Aktivarum

Den Andra Stora Genuslegodebatten – Fortsättning av analysen av den problematik som finns kring Tjej-Legot ”Friends”

mars 28, 2012
34 kommentarer

I denna andra del så menar Anita Sarkeesian det inte är av tillfällighet som Lego blev så könsuppdelat.

Här hittas första delen. Legos historia börjar på 50-talet. Under de första tre decennierna var fokus hos Lego på ”Creative play, Cooperation & Imagination” Sarkeesian menar att detta var ett universaltema där hela familjen kunde vara med och leka vilket beskrivs som positivt.

När det väl var dags för 80-talet hade dock flickorna försvunnit från marknadsföringen. Istället var det ”Zack the Lego Maniac” som gällde. Sarkeesiaan delar upp sin argumentation i tre delar.

1. Marknadsföring till Pojkar

Nästkommande tjugo år följde teman som Riddarlego och Technic. Här bryr sig Markeesian inte ens om att argumentera utan kommunicerar sin avsmak med mimik. Hon berättar att år 2011 så körde Lego en build together-kampanj för – hör och häpna – Pappa med son. Däremot så var det ingen där mamma, syster eller liknande byggde Lego med dottern.

2. Manligt identifierade och centrerade teman och platser.

Här uppstår samma problem som med Hollywoodfilmer. Kvinnor är fredade från en mängd teman och har därför begränsat narrativ.

Detta innebär en stor skillnad i ratio mellan manliga och kvinnliga karaktärer. I Lego-universumet beräknas skillnaden vara 18:1 till mäns favör. Problemet blev bara alltför uppenbart när Lego byggde teman utifrån storfilms-varumärken som Stjärnornas Krig, Indiana Jones och Pirates of the Caribbean. Sarkeesian anger orsaken ”those films are male centered/ identified”

Detta är dock knappast sant. Även om du skulle ta kvinnornas favoritfilm Titanic skulle den bli mansdominerad. Frågan är om inte Lego baserat på Sex & The City skulle bli mansdominerat. Det är väldigt  många manliga karaktärer som snurrar runt medan narrativet är fyra kvinnor. Varför dominerar män historierna? Svar: För man får inte behandla kvinnor hur som helst!

3. Scenarior Stereotypa för pojkar

Här kommer vi in på vad som verkligen fungerade hos pojkar i kamp med dataspelen: Scenarior baserade på konflikter, krig och action

Sarkeesian berättar att Lego själva bytt fokus från ”education benefits” till ”combat & aggression” vilket känns mer som GI Joe (Action Force i Sverige) från 80-talet än Legonyheter. Dessa förändringar har även skett i Legos Stadstema med scenarior som ”tjuv och polis” Här drar hon till med feministrövaren ”i patriarkala samhället är egenskaper associerade med män högre värderade”

Hon går vidare med idén att ”Boys miss out” gällande leksaker som ”help develop, cooperation, relationship building, nurturing and caregivning” som är värden hon personligen skulle vilja se hos leksaker avsedda åt ”all genders” (alla två?) Hon menar dock dessa är värderingar som i media och leksaker främst är för flickor och ”wrapped up in harmful gender stereotypes”

Själv skulle jag vilja prata om Anita Sarkeesians egna ”Harmful Science Stereotypes” det är mycket påståenden och lite bevis här.

Hon menar följderna kan bli allvarliga där ansvaret för positiva värderingar som att bygga sunda relationer och kommunikationer läggs på flickor (enligt iden leksaker behövs för att skapa relationer och kommunikationer?) medan pojkar får lära sig våld är en praktisk möjlighet för att lösa konflikter (åter som om leksaker behövdes för detta) Vidare så menar hon att Friends ”for girls” betyder resten av Lego är ”not for girls”

Hon tar även upp skillnaden att byggandet är centralt för berättelsen i Lego allmänt men inte för berättelsen i Tjej-Legot friends där leken börjar efter att byggandet är klart. Hon summerar det hela att Legos forskning efter vad flickor gillar resulterade i ännu ett ”Barbie Wasteland” och menar att Legos forskning låter som en ursäkt att reproducera stereotyper.

Själv undrar jag varför Lego skulle behöva någon ursäkt. Vill de göra stereotyper varför skulle de inte få det?

Som Sarkeesian beter sig kunde man tro att stereotyper är olagliga men faktum är någon sådan lag existerar inte. Vidare så undrar jag vem som har gett Sarkeesian rätt att bestämma vilka värderingar och relationer som är sunda och vilka som inte är det. Vad baserar hon alla sina påståenden på egentligen?

Det enda hon sade som jag tyckte gjorde nytta var att Lego är dåliga på att inkludera kvinnliga ”minifigs” i ordinarie Lego. Detta problem gäller inte bara Lego utan även varumärken som Stjärnornas Krig och Pirates of the Caribbean. Men varför är det då så få kvinnliga karaktärer i dessa scenarior?

Min gissning är att det beror på att en kvinnlig karaktär måste ha en viss grad av status och det begränsar antalet kvinnor.

Samma resonemang finns i USA angående svarta karaktärer på TV. Om en svart karaktär på något sätt visas negativt så finns risken att det blir en negativ bild av svarta och då råkar TV-bolagen ut för deras lobbyorganisationer som kräver bot och bättring. Sålunda är det en begränsad mängd av karaktärerna som kan vara svarta.

Ta exempelvis en populär TV-serie som Seinfeld. Föreställ er att slackern Kramer skulle vara svart. Svarta lobbyorganisationer skulle protestera vilt över stereotypen av svarta slackers. En roll som Kramer kan alltså inte vara svart. Paradoxalt nog innebär alltså antirasisters engagemang att det finns färre roller tillgängliga för svarta skådespelare.

I det senaste avsnittet av tv-serien Breakout Kings blev fenomenet ännu tydligare i följande ordväxling:

Ray: Patience, young Jedi. It’s Yoda.

Shea: (Svart karaktär) Yeah… I got that.

Ray: Star Wars marathon last night. Finally got cable in my apartment.

Shea: Only one black guy in that whole movie and they make him a traitor.

Lloyd: Calrissian, please.

Avsaknaden av kvinnliga/svarta karaktärer kan alltså ha en hel del att göra med hur begränsade dessa karaktärer är. Detta medan det är fritt fram att framställa vita män i olika grader av negativitet eftersom inga mäktiga lobbyorganisationer för vita män kommer att klaga på hur stereotypt vita män framställs.

Nästa gång ni ser en film eller serie. Testa om ni kan hitta karaktärer som bolagen inte kan göra svarta eftersom de skulle löpa risken att anklagas för att framställa svarta på ett negativt och/eller stereotypt sätt. Gör sedan samma experiment med kvinnor, finns det manliga roller där feminister skulle protestera om karaktären vore kvinna?

Med dessa begränsningar på politiskt korrekta offergrupper hur kan det bli annat resultat?

Pelle Billing skriver bra om våld och manlighet.

Uppdatering: Charlotte som är genushistoriker och skriver på bloggen ”Hit och Dit och tillbaka igen” har kommenterat teorin jag lagt fram angående ratio manliga/kvinnliga figurer.

”I sagornas värld finns det knappt en enda berättelse utan en ondskefull kvinna. Även i flera hjälteberättelser förekommer kvinnor med synnerligen oroväckande syn på moral. Listan på mer eller mindre elaka kvinnokaraktärer kan göras lång: Catwoman, Sirenerna, Cleopatra, häxan i Oz, Pruseluskan, madame de Winter, Belatrix Lestrange, Cruella De Ville… En kvinnlig karaktär behöver inte ha en viss status. Kvinnliga karaktärer täcker hela skalan (det är bara se på Star Wars för att konstatera det).”

Min kommentar: När jag pratar om status menar jag inte moralisk status utan rang. Faktum är att när man tittar på leksaker från 80-talet (nutida sagor) hittar man ofta 1-2 goda kvinnor och 1-2 onda kvinnor. Oavsett om de kvinnliga karaktärerna är goda eller onda är de vanligen någon form av intelligent ledarfigur.

Stjärnornas Krig är ett undantag för det förekommer inga onda kvinnliga karaktärer alls i originaltrilogin.

Den enda roll Lucas gav kvinnor där var att vara goda ledare. När författaren Timothy Zath 1992 återupplivade Stjärnornas-Krig varumärket med boken ”Heir to the Empire” skapade han även sagans första tvivelaktiga kvinnliga karaktär. ”Mara Jade” som sedan blev en av de viktigaste karaktärerna.

Så ja, det finns onda kvinnliga karaktärer. Men frågan var inte om det fanns onda kvinnor, frågan var alltså om det fanns kvinnliga karaktärer av låg rang. Testa att föreställa er Seinfeld med den mest patetiska karaktären (enligt många förmodligen George) som kvinna eller svart.


Den Andra Stora Genuslegodebatten – Tjej-Legot ”Friends” upprör genusmedvetna

mars 27, 2012
22 kommentarer

Lego betyder givetvis barn och sålunda får vi ytterligare ett inlägg om genusriktig barnuppfostran.

Detta inlägg utgår från en DN-artikel av Po Tidholm som handlar om hur Lego har utvecklats i takt med att marknaden har svängt. 2004 försökte Lego möta konkurrensen från Dataspel med snabbare byggda leksaker. Det misslyckades och de gick över till konfliktbaserade teman och kända varumärken – En stor framgång!

Men alla tycker inte det. I ett reportage i två delar så kritiseras Lego av Anita Sarkeesian (Feminist Frequency) Sarkeesian drömmer sig tillbaka till tiden då lego handlade om att utveckla barn. Hon menar forskning visar att Lego ”Accelerates childhood development” och funkar som ”Gateway to science”

Jag tvivlar på dessa påståenden. Mer sannolikt är att barn med intresse för vetenskap oftare föredrog Lego.

Som påtalas av Steven Pinker: Den mesta av forskningen om barnuppfostran är nonsens som inte kontrollerar för ärftlighet. Två akademikerföräldrar som föder ett barn som råkar gilla Lego mer än andra barn och blir en duktig forskare. Yeeeh måste ha varit Lego som byggde forskaren. Inte forskaren som byggde med Lego.

Som sagt, Lego satsade på Konflikt-baserade teman. Det var dock nästan bara pojkar som attraherades av dessa. Lego var inte nöjda de ville sälja till övriga 50% av marknaden alltså flickor. De anlitade antropologer och beteendevetares som fick 4 år på sig att ta reda på vad som flickor gillar bäst. Lego skapade sedan nya Lego Friends.

”Visst har jag lyckats förhålla mig rätt objektiv så här långt? Well, åt helvete med det. För vad Lego faktiskt gjort för att vinna tillbaka de flickor de förlorade när de gjorde om sitt produktsortiment från könsneutralt och utvecklande är den värsta sortens exempel på hur man reproducerar könsstereotyper och skamlöst låser in barn i inskränkta könsroller.”

Here We Go again, Po Tidholm är alltså ännu en av dessa mediaelitmänniskor. som skall leka kyrka och beskriva för folk vad som är synd (fegt) och vad som är renlärigt.

Deras argument är alltid lika intressanta eftersom de uttalar sig om någonting där de själva helt saknar investering.

”Fyra år tog det, med tusentals inblandade i flera länder, många miljoner investerade kronor och omfattande research. Och vad kom de fram till: Jo, att flickor tycker om rosa, lila och ljusblått, bara vill leka med slanka flickdockor och att deras rollekar är fokuserade på omvårdnad. ”

Och vad är problemet med det? Jo för konstruktivister är det en avvikelse från den rena läran att syftet med barndomen är att förhindra könsintryck. Teorin verkar säga att om vi bara gör detta bra nog så kommer strukturella (statistiska) könsskillnader(könsroller) att upplösas och det klasslösa (Könslösa) samhället manifestera sig.

Teorin tycks även säga att om man inte får detta resultat var det för att vi inte könsisolerade barnen bra nog. Lösningen vid fiaskon och misslyckanden blir då att förespråka ännu mer av precis samma sak. Lära sig av egna misstag? Inte en chans, här skall vi göra precis som vi bestämtr från början – to the bitter end!

Fortsätter i nästa inlägg där jag även kommenterar Feminist Frequencys del 2 på temat.

För er som undrar varför jag kallar det Den andra stora Genuslegodebatten:

Den (första) stora genuslegodebatten – Aftonbladet, jan-2010 – Dags att kvotera i legolådorna? Ulrika Hjort och Tobias Östberg – Ta alla frustrerade föräldrar på allvar, Bonnie Bernström (Ordförande Liberala kvinnor) – Klåfingriga politiker är en fara för oss alla, Göran Hägglund (Partiledare KD) – Bloggat här

Pelle Biling bloggar om hur Peter Dalle har tröttnat på SFI (Svenska Filminstitutet) pga deras Könsdiskrimineringspolicy Jämställdhetspolicy.

Uppdatering 2/9: Under rubriken ”Stark kritik mot nya legofigurer” når SvD Näringsliv en ny low. Kritiken kommer varken från Lego själva, från deras kunder eller nån annan av betydelse.

Bakom den brittiska ”organisationen” Pink Stinks står en ”grupp” på två feministiska kvinnor som motiverar vad de gör med orden ”but we believe…” Och det är den minst knäppa kritiken.

”Lego har därmed att välja om man ska rätta sig efter vad konsumenterna tycker med sina plånböcker, eller vad vissa gaphalsar på yttersta vänsterkanten menar att företagen borde producera. Ja, det är ett svårt val…”

I USA kommer kritiken från organisationen SPARKS, vilka driver en kampanj som heter LiberateLEGO (Befria Lego) Lego skall alltså enligt dessa ”befrias” från skapare och ägare

Och de här åsikterna ges plats i SvD Näringsliv? Tävlar de med tillväxtverket i dumheter eller?

DN skall inte vara sämre utan går snäppet längre. Artikeln ”Sexistisk” serie får lego att lyfta nöjer sig inte med Pinkstinks och SPARKS utan drar även dit manskritikern Niclas Järvklo

I tidningen kallas Järvklo för mansforskare men här blir han beskriven efter den kompetens han visar. Niclas Järvklo är sålunda Manskritiker. Hans fält är inte Male Studies.

5/9: Pelle Billing kommenterar hur Tjejlegos ekonomiska framgångar sticker i ögonen på den politiskt korrekta eliten.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: