här kan vi titta på hur Malin Krutmeijer i HD kultur beskrev skådespelare Ulf Brunnberg (Vanheden i Jönssonligan) som…

”brakpopulist av reaktionär modell”

”Den som till äventyrs tycker att detta andas galenskap, rekommenderas att meditera över att Ulf Brunnberg har suttit i kommunfullmäktige för det lokala Lidingöpartiet.”

Vad var det då för hemska brott som Brunnsberg gjorde sig skyldig till i Sommarprat?

Månne han ha kritiserat den heliga kassakon Global Warming? Ka-tching!

”Brunnberg hånar helt oargumenterat allt möjligt som retar honom. Klimathotet, det är bara en löjlig trend som en massa yrkesdemonstranter rider på.”

Var han möjligen emot statligt överförmynderi av befolkningen? Ka-tching igen!

”Och polisens fartkontroller sedan! Trakassera hederliga medborgare på det viset! Att det tillråga på allt har införts promillegräns på sjön är ett exempel i en lång rad på hur ”all glädje och frihet tas ifrån oss”

Och kan han möjligen – hemska tanke – ha föreslagit media har politiskt bias och att det vore bra med alternativ som inte förespråkar samma åsikt? Ka-tching! Ka-tching! Ka-tching!

”Vidare föreslår Brunnberg en ”Man Channel” i tv, så att männen kan få slippa feminismen som sköljer över dem”

Observera att Malin Krutmeijer inte bara kritiserar Ulf Brunnbergs åsikter.

Hon sprider även uppfattningen att man inte behöver argumentera för att ha den motsatta åsikten till Brunnbergs. Mediaåsikten är ju ”the middle of the road” remember? Här tyder precis allting på att Bernard Goldberg har rätt.

Problemet är inte att media har politiskt bias, det är klart det rent praktiskt inte ens går att se till journalisters åsikter demografiskt representerar befolkningen. Problemet är att media själva tror de befinner sig på mitten av vägen.

Det är bara att se Krutmeijers avslutande kommentarer så inser man hon hur vilsen hon är om sin egen position.

”Själv tänker jag att det här dög inte. Någon på Sveriges radio borde ha avkrävt Brunnberg ett ordentligt manus och försökt jobba (ännu?) mer med programmet.”

Här ser vi vänsterextrema åsikter. Allting skall enligt Krutmeijer vara på förhand tillrättalagt. Censur för att få bort galningar är bara bra (alla som står till höger om mitten) och de oinvigda skall tränas i vad som är tillåtet att säga.

Vad som är mest fascinerande är dock att hon är så övertygad om att detta är ”the sensible option” att hon inte på något sätt bryr sig om att argumentera för de saker hon förespråkar.

Detta medan hon kritiserade Brunnberg för just ”Ka-tching! att oargumenterat håna allt som retar honom.

Klirrandet ni hör i inlägget är ljudet från de glasrutor som Malin Krutmeijer krossar. Man kan bara undra vad som inträffar först. Hennes insikt att hon befinner sig i ett växthus eller dess kollaps pga stenkastningen ifråga.

Här är flera Expressen-länkar om Ulf Brunnbergs förslag.

Johan Wirfält, lysande Ulf

Läsarna är på Ulf Brunnbergs sida

Här är Ulfs tablå för manskanalen

*Mainstream Media

Så har DN presterat ytterligare ett försök att uppväga ogenus i världen. Denna gång gällande dataspelande.

Med den vinklade rubriken”Kvinnor lyfter spelbranschen” inleds en ännu mer vinklad artikel. Där konstateras att spelbranschen spås omsätta 471 miljarder kronor i år. Ett lyft med 17% jämfört med förra året.

Det är huvudsakligen den så kallade ”digitala spelmarknaden” som går framåt. Där ingår Casualspel som laddas till mobil, till dator och till facebook. Den uppskattas stå för 15% av spelbranschens omsättning.

Casualspelen har även visat sig attrahera kvinnor i högre grad än de vanliga spelen.

Fast vänta lite! Den onlinebaserade (kvinnodominerade) spelmarknaden stod alltså för 15% av omsättningen på en marknad som ökade totalt med 17%. Det innebär i runda tal att kvinnor betalar mer än 7,5% av spelmarknaden.

Det innebär dock även att manliga dataspelare betalar mindre än 92% av 471 miljarder kronor. Detta eftersom vi utgår från att en del av den kvinnodominerade marknaden består av män och vice versa.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: