Aktivarum

Yttrandefrihet förutsätter människor är fria att yttra sig

december 12, 2009
11 kommentarer

När Villalivs chefsredaktör sparkas för sina åsikter ställs frågan på sin spets.

Vem är det egentligen som bestämmer vad som är ok att tycka i Sverige? Var beslutas vilka åsikter som är ok? Allmänheten har inte krävt Ingrid Carlqvist skall sparkas pga sin blogg, hennes VD Fredrik Lindblahd hänvisade först till annonsörerna men minst en av dessa tillbakavisar påståendet. Sedan ändrade han sig och hänvisar nu till att Carlqvist blogg skulle hantera ämnen som var kontroversiella. Men varifrån har han fått den informationen? Han pratar om återkopplingar och reaktioner som Villaliv haft.

Men vems återkopplingar är det som Lindbladh pratar om? Ord av Jerry skriver ett inlägg om vilka människor det är som anses bestämma. Det är förstås logiskt att personerna som försöker skada Ingrid Carlqvist som person – observera detta, det har inte att göra med hennes arbete hos Villaliv – genom att attackera hennes blogg tycker att ingen skall få ha någon annan åsikt än den som de själva godkänt, vilket säger en hel del om deras demokratiska värderingar.

Som påtalades av Carlqvist i debattartikeln i Expressen:

”I stället för att bemöta mina argument vände sig dock några få anonyma fegisar direkt till min uppdragsgivare i akt och mening att få honom att göra sig av med mig.”

Låt oss se till de faktiska förutsättningarna här.

Samtliga inblandade är beroende av sina varumärkens goda namn och hur kunder ser på dem.

Villaliv och deras annonsörer har fått ett antal anonyma felstavade skräpmail där en eller flera människor skriver ren dynga, det handlar om kriminella påståenden alltså förtal. Men om tidningen Villaliv säljer bra vad finns det för orsak för tidningen eller dess annonsörer att bry sig om vad grälsjuka fegisar skriver om deras anställda? Ballingslöv anklagades först vara inblandade, de har mailat oss, de har även svarat hos second opinion. De har bekräftat de fick otrevliga mail, de säger dock att de tvärtom fortsatte annonsera hos Villaliv efter detta.

Jag gissar att även de två andra annonsörer som enligt Blue Media Publishing utpekades av Lindblahd, Värmepumptillverkarna Nibe och IVT om de tillfrågas svarar att de inte dragit tillbaka annonser hos Villaliv pga anonyma hotelsebrev. Dessa tre företag (och ev. fler utpekande annonsörer) hotas av en omfattande bojkott om de blir indragna. Ytterst få personer har öppet gett stöd åt avskedande av journalister med fel åsikter i allmänhet eller avskedandet av Ingrid Carlqvist i synnerhet. Läs mer om ämnet hos medborgarperspektiv.

Konsumentmakt har varit det centrala i denna affär från början. Här är en summering:

Först så utpekades Villaliv. Sedan skrevs flera kommentarer och inlägget med den analys som snarare innebar Ballingslövs agerande var mest problematiskt enligt artikeln i Resume. Detta baserat på påståendet de drog tillbaka 450.000 kronor och krävde slut på de otrevliga hotbreven. Kort senare pekades även värmepumptillverkarna Nibe och IVT ut. En facebookgrupp bildades för bojkott av Ballingslöv, en dementi gick sedan ut från Ballingslöv. Att Resume tagit bort den relevanta delen av artikeln bekräftade Ballingslövs version.

Facebookgruppen bytte då namn, nu bojkottar den istället Villaliv. Men där har den ansvarige för gruppen gjort en miss. Att bojkotta Villaliv som tidning är i praktiken meningslöst, iaf ur medievetenskaplig synvinkel. Skall Villaliv bry sig om händelsen måste man sätta press på deras annonsörer. Det var ju detta som den anonyma skräpbrevsskickaren hade insett. Det var bara att köpa tidningen, titta vilka som hade annonser i den och börja spamma.

Skillnaden är att trakasserierna av Carlqvist och utpekandet av hennes ämnen som ”kontroversiella” gjordes av betydligt färre personer än det är som protesterar – och var betydligt sämre stavade.

Edit 1: Läs även vad Monica Antonsson skriver om nätförtal. För den som glömt så är det hon som skrev boken ”Mia, Sanningen om Gömda”) Det är alltså fritt fram att förtala de ansvariga i mail. Det är inte bara de som kan skriva lögnaktiga mail som hänger ut folk och skadar dem privat såväl som yrkesmässigt.

Edit 2: Även Johan Westerholm bloggar om hur ömtålig yttrandefriheten visat sig vara. Han tipsar även om ett liknande fal där Peter Andersson – med rätt att tycka har präntat ner ett inlägg med den mycket talande rubriken: Huddinge- (m)aktens rödpenna vill åt min blogg. ”I ett mail till mig får jag en uppläxning av en politisk sekreterare”

För innehållet i bloggen? Skall man skratta eller gråta?

Edit 3: I ett inlägg på newsmill frågar forskaren och journalisten Rurik Holmberg om Sverige håller på att finlandiseras. Han tar upp nästan samliga de yttrandefrihetsfall som blivit omskrivna här på bloggen och konstaterar:

”Men den kanske viktigaste frågan idag handlar om vi längre har råd att använda oss av yttrandefriheten. Kommer yttrandefriheten förvandlas till ett privilegium för de förmögna, för dem som har råd att bli avskedade, förlora anslag, ge ut böcker själva och anställa livvakter?”


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: