Aktivarum

Queerdebatt – Måste alla med HBT-läggning stödja radikalvänsterns PK-åsikter?

juli 26, 2012
22 kommentarer

SvD-artikeln om hur Pride kidnappas från vänstern har fått reaktioner från flera håll och kanter.

Vad som började med påpekandet att HBT-rörelsen går samma väg som feminismen och övriga ”Godhetsrörelser” har utvecklat sig till en debatt om Queer-begreppet i sig och vad det egentligen står för.

”Många debattörer menar att vänsteraktivister börjat använda Pridefestivaler och queer-begreppet för sina egna syften.”

Det intressanta är att ingen av parterna förnekar detta. Hbt-personer som inte är radikalvänster bekräftar trakasserier förekommer medan vänsteraktivister i gruppen OFOG bekräftar de anser Pride är en politisk tillställning.

”För oss är det självklart att Pride är politiskt. Om Försvarsmakten är där så är det politiskt på ett visst sätt. ”

OFOG har alltså ingenting med Hbt-läggning att göra, de är antimilitarister.

Queer tycks med andra ord vara precis samma sak som att ha de åsikter Politisk (Q)orrekthet föreskriver. Man kan med rätta säga att Queer är PK-folks benmämning på sig själva.

”Här finns en tendens att framställa sin queera identitet som finare och mer politiskt korrekt”

Så kommenterar Peter Wallenberg fenomenet i DN. En annan som ser en allmän radikalisering på vänstersidan och inom hbtq-rörelsen är frilandsjournalisten och författaren Annika Hamrud

”En del aktivister på vänsterkanten har blivit väldigt radikala. De drar sig inte för att påstå att det är ”deras” parad.”

Saken är den att om ingen hindrar dem så blir det sannolikt deras parad också.

Radikalvänstern är ökänd för sin förmåga att kapa allt från feminismen, Erin Pizzeys kvinnojourer och miljörörelsen till organisationer som Amnesty. Det slutar i regel alltid på samma sätt.

”Vad gäller Pride har fler börjat ta sig friheten att snabbt avbryta ett möte som andra ordnat. Man tycker sig vara bättre och accepterar inte ­andra åsikter än sina egna.”

Vilka är då dessa egna åsikter? Den som läser in sig på ämnet hittar ofta ursprunget hos den lilla elitistiska klick postmarxistiska akademiker som var ledande i The late 60´s Culture Wars 

”It’s a reactionary movement against these `centrisms’. And like Christianity, it’s a `last shall be first’ mythology.”

Vi talar alltså om en ideologi där misslyckanden och ineffektivitet upphöjts till kultstatus.

Observera att de själva tycker om att titulera sig som progressiva trots att de utmärks av att vara emot precis allting som har utvecklat moderna demokratiska samhällen i positiv riktitning.

Hur kommer det sig? Helt enkelt för att detta är ”upp-skall-ner” ideologi där kännandet är högsta ideal medan tänkandet anses vara i vägen för moderna, finare, mer utvecklade människor.

En tillbakagång till primitiva ideal flaggas alltså fram av extremvänstern som något progressivt.

Om det inte vore så dumt och farligt skulle det vara rent komiskt att höra människor som Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson beskriva känslobaserade argument som ”moderna”

”För mig kändes det bra, även om folk tittade. Jag kände mig stark i min roll som en modern man.”

Utöver ständiga hänvisningar till ”det känns bra” (inget annat har betydelse) så får vi även de sedvanliga ”för MIG är det så” argumenten. När journalisten påtalar ordet transa redan finns blir svaret:

”Jag är ingen expert. De som vill definiera de här definitionerna får gärna göra det. Jag kan bara säga att för mig känns det bra att vara queer.”

En som inte är positiv till hur Queer-begreppet påverkar Hbt-frågorna är Alexander Bard.

I Facebookforumet Rainbow Street menar han att det vore en fördel att återgå till Hbt vars innebörd han beskriver som likaberättigande för homo- bi- och transsexuella.

”Det verkar i dag vara öppet att driva vilken extrem åsikt som helst utan koppling till hbt-kampen under vår flagga bara man klistrar på sig q-titeln. Men då är ju q:et bara kontraproduktivt!”

Men det hänger såklart på vad målet är. Det finns slående likheter mellan Bards text och Helena Von Schantz replik i Aftonbladet angående Bonnie Bernströms utspel om feminism i FP.

”Orsaken är snarare att Liberala kvinnor svängt från att vara partiets kvinnoförbund till att bli en lobbygrupp med egen agenda, en agenda som skiljer sig från FP:s och som liknar vänsterpartiernas. ”

Med andra ord radikalvänsterns åsikter har blivit viktigare än Folkpartiets egna. 

Likheten med Queerdebatten är slående. Somliga här kanske känner igen namnet Bonnie Bernström. Det var hon som i ”genusledagodebatten” fick KD till det liberala alternativet.

Redan då påtalade jag att skillnaden mellan en liberal kvinna och en medlem i förbundet Liberala Kvinnor är att endast den förstnämnda gillar liberalism, Helena Von Schantz har alltså helt rätt.

Länktips: Pinglan


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: