Aktivarum

Den moderna mansrollen: Den som det skall sparkas på i media

juli 1, 2010
5 kommentarer

Den påstådda mansrollen står sig slätt mot den faktiska mansrollen i massmedia som den enda grupp som det anses ok att sparka på.

Det finns personer som Gudrun Schyman och Malin Ullgren, som vill ha kvar mansrollen där män är enda gruppen det är ok att sparka på och bete sig diskriminerande mot. Sedan finns andra personer som Dilsa Demirbag-Sten som bekämpar den moderna mansrollen och anser att det inte är mer ok att frånta män rätten att betraktas som individer än det är att frånta invandrare den rätten.

Vad säger det om kultur-Sverige när skribenter från första parkett DN Kultur 17/6 uppmanar oss att sluta prata om manlighet och maskulinitet och i stället tala om ”män”?” Det säger mig att det nu anses vara en så etablerad ide att det är ok att sparka på män att man kan göra det öppet istället för låtsas det bara är patriarkatet eller ”mansrollen” man sparkar på.

Den sanna mansrollen idag är åsikten att det är ok att under olika etiketter sparka på män. ”Hur kommer det sig att Fi:s partiledare Gudrun Schyman Newsmill 29/6 och kulturskribenter som Malin Ullgren inte kan hålla isär begreppen kollektiv tillhörighet och juridisk skyldighet.”

Det är klart de kan hålla isär begreppen. Poängen är att dessa ideer nu är så dominanta och etablerade de tycker de inte längre behöver hålla isär dem. Det är ingen skillnad på att prata om maskulinitet/mansroll och män. Man kan inte attackera en roll, man måste såklart attackera människor.

Eller går det att attackera invandring utan att attackera invandrare eller politiker som sysslar med integration? ”Att ingen är ansvarig för något man inte själv har valt (som till exempel kön, hudfärg, etnicitet eller sexuell läggning) är en grundläggande demokratisk princip. Det betyder inte att det inte finns olika kollektiv som till exempel män och kvinnor, kurder, judar och kristna, men att ingen ska förnekas fri- och rättigheter enbart på grund av det kollektiv man tillhör.”

Saken är den att grundläggande förutsättningen för demokratiska principer är någon som ser till de efterlevs. Bevisligen finns ingen som ser till att det inte är ok att förneka män friheter och rättigheter på grund av det kollektivt de tillhör. Vi kan säga hur det är tänkt att fungera men sedan kan vi öppna ögonen och konstatera verkligheten.

De demokratiska principerna slutade efterlevas i denna fråga för länge sedan för ingen såg till de följdes.Män som utövar förtryck och våld mot kvinnor gör det inte för att de föddes som män (något som de inte kan hjälpa) utan för att de har föreställningar om en överlägsen och överordnad manlighet. Men sådana föreställningar är inte medfödda, de går att motarbeta och förändra.”

Här ramlar Dilsa ner i samma fälla som dem hon kritiserar. Är det på grund av föreställningar om en överlägsen överordnad manlighet som vissa män utövar förtryck och våld mot andra män? Nej, däremot är det på grund av den moderna mansrollen i massmedia där det manliga – det som utmärker män – anses ok att sparka på och tillskriva dåliga egenskaper hon tror det.

Anledningen vissa personer utövar förtryck och våld är att de är avvikande invidvider som inte motsvarar normen. ”Föreställningarna om manlighet varierar i tid och rum, vilket vi kan se både i historien och i dagens verklighet. Framstegen i frågan visar att människor inte bara är tanklösa arvtagare av färdigstöpta kulturer, traditioner, strukturer och normer, utan också förmår förändra och bryta mot invanda mönster.”

Här ser vi Dilsa fortsätta det felaktiga resonemanget och prata om föreställningarna om manlighet. Observera den totala bristen av koppling mellan föreställningarna om manlighet som beskyddare och försörjare där det generellt stämmer och iden att dessa föreställningar leder att vissa män begår våldsbrott mot både män och kvinnor, där det plötsligt anses gå att peka ut några få män som representativa.

Isåfall vad är manlighet då förutom personliga åsikter hos den person som väljer ut dessa fåtaliga män? ”När Schyman och Ullgren håller alla män på grundval av kön ansvariga för övergrepp som begås av andra män, tillämpar de ett biologistiskt synsätt som fråntar den enskilde mannen hans individuella ansvar för sina handlingar.”

Gör de det? Nej de visar tvärtom Steven Pinkers resonemang hur det inte spelar någon roll om du baserar dina resonemang på biologi (som nazismen) eller sociala faktorer (som kommunismen) Grupper av människor blev inte i mindre grad förföljda i kommunismens Sovjet. Det enda som skilde sig var hur man valde ut vilka grupper det var ok att diskriminera.

Själva diskrimineringen i sig är inte beroende av biologi. Det går lika bra att diskriminera invandrare och skylla på kultur. ”Vi anklagar inte katter för att de jagar möss, det är ju deras medfödda natur. Överför man det synsättet på mannen som biologisk natur, kan man inte heller se skillnaden mellan män som misshandlar och våldtar kvinnor och dem som inte gör det.”

Faktum är att oavsett om genusvetare eller biologer väljer ut vilka det är ok att sparka på blir resultatet en grupp man sparkar på där medlem A anses vara medskyldig till något medlem B gör.

Dilsa Demirbag-Sten har rätt i problemet men inte i lösningen. Att utmåla männen som dåliga pga kultur gör såklart inte mer skillnad än att säga alla män är dåliga för att de tillhör en viss religion. ”Därav följer talet om ”samma talibaner här som där”. I Ullgrens och Schymans värld flyter begreppen ihop och svaret är klart innan frågan ens är formulerad. Den sortens ”maktanalys” går inte att förena med de grundläggande demokratiska principerna i en rättsstat.”

Och därmed är det väl dags att sluta låtsas om dessa grundläggande demokratiska principer fortfarande gäller när vi pratar om män? Det är ju en trevlig teori och så men bevisligen är numera grupperingen av män (oavsett om den baseras på ideer om genus/sociologi eller ideer om biologi) så etablerad att personer som Ullgren inte ens behöver låtsas det anses fel med sexism mot män.

Kathy Young skrev för flera år sedan att kalla saker ”patriarkat” bara var en ursäkt för ”slurs against men” Det enda Malin Ullgrens artikeln visar att man i massmedia inte längre behöver attackera män indirekt via påstådda hittepåbegrepp som kultur, roll, struktur, identitet, manssamhälle eller liknande faktorer. Nu kan man vara öppen med vad man menat från början.

Varför pratar vi inte om männen? frågar Malin Ullgren? Men det har man ju gjort hela tiden. Det är bara det att när man sade sexistiska, föraktfulla och diskriminerande saker om män tidigare så var det inte män man sade det om direkt, man sade det istället indirekt om män genom att hävda det var ”manskultur” man i själva verket ogillade. Medan de pratat om männen precis hela tiden.

Ur det perspektivet kan vi förstå Malin Ullgrens text i DN. Varför pratar vi om patriarkatet när det är män vi menar och det numera är ok att vara öppet sexistisk mot män? Detta med en lag som till och med kommunens egen personalchef anser betyder man inte gör något fel för som hon tolkar jämställdhetslagen går det bara att diskriminera åt ena hållet.


Dilsa Demirbag-Sten vs Malin Ullgren, Om mäns ansvar

juni 24, 2010
48 kommentarer

Så har vi då fått en mansdebatt mellan kvinnor om männens ansvar/mansföraktet i samhället.

Det är Dilsa Demirbag-Sten som med artikeln ”Skuld går inte i arv” nu bemött Malin Ullgrens försök att med artikeln ”Varför pratar vi inte om männen” skuldbelägga män kollektivt och Ullgren som skrivit ett kritiskt svar. med rubriken ”Bisarrt att jämföra mig med SD i mansdebatten” Vi återkommer till artiklarna men först lite bakgrund.

Kritiken mot Ullgrens metod inte är något nytt. Samma kritik har riktats här mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson när han resonerade likadant. Metoden har även belysts av Matte Matik som konstruerade en så kallad transgenusmotor för att visa likheten mellan vissa personers beskrivningar av män och rent rasistiska texter.

Så här lyder Demirbag Stens argumentation när hon beskriver felen som Ullgren gjort.

”Det gungar friskt under fötterna när hon i en handvändning ska göra rent hus med logiska principer (som att korrelation inte är detsamma som kausalitet – att män är överrepresenterade i våldsbrott innebär inte att manligt kön i sig orsakar våldsbrott) eller när hon skarelativisera moraliskt ansvar (är du en man så förlorar du rätten att bli bedömd som individ för vad du gör och i stället döms du på förhand som tillhörig ett maskulint kollektiv). Mekanismerna och retoriken är densamma som hos SD. En dualistisk föreställning om svensk och icke-svensk byts ut mot manligt och kvinnligt, med ett enda syfte: att ro hem en från början bestämd slutsats. Artikeln har ett pedagogiskt värde för alla som vill lära sig hur illa det kan gå när relativiserande kollektiviseringar får löpa amok, utan några som helst hämningar.”

Det pedagogiska värdet i att läsa vad Malin Ullgren skriver är instruktion i hur man inte skall göra.

Poängen här verkar vara att Demirbag-Sten begriper det som för varje normalt funtad människa borde vara uppenbart. Att män inte har maktövertag gentemot kvinnor för män och kvinnor befinner sig inte i kamp mot varandra annat än i Ullgrens egen hjärna.

Är det någon grupp som personifierar makt och det normala så är det snarare journalister som Ullgren själv där det normala är den politiskt korrekta negativism vi gärna ser dem börja agera kritiskt mot, precis som Demirbag Sten här gör med den äran.

Så här lyder Malin Ullgrens svar och motivering till innehållet i första artikeln.

”Är det då, som Dilsa Demirbag-Sten menar, lika illa att påstå att manligheten är problematisk som att säga samma sak om invandrare? Självklart inte. Gruppen män har ett generellt maktövertag gentemot gruppen kvinnor.”

Här finns inte bara ett utan två helt felaktiga påståenden. Män har inte ett generellt maktövertag gentemot kvinnor (hade män haft det så hade män använt det, Ullgren behärskar uppenbarligen inte logisk slutledning) men även om män hade haft det hade det i sig inte varit någon ursäkt för Ullgrens rasism ifråga. Det finns flera orsaker till detta.

Men först går vi igenom mer av Ullgrens försök att inbilla sig hon har rätten på sin sida.

I varje kontext där en viss grupp personifierar det normala genom ekonomisk, politisk och social övermakt har denna grupp ett kollektivt ansvar att ifrågasätta och bekämpa sitt förtryck av grupper med mindre makt.”

Rent spontant är det första man undrar när man läser var sjutton hon får sådan här smörja ifrån? Det är det värsta trams jag sett. Om en grupp har den absoluta makt hon pratar om behöver de så klart inte ta det ansvaret.

De enda som ett sådant uttalande överhuvudtaget kan gälla är de som inte har den makten.

Malin Ullgrens grodor tar dock inte slut där. Hennes nästa slutsats är ungefär lika intelligent som Carl Henric Swanbergs ”we care about the small people”. Hon menar att ”Det riktigt obehagliga är att feminister som ser mäns våld mot kvinnor som ett strukturellt problem jämställs med Sverigedemokrater.”

Godafton yxskaft! De som jämställer personer med strukturell syn på män med sverigedemokraters strukturella syn är ingen annan än dem själva! Deras sätt att uttrycka sig visar inte bara likheter med rasism, deras sätt att uttrycka sig är exakt likadant som extremt rasistiska personer.

Vi tar några exempel på hur de pratar innan vi går till den film som beskriver vilken betydelse det har att lära sig detta beteende.

(Obs transgenusifierad text)

”Den invandrarspecifika folkgruppsrollen är destruktiv. Så är det bara.” Simon Rosen

”Varje dag nås vi av same old shit där invandrare över hela världen låst in svenskar och svenska barn” Lisa Gålmark

”Vi måste faktiskt våga ställa krav på invandrarna. Jag har inget emot invandrare, jag har t.ex. flera invandrarspecifika vänner, men vi måste göra klart för dem vilka normer och värderingar som gäller i vårt samhälle.” Pim John Andersson

”Det kostar staten miljarder att försöka integrera invandrarna i samhället, men vad får vi i gengäld? De är otacksamma, försöker sprida sin konstiga kultur och allmänt förstöra.” Dorian Ertymexx

Människor förblindade av sina perspektiv kan inte se verkligheten objektivt längre. The Wave (1981) visar hur det går till.

Styrka genom uppförandekoder (disciplin) styrka genom kollektivisering (community) styrka genom gemensamt handlade (action) och stolthet att tillhöra gruppen (pride) När vi återkommer till Mr Ross och hans klass har förändringarna i mentalitet börjat märkas. Här ser vi samma resonemang som Malin Ullgrens i DN.

Att bete sig som en skitstövel anses ok bara man tycker sig handla i självförsvar mot förtryckare och folk i vägen.

Det är inte det att Malin Ullgren inte beter sig precis som de andra rasisterna och liknande kollektiviserande grupperingar – det gör hon – det erkänner hon. Det är istället det att hon inte kan se något fel i det när förtrycket riktas mot vad hon själv tycker och lärt sig är det onda i samhället.

”Jag tyckte att frågan var så självklar efter vårens alla uppmärksammade brott mot kvinnor, och också mot barn. Att det är den vi alla innerst inne undrar över.”

Den självklara frågan, skillnaden mellan vad som uppmärksammas och brottsstatistiken säger hon ingenting om.

I Ullgrens & Co:s värld är det så självklart att brott mot män, pappor, bröder, pojkvänner, söner etc inte uppmärksammas alls. Detta med ett uppenbart undantag. Hon verkar ha extremt svårt att förstå att hälften av barnen har samma kön som gruppen hon attackerar.

Vidare så kan man inte annat än undra hur hon skall resonera gällande de homosexuella männen. Är de inte riktiga manliga män i hennes värld kanske? Hur skall hon ta sig ur den retoriska rävsaxen? Enligt HMF lagen får man inte hetsa mot folk pga deras sexuella läggning. Gäller detta inte heterosexualitet?

Fundamentalism är en obehaglig förteelse men obestridligen så stoppar den upp sitt fula nylle i mansdebatten.

Jag tänker på det där arkadspelet på tivoli där man med en klubba skall bonka sorkar (eller vad de är) som sticker upp huvudet. Fundamentalismen är som ett sådant skadedjur och sålunda är det bara för självständigt tänkande människor som uppskattar liberal demokrati att bonka ”the bastard” så fort som möjligt med logikens klubba.

Läs även Tanja Bergkvists inlägg En studie i svensk Fundamentalism Pär ströms inlägg Nytt index visar kvinnodominans, Pelle Billings inlägg Helgläsning och Ingrid Carlqvists inlägg Ofarligt att falskanklaga sina medmänniskor. Anders B Westin har även skrivet ett intressant inlägg om hur det är Att vara ett manligt proffs.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: