Aktivarum

Noll trovärdighet hos ”hotade” feminister som My Vingren och Karin Pettersson

september 10, 2012
22 kommentarer

Så var det dags för feminister att än en gång använda sin totala mediedominans för offermålning.

Pelle Billing ställer idag frågan på sin blogg hur jämställdhetsdebattörer skall förhålla sig till hatiska angrepp. Detta med anledningen av artikeln från My Vingren och den uppföljande supporten från Karin Pettersson.

”Med jämna mellanrum skrivs det artiklar i media om ”hatet mot feminister”. Det handlar om att man som mediefeminist kan få mottaga hatiska och hotfulla mejl när man skrivit en feministisk artikel.”

Det stämmer att det skrivs artiklar i media men är det sant att det är som feminist man får mottaga  hotfulla mejl eller är det helt enkelt en lögn baserad på frånvaron av alternativa artiklar?

Det här är inget nytt ämne utan en uppföljare på trenden som påbörjades av Maria Sveland & Co.

Lite bakgrund: Initiativet till denna inbillningssjuka kommer från tidningen Feministiskt Perspektiv och deras ”Kartläggning” (20/1), Sedan var det SSU:s Ellinor Eriksson. (7/2)

”Mansslakt – Kvinnomakt” Så stod det på en banderoll som SSU hade på en tjejkurs tidigare i år.

Maria Sveland drog igång debatten om högerextremism (9/2), Anna Klara Bratt (Chefsredaktör för Feministiskt Perspejtiv) hakade på 22/2. Därefter kom Eberhards svar på Newsmill (25/2)

”Alla som uttalat sig offentligt får hatmail. Det är obehagligt och otrevligt. Människor som företräder långt mindre extremistiska uppfattningar än Bratt. Sveland och Gardell får dem. Billing och Ström får sannolikt inte färre än sina meningsmotståndare.”

Här med David Eberhards kommentar kunde man önska att fjant-debatten tog slut.

Men tvärtom blev det värre. Jämställdisternas Pubkväll (5/3) krashades. Sedan hoppade Ann Heberlein (20/3) på Svelands fanclub. Därefter blev det dags för Svelands återkomst (1/4)

Senast i raden att måla antifeminism med högextremism var Jenny Nordlander (som passade på att lägga till manlighet). Den här gången är det alltså My Vingren och Karin Pettersson.

Feministkritiker är Kvinnohatare, Rasister, Högerextremister bla bla bla….

När feminister använder det argumentet förverkar de alla sympatipoäng för de övergrepp de eventuellt har utsatts för. Noll trovärdighet! De begår samma gärning de anklagar andra för.

”Jag tror sällan att dödshoten jag tar emot är grundade i faktiska ambitioner att döda mig. Däremot är jag övertygad om att det är metoder att försöka tysta ner mig.”

Och vad är då Karin Petterssons försök att måla kvinnohat, islamofobi och en listan av annan ”högerextremism” på personer som kritiserar feminismen om inte ett försök att tysta ner dem?

Samtidgt som man klagar på motståndarsidans försök att tysta säger man inget om egna försöken.

Exempelvis Jonas Colting som gjorde narr av feminismen och därför blev sparkad från Borås tidning. Tomas Eriksson twittrade också han gärna sparkat Colting från tidningen Runners World.

Eller journalisten Ingrid Carlqvist som fick sparken från jobbet som chefsredaktör för Villaliv. Var var det feministiska engagemanget för yttrandefrihet vid den händelsen?

”Hatet mot feminismen är ett demokratiproblem, ett hot mot yttrandefriheten” Karin Pettersson, Aftonbladet.

Noll trovärdighet. Mediefeminister har inget emot att folk tystas. Bara det sker med mer ”kvinnliga” metoder som falska anklagelser (om högerextremism) och utfrysning av oliktänkande.

Det är utan tvekan ett problem att människor tystas i den offentliga debatten men…

Mediefeminister som målar högerextremism på antifeminister är knappast rätt personer att ta den debatten då det är lika mycket ett sätt att tysta folk som de hatiska kommentarerna ifråga

Bokomslaget ”Free speech for me but not for thee” talar för sig själv. Det är inte en förövare-grupp som försöker tysta och en offer-grupp som blir tystad. Så enkelt är det inte!

Genusnytt: ”Får mesiga och ridderliga män skylla sig själva?”

Kvinnnaochantifeminist: Det talas om (nät)hat

No size fits all: Vem kränker vem?


11 Shades of People Against Feminism – Karin Pettersson gör en ”Sveland”

september 8, 2012
9 kommentarer

Har ni märkt att när vissa saker debatteras i Sverige verkar det ok att säga hur dumma saker som helst?

Här fortsätter debatten som började i inlägget om Kultur-huliganismen. Den här gången har Karin Pettersson getts mediaplats för budskapet att ”Hat mot feminister hotar demokratin”

”Alla kvinnor som tar plats i samhällsdebatten och definierar sig som feminister känner igen sig. Hatet, aggressiviteten och hoten om våld.”

Ja, så hemskt och obehagligt. Som alla vet är enbart ”manliga” trakasserier onda medan ”kvinnliga” trakasserier består av goda snälla saker som ufrysning, ryktesspridning och falska anklagelser.

Jag hade haft mer sympatier för ”offret” om inte hennes inlägg var fullt av ovanstående saker.

”Hatet mot feminismen är en utlöpare av det kvinnohat som är en av de starka underströmmarna i vår civilisation. 201 kvinnor i Sverige har på 2000-talet mördats av män i nära relationer, visar Aftonbladets granskning.”

Här ser vi en av orsakerna allt fler blir förbannade på feminister. Argumenten does not make sense! För det första mördades kvinnorna av SIN man. Inte av ”män” i allmänhet.

Om det har att göra med kvinnohat varför är det bara när männen är i relation som ”hatet” yttrar sig? Andra grupper kända för hat beger sig i hög grad på personer de inte känner på gatan.

För det andra är det absurt att framställa 201 mördade kvinnor på 10 år som det största problemet.

Enbart året 2010 i åldrarna 15-44 begick 134 kvinnor och 378 män självmord. Vad bägge dessa förteelser har gemensamt (som omslaget ovan hintar) är en tydlig korrelation till psykisk ohälsa.

”Det dödliga våldet mot kvinnor slår inte blint. Studier av gärningsmännen visar att det rör sig om socialt eller psykiskt marginaliserade män. Hela 80 procent är att beteckna som psykiskt störda eller sjuka.”

Kort sagt att försöka göra kopplingen ”kvinnohat = mördade kvinnor i relationer” är sanslöst korkat. Kopplingen ”mördade kvinnor i relationer = psykfall som mansideal” är desto rimligare.

Och som om inte det argumentet var lätt nog att smula sönder är ideologiska kopplingen ännu värre.

Även när vi bortser från skillnaden mellan det biologiska könet kvinna och den politiska åsikten att kvinnor borde styra världen – även då blir kopplingen idiotisk.

”Hatet mot feminismen är detta kvinnohat med en ideologisk överbyggnad. Det är den felande länken mellan alla de som tycker att jämlikhet, öppenhet och tolerans gått för långt. Muslimhatarna som räds Eurabia säger att de vill värna västerländsk demokrati och jämställdhet.”

Logiken här är alltså att visa tolerans för ökat kulturellt och politiskt inflytande från länder där man slår kvinnor med käppar och föraktar fattiga/svaga är ett uttryck för jämlikhet?

Alltså ”slå kvinnor med käppar = jämlikhet” Säg elaka saker till feminister = hot mot demokratin.

Man börjar ana mediefeminister är helt oförmögna att se någon som helst skillnad mellan vad de själva – när de säger korkade saker – råkar ut för. Och vad kvinnor i allmänhet utsätts för.

”Hur mycket behövs det för att vi ska börja titta lika allvarligt på hat mot feminister som vi ser på rasistiska rörelser som härjar loss på internet?” frågar My Vingren i sin debattartikel. Det är en befogad fråga.”

Kopplingen är alltså att mediefeminister när de skriver korkade, inte sällan misandriska saker får elaka svar av okända män. Statistiken visar att några kvinnor mördas av män i relationer!

Å ena sidan okända män som säger elaka saker – Å andra sidan män i relation som mördar sin partner?

Då är det ju ehh.. logiskt att anta okända män som säger elaka saker är det stora hotet eller hur? Om det begås brott i en grupp och inte i en annan när skall polisen sätta fokus där brotten ej sker?

”När det gäller hat mot feminister verk­ar ingen speciellt oroad. Polisen bryr sig inte. Ska vi behöva vänta tills någon av näthatarna går från ord till handling innan något händer?”

Ja faktiskt, eftersom feminister kallar precis all kritik de bemöts av ”hat” hur skall polisen ha tid och resurser att lägga på tramset? Det är den förutsägbara följden av att sakna gradskillnader.

Det är feminister själva som skapar den situationen genom att se allting som ”strukturer”

Det går utmärkt att ha nolltolerans mot grova övergrepp men när man vill framställa alla övergrepp som lika grova varianter av ett ”strukturellt förtryck” får man räkna med att arbetet blir ineffektivt.

”Hatet mot feminismen hänger ihop med motståndet mot öppenhet och jämlikhet, det som föraktfullt brukar kallas ”det politiskt korrekta”

Men vänta lite! Liknar inte det här något vi sett tidigare? Visserligen är inte Pettersson lika specifik som Sveland i vilka som skall klumpas ihop men Eberhards svar förtjänar att läsas igen.

”Ett hat som enligt Bratt bevisligen förekommer eftersom hon och andra feminister fått hatmail som andra då inte är tillräckligt indignerande över.”

Summering: De som inte ställer upp på feminismen… (oavsett vad den säger)

1. hatar kvinnor… 2. bidrar till kvinnomord… 3. hatar jämlikhet… 4. hatar öppenhet… 5. hatar tolerens… 6. hatar muslimer… 7. hatar invandrare… 8. älskar våldtäkt på kvinnor… 9. hatar mångkultur… 10. hatar demokratin… och slutligen 11. hatar yttrandefriheten!!!

Och säger ni emot denna ”guilt by association” så visar det ni är alla ovanstående saker, så det så! Nänä-Nänänä!

Det är talande för debatten att senaste ämnet hos Genusnytt var hur Socialstyrelsen gav avslag till Andrologi (manlig motsvarighet till Gynekologi) Sånt anses mindre viktigt, elaka mail däremot…

Nyligen bloggade Pelle Billing om Normer. Gissa hur stort fokus som fanns i efterföljande diskussion om normen att kvinnors hälsa = samhällets ansvar, mäns hälsa = mäns ansvar?

Pinglan ”Ingen reagerar mot manshatet” Artikeln har redan blivit en följetong med 17 sidor på Flashback

Fortsättning följer


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: