Aktivarum

Rabalder på Chalmers pga feministkritisk studentartikel – Och så skriver Helene Bergman Del 2 om den moderna feminismens uppkomst

februari 1, 2012
13 kommentarer

Jag fortsätter att kommentera Helene Bergmans gästbloggande samt skriver om incidenten på Chalmers.

Vi börjar med Chalmers. Göteborgsposten skriver att Chalmerstidningen Tofsen får kritik för att vara kvinnofientlig pga en artikel där studenten Sebastian Lindberg kritiserar feminister (PDF). Varifrån kommer då kritiken? Och hur motiveras den? Gissa två gånger

”Är detta inte ett skämt så tror jag att tidningen behöver sätta sig ner och diskutera sina värdegrunder, säger genusforskaren Kerstin Alnebratt.”

Vilken högoddsare! En låtsasforskare från låtsasvetenskapen Genuslära skulle ut och värna åsikten att alla skall ha exakt samma åsikter. Det är inte direkt en nyhet denna yrkesgrupp har stora problem med den liberala demokrati vars bekvämligheter de fyller sina liv med.

”- Människor får tycka vad de vill och det är viktigt, men det finns mycket som är problematiskt med den här texten. Till att börja med är det ett hån mot de kvinnor som utsätts för våld”

Detta är helt enkelt inte sant. Att artikeln skulle håna kvinnor som utsätts för våld är ett exempel på genusljug.

Artikeln börjar i en radiodebatt där en man sade kvinnor står för majoriteten av allt våld i hemmet medan en kvinna hävdade att så var det inte för att… ja som det verkar menade hon män är elakare än kvinnor, och förresten starkare än kvinnor vad det nu har med saken att göra.

”det händer ju så många kvinnor som dödas eller får söka vård efter systematiskt våld. Att negligera det som han gör i början av texten är hånfullt, säger Kerstin Alnebratt som tror att många män skulle ha svårt att känna igen sig i bilden han ger.”

Sebastian Lindberg skrev inte om mord eller särskilt grovt våld så den invändningen från Alnebratt bryter mot den regel inom vetenskapen som säger ett argument skall vara relevant för vad som argumenteras. Kerstin Alnebratt har inte ens koll på vilka ämnen Lindbergs text handlar om. 

”Men det som är riktigt allvarligt är att han jämför nazisternas förföljelse av judar med feministerna. Man får tycka vad man vill, men den här jämförelsen är riktigt allvarlig och beklämmande, säger hon.”

Detta är genusljug av värsta sort. Sebastian Lindberg pratade aldrig om nazisternas förföljelse av judar.

Det är inte ens ett ämne hans krönika  tar upp. Det säger något om hur arrogant genusvetenskapen är när nån som titulerar sig forskare baserar sina uttalanden på helt uppenbara lögner. Det är helt obegripligt hur någon kan hävda man skall ha tillit till dessa människors påståenden.

”Sebastian Lindberg: – Jag jämför likheten i retoriken snarare än människorna, argumentationssättet.”

Varför skulle han ens behöva påpeka det? Det var ju enbart Alnebratt som pratade om förintelsen. Han har aldrig gjort det. Han pratade om nazisterna. Det förstnämnda är en historisk händelse, det sistnämnda är den grupp som genomförde händelsen ifråga. Genus”forskaren” har inte ens koll på skillnaden mellan A och B.

”Fredrik Lövhall är chefredaktör för Tofsen. – Det är ingen jämförelse mellan nazister och feminister. Det är en retorisk metod som han jämför. Det är problematiskt att folk tolkar det så här.Den här texten är för mig ofrånkomligen kraftigt ironiserande, det är olyckligt att folk tolkar det annorlunda, säger han.”

Det är inte en problematisk tolkning, det är en fullkomligt felaktig fördomsfull och grundlös tolkning.

Oavsett hur mycket Alnebratt tycker nazismen är samma sak som förintelsen så blir det inte samma sak i verkligheten. Då Sebastian Lindberg inte pratade om förintelsen är Alnebratts hänvisning ett halmgubbe-argument.

”Detta är en krönika som beskriver en personlig åsikt. Vi tycker det är viktigt att poängtera att detta varken är Chalmers, Chalmers studentkårs eller kårtidningens ståndpunkt i frågan”, skriver han i ett mail.”

Beträffande de två argument som Kerstin Alnebratt använde så är det upplysningsvis heller inte Sebastian Lindbergs ståndpunt i frågan. Vad hon kommenterar finns överhuvudtaget inte i krönikan.

Som om inte det skulle vara illa nog säger Studentkårens ordförande Emilia Liljeström att kåren tar avstånd från krönikan.

Ordföranden för Chalmers Studentkår vet alltså inte att en krönika per definition är personlig? Varken kåren eller kårtidningen kan ta avstånd från något de aldrig var del av. Allt de kan göra är att ta ställning i frågan.

Men varför skulle de göra det? Sedan är det närmast tragikomiskt hur Alnebratt försäkrar oss att människor får tycka som de vill när det är helt uppenbart det är vad de inte alls får göra här.

Längst ner i inlägget finns några röster från Chalmers.

Avslutningsvis är Göteborgspostens rubrik helt obegriplig. Var någonstans påstods att artikeln var kvinnofientlig?

Så tar vi en snabb återblick. Här skriver jag om Helene Bergmans Del 1. Eftersom jag även arbetar med Aktivarumboken så blir det svårt med tid och energi till allting men jag har tänkt skriva mer även om Bergmans del 1.

På Pelle Billings blogg finns nu Del 2 från Helene Bergman där hon skriver om hur feminismen gjorde resan från att förespråka fri sexualitet till att förespråka vad jag kallar helgalen sexualitet med kontrakt och whatnot.

Som kontrast är här en video med amerikanska politikern Ron Paul som förklarar konceptet ”liberty”

Det är lätt att dra slutsatsen den akademiska/ideologiska feminismen vid en viss tidpunkt började sprida sina många antaganden dvs ”teorier” där de helt enkelt skrämde kvinnor till lydnad med skräckscenarior.

”Jungfrun måste kunna skiljas från horan. Riktiga feminister, läs ärbara kvinnor, började klä sig i velourkläder och fotriktiga skor, slutade sminka sig och lät håret försvinna i huvuddukar. Allt för att inte betecknas som sexobjekt utan som hjärna.”

Det är rätt obegripligt hur någon akademiker kunde ställa sig bakom en så absurd teori. Annars framgår det rätt tydligt idag att det är just kvinnor som är sexobjekt som har mest inflytande till minst kostnad.

Problematiken verkar bero på att de renläriga feministerna bara såg vissa sorters makt.

För dem verkade det inte finnas någon annan makt än vad vi kan kalla den formella makten. Den man hittar hos personer som exempelvis Hillary Clinton, Madeleine Albright och Margaret Thatcher.

”Allt för att inte kunna bli beskyllda för att vara horor utan hjärna, men kvinnor med hjärna, fast utan sexualitet. Den skulle åtminstone inte synas, på sin höjd anas och om den var nödvändig ske i slutna rum.”

Men om vi pratar om kvinnor som Jennifer Lopez, Heidi Klum, Beyonce Knowles eller Isabella Löwengrip, kvinnor som även är sexobjekt, enligt vilken logik skulle de kvinnorna sakna förmågan att få sin vilja fram dvs utöva makt?

Jämför detta med en kvinna som Kajsa Borgnäs som hade stor politisk makt hos Socialdemokraterna.

”Den kvinnliga sexigheten och flirten med män förbjöds inom feminismen. Barn fick vi föda, men ligga med män var inte längre så populärt. Vi kunde inte ens tala om det! Så urbota tråkigt det blev.”

Kvinnan med riktig makt stjäl böcker medan sexobjektet lever lyxliv. Hade de feministiska teoretikerna rökt konstiga växter eller? I dagsläget verkar det helt absurt att dessa teorier om makt ansågs trovärdiga.

”Men kampen och saken överskuggade allt – då! Kampen om makten med männen i samhället och i familjen. Tyvärr var den kampen nödvändig för att vi kvinnor skulle få det vi strävade efter, nämligen samma mänskliga rättigheter som männen redan hade.”

Det här är rena ”Finn fem fel” Inga belägg ges för att kampen var nödvändig det är bara ett antagande. Även om kampen var nödvändig betyder det inte den måste ske på det sättet. Män hade även skyldigheter det pratar man inte om.

Även ur perspektivet att kvinnorna ville ha makt så stämmer inte teorierna. Sexobjekt har ofta makt.

Avslutningsvis tenderar man att inte mena de rättigheter och den makt medelmåttiga män har. Kampen har präglats av Apex Fallacy där det framför allt är särskilt framgångsrika män man jämför kvinnor med.

”Problemet var bara att några av oss längtade med våra kroppar efter fienden som var männen.”

Exempelvis så har man pratat väldigt mycket om kvinnor i styrelser, på chefsposter, som professorer och liknande poster som uppenbarligen aldrig varit representativa för vad män i allmänhet har.

Det mest talande med Helene Bergmans text är hur förtrycket bara flyttar över till maktkvinnorna.

”Jag förstod aldrig varför jag som kvinna inte kunde få bejaka hela mig, såväl min kropp, som min hjärna och själ. Det värsta var att nu var det inte längre männen som förtryckte, utan mina medsystrar.”

I sina avslutande stycken konstaterar Helene hur mediamänniskorna bestämt vad som är politiskt korrekt. Det påstådda patriarkatet har ersatts av ett maktmatriarkat en statsfeminism som cementerat diskursen.

Här nedanför hittas kritiska röster från Chalmers

(mer…)


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: