Aktivarum

Girlwriteswhats presentationer av MRA används av lärare och professorer

november 16, 2012
5 kommentarer

Så var det efter de senaste dagarnas förändringar inom mansfrågor dags för en enbart positiv nyhet.

I sin senaste video berättar Girlwriteswhat om utvecklingen där hennes videoklipp på ämnet MRA (Mens Rights Advocating) används här och där som utbildningsmaterial i undervisningen på skolor och universitet.

Hon blir bland annat kontaktad av elever som berättar om lektioner där hennes videoklipp har använts och vilka reaktioner det blev. Detta rör så vitt skilda ämnen som engelska, psykologi, sociologi och social studies.

Så om någon inbillade sig att vi skulle trappa ner för att två bra debattörer ville göra något annat. Glöm det!

Effekten det kommer att ha att Pär Ström och Pelle Billing inte bloggar längre är att vi kommer att lära oss både vad de gjorde bra och vad de gjorde mindre bra. Dessa lärdomar tar vi med oss i det fortsatta arbetet.

Ett första steg i dessa lärdomar är den nya bloggen GENUSDEBATTEN. Ett av de stora misstagen som de bägge tidigare nämnda debattörerna (enligt mig) gjorde var att agera ensamma och utan koordination.

Den stora skillnaden blir här att Genusdebatten kommer att drivas av flera personer – inte en enda.

Sedan kommer personer som inte har WordPress-konton att kunna skriva ”insändare” som vi publicerar åt dem – precis som på Genusnytt. De saker som visat sig fungera bra tycker jag vi skall behålla och förbättra.

Det finns redan ett nytt konto på Genusdebatten – Här kan ni läsa hennes inlägg ”Vi börjar med denna blogg” och ”Vad är jämställdhet?” Alla som har något att säga på ämnena är välkomna att delta.

fortsättning följer…

Annonser

Genusforskare vill bedöma andra – Men vill inte bli bedömda av andra

november 15, 2012
33 kommentarer

Vår analys av Genusvetenskapen fortsätter, den här gången är ämnet hyckleri i vetenskapen.

I ett forskarporträtt på Uppsala Universitet menar genusforskaren och vetenskapshistorikern Isabelle Dussauge att hjärnan är överskattad och utnämner sig själv till uttolkare av neurovetenskaplig forskning.

”Upprinnelsen till projektet var ett forskningsrön som cirkulerade i den svenska pressen under 2008 som hette “Homosexuellas hjärnor annorlunda”. Samma rön har återkommit i pressen med rubriker som ”Hjärnan visar att du är homo” och “Homoläggning grundläggs tidigt”

Observera att det i så fall snarare är hur vinklat pressen presenterar nyheter inom forskningsvärlden som hon skulle behöva forska på.  Jag känner till de forskningsrön som hon talar om och de är ingen sensation alls.

Vad det handlar om är de biologiska könsskillnaderna i hjärnan mellan män och kvinnor.

Män och kvinnor använder inte hjärnhalvorna likadant och har inte samma kommunikation mellan dem. De utpekade forskningsrönen handlar bla om hur heterosexuella män i högre grad liknar homosexuella kvinnor och vice versa.

”Säger en hjärnvetenskaplig studie att den bevisat att människor föds homosexuella, så köper de flesta det. Men vem skulle till exempel bry sig om det rapporterades att sexuell läggning hänger ihop med skillnader i människors knän eller hjärtan?”

Vem förutom en genusforskare skulle inbilla sig knän och hjärtan är jämlika hjärnan gällande människans utveckling? Låt oss börja med att påpeka ämnet togs upp i det Norska Tv-programmet Hjernevask.

Sedan vill jag peka på konflikten mellan vad Dussauge säger och den metodologi genusvetenskap vilar på.

I Margareta Hallbergs avhandling ”Kunskap och kön – en studie av feministisk vetenskapsteori” framgår att feministisk vetenskapsteori i allt väsentligt utgår från det paradigmtänk som instiftades -62 av Thomas Kuhn. 

”Feministiska teoretiker som Evelyn Fox Keller har framhållit att feministisk kritik av vetenskapen möjliggjorts av två parallella processer – dels den radikalfeministiska rörelsen, dels den vetenskapsteoretiska nyordning som blev följden av Thomas Kuhns verk” (s.10)

Vad forskare vars teorier vilar på vetenskapstraditionen (kontexten) efter-Kuhn verkar glömma är att samma kritik som skyddar dem från att bedömas också gör det omöjligt för dem att analysera andra teorier.

Av särskild vikt för detta inlägg är därför den så kallade Inkommensurabilitetstesen:

Att teorier som tillhör olika paradigm inte kan mätas med samma mått. Detta följer av en stark tolkning av tesen om observationers teoriberoende då något neutralt språk för jämförelser mellan två rivaliserande teorier inte antas existera. (s.26)

Vilket för övrigt är det argument som Eva Lundgren använde när hon granskades av Margareta Hallberg och Jörgen Hermansson. ”Granskarna saknar kompetens för uppgiften” hävdade 14 forskare i DN

”Forskning uppfattas här som en tolkningsprocess. God forskning handlar i ett sådant perspektiv mindre om att ”bevisa” eller ”testa” olika hypoteser och mer om att utifrån skilda teoretiska perspektiv, och med en övertygande argumentation, skapa ökad förståelse för olika fenomen.”

Man kan tycka vad man vill om den motiveringen men de borde iaf tvingas följa sina egna regler. Och därmed blir Isabelle Dussauges påståenden om vad hjärnforskningens teorier handlar om värdelösa.

Hon saknar kompetens för uppgiften och verkar inom en helt annan tradition än vad hjärnforskarna gör.

Inte minst blir detta tydligt när hon kritiserar vad som är en uppenbar konsekvens av representativt urval. Detta pga att hon personligen tycker att minoriteter skall ges samma inflytande som majoriteter (ibland).

”Hittills har de bland annat kommit fram till att relativt få hjärnstudier faktiskt handlar om sexuell preferens men att de som gör det får oproportionerligt stor uppmärksamhet i medierna. Den största delen av hjärnforskning och sexualitet handlar istället om heterosexuella mäns sexualfunktion. ”

Å ena sidan kritiserar hon (korrekt) massmedia för medielogiken där man ger oporportionerligt stor uppmärksamhet till ovanliga händelser. Å andra sidan ifrågasätter hon att man forskar på heterosexuella.

Men heterosexualitet är vad man får om man använder slumpmässigt eller representativt urval.

Vad Dussauge påstår fungerar alltså varken i traditionell vetenskapstradition eller i den efter-Kuhnska vetenskapstraditionen (post-kuhnska kontexten). Hon både bryter och följer reglerna samtidigt.

”Exempelvis ignorerar det mesta av hjärnforskning om kön helt och hållet den omfattande teoriutveckling som finns inom genusforskning och relaterade fält, vilket snedvrider ytterligare maktbalansen mellan olika beskrivningar av människan och samhället.”

Det sista är nonsens. Givetvis ignorerar hjärnforskare genusteori – det skall man enligt genusteorins egen grund göra. Vad hon säger blir förståeligt endast ur perspektivet att Genusfrågor ÄR Maktfrågor dvs…..

Genusvetenskapen följer ingen teori alls. Den säger vad som helst som ger ursäkt att maktfördela.

Detta är den teori, det axiom, det paradigm, den disciplinära matris som bör användas närhelst något genusforskare säger skall bedömas. Säger de vad som ger politiker ursäkter att maktfördela eller inte?

Nu som avslutning till lite gladare nyheter. Zlatan ”ägde” Friends Arena i matchen mot England igår.

Som bonus hittar ni här Zlatans Zlatanistiska Zlattrick-fjärde mål från en utländsk TV-kanal som hade turen att stå med kameran på helt rätt ställe och i perfekt vinkel. Vad internet är toppen vid sådana här tillfällen.

Genusdebatten fortsätter


Efter Pär Ström och Pelle Billing – Fritt fram för Erik Helmersons dubbelmoral?

november 14, 2012
31 kommentarer

Jag har sagt det flera gånger tidigare men aldrig har problemet med att förväxla sak och person varit så tydligt.

Inom några få dagar har de två mest profilerade jämställdistiska debattörerna i Sverige dragit sig tillbaka. Först tröttnade Pär Ström på tonläget i debatten. Nu trappar även Pelle Billing ner sitt deltagande.

Många undrar vad som skall hända nu och för dem som vill bli en del av svaret skapade jag diskussionsbloggen Genusdebatten. Där presenterade jag idén jag haft en längre tid om en gemensam portal för mansfrågor.

Istället för att som nu skriva splittrat och osammanhängande så förespråkar jag vi organiserar bloggarna.

Om de mest engagerade bloggarna och debattörerna skriver på en och samma portal så blir det en regelbundenhet som annars saknas. Dessutom blir det svårare att ”vinna” debatter med personangrepp.

Under rubriken ”debattörerna är borta – leve debatten” summerar trollan förutsättningarna. Det finns många bra skribenter. Både nya och gamla som skriver om dessa frågor men som har svårt att nåt ut.

Varför har de svårt att nå ut? Mediafolk jag pratat med säger det beror på att den andra sidan är ”organiserad”

Även om man bara är 20 personer på ett kontor vars mest framträdande kompetens är att skriva ansökningar om statliga bidrag för verksamheten så har man alltså i medias ögon en högre grad av legitimitet ”oavsett vad man säger”.

En privatperson som säger vettiga saker är inte ett dugg intressant. Det enda media verkar vilja ha privatpersoner til lär att framställa dem som ensamma galningar och politiska extremister att vara rädd för.

Ett utmärkt exempel på detta är DN-ledarskribenten Erik Helmersons dialog med Ninni.

Att Erik Helmerson är vit, medelålders man spelar här ingen roll. Det är minsann han, den upplysta journalisten som vet vad som är kvinnofientligt och han drar sig inte för att att rätta kvinnor på ämnet.

”Det är klart att era åsikter är kontroversiella, alltså i den mening att de väcker stark debatt. Många anser att de är reaktionära och direkt kvinnofientliga, men det vet du redan bättre än jag.”

Först och främst vilka är de där ”många” och vem representerar de? Statistiskt tycks media vara mer intresserade av att representera miljöpartiet än de är av källkritik och att journalistiskt granska makten.

Och Helmerson vilka åsikter representerar han (mer specifikt än att han inte stödjer Pär Ström)?

Här är ett exempel på sammanhang där Erik Helmersson har yttrat sig. Göra så småpojkar mår dåligt över sitt kön som någon slags proxy-straff för världens kvinnor. Inga problem enligt ”barnspykolog” Helmerson.

”I skrivande stund har ett antal föräldrar, en rektor, två miljöpartister, ett regionråd och minst en jämställdhetschef uttalat sig med den största självsäkerhet om det förkastliga i att låta flickorna på det gotländska fritidshemmet just denna eftermiddag få en orättvis fördel. ”

Observera att när vi pratar om Pär Ström så är han ivrig att prata om hur ”kontroversiella” de åsikterna är. Men hur ser han på sina egna åsikter när det är de som bli ifrågasatta (kontroversiella) och väcker debatt?

”Man behöver inte vara radikalfeminist med tre examina i genusvetenskap för att finna den senare reaktionen något överdriven.”

Till skillnad från manliga genusfeminister som på fullaste allvar försöker rätta kvinnors åsikter?

Erik Helmerson är i gott sällskap med andra män som definieras av att deras åsikter om sitt eget kön har stora likheter med hur kulturrasister ser på mörkhyade  – Men även av hur de ser ner på ej upplysta kvinnor.

”Michael Kimmel’s ”Guyland” has some interesting case histories and a few worthwhile things to say about how racial and cultural differences influence the behavior of young men, but it wasn’t too long before the way he acts as though he’s entitled to define women made me want to put his book through a paper shredder and tell the library it was lost.”

På samma sätt som Erik Helmerson säger till Ninni (en kvinna) att ”många tycker ni är reaktionära och kvinnofientliaga” Exakt samma strategi hittar vi hos världens mest uppenbara hatare av det manliga könet.

”What gives him the idea that he can define people’s thoughts and beliefs in a way that they themselves would not define them? Does he realize the irony of a man telling women which of them are real feminists?”

Uppenbarligen går vi ännu ett steg med ironin i Helmerson som säger till kvinnor de är kvinnofientliga.

”The only women Kimmel seems to understand are the Gloria Steinems of the world – deviate from that mindset, and you’re an anti-feminist.”

I skrivande stund är det nästan lika många kvinnor som män som anmält intresse till Genusdebattens projekt på ämnet mansfrågor. Hur många män är det som anmäler sig till Genusvetenskapens kurser nu igen?

Genusvetare skall föreställa experter på jämställdhet. Samtidigt är genusvetenskapen sämst på könsbalans av alla fält i den redan kvinnodominerade universitetsvärlden. Över 90% är kvinnor.


Kommentar på Hanna Fridéns krönika – Del 2 Vilka seriösa Mansdebatttörer?

november 12, 2012
54 kommentarer

Vi fortsätter från påståendet att folk blir sura när Pär Ström låter kommentarer stå kvar

Del 1 tog upp Pär Ströms påstådda åsikter här fortsätter min kommentar av Hanna Fridéns krönika med argumentationen om seriösa debattörer i mansfrågor.

”Jag har kallats för oknullad, desperat, patetisk, psykisk sjuk, folk har gjort långa utlägg om mitt “handikapp” i och med Aspergers.”

Här hamnar vi på sidospåret ”Genusnytts kommentarsfält”. Dock får vi aldrig höra från Hanna Fridén hur stor andel av alla kommentarer som är av ovanstående fula sort.

”Vid ett flertal tillfällen har jag frågat Ström varför han låter dem stå kvar. Både i hans blogg, via mail och i en krönika. Hans ständiga svar är att det inte är hans ansvar, och att det är orättvist att döma honom efter vad som står i hans kommentarsfällt

Tja, vad skulle alternativet vara? Betala Interaktiv säkerhet AB ur egen ficka?

När inte ens Newsmill och stora tidningar klarar av att hålla efter i kommmentarsfälten varför skulle lilla Genusnytt ha tid och resurser att kunna göra det?

”Ingen seriös debattör inom mansfrågor som jag känner till beter sig så. Men de är inte lika kända som Pär.”

Då har jag ett par frågor. 1) De här ”seriösa” debattörerna i mansfrågor vilka är de egentligen? 2) Om de finns och inte är lika kända som Pär Ström vems fel är det?

Hanna Fridén har mer eller mindre redan besvarat den andra frågan i sin krönika.

”En hel del personer inom media ställer tyvärr likhetstecken mellan mansfrågor och Pär Ström något som är extremt frustrerande för alla jag diskuterar med i dessa frågor som tyvärr dras med när folk tycker att det Pär skriver är galet.”

Mediafolk själva bestämmer vilka debattörer som är mer kända och här har media alltså inte kontaktat de debattörer i mansfrågor som Hanna Fridén menar är mer seriösa.

”Jag har följt Ström länge. Sedan långt innan skapade Genusnytt. Han brukade skriva väldigt bra om frågor som rör bland annat FRA. Stegvis började hans märkliga inlägg om kvinnor dyka upp, och senare startades Genusnytt och teorin om Amazonia tog form på riktigt. Innan dess fanns det andra debattörer inom mansfrågor som var betydligt mer kända”

Det enda exemplet jag fått från mediafolk på sådan ”mer seriös” mansdebattör är Pelle Billing. Jo visst, det måste vara därför inte skriver en rad om hans bok ”Jämställdhetsbluffen”?

Och hur är det med”kvinnodebattörer”? Klarar de av samma nolltolerans för oseriositet?

Hanna säger ”folk” tycker det Pär skriver är galet. Media själva är de bättre? Låt mig påminna henne (och övriga media) hur genusdebatten såg ut i Sverige före Genusnytt.

”Nazismen har förintelsen och andra världskriget på sitt samvete. Den dominerande manligheten har haft ett finger, nej två hela händer, med i varje vansinnesdåd från våldtäkter till terrorbomber, till folkmord” 

Ovanstående text från är exempel på vilken kvalitet media hade i mansfrågor före Pär Ström. Den hittas i en reportagebok från 2004, skriven av en journalist och hyllad av mediekåren.

Jag tänker inte ens nämna namnet på den kända journalist som skrev skiten.

Jag tänker heller inte nämna titeln på boken. Ni som var med på den tiden vet redan vilken det är. Om media inte var mer seriösa än så, varför skulle Pär Ström behöva vara det?

”Jag tycker att det är märkligt när man vill stötta mansfrågor genom att begära att media ska bemöta det här seriöst bara för att Ström skrivit debattartiklar om de taskiga kommentarerna han får och hur orättvist han tycker det är.”

Det är uppenbart att media tillämpat dubbla måttstockar. Det finns knappast nolltolerans på kvinnodebattörer men på mansdebattörer är kraven stenhårda.

Var det inte media som sade de var emot könsroller? Det här liknar nämligen just könsroller.

Vi har ”kvinnorollen” där man säger vad f-n som helst i stora tidningar (Maria Sveland i DN) och vi har ”mansrollen” där man hackar på minsta lilla feltramp (Vita Kränkta Män)

”Det vore betydligt bättre att lyfta upp och diskutera med de som är seriösa. De som inte tycker…”

Här begår hon ett av generalfelen i svensk mediedebatt. Hon beskriver inte alls vad de seriösa mansdebattörerna tycker. Enbart en lång lista på vad de inte tycker.

”avståndstagandet viktigare än ställningstagandet”

Fortsättning följer… Del 3

Genusnytt: Pär Ström slutar, inlägget som påbörjade debatten.

Pelle Billing: Angående Pär Ströms belslut att lämna genusdebatten.

Genusdebatten: Initiativet jag tog som respons på den svarta torsdagen.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: