Aktivarum

Truthandfiction har besvarat kritiken

april 15, 2010
1 kommentar

Då jag nu fick några av de argument angående Rudolfssons artikel jag tyckte skulle funnits i första svaret kan vi ju kommentera dem.

Detta är bloggen truthandfictions respons på det förra inlägget.

”Bloggaren Aktivarum anser att jag är usel, och det kan han väl gott få tycka, däremot måste jag motsätta mig resonemanget han för i sitt inlägg dedikerat till min uselhet. Jag avstod att kommentera debattartikeln därför att diskussionen jag ville ta var den om kommentarsfältets anarki, och jag ville fråga varför feministiska inlägg väcker en sådan vrede.

Jag vill påpeka det är en väsentlig skillnad mellan usla personer och usla resonemang. Vidare är det Mikael Rudolfssons resonemangs uselhet som dessa inlägg dedikeras till. Det är rätt logiskt försöken att försvara hans artikel inte når högre nivåer. Men för att svara på frågan.

Anledningen vissa feministiska inlägg (det hänger på vad man anser är och inte är feminism) väcker sådan vrede varierar. Rent allmänt verkar de inlägg som gör många människor förbannade utmärkas i hög grad av grupputlåtanden med rasistiska mekanismer.

Där får den stora gruppen får bära någon form av hundhuvud för vad några få individer gör/gjort. Alla former av falska anklagelser väcker helt enkelt ilska och frustration hos de oskyldiga personer som utsätts för dem.

Detta även om det inte är personerna som utsätts utan anklagelsen görs i kollektiv form mot gruppen de anses tillhöra. Detta oavsett om man kallar de anklagade för grupp, kollektiv, kultur, struktur eller roll i nån slags försök att dölja det handlar om människor av kött och blod.

Transgenus är en av de mer kända i mängden initiativ för att påvisa detta faktum. Där byter man plats så strukturella anklagelser mot mansrollen blir strukturella anklagelser mot invandrarrollen för att visa att strukturell form inte alls skuldbefriar ett resonemang.

”Det jag uppskattade med debattartikeln var att det var en man som skrev om sexuella övergrepp utifrån ett ödmjukt perspektiv, med utgångspunkten att en man aldrig kan förstå vad det innebär att vara kvinna i ett patriarkalt samhälle.

Ur ett viss perspektiv kan en man aldrig förstå vad det innebär att vara kvinna och en kvinna kan aldrig förstå vad det innebär att vara man.

Men då alla samhällen är och alltid varit patriarkala och kvinnor bevisligen gynnas av samhällen så blir det obegripligt att läskunniga kvinnor anammar sådan här samhällskritik. Som jag nämnt tidigare så får jag mest intrycket att postfilosofer är haremets alfahannar omringade av sina beundrarinnor vilka knappast ens begriper innebörden i den åsikt de härmar.

Hur skall man annars förklara sanningfiktions hänvisning till patriarkala samhällen? Som om det magiskt simsabalbim fanns någon annan sort att välja mellan om man inte vill bo ute i skogen? Vi ser samma fenomen som hos Foucault. Han stöttade revolutionen i Iran men inte tusan föredrog han att bo där. Dennes filosofi utmärks av att kritisera vad man väljer men undvika vad man hyllar. Se axessbloggen för mer om denna låtsasrelativism.

Som sagt, en man kanske inte helt ut kan förstå hur det är att vara kvinna och vice versa. Men sedan medeltidens slut har vetenskapen varit ganska enig om att de som systematiskt lär sig en massa om ett område i de flesta fall förstår mer om det området än de som inte gör det.

Man blir alltså inte nödvändigtvis expert på kvinnor bara genom att vara kvinna. En man som systematiskt lär sig saker om kvinnor kan mycket väl förstå mer om kvinnor än de flesta kvinnor själva förstår om kvinnor. På samma sätt kan en kvinna lära sig förstå män bättre än de flesta män. Kvinnor kan dock i högre grad använda sin kropp för att slippa behöva förstå män.

Det stora problemet med artikeln var dock att skribenten menade att alla män är potentiella våldtäktsmän, en åsikt som jag anser är såväl felaktig som kontraproduktiv för den feministiska rörelsen. Jag ville alltså inte diskutera specifika artiklar, utan snarare det klientel som dras till kommentarsfälten på till exempel Newsmill, Aftonbladet och Expressen. De debattinlägg jag hänvisade till valde jag därför att just dessa dragit till sig vad jag anser är anti-feministiska kommentarer.”

Jag är enig med truthandfiction i åsikten att det var felaktigt och kontraproduktivt av Rudolfsson att hävda alla män är potentiella våldtäktsmän. Beträffande klientelet är det logiskt att kommentarsfälten på internet drar till sig de personer som på olika sätt vägras möjlighet att uttrycka sin åsikt i andra former. Hur stor del av dem som är antifeministiska hänger dock som sagt på vilken innebörd man ger ordet feminism.

Om feminism skall betraktas som strukturalism, socialkonstruktionstisk ideologi och genus(könsrolls)teori som Carolina skriver en hel del om är ju de allra flesta människor i Sverige just antifeminister. Särskilt om bedömningen görs på basis av vad de väljer och inte bara vad de säger.

Redan 1983 kallade Lars Jalmert alla män som påstod sig vilja men inte gjorde nåt för ”i princip mannen”

Nyligen på Tvprogrammet Annas eviga så gjorde mansforskaren/idehistorikern Niclas Järvklo samma sak. Det har alltså gått 27 år utan att teorin utvecklats det minsta efter verklighetens förutsättningar. Fortfarande påstås många fler av svenska folket stödja genusfeministisk politik än det finns belägg för statistiskt genom aktiva handlingar och val.

”Feministdebatten tar jag gärna, när diskussionen och motståndet meriterar det. Inlägg på detta tema har jag gjort tidigare, och om man vill veta min åsikt och lära känna min världsåskådning så är det nog så enkelt. Jag skrev i mitt inlägg att feminsistiska inlägg och bloggar väcker vrede och frustration hos de män vars värld hotas av min frihet, en tes som också bekräftas av de ilskna personangrepp och krystade försök till översitteri jag möter hos min senaste kritiker.”

Som sagt, vissa feministiska inlägg och bloggar väcker vrede. De tenderar då att utmärka sig med ”guilt by assiciation” i strukturell form.

Det här påståendena att motivationen till vreden är olika former av rädsla och hot tenderar dock vara helt grundlösa. Så även i detta fallet. Taktiken ser dock likadan ut hela tiden vilket är lätt konstaterat. Så här kommenterar Solguru ett fall där Jalmert skall ge sin sedvanliga analys:

”Givetvis handlar det undantagslöst om män som ”känner” sig hotade – precis som Jalmert ”känner” att det är viktigt med jämställdhet. Att det i det här fallet väl rimligen är kvinnor (eller snarare den minimala feministiska minoriteten bland dem) som känner sig hotade av Herland, och möjligen thailändskor, tycks inte heller vara något mansforskare reflekterar över.”

Denna upprepning av samma saker (hot, rädsla bla bla) från herrar som Jalmert och Sörlin utan några som helst bevis på deras sanningenlighet börjar mest likna sagan om pojken som ropade varg för många gånger.

Uppdatering: I ett snabbt avslutande svar så konstaterar Truthandfiction att vissa (ideologiska) sund är för stora för att korsas av broar men berömmer mig även för att visat ovanligt stor klass. Kul att få beröm men skum känsla att berömmas för saker jag inte gjorde. Negativismen dominerar här alltså både kritiska och positiva omdömen.


Niclas Järvklo, mansforskare som kan ingenting om män

april 4, 2010
6 kommentarer

Redan när han medverkade i debatt på SVT så vad det tänkt vi skulle kommentera Niclas Järvklo. Det blev dock inte av då.

Men i och med SVT sändningen av Annas eviga med diskussionsämnet varför förtrycker män kvinnor så får vi en ny chans att bekanta oss med det senaste stjärnskottet i det enda forskningsområde där man inte behöver ha representativa kunskaper om vad man forskar på. Mansforskare verkar helt enkelt inte behöva kunna någonting om män.

Här tittar vi på vad han faktiskt visar för kunskaper. Han börjar med en självmotsägelse. Alla män har ansvar att få slut på tystnaden/alla män känner nån utsatt kvinna som pratar om det. Hur var det med den där tystnaden? Den fanns såklart inte längre utan var bara ett bekvämt sätt att få in foten. Iden han har verkar vara att vi skall utgå från en tystnad som inte längre existerar.

Att det är oftare man hör offer för våldtäkter prata än man hör förövare kan ha att göra med det faktum att endast det ena är ett brovt brott.

Sedan skall Järvklo kommentera partnervåld. Han börjar med att dela upp i vi (feministerna) och dem (som han felaktigt kallar maskulinistierna). Han påpekar maskulisterna ”i USA och England sådär..” säger även män utsätts för våld av kvinnor och hävdar utan några som helst belägg eller exempel att ”det får man undersöka, det har man gjort och det stämmer förstås inte alls”

Därefter säger han ”det stora problemet är kvinnoförtrycket, all forskning pekar mot det” och då därmed är han ju kardinalexempel på vad Carolina sagt tidigare om forskningsfältet ifråga.

”sanningen var redan bara där välförpackat av några enstaka som har makten att formulera feminismen, det var bara att hålla med och tycka så synd om kvinnan”

Därefter byter programledaren spår till följande fråga: Varför har ena könet i alla tider och alla kulturer valt att sätta sig på det andra?

”När det handlar om sexuella trakasserier är det ett aktivt val, när det handlar om löner är det inte så att jag tänker, nu skall män ha mer lön men det blir så, bland annat för att vi har ideer om män och kvinnor fortfarande att män är kompetenta, starka dugliga på ett annat sätt, det här lever kvar” (Ungefärligt citat)

Här ser vi en klassisk genusvetarfloskel. De behöver inte bry sig om sanning eller empiriska fakta. De kan, bara på basis av att de blir tillsagda, låtsas att all empiri är ett bevis på att folk har fel ideer och att de har rätt i sin åsikt att det är fördomar i sig som skapar fördomar om skillnader. Därmed kan de ignorera faktiska skillnader.

- Om de flesta som vinner är män är det vårt fel för att vi bara tror de flesta som vinner är män.

Järvklo fortsätter angående så kallade mansfrågor och svarar Ström på ämnet.

”De här sakerna som du tar upp, vissa känner jag inte igen, vissa finns ju, de flesta kvinnor skriver under på vi tar bort det”

Det är ju givande med en mansforskare som inte ens känner till vissa av frågorna men det där med att de flesta kvinnor skriver under är ju intressant. Pär Ströms poäng är vad som sker och då främst vad som görs av politiska och kulturella eliten. Järvklo invänder

”Nej så här är det, jag hävdar detta och froskningen, jämställdhet för kvinnan handlar mycket om män, tagits upp inom den statliga jämställdhetspolitiken, varför får man inte med männen?”

Svaret är enkel. Anledningen de inte får med männen är att innehållet är manskritiskt. Det är intressant att de menar det är publikens fel att publiken inte dyker upp. Warren Farrell gav ett annat svar. Han sade att anledningen männen inte lyssnade var att jag sade vad kvinnorna ville höra. Pär Ström påpekar även att om män säger fel saker kan det torpedera deras karriär.

Åter till Järvklo som skall diskutera teorier till drivkraften till mansförtryck av kvinnor. Sociala, biologiska, psykoanalysen som pratar om prägling etc.

”när vi ser på traditionella psykologiska förklaringen är att mamman är hemma med barnen och pappan är frånvarande då får män en svår idealiserad bild med pappan som inte finns, man bryter med mamman för att utvecklas som man och har man ingen man att jämföra med hämtar man från actionfilmer”

Här ser vi ett klassiskt exempel på damn if you do, damn if you dont. Män kan helt enkelt inte göra rätt för om de uppfostrar barnen så är de i regel auktoritära förtryckare men sticker de är de svikare och får ändå skulden för vad än barnet gör, fast denna gång är skulden delad med dessa superhemska actionfilmer som har sån enorm makt.

Om mannen sticker och mamman har all makt att uppfostra barnet som hon vill är negativa resultat alltså mannens fel. Gissningvis är positiva resultat mammans fel enligt samma teori. Kan ni se den röda tråden? Ändå menar såklart Järvklo att lösningen är pappor är mer med sina barn – poängen är att jämställdhetspolitikens innehåll har den rakt motsatta effekten.

”Det finns ingenting i vår biologi som är ett hinder mot jämställdhet” hävdar Järvklo.

Att kvinnor kan föda barn och män inte kan det är tvärtom ett gigantiskt stort problem för den form av ekonomisk jämställdhet de diskuterar.

Evolutionspsykologin visar enbart den skillnaden har en gigantisk effekt på vilken roll som hane/hona tar i livet. Där har han alltså fel per definition.

När vi tittar på hur barn blir till vem av mannen och kvinnan har minsta möjliga bidrag av investering. Hos människan är detta enkelt att se. En hannes minsta möjliga bidrag är att göra henne på smällen och sticka. Hennes minsta möjliga bidrag är graviditet i 9,5 månader.

The one who contributes more is the most picky/choosy in nature

Det spelar ingen roll om hanen eller honan är den som har högst minsta möjliga investering i barnen. Det är den som bidrar mest som är mest kräsen
Detta har i regel effekten att den andre blir större, mer färggrann och mer aggressiv. Det som avgör vilket kön som är vilket är vem som har högsta minimal investering i fortplantning.
David W. Martin Ph.D ”altruism and mating”

Varför förvånar det oss inte att en mansforskare inte känner till detta?

Kan det ha att göra med att det ger fel sorts åsikter? Det är svårt att hantera verkligheten. Lättare att hantera teorier. Bara att upprepa färdigt och förpackat. Detta berör inte bara jämställdhetsdebatten det berör förutsättningarna för all vetenskap.

”jag vet du skrivit på newsmill om den här polischefen, då säger du titta på en man som pratar som feminist, det är ju vulgärt att komma med den typen av anklagelser, det är inte seriöst”

Där ser vi klassisk antivetenskap. Att avfärda någonting med fakta och belägg är vetenskapligt. Att  skratta och avfärda det med att inte tycka det är seriöst har inget med vetenskap att göra alls.

”när du säger du har alla emot dig, jag är ledsen för du sätter dig i den situationen själv, vill man föra seriösa samtal så finns det, du vill skjuta jämställdhetsfrågorna i sank”

Här ser vi samma fenomen som ovan. Det är publikens fel att inte publiken kommer.

Att det skulle vara fel på innehållet har inte slagit Järvklo överhuvudtaget. Han fortsätter med kommentar om sexuella trakasserier.

”om en kvinna finns i rummet så vill man flörta, det kan vara trevligt men det kan gå över gränsen och den känslan struntar många män i”

Här får vi alla fördomar om vetenskapliga icke-kvaliteten bekräftade. Det är alltså enligt honom så att många män (hur många anges ej, representativt underlag skall inte forskare bry sig om uppenbarligen) struntar i känslor. Det är inte konkreta handlingar som de skall rätta sig efter, nej de skall vara helt känslofixerade. (Observera Borgström som säger ”en del män”) Den ena säger ”En del”, den andre säger ”många” total brist på vetenskap, total brist på konkreta fakta.

Resonemanget efteråt om hur män känner rätten att ha makt är så dumt frågan är om det behöver kommenteras.

Känslor kan vem som helst påstå andra har och motiveras av men är det vetenskap att anklaga nån för rädsla?

”Idag är det nog lättare att vara man än det någonsin varit, man kan prata om känslor, man kan gå i terapi, man kan ha bra relationer”

Javisst hörde ni rätt. Järvklo ser det som positivt att en man mår så dåligt han måste gå i terapi. Det var det andra han nämnde som exempel på hur bra män har det idag. Det säger ju en hel del om hur han helst ser män. Tydlig koppling finns till Jackson Katz och hur han helst ser fler män som är svaga och klena.

Avslutningsvis säger Järvklo angående vad svenska män själva tycker om jämställdhet.

”det finns fortfarande en i princip inställning”

Vet ni vem som myntade det begreppet eller när?  Det var mansforskaren/genusforskaren Lars Jalmert som myntade begreppet ”i princip-mannen” om män som säger de vill vara jämställda men som av olika orsaker inte handlar jämställt. Det var 1983 i idegruppen om mansrollen som skapades av jämställdhetsminister Anita Gradin.

Sålunda har genusforskare på 27 år kommit ingen vart i sina förklaringar. Det är fortfarande männens fel det är ojämställt och dåtidens Jalmert skiljer sig inte nämnvärt från nutidens Jalmert. Det handlar åter om att ge män skulden för att män inte vill ta del av mansforskarnas uppenbara misandri.

Tillägg: Lade just märke till pärlan till inlägg Varför flyger apor upp och ner? på bloggen Basses hörna. Rekommenderas varmt.

 


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 438 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 438 andra följare

%d bloggers like this: