Aktivarum

Journalisters jobb är inte att uppfostra medborgarna – Ingrid Carlqvist vs Kaj Schueler

mars 19, 2012
21 kommentarer

Så har det blivit dags att skriva om debatten angående Tryckfrihetssällskapet och den inställda föreläsningen.

Tryckfrihetssällskapet är en Svensk partipolitisk obunden förening som kämpar för det fria ordet. Ordförande är journalisten Ingrid Carlqvist vars engagemang i pappafrågor av obegripliga orsaker tilläts motivera hon fick sparken som Chefsredaktör för Villaliv. I nedan video föreläser hon i Danmark om TFS.

Vi svenskar är rädda för att inte vara så goda och moraliskt bättre än andra som vi föreställer oss vi är. Av denna anledning så verkar vi svenskar numera tro att dåliga åsikter smittar. Alltså precis som Ku Klux Klan en gång i tiden hade beröringsskräck för att ta svarta människor i hand – på samma sätt funkar PK.

Svenska Dagbladets Kaj Schueler bekräftar att ”fina journalister” betraktar denna galna idé som sanning.

Så här ser replikskiftet ut: Först skriver Schueler krönikan ”Ord är inte oskyldiga” där han hävdar Tryckfrihetssällskapet (TFS) har fel när de påstår vi saknar verklig yttrandefrihet i Sverige. Observera att Maciej Zaremba drog precis samma slutsats som TFS i sina artiklar om vuxenmobbninigen.

”Det hjälper föga att landet Sverige på papper har det bästa skyddet för det fria ordet – när det samtidigt är straffritt för människor i maktställning att genom förtal, ryktesspridning och psykiska övergrepp krossa dem som tar till orda.”

Ingrid Carlqvist besvarar Schuelers anklagelser i krönikan ”Journalister skall inte uppfostra medborgarna” Där för hon fram den snart häpnadsväckande iden att journalisters syfte är att granska makthavare.

”Svenska Dagbladets kulturchef Kaj Schueler tycker att Tryckfrihetssällskapet har fel när vi säger att yttrandefriheten är hotad i Sverige. Men det beror ju på att han, liksom nästan alla andra svenska journalister, fullständigt har missat sin uppgift. Låt mig citera min namne Knut Carlqvist: ”Svenska medier har aldrig insett, att deras uppgift är att hålla ett öga på staten och makten. De tror att deras uppgift är att uppfostra folket.

Kort sagt journalisterna använder inte sin makt för att granska makten, de vill numera granska folket.

Carlqvist hänvisar vidare till artikeln Därför behöver Sverige ett tryckfrihetssällskap där hon motiverar sitt avhopp från publicistklubben med hur Ordförande Per Svensson (Kulturjournalist, sydsvenskan) lämnade återbud till författaren Mikael Jalving.

Detta motiverade publicistklubben med att Jalving även föreläste hos Nationaldemokraterna. Eftersom det är en del av ”den nazistiska miljön” i Sverige skulle han lämnas återbud. För det vet ju vi alla att annars fanns det risk för ”nazistbaciller” att sprida sig, Jalving skulle ta med sig dem till uhh? WTF?!

Tro det eller ej, trots argumentets extrema grad av nonsens är det vad Kaj Schueler anför i SvD

Det räcker med att läsa rubriken till hans svar ”Även åsiktssmuts klibbar” för att undra vad han håller på med. Det framgår dock tydligt i texten vad han håller på med. Han förespråkar ”Guilt By Asssociation” Av allt att döma är egna argumenten så dåliga han måste ta till rena fulknep.

”Vad är problemet? Ingrid Carlqvist reagerar på att jag säger mitt hjärtas mening om avarter inom den stora och breda åsiktsflora som Tryckfrihetssällskapet gjort till sin.”

Här förväxlar Schueler TFS med olika åsiktsgrupper som TFS menar är nedtryckta av journalister som Schueler själv. Observera att Schueler på intet sätt påstår att TFS har fel i det påståendet utan han säger istället något i stil med: Jamen vi har ju bestämt att de där åsikterna är dåliga!

”Så i stället för att bemöta oss i sak och visa hur enkelt det är att ha en avvikande åsikt i Sverige utan att kallas rasist, nazist och islamofob gör de sitt bästa för att smutskasta Tryckfrihetssällskapet. ” Ingrid Carlqvist

Kaj Schueler har sålunda gått i den antidemokratiska fällan att tro lösningen på oenighet är att motståndet försvinner.

”Även Ingrid Carlqvist borde veta att det för varje kritisk ”sanningssägare” är avgörande i vilket sammanhang man syns. Vem och vilka man allierar sig med. Carlqvist har valt en ”dansk förebild” som är antimuslimsk. Även åsiktssmuts klibbar.”

Kaj Schueler verkar inte kunna bestämma sig om han är journalist som rapporterar fakta eller en makthavare som trycker till Carlqvist för att hon inte följer reglerna. Vems regler? Det framgår inte ens av Schuelers text varifrån Carlqvist skulle fått denna ”vetskap” som han menar hon saknar.

Vems vetskap utgår Schueler från? Vilka belägg baserar han dessa påståenden på? Det hela liknar mest vad som inom retoriken sorterar under Ad Hominem (Personangrepp) dvs rena argumentationsfel. Avgörande i vilket sammanhang man syns och med vem? Jaså och vem har bestämt detta?

Vad som dock framgår tydligt är att Kaj Schueler inte granskar makten för ”makten” i denna debatt är Schueler själv.

Vidare så har Ingrid Carlqvist upprepade gånger gjort klart för personer som Schueler att det är hur åsikten behandlas i svenska debatten som påverkar TFS syn på frågan – inte åsikten i sig. Det tycks det som om kritiker inte förstår skillnaden mellan TFS och den Facebookgrupp de startat.

”I dag finns inte bara dagstidningar, tidskrifter och etermedier för de som vill testa yttrandefriheten – sajter, bloggar, twitter och facebook är alla kanaler för ett fritt flöde av tankar och åsikter. Så vad är problemet?”

Låt mig summera: Demokrati förutsätter en demokratisk debatt där medborgarna har två eller fler alternativ att välja mellan. Att de förslag som finns behöver övervinna andra förslag offentligt för att godkännas är vår försäkring för att de förslag som används inte är fullkomligt idiotiska

När det däremot inte förkommer något motstånd så finns risken de mest korkade ideer får företräde på walkover.

Den politiskt korrekta-sidan har: Alla radioprogram, Alla TV-program, Alla tryckta tidningar utom rena partitidningar och mängder av internetsajter som alla är länkade till dessa medier. Så här lyder Kaj Schuelers argument: – Men den andra sidan får ju vara på internet så vad är problemet?

Problemet är att det knappast kan kallas offentlig debatt om ”debatten” ifråga bara består av en enda sida. Vidare så ökar risken för extremism när folk bara pratar med ”egna sidan” den syn journalister som Schueler för fram är därför obegriplig. De borde gynna debatten – inte försöka strypa den.

När dessutom argumentet består av en salig röra av uselt motiverade etiketter undrar man vem som har rent mjöl i påsen.

Ta exempelvis Annika Hamruds ivriga etiketterande i Dagens Juridik. Efter att först ha räknat upp två grupper hon tyckte kunde kallas tryckfrihetssällskap (där den ena är dissidenter i Kina och den andra enbart består av jurister) så uttalar hon förvåning att TFS inte är just hennes alternativ.

”Men det nystartade sällskapet Tryckfrihetssällskapet är inget av detta. Istället är det konstigt nog ett sällskap där rättshaverister diskuterar med nazister.”

Här är det knappast TFS som passerar rättshaverismens gräns, snarare Dagens Juridik som passerar skvallrets gräns. Vad som i själva verket avses är som sagt en facebookgrupp som TFS startat och så här kommenterar Roger Sahlström journalisters syn på den gruppen.

I deras värld, så är du numera nazist, om du argumenterar emot nazister.

Journalister tycks numera ha sådan beröringsskräck att även klart negativa åsikter i sig ses som uppmuntran.

Det är en obehaglig mentalitet som uppvisas. Istället för att se till allmänheten har den information de behöver för att ta egna välinformerade beslut så verkar media numera försöka ta besluten åt folk och mena endast de själva – de upplysta – klarar av att hantera den sanna helhetsbilden.

Journalisten Bernard Goldberg beskriver i sin  bok ”Bias” beteendet som ”Prettyfying reality”


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: