Aktivarum

Symbolik, hur språket blir politisk lekstuga

Många i dagens debatt baserar sina påståenden och åsikter på iden det symboliska språket och den symboliska kommunikationen.

Redan tidigare har jag skrivit om diskussionen rörande förslaget att i jämställdhetens (genuskorrekthetens?) namn byta ut han och hon mot hen. Det är dock inte bara Elin Grelsson som tycker svenska språket skall bli en politisk lekstuga bedömd rent symboliskt. Ann Sofie Ohlander är av exakt samma åsikt.

Som Tanja Bergkvist påtalar har detta yttrat sig i två statliga utredningar som utreder jämställdhet i Historia och Samhällsvetenskap. Givetvis är bägge utredningarna helt baserade på iden om det symboliska allsmäktiga språket. Hur står det då till med alternativa åsikter? Finns sådana? Ja för att besvara den frågan så kan vi ta en titt på följande text av Ph.D Kelley L Ross.

Against the theory of a sexist language..

”What a language with its gender system means is what people use it to mean. It is an evil principle to think that we can tell other people what they mean by what they say, because of some theory we have that makes it mean something in particular to us, even when they obviously mean something else.”

”Nevertheless, there is now a common principle, in feminism and elsewhere (especially flourishing in literary criticism), that meaning is only in the response of the interpreter, not in the mind of the speaker”

Om ni läser kommunikationsteori eller nån som helst handbok om praktisk kommunikation kommer ni förmodligen angående detta påstående tänka ”what the heck were they thinking?!” Hur är man funtad om man påstår nåt så dumt att det enda som betyder någonting är hur avsändaren uppfattar det? Det spelar exempelvis ingen roll om polisen försöker skapa ett fredligt samhälle, AFA har rätt att kasta sten på polisen för DE uppfattar polisen som facistiska hantlangare och de och endast deras tolkning har betydelse.

Varför är det i så fall en enda vuxen människa som tar ett enda ord som en lärare eller professor i ämnen som literacy criticism säger på allvar någonsin? Deras åsikter gör ju ett civiliserat samhälle omöjligt. Vad än du gör finns nån som kan uppfatta det som stötande och finns inte en stötande tolkning redan är det bara att uppfinna en och låtsas den fanns från första början men inte ”avslöjats” tidigare.

Modern kommunikationsteori bygger tvärtom på uppfattningen att kommunikation är ömsesidigt meningsbyggande. Man kan alltså inte bortse från sändarens avsikt mer än man kan bortse från om mottagaren förstår språket. Alla är vi delaktiga i kommunikation. Mottagare har alltid ansvaret att se till att deras tolkning är korrekt och inte resultatet av deras egna fördomar.

”There is also on top of this the Marxist theory of ”false consciousness,” which holds that ”true” meaning follows from the underlying economic structure, today usually just called the ”power” relationships.”

”Most people are unaware of the power relationships which produce the concepts and language that they use, and so what people think they mean by their own statements and language is an illusion.”

Detta verkar väldigt lika definitionen av en religion. Tron att osynliga makter styr och folk som saknar den rätta tron ”true meaning” lever i en illusion. Prästerna skall bestämma, massan skall bara lyda och underkasta sig. En av dem som påpekar faran med att sådan blind tro och underkastelse av tankemönster är Richard Dawkins. Här skall vi dock fortsätta med Ross.

”The implications of these principles are dehumanizing and totalitarian:  what individual people think and want is irrelevant and to be disregarded, even by laws and political authorities forcing them to behave, and speak, in certain ways.

But they are principles that make it possible to dismiss the common sense view that few people speaking English who said ”man” in statements like ”man is a rational animal” were referring exclusively to males, even though this usage was clear to all, from the context, for centuries before feminism decided that people didn’t ”really” mean that.”

För den som inte läser och skriver flytande akademiska är kontext bara ett annat ord för sammanhang. Kortfattat innebär detta att språket i sig inte kan betraktas som exkluderande på basis av språket enbart när det är uppenbart av sammanhanget att betydelsen var en annan. Den enda form av text som måste räkna upp alla alternativ är nämligen juridiska dokument. (som därmed blir urtråkiga och nästan oläsbara) Här kommer ett exempel speciellt för alla er matteälskare.

Prime Numbers

”Logically, English ”he” stands to ”she” as ”number” stands to ”prime.” Number, in a sense, is more ”fundamental” than primeness, just because it is more general; but prime numbers are certainly no less numbers than any other numbers. Prime numbers are simply marked with a certain property that other numbers do not have.”

”If ”she” is logically subsumed under a more general ”he,” it may then be because the female was regarded as more ”marked” than the male. Feminists sometimes notice this, to their irritation, especially in the structures of the words ”female” and ”woman” as compared to ”male” and ”man.”

”Such superadded distinctness, properties, or syllables, of course, could represent something either positive or negative — femaleness could be either more valuable or less valuable than humanity in general. Or the property could be just salient and distinguishing, without being relatively more or less valuable.”

”Feminists argue in effect that the feminine as the more ”marked” gender is the less human gender. This is ridiculous, like arguing that prime numbers are less ”numerical” than other numbers.”

”But all this as a theory can actually be tested:  We would expect that if linguistic gender were a correlate of social form, an engine for the enforcement of patriarchy or a reflection of the existence of patriarchy, then we would find it present in sexist or patriarchal societies and absent in non-sexist or non-patriarchal societies.”

”In fact, the presence of gender in language bears no relation whatsoever to the nature of the corresponding societies. The best historically conspicuous example is Persian.”

”Old Persian, like Greek, Latin, and Sanskrit, had the original Indo-European genders of masculine, feminine, and neuter. By Middle Persian all gender had disappeared. This was not the result of Persian feminist criticism, nor was it the result of the evolution of an equal opportunity society for women. It just happened — as most kinds of linguistic change do.”

”Modern Persian is a language completely without gender. There are not even different words for ”he” and ”she,” just the unisex un. (There are not even different titles for married and unmarried women:  Persian khânum can be translated as ”Ms.”)”

Här har vi själva skiljelinjen i den politiska debatten. Förklaringen är alltså ”it just happened” men det är en del av den mänskliga naturen att söka mönster även när sådana mönster bevisligen inte finns så det borde inte förvåna någon att samhällsplanerare inbillar sig all sådan utveckling är deras egen förtjänst (ego är en mycket stark motivation). På så sätt kan de likt troende tacka sin tro/gud för bra saker men inte dåliga som istället skylls på att man inte var troende nog. (Alla fel kan alltså enligt planerare lösas med ännu hårdare kontroll, nåt annat kan de inte föreställa sig än att de har en perfekt teori där dåliga resultat beror på slapphet)

”Nevertheless, after some progress under Western influence, the Revolutionary Iran of the Ayatollah Khomeini retreated from the modern world into a vigorous reëstablishment of mediaevalism, putting everyone, especially women, back into their traditional places. So the advice could be:  If someone wants ”non-sexist language,” move to Iran. But that probably would not be quite what they have in mind. Why didn’t the ”gender free” Persian language create a feminist utopia? This goes to show us that gender in language is completely irrelevant to the sexual openness of society.”

Detta förklarar också varför dessa akademiska fält är så extremt fientliga till empirisk vetenskap. Att bli postmodernist och förkasta objektiv sanning är inget val utan ett tvång utan vilket teorin i sig vore en omöjlighet att ha. Först bestämmer man vilken åsikt man vill ha, sedan skapar man metod efter detta önskemål att behålla den åsikten. Andra metoder måste attackeras för att den önskade åsikten skall få behållas. Sanning betyder inte ett dugg. Teorin är allt! Man undviker helt enkelt situationer där teorin inte funkar.

Se exemplet hispaniska språk

”I often notice this kind of tangle over languages with much more complete gender systems than English since the politically correct term for people of Hispanic derivation or identity these days is ”Latino,” which is of the masculine grammatical gender but of course embraces both men and women.”

”The feminine term ”Latina” is never used unless only women are referred to. That sounds like it should make for a cause célèbre in the non-sexist language world, but of course no feminist would want to be labeled ethnocentric or culturally imperialist by applying their critique of English to Spanish.”

Efter detta tydliga exempel så övergår Ross till allmän diskussion. Trots alla dessa uppenbara felaktigheter varför finns då önskemål inom västeuropeiska regeringar, på universitet och t.o.m. i EU:s byråkrati att skapa ett sådant språk?

”I ett memorandum kallat Gender Neutral Language  (Könsneutralt språk) förbjuds EU:s parlamentsledamöter att använda orden Fröken/Fru, Mr/Mrs, Madame/Mademoiselle, Frau-Fräulein, Senora/Senorita; alla ord på ”man” anses sexistiska. Ord som sportsmen får inte använda, istället skall en korrekt EU-ledamot säga atlet. Statesmen får det inte heta, man skall säga politisk ledare. Ordet man-made är förstås också förbjudet. Likaså förbjuds orden fireman, hostess, headmaster, policeman etc – allt på man stoppas av EU:s språkpolis.”

Ross har en förklaring som i enkla ord lyder ”follow the money” Dvs titta på vad du får en ursäkt att göra. Alltså vad behövs för att överhuvudtaget kunna genomföra ett sådant projekt.

”To reform a natural language like that, we would have to set up some political authority to decide what changes to make and then spend many decades coercing people into following the preferred forms: all to produce something that often happens spontaneously anyway, has progressed almost completely to the loss of gender in English already, and never in the past with the slightest effect on the structure of society.”

”So why bother with all the grief and recriminations of trying to impose a feminist New Speak? But perhaps that is the point. All the grief gives ideologues something else with which to browbeat people and a completely phony issue through which to claim political authority over how people speak”

”As feminism has wanted to control, mainly to abolish, the use of gender, it thus puts itself into the pinched shoes of the traditional grammatical martinet — leaving us with the image of a fussy schoolmarm swatting knuckles with a ruler rather than of the heroic revolutionary woman leading the way to a better future.

Det är  långtifrån bara feminister som har denna ide. I boken ”The Language Police” berättar Diane Ravitch hur den ena lobbyorganisationen (Pressure group) efter den andra placerar ord på önskelistorna. Det är allt från katoliker till dvärgar som vill ha språkmakt. Det är de som skall bestämma, inte folk. Man formulerar sig såklart som den svaga men i praktiken är det såklart absurt att hävda den katolska kyrkan är svag i förhållande till en ensam människa. Vem är förtryckaren egentligen?

”In the end, gender, in any language, is just an expression of the affinity of our understanding for logical divisons and hierarchies; and since logical divisions and hierarchies are essential to thought, the principle of eradicating gender (or ”hierarchy”) is absurd. Even if the feminine gender is usually more ”marked” than the masculine, this can really mean anything, depending, indeed, on what we intend to mean.”

Och där är också poängen. Språket kontrolleras inte av regeringar eller universitet (inte i demokratiska länder, bara i diktaturer, och även där säger folk otillåtna saker när polis och spioner modell Stasi inte är i närheten, människans frihet är mycket viktigare, folk har historiskt dött hellre än följa sådana regler) Konflikten finns inte mellan rättvisa och orättvisa eller mellan personer med mer och mindre makt som bla feminister och vissa sociologer påstår.

Konflikten finns istället mellan demokrati och representativ demokrati. Representativ demokrati kan inte kontrollera språk men av nån underlig anledning så har nu demokratiska representanter fått för sig det är ett demokratiproblem att språket är direkt demokratiskt och inte styrs av ideer från politiska representanter (dvs dem själva och de lobbygrupper de väljer och gillar).

Dvs språket är för demokratiskt för deras ”demokratiska” värderingar. De tycker det är de själva som skall bestämma – i demokratins namn.