Så har det blivit dags att kommentera de avslutande delarna av Katarina Wennstams våldtäktsskola.
Först en snabb tillbakablick. Vi har kommenterat del 1 och del 2 redan. Där framgick bland annat att det inte främst är offer utan feministiska forskare som driver dessa resonemang. För dem vore det en katastrof om siffran offer var för låg. (mer…)
En kommentar angående Katarina Wennstams försök att göra omedvetet sex till våldtäkt och begränsa tjejers sexuella rätt ännu mer.
Katarina Wennstam försöker i Expressen med fyra serierutor göra våldtäkt, inte till ett våldsamt brott utan till all fyllesex som efterföljs av blackout. Eller… sade jag all sex? Jag menade förstås all sex som tjejer har.
Det är ju inte så att Wennstam uppmanar alla killar som vaknar upp med en tjej de inte känner igen att anmäla henne direkt. Nej i Wennstams värld så består sex av fulla tjejer och killar som dricker vatten och väntar på sin chans att utnyttja tjejer.
Wennstam vill också väldigt gärna göra detta till en kvinnofråga. Det är dock långtifrån en fråga där alla kvinnor har samma åsikt som Wennstam.
Exempelvis så skrev Krönikören Anna Ekelund en artikel om detta på Sourze redan för fem år sedan. Om Katarina Wennstam vill debattera så skulle det förvåna mig om Anna Ekelund inte kan ge henne en ordentlig match på ämnet.
Anna Ekelund är nämligen precis lika duktig på att försvara tjejers rätt att ha sex även när killen, tjejen, eller rentav bägge har festat på ordentligt som Louise Persson är att försvara vuxna individers rätt att bestämma vad de gör med sina kroppar.
Ur: Utgå inte från våldtäkt på Sourze av Anna Ekelund
”Mitt i natten vaknade jag i grannens säng. Mitt under akten, med grannen ovanpå och i mig. Eftersom det inte var oangenämt fortsatte jag leken. Grannen använde skydd så det fanns inget praktiskt att vara orolig för. Det slog mig aldrig att jag kunde ha blivit utnyttjad. När bakfyllan började göra sig påmind steg jag upp och samlade ihop mina kläder. Jag minns att han sov när jag smög iväg.”
”Nyårsdagen tillbringade jag och min bästis i sängen. Efter frukost satte hon på videofilmen från festen. Jag fruktade att jag skulle få se mig själv pinsamt full, illamående och sedan medvetslös. I stället fick jag se mig själv glad, social, verbal och strålande hela vägen till tolvslaget. Jag hade till och med firat in det nya året. Jag såg att grannen och jag hade flirtat i början av kvällen. Egentligen hade jag varit mer intresserad av hans kompis men man kan ju inte få allt. Ingen hade kunnat se att jag varit så full att jag inte mindes någonting. Jag skulle alltså mycket väl ha varit kapabel att våldgästa grannen och be honom ha sex med mig.”
”Min inställning till sex är väldigt avslappnad; är det skönt så är det. Är det inte skönt är det kanske åtminstone intressant. Om sex hade varit mer invecklat, och om jag inte med egna ögon sett hur nykter jag verkat på film så kanske jag hade trott att grannen faktisk utnyttjat mig. Med lite otur hade jag kanske anklagat honom för våldtäkt. Efter den här händelsen insåg jag att det är vanskligt att automatiskt skylla på den andra parten om man har fått en black out och vaknat med byxorna nere. Att man är helt borta betyder inte alltid att man ligger stilla och sover.”
Om inte detta räcker för de läsare som tror att Wennstam har rätt så vill jag uppmärksamma er på siffrorna i en amerikansk undersökning.
Det rör sig om ”Mens self reports of unwanted sexual activity” Journal of sex research 1988. Författare är Charlene L. Muehlenhard och Steven W. Cook
”We developed a questionnaire asking if respondents had ever engaged in unwanted sexual activity for any of 51 reasons. This questionnaire was administered to 507 men and 486 women. More women (97.5%) than men (93.5%) had experienced unwanted sexual activity; more men (62.7%) than women (46.3%) had experienced unwanted intercourse.”
För dem som har svårt för vetenskapsengelska så här kommer en sammanfattning:
Kvinnor: Oönskade sexuella handlingar, 98%, Oönskat samlag, 43%
Män: Oönskade sexuella handlingar 94%, Oönskat samlag 63%
Det är varken något nytt eller unikt för Sverige att man säger att tjejerna själva inte vet om att de är våldtagna och skall informeras av ”välvilliga experter”
Wennstams diskussion att tjejer själva inte vet när de är våkdtagna utan kan vara retroaktiva ”surprisevåldtäktsoffer” bygger på en amerikansk tradition skapad av Mary Koss. Koss ansåg att om man frågade tjejen om hon var våldtagen och hon sade nej så gällde ”nej betyder nej” inte alls.
Istället utarbetade Mary Koss en modell där man ställer luddiga frågor öppna för tolkning och sedan i efterhand (utan input från de besvärliga tjejerna som inte alls tycker pojkvänner och ragg våldtog dem) ändå triumferande begär miljonbelopp för att åtgärda ”våkdtäktsvågen”
LA Times sammanfattar det skedda med artikeln ”What campus rape crisis?”
Där påpekas bland annat hur 73% av kvinnorna som ”forskarna” ansåg var våldtäktsoffer inte ansåg sig utsatta för våldtäkt. Vuxna kvinnors förmåga att avgöra detta omyndigförklarades alltså. De betraktades av forskarna av småbarn.
Därmed är det inte konstigt att Katarina Wennstam använder den pedagogik som man undervisar mycket små barn med, dvs stora bilder i en blädderbok, medan hennes serie skall föreställa en 19 årig vuxen kvinna och hennes äldre syster. Ordet som ni letar efter är nog infantilisering.
Efter denna snabba lektion ser vi att med Wennstams våldtäktsdefinition är det fler män än kvinnor som blivit våldtagna och halva befolkningen offer.
Anna Ekelund skrev om ämnet:
”Jag är trött på att män tycks ha tagit patent på det snuskiga och pådyvlar kvinnor den rena, fina sexualiteten. Och att kvinnor fortsätter låtsas att de är små älvor som bara lånar ut sin blomma till den de älskar när ljuset är släckt och vinden fladdrar i tyllgardinen.”
Detta är såklart högaktuellt med tanke på att Wennstam förra veckan visat total inkompetens gällande BDSM-målet. Vad Wennstam borde ha gjort är läst polisens förundersökning för där framgår det tydligt att Ekelund har rätt.
Där sitter nämligen en tjej och gör allt hon kan för att hindra att föräldrar, kompisar och polis får veta om hennes bevisligen frivilliga och snuskiga fantasier.
Detta till den grad hon tror det är bättre att begå det allvarliga brottet falsk tillvitelse….än att erkänna hon frivilligt tänder på undergivet BDSM-sex. Detta till den grad hon är beredd att sätta två helt oskyldiga killar i fängelse flera år…
…Än att stå upp för vad hon gillar. Det har snackats väldigt mycket om diskrimineringen mot homosexualitet. När skall de sexuellt aggressiva, sexuellt dominanta, sexuellt undergivna eller bara allmänt snuskiga tjejerna våga komma ut ur garderoben?
Det är inte så enkelt som Katarina Wennstam verkar tro att män är onda och vill ha elak-fylle-sex medan tjejer är goda och bara vill ha kärleksfullt vaniljsex. Vi borde diskutera varför tjejer som Emilia tror det är så. Vi borde diskutera varför de tror de måste ljuga för alla utom sin sexpartner.
Istället tycker Wennstam vi skall urholka och urvattna våldtäktsbegreppet ytterligare. De skadliga konsekvenserna av tankesättet syns tydligt i kommentarerna på Expressen.
”Klart det är våldtäkt. Fast tveksamt om det håller i rätten när någon som våldtar inte ens väntas begripa innebörden av ett uttalat nej.” platonica
Först och främst ser vi hur det är ordet våldtäkt som är det viktiga för dessa människor, inte om det håller i rätten (där juridiken avgör vad våldtäkt är) Att bara säga ordet ”våldtäkt” får en magisk kraft.
Vidare så ser vi sanningsbegreppet urholkas för något ”nej” förekommer inte i serien. Hade hon sagt nej och han hade fortsatt hade det såklart varit våldtäkt. Du skall vara fri att avsluta när som helst – precis som i BDSM-fallet.
”Det här har jag också varit med om. Och precis som ”Sanna” skämdes jag och fick ångest och skuldkänslor. jag har alltid trott att det varit mitt fel.” knossen
Var är felet? Vem säger att det är fel att ha sex när man är full nog att senare på kvällen få blackout? Vad är det som hon skäms för egentligen? Hon säger inte att det var en kille hon avskydde och hon säger heller inte att sexet var oangenämt eller av en obskyr sort.
Det är en intressant paradox här. Det normala är att vi dejtar med alkohol i bilden men normen/idealet dessa tjejer verkar ha är att man är nykter.
Varifrån har de fått iden att man skall vara nykter och absolut helt omedveten när varenda studie visar vi tvärtom känner vi behöver festa för att bli avslappnade och hitta folk att bli intima med?