Aktivarum

SVT debatt om Tusen gånger starkare amerikaniserad film

oktober 6, 2010
16 kommentarer

Så var det dags använda popkultur för politiska budskap igen. Filmen ”Tusen gånger starkare” är rena parodin på amerikansk komedi.

Om bara folk bakom denna film visade en gnutta ödmjukhet och distans men nej det tar sig själva på blodigt allvar och tror de gör någonting jätteviktigt. Tydligen skall det i deras värld vara en nyhet med den fula ankungen som dominerar skolan.

Det är bara det att man stulit det mesta från betydligt bättre amerikanska filmer. Med skillnaden att amerikaner gör komedier menade att roa medan svenskarna gör vad Regissören Peter Schildt kallar ett drama om könsmaktsordningen avsett att väcka debatt.

I grunden ett finare sätt att beskriva en politisk propagandafilm. Varför gör man då inte en dokumentär istället? Svaret är rätt enkelt, vill man lura i ungdomar de skall köpa något skall man förpacka det som underhållning.

Problemet tanken är att debatter ofta inkluderar vuxna personer och de är inte lika lättlurade av billiga propagandatrick som filmens målgrupp.

Liberala politikern Camilla Lindberg som arbetat som lärare i 12 år tycker filmen känns 70-tal. En annan lärare, Helena Mechlaoui, tycker heller inte att filmen ger en korrekt bild av klassrummen.

Uppdelningen i kön beskrivs som överdriven och filmen saknar den uppdelning som sker mellan klasser, individer och personligheter. Genusskeptikern Pär Ström kallar det en feministisk propagandafilm.

En person presenteras som forskare, Pamela Von Sabljar nyanserar dock genom att säga hon är genusvetare.

I brist på konkreta argument så går det ju alldeles utmärkt med luddiga uttalanden mer baserade på ideologi än fakta. Här kommer en summering av budskapet. Jag skrev ner dem så fort jag hörde dem för att synliggöra strukturen i språket..

Det handlar om att förstå vi inte är medvetna… Vi måste lyfta… Det handlar om en struktur… Vi måste begränsa strukturen… Vi måste erkänna att det finns en struktur… Vi måste vara medveten om en struktur.

Läs vad Tanja Bergkvist skriver om denna sorts genus-struktur-snack och förespråkan av skapandet av den socialkonstruktivistiska elitmänniskan.

Detta var kontentan av Von Sabljars budskap pennan hann med. Jag har hört sociologer säga samma saker om kultur.

Den enkla sanningen är att det knppast finns något konkret budskap. Bara en känsla med politiska baktankar som man antingen håller med om eller inte. En som verkligen håller med om känslan är forna Big Brother deltagaren Kitty Jutbring.

Människan skulle nog kunna motivera kritik mot Einstein och relativitetsteorin med att det känns fel. Det känns som om tjejer måste… Alltså som tjej måste man. Det känns som om det… Det känns känns känns känns.

Och skulle nån säga emot är det bara att försöka ge intryck av att de har fel genom att flina. Detta sker upprepade gånger när nån annan talar.

Några argument med ordentliga belägg behöver man uppenbarligen inte ha i Jutbrings värld, popularitet är allt.

Tjejer känner de måste stå framför spegeln hela tiden för de känner det är en del av deras uppgift. Och varifrån kommer denna revolutionerande kunskap? Jo den känner de också, och om inte annat så framkommer den när de snackar med kompisar.

Den  totala bristen på riktiga argument var också vad som utmärkte genuspositiva sidan. Igår var det kunskapsmässigt upp-och-ner vända världen. De som är positiva till Tusen Gånger Starkares bild tror, tycker och känner men motiverar ingenting på en högre nivå.

Därmed var det rejäl uppförsbacke för genusskeptiske Pär Ström som gjorde raka motsatsen och berättade hur det bevisats se ut.

Bland annat så anser vissa skolor att om det går lika bra för killar som för tjejer är detta något som skall åtgärdas så tjejerna blir överlägsna igen. Detta berättade Pär Ström och några reaktioner blev det inte trots att det bevisligen är sant.

Det är Arabyskolan som det rör sig om. Smålandsposten berättar de fått 80.000 kronor för att utreda varför flickorna inte dominerar resultaten där också. Men som sagt ingen reagerar på detta. Killarna är för dem stökiga oavsett om de är det eller inte.

För dem har bilden av killen blivit det viktiga att diskutera. Iden om mansrollen. Inte riktiga killar.

Pelle Billing ger en bra beskrivning av problemen med att debattera skolfrågan. Bland annat så pratar man om ”killar” inte om hur det är några enstaka killar som tjejerna själva mestadels pratar om.

Det fascinerande är att man kallar det forskning att fråga ungdomar vad de tror och tycker. Ungdomar i sin tur tror och tycker vad de ser i populärkulturen eftersom skolans nuvarande ideologi är fientlig till iden faktabaserad utbildning.

Detta är inget nytt. I ett program om Area 51 så kommenterar komikerna Penn & Teller hur UFO-rörelsens uppfattning av UFO:n ser ut. Det visar sig att om en film visas där aliens är gröna så vips börjar abductees berätta de har träffat gröna aliens.

Det är just pga detta fenomen som tanke är att vi skall bedöma saker vetenskapligt, empiriskt och kvantifierat. Inte fråga efter ”upplevelser”

Folk upplever precis vad som helst de ser på TV och hör andra människor uppleva. När flera människor är i ett rum och rök börjar strömma in är det vanligt att folk väntar på att någon annan skall reagera. Om ingen reagerar så kan de bortförklara röken helt.

Sålunda är de psykologiska mekanismer som får människor att reagera så här på framför allt vad de ser i underhållningsfilmer betydligt mer vetenskapliga än den könsmaktsordning man lurar folk att tro på genom att visa den sortens populärkultur.

En av dem som verkligen inte begriper skillnaden mellan fakta och populärkulturella åsikter är komikern Nour El-Refai.

Hon sammanfattar sitt budkap på Newsmill. Ni som inte tror på könsmaktsordningen håll käften. Det kunde lika gärna vara ni som inte tror på tredje skytten mot JFK håll käften eller ni som inte tror på alien abductions håll käften. Motivationen är samma.

Precis som Eva Lundgren så hävdar El-Refai att vi absolut måste tro på flickorna när de berättar vad de upplever. El-Refai menar att det är elakt att förutsätta de ljuger. Vad hon helt fullt och hållet missat är att det inte är någon som säger de ljuger.

Ungdomarna tror säkerligen på vad de säger. Däremot saknas helt förmågan att se till vad de tror på också är objektivt vetenskapligt sant.

Istället har man försökt basera debatten på det helt felaktiga antagandet att populariteten hos en upplevelse motsvarar sanningsgraden hos den upplevelsen. Eva Lundgren och Nour El-Refai har i grunden samma budskap.

De vill vända upp och ner på kunskapsbegreppet. Kunskap är inte en professor som undervisar ungdomar. Kunskap enligt dem är ungdomar som undervisar en professor. Inget nytt med detta. Hollywood är fullt av filmer med smarta ungdomar och dumma vuxna.

Inte för att Hollywood själva anställer 15-åringar på höga poster utan för att Hollywood vill tjäna pengar.

Ungdomarnas tendens att ta till sig vad de ser i filmerna innebär att de gärna tror på bilden som ges i filmerna trots att ett kort besök i Hollywood avslöjar filmbolagen inte alls har en överrepresentation av ungdomar i sina styrelser.

Men Nour El-Refai tror på Hollywoodbilden. Hon vill sparka lärarna när de inte låter sig undervisas av ungdomarna.

”Helena Meclaom, du borde bli av med din lärarlicens bums. ”Jag har inte sett filmen, men jag fattar poängen” börjar hon. Nej, du fattar fan ingenting. Lyssna på eleverna”

Det är tur vi vet du är komiker Nour El-Refai, annars kunde vi tro du menar allvar med din åsikt att vända upp och ner på kunskapsförmedling så de som kan lite och tittar massor på populärkultur undervisar de som kan mycket och läser facklitteratur.

Men trots att människor med Nours åsikter dominerar massmedia så finns det allt fler som inser skillnaden mellan popularitet och sanning

Bloggen Kunskap Bildning Tradition påpekar vad Nour säger är fullt av retoriska felaktigheter och namnger flera av dem. argumenta ad misericordiam, argumenta ad populum, och argumenta ad verecundiam.

Nour: ”Det handlar om individer, tycker motståndargruppen, inte om kön, som om de stod utanför våra patriarkala strukturer”

Vi har redan besvarat detta argument tidigare men då uppenbarligen många har missat det enormt felaktiga i antagandet genuspositiva människor som Nour gör så tar vi det igen:

”De flesta strukturförklaringar, vare sig de avser det patriarkala förtrycket eller andra slags förtryck, bygger inte på en sådan metodologisk individualism utan istället på en funktionalistisk ide som bortser från de reellt agerande aktörernas motiv och intressen och de saknar därmed ett fundament på aktörsnivån som gör det möjligt att förstå och förklara varför aktörerna reproducerar de strukturella förhållandena de ingår i”

Eller på enkel svenska så vi inte diskriminerar personer med invandrarbakgrund: Beskrivningen av ett visst antal människor som agerar på ett visst sätt är inte i sig någon giltig förklaring på varför de agerar på det sättet.

Vem är förresten Nour El-Refai? Vad utöver vanligt yttrandefrihet är hennes kvalifikation för debatten? Info har summerat det åt oss:

Vem är denna drygt tjugo år gamla dam från Libanon, som vill undervisa hela Sverige om att ”genusvetenskap” är en vetenskap? Tja, låt oss ta en titt på denna auktoritets meritlista.

• Hon är själv varken vetenskapsgenus eller ens högskolestuderande utan ”komiker”.

• En av hennes tyngst vägande insatser för ”jämställdheten” är att ha visat tuttarna offentligt i centrala Stockholm i ett TV-program.

• En annan insats har varit att göra en film tillsammans med Gudrun Schyman.

• Sitt förakt för män och för Sverige lär hon ha visat – också i TV – genom att ”ta på högvaktens kön”.

• En av hennes många beundrarinnor uttrycker sig så här sofistikerat: ”Nour El-Refais sommarprat i P1 är helt jävla magiskt. Så grymt bra att man får gåshud.” – (Hur gammal tror ni att den bloggerska är, som yttrade detta? Tretton år? Fel. Hon är drygt trettio…)

I kontinuitetens intresse är här länkar till senare inlägg

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Vad genusfolk missar

Annonser

Fria tider lanserar uttrycket genusskeptiker

augusti 10, 2010
5 kommentarer

De båda samhällsforskarnas försök att censurera bort ord som invandrare ur språket är varken något nytt eller något specifikt för Sverige.

Som berättades i tidigare inlägg på Aktivarum så vill två samhällsforskare avskaffa ordet invandrare. En artikel angående detta finns nu på nyhetssajten Fria Tider. Tanja Bergkvist som kritiserat de bägge forskarnas artikel bla på basis av inkonsekvens benämns där som genusskeptiker.

De bägge samhällsforskarnas resonemang kring invandrare (som för övrigt inte är en isolerad förteelse) är snarlikt den ideologiska censur av utbildningar som Diane Ravitch uppmärksammar i boken The Language Police – How pressure groups restrict whats students learn. Ravitch berättar att situationen blir allt mer absurd.

Man får exempelvis inte berätta om en blind som bergsklättrade i snöstorm för vissa barn vet inte vad en snöstorm är aka ”regional bias”

I en intervju i The Daily Show 2003 räknade Ravitch upp en lång lista ord som intressegrupper velat ha förbjudna i skolor. Bland annat: elderly, blind, busboy, landlord, heretic, cult, extremist, fanatic, idiot, insane, candy, owl (ugglan är helig för vissa indianer) osv.

Programledaren Jon Stewart kommenterade politiken bakom denna oerhört omfattande censur så här:  ”This is absolute insanity. Okay so it seems like… the right…. is trying to get us back to a world that never existed in the first place… and the left is trying to get us to this utopian world that if it actually did exist…. would be unbearable!”

Det tar inte slut där. Det blir ännu värre när de diskuterar den kända litteraturen.

I deras fortsatta diskussion skall Sagan om Hans och Greta censureras för godis är onyttigt för barn. Man får heller inte diskutera födelsedagsfester. Dels för att födelsedagstårtor är onyttiga för barn och dels för att vissa barn inte firar födelsedag och ”they would feel bad”

Enligt Ravitch (utnämnd av dåvarande president Clinton till en nationell testpanel av språket) ser den politiska fördelningen ut så här: Högern vill förbjuda hänvisningar till trolldom och olydnad. Vänstern vill å sin sida förbjuda hänvisningar till olika grupper som exempelvis män och kvinnor.

Jon Stewarts kommentar: ”We are going to be raising a generation of mentally impaired people”

Låt oss återgå till lanseringen av genusskeptiker som uttryck. Genusskeptiker som fria tider använder har redan använts en gång tidigare. Då var det dock med den rakt motsatta betydelsen. En person som hyser djup övertygelse för betydelsen att följa genusteoretiska pekpinnar. Följande text kan läsas på en finländsk hbt-sajt.

”Cirkeln koncentrerar sig på skönlitteratur som gestaltar ickeheterosexuella identiteter och erfarenheter. Vi diskuterar både äldre och yngre, inhemska och utländska, kända och marginaliserade författarskap som på olika sätt kritiserat samhälleliga köns- och sexualitetsnormer. Cirkeln är öppen för alla litteraturintresserade genusskeptiker.”

Här ser vi ett klockrent exempel på varför samhällsforskare som Corlin och Cvetic inte kan säga att ordet invandrare associeras till vandrande nomader. Helt enkelt för att det inte är hur forskare och debattörer själva tycker ordet skall associeras som är det viktiga för ett språk utan hur folk i allmänhet använder uttrycket.

”What a language with its gender system means is what people use it to mean. It is an evil principle to think that we can tell other people what they mean by what they say, because of some theory we have that makes it mean something in particular to us, even when they obviously mean something else.” Kelley L. Ross PhD Against the theory of a sexist language.

”Since it was never even remotely in doubt that when used as a general referent, the male pronoun included females, this change was never designed to prevent confusion. The change has, on the contrary, often created confusion. Its purpose is solely ideological.” Carolyn Graglia – Domestic Tranquility, A Brief Against Feminism

”I, for one, want to be free to refer to ”the brotherhood of man” without being corrected by the language police. I want to decide for myself whether I should be called a chairman, a chairwoman, or a chairperson (I am not a chair). I want to see My Fair Lady and laugh when Professor Higgins sings, ”Why can’t a woman be more like a man?” As a writer, I want to know that I am free to use the words and images of my choosing.” Diane Ravitch – The Language Police

Nu har även några av dessa invandrare som skall skyddas från att beskrivas som invandrare fått nog.

På sin blogg förklarar Merit Wager att hon inte har något problem med ordet invandrare. Så här lyder hennes argumentation:

”Artikelförfattarna talar om att det är ”viktigt för självkänslan” att inte kallas ”invandrare”!!??? Men Herre Gud, vilken unken herrefolksmentalitet och vilken nedlåtande syn på icke-svenskar dessa artikelförfattare visar! Vi har ju invandrat och vi är ju inte svenskar,varför skulle vi ha dålig självkänsla för det?”

Det är här som behovet av strukturella förklaringar skapas.

När gruppen som skall skyddas av en självutnämnd akademisk elit (som annars saknar identitet och mening i tillvaron) inte uppskattar beskyddet måste beskyddarna själva nämligen kunna strunta i vad den beskyddade gruppens individuella medlemmar tycker om saken.

Annars så är det ju elitens egen identitet och självkänsla som drabbas.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: