Aktivarum

Vägverkets nya könsneutrala skylt. ”Henska” strukturer råder på svenska vägar.

mars 18, 2012
5 kommentarer

Söndagsnöje. Ett gott skratt förlänger livet

Det enda rimliga för en genusmedveten modern man som tycker om att köra bil är att  också slippa se dessa patriarkala vägskyltar.

Det enda rätta är att därför byta ut alla med kön. Detta menar i alla fall Milld i sin underhållande video. 

Det är minst sagt otroligt att rika länder tycker sig ha råd att spendera skattepengar på att byta ut skyltar i flera omgångar.  Så varför inte än en gång byta ut till en ”Hen”


Nu är det nog! Hädanefter bestämmer jag ett eget könsneutralt pronomen!

mars 2, 2012
17 kommentarer

Nu får det vara nog! Nu gör jag som amerikanska ateister! Trams skall bemötas med värre trams!

Sålunda hittar jag nu på ett eget ord bara för att driva med folk som förespråkar Hen-användning. Kan amerikaner hitta på flygande spaghettimonster för att driva med religiösa fanatiker så kan vi hitta på tramsord för att driva med genuskorrekta tokfeminister. Sålunda kommer här mitt bidrag

HÅN!

Mycket mer logiskt än hen (som låter som henne, som är enkönat, inte tvåkönat) Vidare så är AO = Å

Och sedan

HÅNEM

Och därfter

HÅNS

Sådär, nu har jag löst Problemet som Pelle Billing påpekade med HEN Glöm inte att föreslå mitt ansikte på nästa sedel för att hedra mitt enorma bidrag till svenska språket i knasjämställdhetens namn

Katrin Z ”Hen är en bluff” (se kommentarsfältet)


Varifrån kommer feministers teorier om könsneutralt språk? – Från språklig relativism till krav på ”Hen” och ”Henom”

februari 18, 2012
12 kommentarer

En ständigt återkommande fråga i den feministiska debatten tycks vara könsneutralt språk.

Nyligen råkade jag se detta inlägg där Lady Dahmer hävdar språkets förmåga att ändra våra tankar i försvar av ordet ”hen” Här i DN om Egalia”. Hon länkar till en artikel i Zenit där man ifrågasätter om en kvinna kan bli sjöman genom att vända på det och hävda det hörs en man inte kan bli sjökvinna.

Snabb edit: Hittade denna video som exempel på just en man med feministiskt rätta åsikter om språk. De här teorierna om sexistiskt språk har jag (som Matte Matik tipsade om) skrivit om tidigare under rubriken: Symbolik, hur språket blir en politisk lekstuga. Här skall vi dock fokusera på teoriernas ursprung.

”Och ska vi snacka om att förvirra barn så kan vi diskutera begrepp som brandman, polisman, affärsman, sjöman och liknande.”

Lady Dahmer är inte den första jag hört förespråka sådan teori. På universitet kallade man det för Sapir-Whorf hypotesen eller helt enkelt teorin om lingvistisk relativism. 

Vad vår föreläsare dock inte berättade för oss var delar av dess historia. Gissningsvis är det inte en slump att det var de negativa sakerna med teorin som han inte presenterade. När man förespråkar att tankar är kopplade till språk riskerar man nämligen skapa stort utrymme för missbruk.

”The American linguist William Dwight Whitney, for example, actively strove to eradicate the Native American languages arguing that their speakers were savages and would be better off abandoning their languages and learning English and adopting a civilized way of life.”

Likheten mellan deras syn på indianernas kultur och radikalfeminismens syn på vår kultur är slående.

Nu kom dock antropologen Franz Boas in i bilden. Boas betraktade språkteorierna med ursprung hos Humboldt som rent nonsens. Enligt hans syn på saken var de föga annat än vapen att använda för att bekvämt attackera oönskade kulturer, inte minst hans egen kultur löpte den risken

”Boas saw language as an inseparable part of culture and he was among the first to require of ethnographers to learn the native language of the culture being studied”

Men en av Boas elever, Edvard Sapir fortsatte att utgå från teorin ”the principle of linguistic relativity” Den andra halvan av det namn under vilken teorin lärdes ut till mig kommer från Sapirs elev, Benjamin Lee Whorf.

”The Sapir–Whorf hypothesis, also known as the Whorfian hypothesis, proposed that language affects thought, and the structure of the language itself affects cognition.

Det är dock med Sapir-Whorf hypotesen som med konstruktionismen, fälten har tonat ner sig rejält.

Psykologen Eric Lenneberg ifrågasatte hypotesen redan 1953, han menade man aldrig bevisat kopplingen, bara antagit den fanns där.

”Lenneberg’s main criticism of Whorf’s works was that he had never actually shown the causality between a linguistic phenomenon and a phenomenon in the realm of thought or behavior, but merely assumed it to be there”

I såväl fallet med den extrema sociala konstruktivismen (Alan Sokal berättar om) som i fallet med den lingvistiska relativismen så har fälten reagerat på kritik genom att delas i en stark teori med mycket få förespråkare och en svag teori som låter dem studera i fred och där kunde vår historia ha slutat.

Steven Pinker argues in his book The Language Instinct that thought is independent of language, that language is itself meaningless in any fundamental way to human thought”

Kunde ha slutat alltså… men det gör den inte för nu blev det såklart en fråga om makt och då är det bara en tidsfråga innan sociologin skall tolka om saker till den ”förtrycktas” fördel.

I detta fall i form av Joshua Fishman som såklart menade att den stackars Whorf var missförstådd. 

”in 1982, he proposed his ‘Whorfianism of the third kind’ in an attempt to refocus linguists’ attention on what he claimed was Whorf’s real interest, namely the intrinsic value of ‘little peoples’ and ‘little languages'”

Observera Benjamin Lee Whorf dog 1941 så det var tämligen riskfritt för Fishman att hävda sociologisk tolkning upptäckt whorfs ”sanna” position (som alla psykologer och lingvister skulle ha missat i decennier). Vad var då den nya positionen som Fishman förordade på 80-talet? Svar Politiskt korrekthet!

”to restrict thinking to the patterns merely of English […] is to lose a power of thought which, once lost, can never be regained”

Observera att det här säger en hel del om vår samtid. Fishman befann sig 1983 på samma position där Boas befunnit sig 90 år tidigare. Där antropologen Boas förkastade språkrelativism som vapen mot oönskade kulturer använde sociolologen Fishman teorin till just kritik av engelska språket.

Tidigare ansåg Humboldt och Whitney att västspråk var överlägsna, nu fick vi samma sak fast tvärtom. 

När Fishman väl omdefinierat Whorfs teorier att bli politiskt korrekta var det bara en tidsfråga innan den akademiska vänstern skulle återuppliva teorin att språket hade enorm betydelse. Denna politiska vinkling började förespråkas av kognitiva lingvisten George Lakoff, född -41, lärare på Berkeley sedan 1972.

Vi ser alltså en tydlig röd tråd hela vägen från teorins skapare Sapir & Whorf, via sociologiska pk-tolkningen som Fishman drog fram (ur sina bakre regioner) till vänsterpolitiske George Lakoff som undervisade i Sociolingvistik på Berkeley efter att ha (som Pinker berättar) brutit med Noah Chomsky.

Lakoff is a distinguished linguist at Berkeley who trained with Chomsky in the 1960s, but broke with him to found first the school of generative semantics and then the school of cognitive linguistics, each of which tries in its way to explain language as a reflection of human thought processes rather than as an autonomous module of syntactic rules.

Då återstår bara en enda sak. Att klargöra hur kopplingen ser ut mellan Whorfs teorier och dagens feminism.

På wikipedia-artikeln om gender-neutral pronoun nämns som hastigast det finns en koppling till Whorf men den är markerad ”citation needed” så ingen hjälp där. Det fanns sålunda bara en sak kvar att göra och det var att gå tillbaka till vad vi redan visste och ta reda på den saknade länken.

”The Sapir–Whorf hypothesis is a common justification…”

Jag ville ha svaret på frågan var sjutton Joshua Fishmans ”Whorfianism” korsades med radikalfeministisk samhällsteori. Jag anade att feminister på 80-talets Berkeley knappast skulle ha George Lakoff – en man – som högsta auktoritet i sin feministiska litteratur.

Det antagandet visade sig vara helt korrekt, den feministiska språkcirkusens affischnamn är inte en man.

Högsta hönset för den feministiska cirkusen kring könsneutralt språk är Robin Tolmach Lakofffödd -42, gissa var hon undervisar? Berkeley? Sedan när? 1972. Gissa i vilket ämne? Sociolingvistik. Och med denna information i minnet gissa hur kopplingen ser ut?

Robin Tolmach Lakoff (born 1942) is a professor of linguistics at the University of California, Berkeley. She was once married to the cognitive linguist George Lakoff, but they have since divorced. Lakoff’s writings have become the basis for much research on the subject of women’s language. In a 1973 article (later a 1975 book), she published ten basic assumptions about what she felt constituted a special women’s language.”

Nu vet ni vilka tankar som de svenska feministerna grundar sina ideer på och vem som ägnat sitt liv åt att pracka på oss teorier som resulterar i nonsens som ”hen” och ”henom” Ni vet också att de här teorierna i grunden kommer manliga tänkare och att feminismen fick sin Whorfianism sängvägen (by marriage)

Men framför allt vet ni att de här teorierna aldrig bevisades stämma. Tvärtom blev de så kraftigt kritiserade att Sociologen Fishman tvingades tolka om deras grundare med luddiga hänvisningar till att whorf skulle förespråkat den tyske filosofen Johann Gofffried Herder.

Läs på Genusnytt om urvalets betydelse. Läs även om genuspedagogik hos Pelle Billing

Här kommer några väldigt seriösa funderingar gällande könsneutralt språk.

Hur kan en pojke heta Adam? ”A dame”?

Hur kan en flicka heta Amanda ”A man duh”?

Allemansrätten? Gällde inte den kvinnor? Behövs en allekvinnsrätt?

Duger inte mandat åt kvinnliga politiker? Behöver vi ett kvinndat?

Mandariner, är det en frukt som behöver kvinnoanpassas?

Är mannekänger associerade till män?

Och sist men inte minst, vad har könet att göra med hästars halshår?


Symbolik, hur språket blir politisk lekstuga

juni 4, 2010
9 kommentarer

Många i dagens debatt baserar sina påståenden och åsikter på iden det symboliska språket och den symboliska kommunikationen.

Redan tidigare har jag skrivit om diskussionen rörande förslaget att i jämställdhetens (genuskorrekthetens?) namn byta ut han och hon mot hen. Det är dock inte bara Elin Grelsson som tycker svenska språket skall bli en politisk lekstuga bedömd rent symboliskt. Ann Sofie Ohlander är av exakt samma åsikt.

Som Tanja Bergkvist påtalar har detta yttrat sig i två statliga utredningar som utreder jämställdhet i Historia och Samhällsvetenskap. Givetvis är bägge utredningarna helt baserade på iden om det symboliska allsmäktiga språket. Hur står det då till med alternativa åsikter? Finns sådana? Ja för att besvara den frågan så kan vi ta en titt på följande text av Ph.D Kelley L Ross.

Against the theory of a sexist language..

What a language with its gender system means is what people use it to mean. It is an evil principle to think that we can tell other people what they mean by what they say, because of some theory we have that makes it mean something in particular to us, even when they obviously mean something else.”

”Nevertheless, there is now a common principle, in feminism and elsewhere (especially flourishing in literary criticism), that meaning is only in the response of the interpreter, not in the mind of the speaker”

Om ni läser kommunikationsteori eller nån som helst handbok om praktisk kommunikation kommer ni förmodligen angående detta påstående tänka ”what the heck were they thinking?!” Hur är man funtad om man påstår nåt så dumt att det enda som betyder någonting är hur avsändaren uppfattar det? Det spelar exempelvis ingen roll om polisen försöker skapa ett fredligt samhälle, AFA har rätt att kasta sten på polisen för DE uppfattar polisen som facistiska hantlangare och de och endast deras tolkning har betydelse.

Varför är det i så fall en enda vuxen människa som tar ett enda ord som en lärare eller professor i ämnen som literacy criticism säger på allvar någonsin? Deras åsikter gör ju ett civiliserat samhälle omöjligt. Vad än du gör finns nån som kan uppfatta det som stötande och finns inte en stötande tolkning redan är det bara att uppfinna en och låtsas den fanns från första början men inte ”avslöjats” tidigare.

Modern kommunikationsteori bygger tvärtom på uppfattningen att kommunikation är ömsesidigt meningsbyggande. Man kan alltså inte bortse från sändarens avsikt mer än man kan bortse från om mottagaren förstår språket. Alla är vi delaktiga i kommunikation. Mottagare har alltid ansvaret att se till att deras tolkning är korrekt och inte resultatet av deras egna fördomar.

”There is also on top of this the Marxist theory of ”false consciousness,” which holds that ”true” meaning follows from the underlying economic structure, today usually just called the ”power” relationships.”

”Most people are unaware of the power relationships which produce the concepts and language that they use, and so what people think they mean by their own statements and language is an illusion.”

Detta verkar väldigt lika definitionen av en religion. Tron att osynliga makter styr och folk som saknar den rätta tron ”true meaning” lever i en illusion. Prästerna skall bestämma, massan skall bara lyda och underkasta sig. En av dem som påpekar faran med att sådan blind tro och underkastelse av tankemönster är Richard Dawkins. Här skall vi dock fortsätta med Ross.

”The implications of these principles are dehumanizing and totalitarian:  what individual people think and want is irrelevant and to be disregarded, even by laws and political authorities forcing them to behave, and speak, in certain ways.

But they are principles that make it possible to dismiss the common sense view that few people speaking English who said ”man” in statements like ”man is a rational animal” were referring exclusively to males, even though this usage was clear to all, from the context, for centuries before feminism decided that people didn’t ”really” mean that.”

För den som inte läser och skriver flytande akademiska är kontext bara ett annat ord för sammanhang. Kortfattat innebär detta att språket i sig inte kan betraktas som exkluderande på basis av språket enbart när det är uppenbart av sammanhanget att betydelsen var en annan. Den enda form av text som måste räkna upp alla alternativ är nämligen juridiska dokument. (som därmed blir urtråkiga och nästan oläsbara) Här kommer ett exempel speciellt för alla er matteälskare.

Prime Numbers

”Logically, English ”he” stands to ”she” as ”number” stands to ”prime.” Number, in a sense, is more ”fundamental” than primeness, just because it is more general; but prime numbers are certainly no less numbers than any other numbers. Prime numbers are simply marked with a certain property that other numbers do not have.”

”If ”she” is logically subsumed under a more general ”he,” it may then be because the female was regarded as more ”marked” than the male. Feminists sometimes notice this, to their irritation, especially in the structures of the words ”female” and ”woman” as compared to ”male” and ”man.”

”Such superadded distinctness, properties, or syllables, of course, could represent something either positive or negative — femaleness could be either more valuable or less valuable than humanity in general. Or the property could be just salient and distinguishing, without being relatively more or less valuable.”

”Feminists argue in effect that the feminine as the more ”marked” gender is the less human gender. This is ridiculous, like arguing that prime numbers are less ”numerical” than other numbers.”

”But all this as a theory can actually be tested:  We would expect that if linguistic gender were a correlate of social form, an engine for the enforcement of patriarchy or a reflection of the existence of patriarchy, then we would find it present in sexist or patriarchal societies and absent in non-sexist or non-patriarchal societies.”

”In fact, the presence of gender in language bears no relation whatsoever to the nature of the corresponding societies. The best historically conspicuous example is Persian.”

”Old Persian, like Greek, Latin, and Sanskrit, had the original Indo-European genders of masculine, feminine, and neuter. By Middle Persian all gender had disappeared. This was not the result of Persian feminist criticism, nor was it the result of the evolution of an equal opportunity society for women. It just happened — as most kinds of linguistic change do.”

”Modern Persian is a language completely without gender. There are not even different words for ”he” and ”she,” just the unisex un. (There are not even different titles for married and unmarried women:  Persian khânum can be translated as ”Ms.”)”

Här har vi själva skiljelinjen i den politiska debatten. Förklaringen är alltså ”it just happened” men det är en del av den mänskliga naturen att söka mönster även när sådana mönster bevisligen inte finns så det borde inte förvåna någon att samhällsplanerare inbillar sig all sådan utveckling är deras egen förtjänst (ego är en mycket stark motivation). På så sätt kan de likt troende tacka sin tro/gud för bra saker men inte dåliga som istället skylls på att man inte var troende nog. (Alla fel kan alltså enligt planerare lösas med ännu hårdare kontroll, nåt annat kan de inte föreställa sig än att de har en perfekt teori där dåliga resultat beror på slapphet)

”Nevertheless, after some progress under Western influence, the Revolutionary Iran of the Ayatollah Khomeini retreated from the modern world into a vigorous reëstablishment of mediaevalism, putting everyone, especially women, back into their traditional places. So the advice could be:  If someone wants ”non-sexist language,” move to Iran. But that probably would not be quite what they have in mind. Why didn’t the ”gender free” Persian language create a feminist utopia? This goes to show us that gender in language is completely irrelevant to the sexual openness of society.”

Detta förklarar också varför dessa akademiska fält är så extremt fientliga till empirisk vetenskap. Att bli postmodernist och förkasta objektiv sanning är inget val utan ett tvång utan vilket teorin i sig vore en omöjlighet att ha. Först bestämmer man vilken åsikt man vill ha, sedan skapar man metod efter detta önskemål att behålla den åsikten. Andra metoder måste attackeras för att den önskade åsikten skall få behållas. Sanning betyder inte ett dugg. Teorin är allt! Man undviker helt enkelt situationer där teorin inte funkar.

Se exemplet hispaniska språk

”I often notice this kind of tangle over languages with much more complete gender systems than English since the politically correct term for people of Hispanic derivation or identity these days is ”Latino,” which is of the masculine grammatical gender but of course embraces both men and women.”

”The feminine term ”Latina” is never used unless only women are referred to. That sounds like it should make for a cause célèbre in the non-sexist language world, but of course no feminist would want to be labeled ethnocentric or culturally imperialist by applying their critique of English to Spanish.”

Efter detta tydliga exempel så övergår Ross till allmän diskussion. Trots alla dessa uppenbara felaktigheter varför finns då önskemål inom västeuropeiska regeringar, på universitet och t.o.m. i EU:s byråkrati att skapa ett sådant språk?

”I ett memorandum kallat Gender Neutral Language  (Könsneutralt språk) förbjuds EU:s parlamentsledamöter att använda orden Fröken/Fru, Mr/Mrs, Madame/Mademoiselle, Frau-Fräulein, Senora/Senorita; alla ord på ”man” anses sexistiska. Ord som sportsmen får inte använda, istället skall en korrekt EU-ledamot säga atlet. Statesmen får det inte heta, man skall säga politisk ledare. Ordet man-made är förstås också förbjudet. Likaså förbjuds orden fireman, hostess, headmaster, policeman etc – allt på man stoppas av EU:s språkpolis.”

Ross har en förklaring som i enkla ord lyder ”follow the money” Dvs titta på vad du får en ursäkt att göra. Alltså vad behövs för att överhuvudtaget kunna genomföra ett sådant projekt.

”To reform a natural language like that, we would have to set up some political authority to decide what changes to make and then spend many decades coercing people into following the preferred forms: all to produce something that often happens spontaneously anyway, has progressed almost completely to the loss of gender in English already, and never in the past with the slightest effect on the structure of society.”

”So why bother with all the grief and recriminations of trying to impose a feminist New Speak? But perhaps that is the point. All the grief gives ideologues something else with which to browbeat people and a completely phony issue through which to claim political authority over how people speak”

”As feminism has wanted to control, mainly to abolish, the use of gender, it thus puts itself into the pinched shoes of the traditional grammatical martinet — leaving us with the image of a fussy schoolmarm swatting knuckles with a ruler rather than of the heroic revolutionary woman leading the way to a better future.

Det är  långtifrån bara feminister som har denna ide. I boken ”The Language Police” berättar Diane Ravitch hur den ena lobbyorganisationen (Pressure group) efter den andra placerar ord på önskelistorna. Det är allt från katoliker till dvärgar som vill ha språkmakt. Det är de som skall bestämma, inte folk. Man formulerar sig såklart som den svaga men i praktiken är det såklart absurt att hävda den katolska kyrkan är svag i förhållande till en ensam människa. Vem är förtryckaren egentligen?

”In the end, gender, in any language, is just an expression of the affinity of our understanding for logical divisons and hierarchies; and since logical divisions and hierarchies are essential to thought, the principle of eradicating gender (or ”hierarchy”) is absurd. Even if the feminine gender is usually more ”marked” than the masculine, this can really mean anything, depending, indeed, on what we intend to mean.”

Och där är också poängen. Språket kontrolleras inte av regeringar eller universitet (inte i demokratiska länder, bara i diktaturer, och även där säger folk otillåtna saker när polis och spioner modell Stasi inte är i närheten, människans frihet är mycket viktigare, folk har historiskt dött hellre än följa sådana regler) Konflikten finns inte mellan rättvisa och orättvisa eller mellan personer med mer och mindre makt som bla feminister och vissa sociologer påstår.

Konflikten finns istället mellan demokrati och representativ demokrati. Representativ demokrati kan inte kontrollera språk men av nån underlig anledning så har nu demokratiska representanter fått för sig det är ett demokratiproblem att språket är direkt demokratiskt och inte styrs av ideer från politiska representanter (dvs dem själva och de lobbygrupper de väljer och gillar).

Dvs språket är för demokratiskt för deras ”demokratiska” värderingar. De tycker det är de själva som skall bestämma – i demokratins namn.


Man, kvinna eller höna?

januari 24, 2010
8 kommentarer

Enligt vissa finns det inte två kön, det är antingen tre eller ett.

Genderrorism kommenterar i ett blogginlägg hur damer som säger sig vilja ha jämställdhet slösar tiden på att försöka införa ordet ”hen” som seriöst alternativ till han/hon i svenska språket. En av dem som försvarar användningen är bloggen trollhare där man anger praktiska orsaker som anledning att använda hen.

I korthet kan ordet skapa fördomsfulla svar som sedan hen-användare kan rätta och känna sig duktiga. Att kommentaren saknats om de inte använde hen verkar ingen där ha tänkt på. De skall alltså avsiktligt stärka fördomar för att få klaga. En annan  av dem om tydligen hårdast förespråkar detta är Elin Grelsson vilken kommenterar saken som följer:

”I hela mitt liv, från första andetaget, har mitt kön varit specificerat och befäst. Varje dag förväntas jag bekräfta det.”

Ämnet som Elin kommenterar där är att fylla i sitt kön på en blankett. Låt säga att Elin slipper bekräfta det. Blir hon mindre kvinna då? Hon verkar faktiskt tro det. Vilket betyder hon varken vet vad kvinna betyder eller varför (hon tror hon inte skulle vara lika mycket kvinna om hon inte beskrevs som en hon). Elin fortsätter:

”Jag skulle föredra att betraktas både sexuellt och intellektuellt som människa”

Men varför skulle Elin betraktas som en människa? För att hon är människa? Hon är kvinna också och det har ju tydligen ingen betydelse så varför skulle folk behöva betrakta henne som en människa för att hon är människa? Med samma logik att vi inte behöver se henne som en kvinna behöver vi inte se hennes som en människa heller. Elin fortsätter argumentera:

”Kalla det en narcissistisk hunger, kalla det vad ni vill, men jag vill vara allt och jag känner mig instängd och tillskuren i någonting annat”

Isåfall varför känner hon sig inte instängd och tillskuren i människa?

Hon skriver hon vill bli sedd som människa? Sedan skriver hon ”jag vill vara allt” Visst kan Elin få vara allt, hon kan få vara guldfisk, älgtjur eller varför inte höna? Människa är ju med samma logik instängande, specificerat och befäst.

Beträffande användningen av ordet ”hen” så blir den uppenbara associationen via Sveriges tvåspråkighet just att personen beskriver sig som ett fjäderfä precis som Lisa Magnusson skriver i Aftonbladet.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: