Aktivarum

Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 3

oktober 12, 2010
24 kommentarer

Fascinerande att något som presenteras på högskolan som en seriös vetenskap inte ens kan göra ett försök till rättfärdigande ute i verkligheten.

Det har nu gått ett antal timmar sedan kommentarerna på Bitte Assarmos SvD-artikel började ramla in. Länge såg könsmaktsordningens anhängares (mer…)


Varje man är en potentiell mansmördare?

april 13, 2010
14 kommentarer

Nu räcker det med massmedias onyanserade och ologiska påståenden i genusdebatten.

Denna kommer via Genusnytt. Aftonbladet har av obegriplig anledning tagit in en insändare som saknar all form av verklighetsförankring och mest sprider fördomar. Denna insändare har rubriken ”Tänk om det var män som blev våldtagna” och är skriven av journaliststudenten Mikael Rudolfsson vid JMG i Göteborg.

Update: Denna Rudolfsson visar sig även vara studerande-representant och vice sekreterare på Publicistklubbens (förkortas Pk) västra krets.

Hans resonemang lyder ungefär så här: Eftersom killar inte riskerar att bli våldtagna så har en kille ingen aning hur det är att vara kvinna, om bara killar blev våldtagna så skulle de minsann göra bot och bättring i sina hemska åsikter och förstå kvinnors perspektiv.

”Som kille är det svårt att riktigt förstå vad tjejer går igenom.”

Jovisst, godafton! Även Badlands Hyena har uppmärksammat den idiotiska argumentationen från Rudolfsson. ”Resonemanget går ungefär så här: alla män kan i teorin genomföra en våldtäkt. Därför är varje man en potentiell våldtäktsman, även om det i praktiken alltid kommer att vara en försvinnande liten minoritet som faktiskt genomför ett sådant övergrepp.”

Låt mig som skriver börja med en liten upplysning för den som menar man måste ha personlig erfarenhet för att ”förstå”

I min släkt så finns inte bara en utan två män som blivit våldtagna av sk fula gubbar i tonåren. De utsattes för misshandel, vapenhot och omfattande psykisk press av personer de kände och ingen i omgivningen märkte någonting.

Utöver detta faktum så är inte våldtäkt det enda hemska en människa kan råka ut för. Såväl mobbing som grov misshandel skördar psykiska problem och kan leda till självmord. Vidare så begås även riktiga mord. Rudolfsson menar kvinnor har orsak att vara rädda. Statistiskt är det många fler män än kvinnor som råkar ut för våldsbrott.

Vi kan göra en analys av orsak och verkan och se vad de budskap som sprids sannolikt resulterar i.

Rudolfsson menar att kvinnor vet varje man är en potentiell våldtäktsman. Lösningen skulle alltså vara att kvinnor höll sig borta från män. Stämmer detta? Svar: Det är så fel som det kan bli och jag undrar verkligen vad man lär sig på journalistlinjer i form av källkritik.

De flesta män är nämligen hyggliga och sålunda är kvinnor tryggare med de flesta män än utan män. Läs om det förra! Kvinnor är generellt tryggare med män än utan män. Varje man är ett potentiellt skydd. Läs även om det där så kanske det sjunker in vilka dumheter aftonbladet bidrar till. Vi kan av detta dra följande slutsats:

Kvinnor som lyssnar på aftonbladet löper större risk att våldtas än kvinnor som lyssnar på förnuft och logik.

De kvinnor som pga sådana här vinklade artiklar håller sig borta från de potentiella hoten håller sig också borta från de enormt mycket vanligare potentiella beskyddarna. Och aftonbladet kommer då inte att ta deras plats. Nej kvinnorna blir sålunda betydligt mer utsatta för verkliga hot.

Betänk även att det inte bara är journaliststudenten som sprider korkade fördomar. Det är även någon högre upp (ansvarig utgivare) som godkände detta uselt underbyggda skräp för publicering? Hur låga krav får man ha på journalistiskt arbete?

”Det får tjejer att tänka ”vad vill nu den jäveln?” när en kille kommer fram för att prata.”

Vad är då motiveringen bakom denna form av skräpjournalistik som skapar skrämda kvinnor?

När jag 1993 såg stridsflygplanet JAS 39 Gripen störta mitt i centrala Stockholm så var svaret tydligt. Det första uppskrämda människor brukar göra är att försöka få mer information om vad som skrämmer dem. Alla försökte då få mer information om det rökmoln som bolmade upp från en av öarna.

I detta fall har massmedia gjort sig själv till försäljare av våldtäktsinformation. Lustigt nog är det ingen som skriver att varje man måste vara rädd för män. Detta trots att varje man som män möter är en potentiell mansmisshandlare och mansmördare och detta i mycket hög grad än en kvinna möter personer som begår våldtäkter.

Detta är en av anledningarna jag berättade om den tragik vissa i min släkt råkat ut för.

De blev inte utsatta för övergrepp för att de umgicks med killar. De blev snarare utsatta för att de inte gjorde det utan var isolerade som skydd mot inbillade hot. Som sagt varje man är en potentiell beskyddare av samhället från de enstaka riktiga hoten.

När massmedia publicerar en text som hävdar vi ”vet” varje man är ett hot så är vetskapen hos massmedia inte ett vitten värd. Det här med källgranskning verkar man inte ha tid med längre på journalisthögskolan.

Eller vet de kanske att med rädda människor kan man sälja mer information gällande vad de skall vara rädda för?

Precis så funkar det i rasistiska sammanslutningar. Först uppmuntrar man folk att vara rädda för de där andra. Sedan säljer man information om ”hotet”  och hur folk kan skydda sig. Artikeln i aftonbladet spelar på samma mekanismer som rasistisk propaganda. Se transgenus ursprungligen skapad av Matte Matik för typiska exempel.

När man väl har en rädd konsumentgrupp är det bara att producera mängder av information om hotet – de andra. Likheten är uppenbar. I ena fallet är man rädd för att varje man är en potentiell våldtäktsman. I andra fallet är man rädd för att varje mörkhyad är en potentiell börda. De flesta vill arbeta men ändå menar rasister att mörkhyade helst lever på bidrag.

Hur kan det vara mer acceptabelt att sprida fördomar om män än om mörkhyade? Är inte mörkhyade män, män?

Fördomar av denna sort som försöker beskriva våldsbrott som något vanligt bland män hittar man inte bara i massmedia. Pelle Billing rapporterar att t o m i högskoleprovet innehåller en artikel med detta negativa och nedvärderande sätt att beskriva män.

”De [dvs kurser om maskulinitet och män] kan även belysa återkommande inslag i manlighetens konstruktion, som till exempel självkontroll, kontroll över andra, våld, makthierarkier”

Via Tanja Bergkvists inlägg om kvotering, polisens värdegrund och genusteori får vi läsa mer i citat tagna från Jeanette Darebloms avhandling ”könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Män sägs ha dikterat villkoren för vad ett kvinnoliv och ett mansliv är, bör och ska vara. Dessutom påstås mannen uppfattas som människa och kvinnan som könet.”

Mannen påstås uppfattas som människa? Att vara ett potentiellt hot skall alltså föreställa den normala människosynen?

Bloggen Trollans tankar kommenterar dödsmisshandeln av ett äldre par. Med Rudolfssons och ansvarige utgivares logik borde jag sålunda i högsta grad veta precis hur det är vara kvinna och vara rädd för våld. I detta fall så råkade kvinnan i paret mer illa ut men det var mannen som först blev angripen och de flesta offer i statistiken är män.

Vidare så kan man hos bloggaren Cattas bubbla läsa hur Expressen skriver om misstänkta mansmördaren Levona Svensson. Ännu mer att vara rädd för? Kanske bäst att vi män följer tjejernas exempel och har överfallsspray i handväskan? Alla dessa hotfulla människor, tänk om människan framför oss är ett hot?

Det finns dock en avgörande skillnad mellan att läsa om hoten som Catta beskriver på sin blogg.

De hot som beskrivs i aftonbladet handlar om hur den okända medmänniskan i allmänhet är en potentiell fara. Catta beskriver några få människor som har psykiska problem och som vi alltså vet är faktiska hot – detta mot inte bara andra utan även sig själva.

Cattas lösning är verkar vara att vi betraktar personer som bevisats vara ett hot som ett hot. Aftonbladets lösning tycks vara att vi är rädda för personer som inte bevisats vara hot och som med största sannolikhet heller inte är det. Detta med argumentet ”ja men de skulle ju kunna vara det, man kan ju aldrig vara säker”

Nej helt säker kan man aldrig vara men det kanske man inte behöver vara heller när de flesta är helyllen?

Isolerad riskerar man i högre grad att möta den minoritet farliga människor som finns. Det var vad som hände två killar i min släkt. Resultatet av rädslan för inbillade hot blev att de lättare råkade ut för verkliga hot.

Intressant att jag vet tjejer som våldtogs i sin ungdom och killar som våldtogs i sin ungdom. Fler killar än tjejer misshandlas och mördas varje år men Aftonbladet menar via en student att något vore annorlunda om det var killar som var (ännu mer) utsatta för våldsamma idioter.

Upplysning till journalister och journaliststudenter. Killar är redan utsatta för grova våldsbrott, mest utsatta av alla faktiskt.

Massmedia ignorerar fakta för det är svårare att med den informationen skrämma upp killar att köpa mer information om hoten. Att skrämma kvinnor att tro denna information är av värde tycks vara lättare. För om det inte betalade sig skulle massmedia sluta med det.

Som Obama sade om perioden George Bush säger jag om deras ständiga försök att få vanliga män till hotet. Ett hot som dessutom bara skall gälla kvinnor.

Enough! Nog nu.


Rörelsen mot maskulinitet – Del 1

oktober 24, 2009
10 kommentarer

Varför är det en givande karriärsväg att smutskasta mäns vanliga sätt att vara men en avskyvärd människosyn att på samma sätt analysera islam?

Redan i förra inlägget påpekade jag att den retorik och ovetenskaplighet Åkesson använde var vanlig i andra sammanhang. Här kommer jag att gå in i detalj på hur den ser ut och analysera ”mansforskaren” Jackson Katz budskap. Kom ihåg att Katz inte ses som extremist utan utbildat personalen vid svenska myndigheter. Jag tänkte ursprungligen lägga ner mer tid på detta men jag tror det är bättre att denna publiceras nu medan folk kommer ihåg hur Åkessons artikel såg ut. Materialet som bedöms är en dokumentär som heter ”Tough Guise”

Redan vid inledningen manipuleras vi med ljud från minoritetsexempel som antyds vara representativa för ämnet. Därefter visas snett selekterade sekvenser från actionfilmer varefter man klipper in riktiga filmer av dömda brottslingar som leds bort. Sedan får vi lika snett urvalda sekvenser från elitidrotten och därefter lika snett selekterade sekvenser från talkshower i underhållningsmedia. Därefter mer actionfilm, och mer idrott och givetvis också snett urval från våldsamma dataspel.

Vilket bevisvärde anser vi denna sorts film skulle ha om det var en annan grupps kultur som utmålades som ett ”problem”?

För Sverigedemokraterna att skapa en likadan film som visar våldsamma muslimska terrorister i actionfilmer, klipper till nyhetsfilmade riktiga terroristdåd, skrämmer oss med några snett representativa sekvenser av radikala böneutropare etc skulle vara tämligen enkelt. Retorik är inte begränsad till det man skriver och säger. Det är hela framställningen. En av de viktigaste saker i en övertygande framställning är inledningen. Så tänk på vad ni fått se/veta redan en och en halv minut in i programmet och innan Katz sagt ett ord.

Det första Katz säger om sekvensen av Oz ”det representerar inte bara ett klassiskt ögonblick i amerikansk filmhistoria det gav oss även en metafor för ett nytt sätt att se på maskulinitet

Problemet är att detta är en lögn. Det finns ingen koppling mellan maskulinitet och det urval som Katz gjorde förutom den uppenbara kopplingen. Att det var vad han valde att prioritera.

Just detta blir ännu mer uppenbart när vi tittar på Åkessons analys av islam. Vad gör några snett urvalda sekvenser mer representativa än andra sekvenser som en annan person hade valt som mer prioriterade? Svaret är uppenbart. Om du slumpmässigt spelar in tre sekunder av Will Smiths Bad Boys två hundra gånger hur stor del av dessa tre sekunder långa sekvenser visar vad Katz visade? Och om vi visar muslimska terrorister från Chuck Norris Delta Force istället utan sammanhang vad lär vi oss då?

Vi lär oss att när urvalet inte är representativt säger slutsatserna ingenting om den verklighet vi påstår oss uttala oss om.

Katz fortsätter beskriva sitt sätt att se maskulinitet ”A pose, An act” Min personliga reaktion: Lustigt, jag skulle säga att medan beskrivningen av urvalet stämmer så är påståendet att vad han beskriver skulle vara det maskulina just en akt av teater från honom. Det utmärkande för det maskulina är varken våld eller frånvaron av våld utan att NÄR våld är ok och inte ok. Vilket framgår tydligt av de filmer Katz tagit sekvenser från men inte om man bara ser sekvenserna på rad.

Katz upprepar sin prioritering vid 3.20. (Jag vet det går långsamt i början men kom ihåg att inledningen är viktig och bygger ethos – trovärdighet) Han säger ordagrant så här:

”This mask can take many forms, but one thats really important to look at in our culture at the millenium is what I call ”the tough guise”

Givetvis så säger inte Katz det rakt ut men självklart är orsaken detta är viktigt för att han väljer att göra det viktigt. Det kunde lika gärna stått ”one that I think is really important to look at”  Med skillnaden att då hade motivering krävts. Nu spelar Katz just ”An act” där han låtsas att prioriteringen gjordes över huvudet på oss. Det är viktigt men det är såklart inte hans fel det är viktigt eller hur? Kom ihåg hur Åkesson beskriver islam i Aftonbladet:

”att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige”

Jovisst, Åkesson tycker dessa aspekter av islam är de viktiga, Katz tycker de aspekter ni ser av manlighet är de viktiga. En annan person med en annan utbildning och ett annat politiskt syfte skulle tycka andra saker var mycket viktigare. Men den stora frågan ställs inte. Varför tycker Åkesson just dessa saker är Islam och varför tycker Katz just dessa saker är manlighet?

Åter kommer jag att sätta fokus på hur det sneda urvalet som bevisning och hur detta inte alls är något som bara Åkesson sysslar med utan tvärtom är Åkesson mer ett barn av sin tid. Katz var långt före Åkesson med metodiken att hävda kulturen är problemet. Fast Katz attackerade såklart en mindre exotisk kultur.

Katz fortsätter att koppla manlighet till följande saker: ”emphasis on physical toughness, strenghth, and gaining respect and admiration from others through violence

Observera att det fortfarande är Katz själv som lade denna ”emphasis” det är ju ingen magisk överhet som bestämt detta är var fokus skall sättas när vi diskuterar män och manlighet utan det är personer som Katz själva som bestämt detta urval. Det är likadant med newsmills artiklar på ämnet, alla använder de samma metodik: Först gör de sitt eget maskulina urval till det viktiga, sedan hänvisar de till hur detta urval är något dåligt.

Inom retoriken kallas detta för en halmgubbe. Inom statistiken är det snett urval. Dvs Katz väljer att göra de våldsamma männen representativa för män generellt.Fast Katz tycker såklart inte så. Han säger det är ”The dominant culture” som definierat detta fokus som manlighet? Dvs ”det är inte mitt fel, jag är bara stackars samhällsforskare” Men vilka är då den dominanta kulturen?

Det svarar inte samhällsforskarna inom genus/maskuliniteter på. Anledningen till detta kan vi möjligen hitta inom samhällsvetenskapen och journalistiken. Den som läst endera vet att dessa ämnen inte bara speglar samhällsutvecklingen utan aktivt styr och påverkar den. Dvs när Katz säger att det viktiga att se på när man tittar på män är två sekunder av en våldsam scen i dödligt vapen gör han det också via val/prioritering mer viktigt.

Ingen ifrågsätter detta urval. Inte förrän exakt samma metodik användes på islam

Syns möjligen parallellerna till Åkessons islamkritiska text om vi byter ut våldsamma män mot radikala religösa och män generellt mot muslimer?


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: