Det är lätt att se när en åsikt upphör att vara åsikt och övergår till att vara en dogmatisk regel.
Det är då åsikten börjar plockas in även i de mest absurda fall. Som i Carina Jönssons DN-artikel ”Kvinnorna döms hårdare i popvärlden” där synen på kvinnor som offer appliceras på Superstjärnor som Madonna.
”Madonnas ”MDNA”-turné har hittills kantats av hånfulla kommentarer och recensioner – främst angående stjärnans ålder och utseende.”
Man måste undra vad som slagit snett i huvudet på människor som menar superstjärnan Madonna är negativt behandlad pga sitt kön. Hur många popstjärnor från 80-talet av endera kön finns idag kvar i toppen?
Att döma av DN:s val av manliga artister att jämföra med uppenbarligen inte särskilt många.
”Men rockmännen, som Mick Jagger eller Iggy Pop, klarar sig bättre undan?”
Det är möjligt rockmusiker klarar sig bättre undan i längden men sedan när är Madonna rockmusiker? Det är inte en likvärdig jämförelse. Genuskorrekta människorna vill hävda att jämnåriga manliga artister behandlas bättre.
De har dock inte hittat en enda manlig popartist från 80-talet att presentera som bevis för det påståendet. Istället är det som i debatten om lönegapet att kvinnor som gör ett annat arbete får ett annat mottagande.
”The slogan that invariably accompanies the 80 percent statistic is “equal pay for equal work.” But men and women get paid differently for different work.”
Det finns för övrigt bara en enda manlig musiker likvärdig med Madonna och det är Michael Jackson.
De är födda samma år (-58) de hade bägge karriär på 80-talet och inom samma genre (popmusik) de har dessutom likvärdiga positioner i sålda skivor (3:e respektive 4:e plats enligt wikipedia)
”Visst kan män beskrivas som tragiska, men det är sällan samma dramaturgi med helyllekillen som hamnade i rännstenen”
Varför tog då inte DN upp Michael Jackson som ”bevis” på att manliga artister behandlas bättre av media? Kan det möjligen bero på att Michael Jackson knappast är en saga med ett mediavänligare lyckligare slut?
Det är ju ofta så i debatten att bilden av kvinnor som offer bygger på att stirra uppåt på män som är vinnare.
Alla män är dock inte vinnare så bilden är i regel missvisande. Vi kallar detta fenomen ”Apex Fallacy” (Apex = Topp)
“when judging female progress, juxtaposition is only made with those males at the apex of our status hierarchy. It seems that feminists can discern none but the elite.”
Nu när turen har kommit till superstjärnor som Madonna att bli ”offer” så blir resonemangen enbart löjeväckande för hur lätt är det att hitta manliga artister som får Madonna att verka missgynnad pga sitt kön?
Rebecka Hedström (Nöjesguiden) och Maria G Francke (Sydsvenskan) missar gång på gång elefanten i rummet.
”Du har en väldigt liten spelplan som äldre kvinna i popindustrin. Den som visar tecken på att vilja ”hänga med” och vara sexig hånas direkt, säger Rebecka Hedström”
Äldre kvinna? De har inga manliga exempel på sina teorier! Michael Jackson dog 2009. Det finns inga manliga popartister/sexsymboler från 80-talet som idag får bättre behandling i medierna än Madonna.
”Jag upplever att kvinnor döms mycket hårdare, och nagelfars på ett annat sätt.”
Tips från coachen: Om ditt argument bygger på att folks upplevelser om män och kvinnor är felaktiga. Använd inte dina egna upplevelser om män och kvinnor som argument för att du skulle ha rätt.
Fast frågan är om inte socialkonstruktivistisk romantisering av hjärntvätt är värre.
Följande text blev rena ”Finn Fem Fel”
”Popartisterna håller på att växa upp, men när vi ser bilder på kvinnor som nu är 50, 60 eller 70 så kan vi inte ta in det. Vi tål inte att se det för vi är inte vana vid det, säger Maria G Francke”
1. Vid 50 håller man inte på att växa upp, man är vuxen för länge sedan 2. Det finns knappt några popartister kvar från den eran 3. Detta gäller inte bara kvinnor utan även manliga artister
4. Popmusik är tidsbegränsad för att den är kopplad till populärkultur. 5. Vi blir aldrig vana med det för det kommer alltid att finnas yngre kvinnor som är mer attraktiva att titta på och evolutionen vinner alltid i längden.
Sist men inte minst återvänder Tobias Bromander och drar felaktiga slutsatser av korrekta data.
Här är tidigare blogginlägg om Bromander. Den här gången blir hans behov att framställa kvinnor som missgynnade offer närmast skrattretande. Låt mig visa vad som händer när vi plockar bort slutsatserna.
”Kvinnor ses som ärligare och hederligare”
”Kvinnor anses ha en högre moral”
Nämen hoppsan hoppsan Bromander & Co ni har visst råkat beskriva fördelar kvinnor har jämfört med män. Ett bättre bevis på att kvinnor skall kallas offer till varje pris än slutsatserna du drog får man leta efter.
Vilka slutsatser drog då Tobias Bromander på att kvinnor anses ärliga, bättre och finare än män?
”…när de faller ner från piedestalen, faller de hårdare.”
”…när de gör något som inte passar in i ramen blir det till nackdel för dem.”
Låt mig översätta det där från genussvammel till riktig svenska. Kvinnor är från början vana att ha det bättre än män. När de sedan utsätts för samma villkor som män blir det jobbigt för dem. Anders B Westin om Man och Kvinna
Detta är såklart ingen nyhet utan det stämmer 100% med vad Warren Farrell skriver i ”Why men are the way they are” om hur kvinnan jämfört med mannen börjar som ”The genetical celebrity”