Aktivarum

Anna Wester, Göteborgsposten eller Massmediekulturen som helhet?

oktober 23, 2012
37 kommentarer

Så har det blivit dags att dokumentera den röda tråden misandri i massmedia igen.

Anna Wester har skrivit en artikel i Göteborgsposten vars budskap tycks vara att marknadskrafter inte existerar, att festivaler får lika många besökare oavsett artist och bokar gubbar för nöjes skull.

”Teddybears och Thåström stod högst upp på Popagandas affischer. Det säger allt. Svenska festivaler älskar trötta män.”

Nej det säger inte allt! För det första är Teddybears och Thåström bra band som publiken älskar och för det andra är det snarare rubriken i Anna Westers egen artikel som säger allt: Gubbröra!

Vad innebär det egentligen att vi åter ser massmedia försöka göra mäns kön till problemet i världen?

Vill massmedia kanske förespråka Kristas ”The final solution”? Eller handlar det om att journalister inte kan lösa tidningskrisen genom att bli populära så de måste bli avskydda istället?

Är det åsikten att mäns åsikter är kommersiellt oviktiga som spökar eller handlar det om det faktum att journalister blir allt mer lika medan de ifrågasätter andras brist på mångfald?

Förmodligen var det inte Anna Wester som skrev rubriken så minst två personer på GP tycker så här.

Göteborgsposten var nyligen i hetluften. Är det tidningen specifikt som har ett särskilt högt mansförakt eller är Anna Westers absurda artikel tecken på en djupare problematik i media?

”Se på våra största festivaler. Hultsfred bokade The Cure och The Stone Roses som huvudakter. Ett gäng gubbar som var gamla redan innan jag kunde gå. För att inte tala om Kraftwerk på Way out West.”

Ser ni vad som saknas fullkomligt i Westers artikel om musikfestivaler? Musiken! På Göteborgspostenm verkar det viktigare vem som står på scenen än vad som kommer ur högtalarna.

Eller rättare sagt, vad artikeln egentligen säger är att det är viktigare vem som INTE står på scenen.

”Tanken på att Sveriges största festivaler skulle boka lika legendariska band med bara kvinnliga medlemmar är på många sätt orealistisk.”

Det viktiga är alltså inte ens att fler kvinnliga artister deltar – det viktiga är att det bara är kvinnor. Detta är en idiotisk mätmetod som ignorerar band typ Lambretta, Nightwish och No Doubt. 

”…Att artisterna dessutom skulle ha samma ålder och vara lika kommersiella som de här männen är näst intill omöjligt.”

Detta är ett ännu mer korkat argument. Läs Trollans genomgång av äldre kvinnliga artister. Tina Turner, Cher, Madonna, Bangles, Vixen och – på tal om kommersiell gångbarhet – Spice Girls.

De sistnämnda sjöng om vänskapen bland tjejer medan de snackade skit bakom ryggen på varandra.

Har Anna Wester eller någon annan på Göteborgsposten begrundat det kan vara mycket svårare för ett ”all-girl-band” att hålla ihop under lång tid? Beträffande den kommersiella gångbarheten…

”Men vad Anna Wester missar i kråksången när hon diskuterar diskrimineringen av kvinnliga artister är att de har större valmöjligheter. Och kanske är inte Sverige så här jätteintressant för alla kvinnorna?”

Det är ett ev0lutionspsykologiskt faktum att kvinnor oftare än män tackar nej till allt från sexuella one nights stands och romantiska dejter till humorprogram och höga chefstjänster.

Det är också ett faktum att ju mer eftertraktad man är ju mer råd har man att tacka nej.

Genusnytt: Mats Olsson om förskolans feminina värderingar

Pelle Billing: Misandri i media utöver det vanliga


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: