Aktivarum

Aktivarum riskerar att stängas ner av ekonomiska orsaker

augusti 27, 2010
52 kommentarer

Tack för all support. Ni gör mig så glad och hoppfull. Ofattbar glädje! Angående donationer till Aktivarum:

Namn: Aktivarum

Bank: Nordea

Kontonummer: 3839 51 13900

IBAN-nummer: SE4130000000038395113900

Meddelande: Ert nickname

Det skadar såklart inte att sprida denna information varhelst personer som värderar alternativa åsikter i en demokratisk debatt vistas.

Donationerna kommer att användas till först och främst livets nödtorft (mat, hyra telefon.) skulle någonting bli över så går de till första hand skulder, andra hand arbetsverktyg och eventuella resor tydligt relaterade till Aktivarum.

Risken är ännu inte över att jag blir av datorn och om det sker, ja bloggen försvinner inte men jag kan inte skriva lika ofta. Jag lyckades verkligen ramla ner i ett djupare hål än jag någonsin varit i. All hjälp jag får nu oavsett hur liten hjälper mig enormt.

När jag mår som sämst tänker jag på personer som varit i en liknande – fast värre situation där det plötsligt blev en ljusning.

Uppdatering: Jättetack alla som lovat stöd. Jag har svårt att finna orden för hur glad det gör mig att ni ställer upp. De senaste dagarna har varit tokiga, å ena sidan droppade ekonomin ner i en avgrund. Å andra sidan så inträffade årets hittills viktigaste händelse när Assange och Wikileaks drabbades inte av CIA utan av värsta sortens svensk feminism. Något som tog hela världspressen med överraskning.

Trots att jag borde fokusera på egna situationen gick det inte att komma ifrån det faktum att detta är det viktigaste som hänt Aktivarum och Sverige på länge. De mest lästa inläggen placerade bloggen på WordPress-topplistan. Som vissa vet var det heller inte en händelselös helg. Som hintats har jag skrivit en än så länge hemlig text. När jag vet hur mottagandet ser ut beslutas om den texten publiceras här.

Jag kan inte säga mer än att texten är hemlig av två anledniningar.

1) Jag vill de närmast berörda av texten får chansen att läsa den, ge omdöme samt förslag på ändringar.

2) Texten är på engelska så bloggen kan hamna i internationellt blickfång om vi publicerar den här. Sålunda måste vi ta hänsyn till även kulturella skillnader.

Här kommer det ursprungliga inlägget, uppdateringen placerades högst upp eftersom jag inte ville skriva ett nytt inlägg. Donationerna är fortfarande en prioritering.

Alla som vill får sprida hela eller delar av denna text.

Det här är det svåraste blogginlägg jag skrivit. På sistone har många saker på rad gått fel privat och nu är frågan om denna blogg kommer att fortsätta.

Detta är inget skämt! Heller ingen överdrift! Det är tyvärr på riktigt!

Arbetet att motarbeta genusideologi i allmänhet och arbetet med Aktivarum i synnerhet tog alldeles för mycket tid och kraft av mig. Det så kallade riktiga livet började bli lidande för ett tag sedan. Sedan dess har det sakta blivit värre och värre. Skrivandet blev ett sätt att få distans.

Samtidigt har de senaste dagarnas händelser visat att Sverige är värre drabbat än någon kunde föreställa sig. Jag känner ett mycket starkt behov att göra någonting men samtidigt ser jag mina möjligheter att åstadkomma någonting som extremt små. Tudelningen tog sitt pris.

Ju mer jag satsar på jobbfronten ju mindre tid och energi har jag för mans- genus- frågor. Ju mer jag satsar på mans- genus- frågor ju mindre betydelse får jag i riktiga samhället.

Jag är en extremt fokuserad människa som föredrar att sikta på en sak i taget. Nu är jag så tudelad att jag funderar på att sluta helt. Alternativet är att frikoppla sig helt från den riktiga världen och leva på donationer från er läsare. Då skulle jag kunna vara effektiv.

Jag känner obehag bara av att ställa frågan.

Men här kommer den ändå. Hur många personer här kan tänka sig att ”prenumerera” på Aktivarum och vilken summa kan ni regelbundet varje månad tänka er betala för att Aktivarum i allmänhet och jag i synnerhet på heltid gör något åt genusfrågorna?

För dessa eventuella pengar i månaden vad skulle ni isåfall begära i gengäld av oss som jobbar med bloggen i allmänhet och mig i synnerhet?

Som sagt jag känner obehag av att ställa frågan, jag har alltid varit bra på att hjälpa andra människor men jag har aldrig varit bra på att be om hjälp. Däremot så har jag under tiden jag studerade ämnen som media och retorik arbetat som försäljare av diverse abonnemang.

Och ärligt talat jag har ringt till tusentals människor och bett dem betala 150-200 kronor i månaden för fler Tv-kanaler. Varför det känns så obehagligt att fråga om besökare av denna sida som vill se en rejäl ändring i svenska offentligheten kan betala 100-200 kronor i månaden för att få en riktig heltidarbetande representant i verkligheten vet jag inte.

Om det fanns 100 prenumeranter som vardera betalade 100 kronor så skulle jag kunna syssla med detta på heltid…. Det är förståss mindre än en riktig lön men lever man snålt så funkar det.

Gick det att få 200 prenumeranter som betalade 100 kronor i månaden eller 150 prenumeranter som betalade 150 kronor i månaden så skulle resten av pengarna kunna gå till resor till er andra i Sverige. För lets face it, det finns hundratals genusideologer och liknande som har betalt för att göra just detta.

Men mig veterligen så har de flesta av er andra riktiga jobb. Jag har själv vanligen riktiga jobb. Nu funkade inte det sista jobbet (de ville uttryckligen jag skulle lura folk jag sålde till) och sålunda kommer jag antingen nu att tvingas lägga ner och satsa på den riktiga världen.

Detta är inget påhitt och absolut inget jag tar lätt på att skriva. Det är inte ett frivilligt val från mig. Det är helt enkelt den riktiga världen.

Eller så hittar jag det nödvändiga antalet personer som en längre tid kan lova att betala en mindre summa än vad jag för olika företags räkning tidigare begärt för olika tv-kanaler (vad ger er mest?). Och som sagt, skall vi göra detta är det på riktigt. Då satsar jag 100% på er i fortsättningen.

Som sagt, skall vi göra detta är det frågan vad ni vill ha i gengäld av mig. Skulle detta funka så kommer jag i framtiden att använda mitt riktiga namn. Det kommer att göra det i stort sett omöjligt för mig att göra karriär inom någon som helst institution som följer politiskt korrekt värdegrund.

Alla personer jag känner som skall jobba i statliga eller privata nyckelpositioner ljuger om sina åsikter. Det måste de göra, annars skulle deras karriär stanna.

Det är ett mycket effektivt sätt att tysta folk att sätta deras försörjning på undantag. Allt fler människor ger upp. De vågar till en viss gräns men sedan tar det stopp. Detta har fått mig att inse enkla faktum: Detta behöver vara ett heltidsarbete för att göra riktig skillnad.

Här skulle jag kunna räkna upp alla galna lagar och regler. Men jag tror ni vet redan vem jag är och vad jag vill. En amerikansk president sade: Dont ask what your country can do for you, ask what you can do for your country. Men utan ekonomiska förutsättningar vad kan jag göra för er?

De som är vår opposition får betalt för att tycka, de får tilldelat vad de skall tycka och sedan har de inga som helst krav på sig att göra något annat.

Alternativet är att jag jobbar extra med att ringa runt och be folk om 150-200 kronor för produkter jag själv inte ens skulle använda för att jag inte ser något värde med dem och sedan har allt mindre tid för er. Jag ber istället er om 100-200 kronor i månaden för något ni garanterat kommer att få värde av.

Så roligt är det faktiskt inte att arbeta med dessa saker. Jag har gjort det för att jag ansåg det a) nödvändigt och b) såvitt jag förstått finns det ingen annan som kan. Iaf har jag inte under flera års tid träffat på någon som tar denna roll. Jag vill kontakta människor på riktigt, det kräver tid och pengar.

Jag vet inte alls i vilken jord denna landar. Jag beklagar att detta kommer som en chock. Jag vet inget sätt att soften the blow på Fredagsmorgonen tyvärr.

Jag vill satsa 100% på antingen det ena eller det andra. Jag har på sistone mått dålig som tusan av att vara tudelad. Ett tag nu har jag levat snålt och satsat på bloggen och arbetet. Sålunda har ni märkt en kraftig ökning i både antalet inlägg och antalet besökare.

Fallet Assange fick Aktivarum att explodera ut i bloggosfären. En journalist pratade med mig och sade att något måste göras, jag håller med. Och om ni skapar förutsättningarna för det så lovar jag att verkligen försöka. Jag har en mängd ideer som ni inte känner till.

Jag har pratat med en mängd människor ni inte känner till. Alla vill ju att jag inte berättar för de andra eller på bloggen om dessa samtal.

Anledningen till detta är att helt enkelt att det kan drabba deras riktiga liv. Detta är anledningen jag frågar om tillräckligt många av er kan ställa upp – med lite mindre än vad telemarketingproffs begär för något så trivialt som tv-kanaler – i månaden så att det finns en enda person vars riktiga liv inte kan drabbas?

Och då menar jag både ekonomiskt och socialt. Att arbeta med detta tar energi från allt annat. Frågan är alltså, vad är ni villiga att betala för att det inte skall finnas något annat som detta tar energi från? Jag vet flera personer som behöver hjälp. I dagsläget har jag inte resurserna.

I framtiden kan jag både personligen resa till folk, såväl som hålla telefonkontakten, hjälpa till med professionell coaching och dessutom tillhandahålla material.

Jag har fler böcker än jag hinner läsa/lyssna på. Jag skulle sålunda kunna låna ut material och se till fler får den kunskap som krävs för att bemöta det gigantiska problem som bara blev alltför tydligt nu när Assange blev anhållen utan att ens formella förhör hade hållts.

Det är så mycket jag skulle kunna göra att tanken att nu ge mig ut och skaffa ett nytt jobb där jag gör precis samma sak (raggar kunder) fast utan att det bidrar till dessa betydligt mer viktiga saker gör mig deprimerad på riktigt. Jag funderar på att stänga ner bloggarna och lägga ner helt.

Ärligt talat känns det inte som om man finns på riktigt när man kombinerar dessa två saker.

Nåväl, nu har det iaf gott så illa att Aktuvarum kan stängas ner (det är inte garanterat men risken finns). Det är inget frivilligt val från min sida och hade inte den risken funnits hade jag nog inte skrivit detta inlägg. Ideerna har jag haft ett längre tag men det krävdes denna kris för att jag skulle sprida dem öppet.

Vad tycker ni? Kan detta funka? Jag mår dåligt av att göra er delaktiga mina egna problem då jag vet ni har egna. Jag vet inte hur många ni är som menar allvar men this is it – nu kommer vi antingen att öka eller se en tillbakagång. Alea acta est. Tärningen är kastad.

Mvh/Erik initativtagare och administratör.

Svar på denna lämnas antingen i kommentarsfältet eller på mailen aktivarum@gmail.com

Annonser

Debatten mellan Schyman och Åkesson en pinsam historia

augusti 25, 2010
23 kommentarer

Via mail fick jag tips om att kommentera den TV-sända debatten i Agenda mellan Gudrun Schyman (Fi) och Jimmie Åkesson (Sd)

Redan förutsättningarna för debatten ifråga är anmärkningsvärda. Fi har knappt några röster men behandlas som ett riktigt parti. Troligen eftersom deras språkrör (mer…)


Forser och Rothstein: Om humaniorans marginalisering

augusti 19, 2010
8 kommentarer

Tomas Forser är bekymrad över utvecklingen i det svenska utbildningsväsendet. Han besvaras av Bo Rothstein som anser forskarna själva skapat situationen.

En stor del av Forsers inlägg i Göteborgsposten handlar om analysen i fysikprofessorn Bo Sundqvists bok ”Svenska universitet – lärdomsborgar eller politiska instrument?” Sundqvist konstaterar att stora förändringar har skett i svenska högskolevärlden:

”Under det sena 1900-talet blev universitetet i Sverige ett massuniversitet. Nu handlar det om 300 000 studenter där det för 50 år sedan fanns 10 000. Och förstås också om en lärarstab som vuxit proportionellt med tillhörande administrativ expansion.”

Allt fler skall ha examen till samma kostnad. Kraven sänks för alla måste klara sig, annars så får skolorna mindre pengar.

”Kunskap måste säkras i en osäker och prövande process. Om inte blir det annars mest bara plattityder och redan insedda förhållanden som kan garanteras.” Sundqvist förespråkar en kollegial organisation där kritik, självkritik, prövning och diskussion är krav utan förbehåll och toppstyrning saknas.

Den idealbilden är det dock inte många som känner igen sig i idag. Seminariekulturen kännetecknas istället av missunnsamhet, rädslor och konformism. Som exempel på detta nämns Seminariet Samgenus kring Eva Lundgren med tillhörande stollerier utan belägg.

Bo Rothstein skriver i sitt svar till Forser att humanisterna pga dåliga utnämnande i vetenskapsrådet har sig själva att skylla.

I Göteborgsposten skriver Rothstein att han håller med om problemet som Forser presenterat men inte om de orsaker Forser anger. Rothstein menar att marginaliseringen sker eftersom svensk humaniora isolerat sig från omvärlden.

”Alla de problem som Forser listar som centrala för den humanistiska forskningen är i grunden universella. Samtidigt förefaller svensk humanistisk forskning vara den minst internationaliserade av samtliga vetenskapsgrenar”…” En inte obetydlig provinsialism råder vad jag kan se inom många områden.”

Som exempel på varför humanioran marginaliseras nämner Rothstein Vetenskapsrådets (VR) inflytande över resurserna.

Han påpekar att VR är den viktigaste finansiären för humanistisk forskning, att de flesta som sitter i VR:s styrelse är valda av forskarsamhället och att VR är forskarsamhällets kanske viktigaste företrädare gentemot statsmakterna.

Sålunda är det märkligt att det humanistiska forskarsamhället 2 mandatperioder i rad väljer professor Lisbeth Larsson.

Rothstein ger tre exempel på hur Larssons åsikter krockar med humaniorans kunskapsideal.

*Hon anser att att det inte finns någon anledning för forskare att hävda rätten till autonomi eftersom de medel som finns ”har sin upprinnelse i politiska beslut” Det politiker bestämmer skall forskarna leverera enligt Larsson.

*Hon anser den samhälleliga nyttan skall styra prioriteringarna.Denna nytta skall inte avgöras av forskarna utan av politikern. Larssons motivering till detta är att ”vi genusforskare har staten att tacka för våra tjänster”

*Hon har även uttalat sig föraktfullt om vikten av internationell publicering. Symptomatiskt har hon själv ingen internationellt publicerad forskning. Rothstein kommenterar:

”Om det beror på att hon försökt men inte lyckats bli internationellt publicerad eller om hon aldrig ansett det värt att försöka vet jag inte.”

Bo Rothstein summerar bilden av vad humanisterna i Sverige själva med utnämnandet vill åstadkomma.

”Den sammantagna bilden av humanisternas forskningspolitiska röst är således denna. Man önskar mera politisk direktstyrning av medel och tjänster och mindre inflytande från forskarsamhället.”

Detta går förstås helt emot vad filosofen Hans Ruin skriver om språkforskaren Humboldts vision där förnuftsanvändning och respekt för det samhälleligt allmänna skulle betinga varandra. Objektiv vetenskap och subjektiv bildning är ett ideal som enligt Ruin inte bara har retorisk kraft utan har också varit ledstjärna för västvärldens utbildningspolitik.

Rothsteins summering av de svenska humanisternas i handling givna önskemål fortsätter.

Det är den av politikerna definierade nyttan som skall avgöra vad det ska forskas om (bilindustrin?), inte vad forskarsamhället anser relevant. Att bidra till den internationella utvecklingen av det egna ämnet är ointressant jämfört med den ovan provinsiellt definierade nyttan.”

Man kan konstatera att Forser och Rothstein är eniga om problemet men där Forser fokuserar på marknadskrafternas inflytande så påpekar Rothstein att statens styrning i sammanhanget är att betrakta som en marknadskraft.

Det kanske mest intressanta i Rothsteins exempel är att vi åter ser hur genusvetenskapens hjärta hör hemma hos politiken, inte hos vetenskapen.

”Forskningens autonomi är till och med ett ”hinder för utvecklingen av nya områden”. I stället anser hon att politiker skall avgöra vem som får tjänster och anslag och varnar landets forskningspolitiker för att sätta någon tilltro till forskarsamhällets integritet.”

Varför de humanistiska forskarna tillsätter en företrädare som Lisbeth Larsson som anser att forskarna skall ha mindre att säga till om eftersom politiker belönar genusvetenskapen  vet bara de själva.

Men med avseende till humaniornas marginalisering konstaterarar Rothstein att som man bäddar får man ligga.

En annan som nyligen skrivit om hur politisk styrning påverkat situationen i den svenska universitetsvärlden är Svante Nycander. Vi återkommer till hans tankar om liberalismens ställning på högskolan i ett senare inlägg här på Aktivarum.


Kommande på Aktivarum: Kvinnans sexuella befogenheter – av Henry Laasanen

augusti 12, 2010
7 kommentarer

För er som missat diskussionen på genusnytt så har jag nu hittat Henry Laasanens arbete om kvinnans sexuella makt på internet.

Henry Laasanen är en finsk sociolog som 2008 chockade den finländska offentliga debatten med boken Naisten seksuaalinen valta (Här är svenskaöversättningen av adlibris summering: Kvinnans sexuella makt) Boken går bara att köpa på finska men arbetet bakom boken visade sig finnas online.

Det är möjligt att det är skillnader mellan arbetet online och boken som avbildas till vänster. Arbetet är 113 sidor A4, Boken beskrivs som 356 sidor och även i mindre format så kan man gissa att den innehåller mer än själva uppsatsen. Men ingen här kan finska och man tager vad man haver.

Ni kanske minns Ole Birk Olesens text om kvinnor som här översattes från danska till svenska (och gav oss fler danska besökare på en dag än vi haft sedan bloggen startades då dess översättning var top-story på nyhetssajten 180grader större delen av den dagen)

Då det trots allt gick relativt bra den gången har alltså turen kommit till att låta Google Translate gå lös på en finsk text.

Då Google Translate vägrar att översätta mer än ett dussin sidor åt gången så kommer översättningen att bli en rejäl pina. Efter cirka 10 kopieringar fram och tillbaka kommer vi att ha hela boken på (hjälplig) svenska. I skrivandes stund är sida 1-25 översatta till svenska och man är redan trött på att kopiera texter.

Nåväl vad som redan nu kan konstaterats är att Laasanen har en mycket diger källförteckning med en mängd välkända namn och teorier. Som väntat så dyker den sociala utbytesteorin såväl som evolutionspsykologin upp tidigt i arbetet. Den som vill tjuvkika på vad Laasanen kommit fram till innan vi fått upp en ordentligt recension kan läsa förenklade delar här.

Annars är det bara att vänta på framtida inlägg med en djupdykning i Henry Laasanens teorier.

Det är dock omöjligt att veta hur lång tid det tar att förvandla texten till en läsbar svensk text. Först kopieringen, sedan måste alla fel rättas. Och ingen här kan som sagt finska så detta blir en prövning i tålamod. Ett smakprov på vad Google translate kan slänga ur sig.

”När en operatör är i besittning av sådana anläggningar eller käyttäytymisominaisuuksia av andra spelare kommer att uppskatta, de har de resurser i förhållande till andra aktörer”

Man kan gissa vad det skall stå men läsningen tar sin tid. Den som dock verkligen behöver läsa Laasanens bok är Niclas Järvklo. Då kanske han skulle prata fakta istället för ideologiska floskler.


När kvinnor är tända klär de sig sexigare

augusti 12, 2010
4 kommentarer

Så har patriarkatets forskare spridit skräck i den politiskt korrekta maktens korridorer igen.

Vi har ju gång på gång fått lära oss att kvinnors klädval inte alls har att göra med huruvida de vill ha sex eller inte. Framför allt genusmedvetna människor använder ofta detta som argument mot kränkande frågor om kvinnors klädval vid oklara situationer.

Trots all denna enorma ”kunskap” som berättar att någon koppling inte finns mellan kläder och sexlust så bestämde sig några forskare vid University of Minnesota att testa påståendet. Det visade sig enligt Expressen att kvinnor vid ägglossningen köper sexigare kläder.

Inte nog med det. Det visade sig även att klädvalet påverkades av den kvinnliga omgivningen.

”I studien fick kvinnor som var i olika skeden av menscykeln titta på bilder av andra kvinnor med varierande utseende. Sedan ombads de att välja ut kläder som de helst ville köpa.
Resultaten visade att de som hade ägglossning och som hade tittat på bilder av attraktiva kvinnor valde mer utmanande kläder än de som hade tittat på bilder av mindre attraktiva kvinnor.”

Anders B Westin kommenterar humorn i det hela. ”Ve och fasa. Kvinnor inklusive feminister styrs av evolutionära egenskaper såsom hormoner, fertilitet och flockbeteenden.” På Genusnytt undrar Pär Ström ironiskt: ”Hur rimmar detta med det svenska beslutet om att könen är en social konstruktion?”

Kopplingen mellan kvinnors sexlust och deras klädstil är dock ingenting nytt för vetenskapen.

De österrikiska forkarna Karl Grammer, LeeAnn Renninger och Bettina Fischer visade redan 2004 i studien Disco clothing, female sexual motivation, and relationship status: Is she dressed to impress? att man kunde förutspå var någonstans en kvinna var fertilitetsmässigt på basis av hennes klädstil på krogen.

”The relationship between a female’s clothing choice, sexual motivation, hormone levels, and partnership status (single or not single, partner present or not present) was analyzed in 351 females attending Austrian discotheques. We digitally analyzed clothing choice to determine the amount of skin display, sheerness, and clothing tightness. Participants self-reported sexual motivation, and we assessed estradiol and testosterone levels through saliva sampling”

Vilken var då de österrikiska forskarnas slutsats efter mätningar av kvinnornas hormonnivåer?

”Results show that females are aware of the social signal function of their clothing and that they in some cases alter their clothing style to match their courtship motivation. In particular, sheer clothing—although rare in the study—positively correlated with the motivation for sex. Hormone levels influenced clothing choice in many groups, with testosterone levels correlating positively with physique display.”

Evolutionspsykologi beskriver alltså korrekta samband mellan beteende och hormoner, exakt de samband som genusvetenskap ideligen och ihärdigt förnekar. Genusvetenskapens funktion är alltså inte – som man kan tro av namnet – vetenskaplig utan rent politisk. Precis som Svante Nordin påpekade i radio på Filosofiska rummet.

Aktivarum 2-länk (Länkar från denna blogg till twingly funkar inte så länkning till massmedia får gå via systerbloggen) PS: Bloggen får fler och fler träffar på sökningar efter Niclas Järvklo (mansforskaren som saknar kunskap om sitt forskningsobjekt män). Någon som kan berätta anledningen?

Uppdatering 1: För att komma åt studien på angivna länken måste man först vara medlem. Här kan dock studien läsas i sin helhet.

Uppdatering 2: Expressens återgivning missar viktiga detaljer. Forskningsledaren heter Kristina Durante och svenska media missade att det bara var de attraktiva kvinnorna i närområdet som triggade kvinnors val av sexiga kläder. Bilder av snygga kvinnor minst 1000 miles bort hade ingen effekt i Durantes studie.

”Although the end result is to attract the best romantic partner available, Durante’s research found that ovulating women’s choice of dress is motivated by the other women in their environment.”

Detta leder till en mycket intressant slutsats:

”The study also supports the already common practice of retailers to display pictures of attractive women in their clothing departments. But its new insight: The attractive woman in the photo should be anonymous — not Angelina Jolie.”

Psykoterapeuten George Fieldman kommenterar resultatet i BBC News ”Women do the choosing [of mates] but in order to enable them to choose, they need a good number of suitors to select from.”


Fria tider lanserar uttrycket genusskeptiker

augusti 10, 2010
5 kommentarer

De båda samhällsforskarnas försök att censurera bort ord som invandrare ur språket är varken något nytt eller något specifikt för Sverige.

Som berättades i tidigare inlägg på Aktivarum så vill två samhällsforskare avskaffa ordet invandrare. En artikel angående detta finns nu på nyhetssajten Fria Tider. Tanja Bergkvist som kritiserat de bägge forskarnas artikel bla på basis av inkonsekvens benämns där som genusskeptiker.

De bägge samhällsforskarnas resonemang kring invandrare (som för övrigt inte är en isolerad förteelse) är snarlikt den ideologiska censur av utbildningar som Diane Ravitch uppmärksammar i boken The Language Police – How pressure groups restrict whats students learn. Ravitch berättar att situationen blir allt mer absurd.

Man får exempelvis inte berätta om en blind som bergsklättrade i snöstorm för vissa barn vet inte vad en snöstorm är aka ”regional bias”

I en intervju i The Daily Show 2003 räknade Ravitch upp en lång lista ord som intressegrupper velat ha förbjudna i skolor. Bland annat: elderly, blind, busboy, landlord, heretic, cult, extremist, fanatic, idiot, insane, candy, owl (ugglan är helig för vissa indianer) osv.

Programledaren Jon Stewart kommenterade politiken bakom denna oerhört omfattande censur så här:  ”This is absolute insanity. Okay so it seems like… the right…. is trying to get us back to a world that never existed in the first place… and the left is trying to get us to this utopian world that if it actually did exist…. would be unbearable!”

Det tar inte slut där. Det blir ännu värre när de diskuterar den kända litteraturen.

I deras fortsatta diskussion skall Sagan om Hans och Greta censureras för godis är onyttigt för barn. Man får heller inte diskutera födelsedagsfester. Dels för att födelsedagstårtor är onyttiga för barn och dels för att vissa barn inte firar födelsedag och ”they would feel bad”

Enligt Ravitch (utnämnd av dåvarande president Clinton till en nationell testpanel av språket) ser den politiska fördelningen ut så här: Högern vill förbjuda hänvisningar till trolldom och olydnad. Vänstern vill å sin sida förbjuda hänvisningar till olika grupper som exempelvis män och kvinnor.

Jon Stewarts kommentar: ”We are going to be raising a generation of mentally impaired people”

Låt oss återgå till lanseringen av genusskeptiker som uttryck. Genusskeptiker som fria tider använder har redan använts en gång tidigare. Då var det dock med den rakt motsatta betydelsen. En person som hyser djup övertygelse för betydelsen att följa genusteoretiska pekpinnar. Följande text kan läsas på en finländsk hbt-sajt.

”Cirkeln koncentrerar sig på skönlitteratur som gestaltar ickeheterosexuella identiteter och erfarenheter. Vi diskuterar både äldre och yngre, inhemska och utländska, kända och marginaliserade författarskap som på olika sätt kritiserat samhälleliga köns- och sexualitetsnormer. Cirkeln är öppen för alla litteraturintresserade genusskeptiker.”

Här ser vi ett klockrent exempel på varför samhällsforskare som Corlin och Cvetic inte kan säga att ordet invandrare associeras till vandrande nomader. Helt enkelt för att det inte är hur forskare och debattörer själva tycker ordet skall associeras som är det viktiga för ett språk utan hur folk i allmänhet använder uttrycket.

”What a language with its gender system means is what people use it to mean. It is an evil principle to think that we can tell other people what they mean by what they say, because of some theory we have that makes it mean something in particular to us, even when they obviously mean something else.” Kelley L. Ross PhD Against the theory of a sexist language.

”Since it was never even remotely in doubt that when used as a general referent, the male pronoun included females, this change was never designed to prevent confusion. The change has, on the contrary, often created confusion. Its purpose is solely ideological.” Carolyn Graglia – Domestic Tranquility, A Brief Against Feminism

”I, for one, want to be free to refer to ”the brotherhood of man” without being corrected by the language police. I want to decide for myself whether I should be called a chairman, a chairwoman, or a chairperson (I am not a chair). I want to see My Fair Lady and laugh when Professor Higgins sings, ”Why can’t a woman be more like a man?” As a writer, I want to know that I am free to use the words and images of my choosing.” Diane Ravitch – The Language Police

Nu har även några av dessa invandrare som skall skyddas från att beskrivas som invandrare fått nog.

På sin blogg förklarar Merit Wager att hon inte har något problem med ordet invandrare. Så här lyder hennes argumentation:

”Artikelförfattarna talar om att det är ”viktigt för självkänslan” att inte kallas ”invandrare”!!??? Men Herre Gud, vilken unken herrefolksmentalitet och vilken nedlåtande syn på icke-svenskar dessa artikelförfattare visar! Vi har ju invandrat och vi är ju inte svenskar,varför skulle vi ha dålig självkänsla för det?”

Det är här som behovet av strukturella förklaringar skapas.

När gruppen som skall skyddas av en självutnämnd akademisk elit (som annars saknar identitet och mening i tillvaron) inte uppskattar beskyddet måste beskyddarna själva nämligen kunna strunta i vad den beskyddade gruppens individuella medlemmar tycker om saken.

Annars så är det ju elitens egen identitet och självkänsla som drabbas.


Evolutionspsykologi och Littorinaffären

juli 13, 2010
14 kommentarer

Låt oss summera Sven Otto Littorinaffären i så enkla ordalag som möjligt med en Evolutionspsykologisk tvist.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin separerar från sin fru Ann Littorin 2006. De kommer överens om delad vårdnad om de tre barnen. Rykten har gått att Ministern varit otrogen mot sin fru med en ung tjej som är medlem i MUF. Några månader senare blir det känt Littorin har en ny käresta. Den nya flickvännen Evin Khaffaf är den klassiska stereotypen, 17 år yngre än Littorin och pressekreterare till hans kollega Schlingmann.

Någon sorts vårdnadstvist mellan Littorin och exfrun är sålunda närmast garanterad. När Littorin och Khaffaf förlovar sig 2009 kollapsar uppgörelsen med exfrun. Littorin berättar att pga sitt ministerjobb (och får man förmoda, nya flickvännen) kan han inte ha ungarna växelvis boende hos sig. Hans exfru å sin sida vänder sig till tingsrätten med krav på 1,8 miljoner kronor i underhåll. Situationen kompliceras av att exhustruns nya pojkvän är en bedragare åtalad för ekonomiska brott i mångmiljonklassen.

Det är alltså mot denna bakgrund som Littorin 2010 avgår när han just meddelats om Aftonbladets anklagelser angående sexköp.

Ett vacuum skapas sedan i svenska massmedia. Littorin har redan avgått så de kan inte ropa på avgång, brottet är inte polisanmält så ex-ministern blir inte föremål för polisutredning heller. Vidare har inga belägg getts för att Littorin verkligen har köpt sex. Folk i massmedia vädrar blod men vem skall de skicka hundarna på? Vissa vill såklart att Littorins påstådda brott inte skall handla om Littorin som person utan ha honom att symbolisera det odefinierade ”maktmän”

Andra alternativ blir att kritisera pressen för att leka polis, domare och jury, dvs att diskutera om det var rätt av massmedia att se till Littorin tvingades avgå på en ogrundad anklagelse. Åter andra alternativ är att diskutera sexköplagens rimlighet i sig, huruvida kvinnan som sålde sex kan anses vara ett offer eller beviskraven på anklagelsen i sig. Det som bestämmer vad som diskuteras verkar mestadels bestämmas av politisk tillhörighet. Dvs huruvida de ville ha bort Littorin eller inte.

Vad som dock knappt diskuterats alls  Littoringate är rimligheten beträffande reaktionerna hos de medverkande.

Först the hard facts. Det finns ingen högre politisk instans i Sverige än regeringen. Vad än som Littorin nu råkar ut för har han länge haft möjlighet att försöka åtgärda situationen. Han är inte den första av manligt kön som får karriären krossad på blotta anklagelsen av sexköp och Littorins ministerkollega Beatrice Ask sade för inte så länge sedan hon ansåg blotta misstanken för sexköp skall räcka för att man skall få gredelina kuvert i brevlådan.

Så här i efterhand kan man undra vilken fantasivärld som regeringen levde i som trodde de själva inte kunde råka ut för sådana kuvert. Begriper inte regeringen skillnaden mellan misstanke och bevis eller har de bara extremt dålig förmåga att kommunicera med varandra? Vi kan jämföra med debatten om avlyssning. Argumentet från regeringen är att det är bara jobbigt om man har något att dölja.  Men Littorin påstås ju vara oskyldig, då kan det inte vara jobbigt eller?

Vi ser alltså sanningen om en mängd dåliga och/eller felaktiga antaganden visa sig i och med Littorinaffären.

Bevakning är jobbigt även om man har rent mjöl i påsen. Att bestraffa blotta misstankar innebär ingen går säker och att förvänta sig mäns sexlust följer politiska direktiv är idioti. Det är inte särskilt genuskorrekt jämställda maktförhållanden i relationen mellan Littorin och Khaffaf heller. Var det kanske därför som Littorin själv gick ut i media mot partilinjen och pratade om hur kvinnor skall kvoteras in i företagsstyrelser? Stödjer han genuslinjen är det ingen som kräver han lever som han lär.

Det har vi redan sett med socialdemokratiske broilern polischef Kapten Klänning som näranog gjorde precis raka motsatsen till vad han förespråkade alla andra skall göra. Image-management verkar viktigare än substans för de personer som är ansvariga för de regler de själva tycks ha lika svårt att lyda som alla andra. Littorin är inte den första person som hamnar i galenskaperna. Han är bara den första av dem som faktiskt kunde ha gjort något åt dem innan det inträffade men struntade i det när det var andra som drabbades.

Den enkla sanningen är att pga främst genusgalenskapens teorier så går ingen säker för effekten som anklagelser av denna typ har.

Littorin har straffats för brottet innan han ens bevisats ha begått det. Och nu kommer inte bara Littorin att drabbas, nu drabbar det hans flickvän, hans kollegor, hans barn, och innerst inne tänker de nog alla samma sak. Vad sysslar vi med? Varför gjorde vi inget åt förutsättningarna för denna spanska inkvisition innan detta hände? Nu tvingas de alla såklart stödja galenskapen för nu handlar det inte om att agera vettigt och hederligt, nu handlar det bara om att minimera smittorisken.

Men de verkar inte ha särskilt smarta rådgivare så låt mig ge ett alternativ till förslag på hur vi kan minimera smittorisken. Låt Anna och hennes tidigare kollegor säga att de sålt sex inte bara till Littorin utan till alla män i regeringen. Låt de även hävda att de sålt sex till samtliga manliga medlemmar i den tidigare socialdemokratiska regeringen också, De får även gärna påstå de sålt sex till chefsredaktörerna för Aftonbladet, Expressen, Svd, DN samt till alla nyhetschefer på tidningarnas redaktioner.

Slutligen kan alla de journalisternas forna pojkvänner och flickvänner starta en webbsida där de berättar om hur usla deras ex är i sängen.

Tänk vilket nyhetsvärde att få höra killen/tjejen som rapporterar i tidningen om Littorin själv vill göra konstiga saker i sängen. Gudrun Schymans pengabränning skulle inte komma långt jämfört med en webbsida som avslöjar alla journalisters snuskiga sexhemligheter. Intervjua deras föredettingar och betrakta allt som sägs som absolut sanning. Glöm inte att göra en likadan sida där anonyma människor får berätta om sex de hade med kända politiker. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta av anklagelser, fråga ministrarna Ask och Littorin.

Vad säger ni? Skall vi göra något åt denna moderna motsvarighet till häxbränning eller skall vi bara glatt köpa lösnummer, strunta i människorna som skadas (kanske låtsas de är seriefigurer, oskyldigt nöje) och hoppas det inte blir vi själva nästa gång? Vad har då evolutionspsykologi med allt detta att göra? Är inte det uppenbar? Utöver att träffa rätt på samtliga viktiga punkter så är ju skadeglädjen och villigheten att sprida eländet en klockren metafor på det faktum att i tävlingar så är det bra om oppositionen ryker oavsett hur fel det går till.


Pojkarna som ofrivilliga forskningsobjekt

juli 11, 2010
8 kommentarer

Fullkomligt grundlösa påståenden från genusfältet används som ursäkt för att det går dåligt för pojkar i skolan.

Det är Johan Wennström från SvD som på ledarbloggen skriver om ”kriget mot pojkarna”. Han rapporterar hur delegationen för jämställdhet DEJA har publicerat studier som påstås försöka besvara frågan.

(mer…)


Dokumentär om mannens biologi

juli 10, 2010
14 kommentarer

Denna National Geographic dokumentär ”Mannens vetenskap” tar upp betydelsen av biologi och testosteron.

Tyvärr kommer Mannens vetenskap inte att gå att se på SVT efter den 14 juli (om fyra dagar) så vi kommer av den anledningen att dokumentera de viktigaste punkterna här (namnen på forskarna, 2d4d forskningen, testosteronets betydelse hos olika djur, erfarenheter av könsbyte etc.)

Det är viktigt att diskutera denna dokumentär vars engelska titel är Science of men: Testosterone factor. Detta eftersom den inte ger alla svaren färdigförpackade som om de vore snabbmat utan snarare innehåller sunda vetenskapliga data som kan användas som hjälp att söka svaren.

On a related note skriver Tanja Bergkvist ett mycket intressant inlägg om dokumentären ”den hotade mannen” som handlar om hur bekämpningsmedel enligt forskare i reduktionsbiologi skadar mannens fortplantningsförmåga.

En bild av en slags motsats presenterar Anders B Westin när han kommenterar radioserien ”Det sista ägget” Läs även diskussion om Testosterone factor hos Pelle Billing.


Sagors betydelse för genustroende

juli 5, 2010
3 kommentarer

Så var det dags för nästa person att komma med dåliga ursäkter för attacker på männen och manskulturen.

Denna gång är det en Lisbeth Larsson professor i litteraturvetenskap som skall försvara kvinnors rätt att snacka skit om män. Som sanningsvittne kommer hon dragande med en saga från antikens grekland. Hennes användning av den kan jämställas med  de sagor som föräldrar skrämmer barn med. Barnen ifråga som skall skrämmas är i detta fall vuxna kvinnor.

Givetvis visar sig hennes område vara genusstudier. Det kan därmed vara dags att påpeka en grundläggande paradox gällande genus. Nämligen att ordet har dubbel betydelse. Genus definieras ofta som socialt kön eller könsroll men det namnbytet hjälper inte då de flesta inte har en aning om vad dessa är heller.

För att förstå genusstudier måste man sålunda först ha en förståeligt definition av vad genus betyder.

Efter en hel del diskussioner kan jag presentera två alternativ.  Det första alternativet är att man tror könet bestäms av sociala faktorer och man forskar på hur dessa yttrar sig. Det andra och mindre välkända alternativet är dock att man utgår från vad folk tror om kön. Eller rättare sagt utgår från vad genusteoretiker tycker folk tror.

Vad det innebär rent praktiskt är att om genusvetare anser folk anser män är starka och dugliga är det helt ok att framställa män som klantiga och odugliga. Det går nämligen helt i linje med den politiska uppgiften att motverka stereotyper som könsrollen. Det innebär att folk skall bemötas med motsatsen till vad genusteoretiker tycker folk tror.

Detta är anledningen Reklamombudsmannens opinionsnämnd går i taket när en reklamfilm visar en kvinna som kör truck dåligt.

Genusteorin anser att folk anser att kvinnor kör dåligt. Då blir det sexism att visa en enda kvinna som kör dåligt. Uppgiften för samhället är enligt genustroende att visa saker som är tvärtom vad folk tror. Fakta spelar ingen som helst roll. Det viktiga är att vara tvärtom, inte vad som är sant.

Detta faktum färgar också Lisbeth Larssons resonemang. Medan män som yttrar sig kritiskt om kvinnor blir aggressivt bemötta och kan få sparken bara för att antyda kvinnor inte är bäst på något så är det i Lisbeth Larssons litterära fantasivärld kvinnors kritik mot män som tystas.

Genom att betrakta vad kvinnor säger som en ”berättelse” så kommer hon dessutom elegant ifrån alla sanningskriterier.

”Att berätta om sitt liv, vare sig det var i enrum för en annan kvinna eller en psykoanalytiker, eller för en grupp andra kvinnor som i de feministiska consciousnessraising-grupperna eller i den litterära offentligheten var, liksom att lyssna till och läsa andra kvinnors berättelser, för oss detsamma som att befrias och bli till som människa.”

Observera att professorn här lagt bort alla krav på vetenskaplig objektivitet. Om en kvinna berättar om sitt liv är det att betrakta som ett sanningsvittne, inte för att historien är trovärdig och stöds av fakta utan för att hon är kvinna. Det kvinnliga genus representerar alltså godhet och sanning men denna stereotypa goda kvinnliga könsroll får man såklart inte alls i uppgift att motverka.

Likheterna med religion är här mycket tydliga. De tror på detta för att urgamla sagor säger det, nån rationell orsak finns inte.

Som Anders B Westin kommenterat det. ”Litteraturvetenskapen börjar sin kronologi ungefär vid samma tidpunkt som kreationismens föreställning om skapelsen.” Han är inte ensam om att upptäcka likheterna mellan kulturen av mansförakt och gamla religioner.

Faktum är att den ovan avbildade boken ”Spreading Misandry” där fenomenet spridande av manshat dvs misandri analyseras är skriven av just två religionsforskare. Katherine Young och Paul Nathanson.

Katherine Young kommenterade ämnet på OntarioTV i ett unikt specialprogram på ämnet.

Mönstret (strukturen) de såg på 90-talet: Män beskrivs antingen som inkompetenta eller onda eller som hederskvinnor. Hederskvinnor är de enda män som tillskrivs goda egenskaper och en hederskvinna är antingen en man tillhörande minoriteter eller en feminist som håller med om vad kvinnor säger för den bilden av man stämmer med den bild kvinnor ville ha.

”The pattern we found was that men was portrayed as inadequate, evil or honorary women”

Av dessa tre alternativ så hittar vi inte mindre än två av dem i Lisbeth Larssons artikel.

Män som säger emot kvinnors berättelse är onda förtryckare som skall associeras med våldtäkt, avhuggna huvuden och bestulna tankar. De enda goda männen i teorin är de feminister som håller med vad skit som helst för det är den bild som de kvinnodominerade klasserna vill ha av mannen och de får vad de ber om. Ändå tror de att det är de som är förtryckta.

Denna akademiska paranoias orsaker kommer jag att skriva mer om i ett senare inlägg men jag kan påpeka att Larsson avslöjar en av huvudpersonerna i sin artikel. Helene Cixous: Hon uttrycker nämligen åsikten att logiken och rationaliteten är manliga uppfinningar skapade för att förtrycka kvinnor och ”kvinnlig kunskap”

Det handlar helt enkelt inte om någon vetenskap. Det handlar om politisk aktivism på högskolor.

”Under 70-talet när den feministiska litteraturkritiken utvecklades placerade vi oss i den systerliga positionen och tänkte oss att vi gentemot en lång tradition av miss- och ickeläsningar kunde förstå det kvinnliga tal som för and­ra tedde sig som fåglalåt.”

Iden är såklart att endast de själva kan ”förstå” dvs tolka texterna och därpå följer såklart makten att bestämma vad allting betyder och göra påståenden som varken kan eller får utsättas för annan vetenskaplig kritik. Kritik är ju bara ett till bevis på teori om kvinnan som tystas av männen att säga vad tusan hon vill. ”Bara att läsa om den väcker i dag mina studenters indignation.”

I Lisbeth Larssons egna ord handlar det om rätten att bestämma verkligheten och strunta helt i fakta.

”Det var en fråga om makt och närvaro, men också om sanning. Om rätten och modet att berätta sanningen och att hävda denna sanning gentemot en kultur som förtigit, skambelagt och trivialiserat den.”

Observera att sanning här inte betyder välgrundad. Sanningen betyder här rasism, dvs den som är kvinna talar sanning (om hon inte är hedersman dvs säger emot feministisk teori) för att hon är kvinna och den som är man är att betrakta som ond lögnare (om han inte är hedersman dvs okritiskt håller med feministisk teori) pga att han är man.

Genom att behandla män och kvinnor som olika raser har man  gjort män och kvinnor till olika raser också i texterna.

Men rasism anses sedan länge inte ok så hur får man ägna sig åt rasism i fred trots att det enligt liberala demokratins värderingar inte är ok att klumpa ihop folk på det sättet då det tar ifrån dem rätten att vara individer? Svaret är genom språklig akrobatik. Genom språkliga omskrivningar kan man skydda både andra och sig själv från att se rasismen.

Exemelvis på bloggen Fjärde väggen klagas det ”Hur kan man förstå de ryggradslösa existenser som tvångsmässigt abuseanmäler varje resonerande text som problematiserar de här sakerna annat än att de är… ryggradslösa?”

Om män visar ryggrad är de traditionellt manliga vilket anses dåligt. Här utmålas dock att sakna denna traditionella manlighet som något dåligt. Damned if you do, damned if you dont.

Detta kan jämföras med hur Lisbeth Larsson försöker dölja vad textens innehåll handlar om med liknande språkvolter.

”Låt oss bryta den och lära oss tala öppet även om de mindre tilltalande, för att inte säga upprörande, delarna av den manliga praktiken.”

Detta är bara den senaste i raden nonsenstermer man gömmer mansförakt  bakom. Man pratar om att resonera, problematisera, kritik, manlighet, maskulinitet, manlig kultur,  manlig struktur, manlig identitet, mansroll, patriarkat, manssamhälle, osv. Det finns ingen ände på allt nonsens de inbillar sig själva för att få snacka skit om män.

Är det biologi? Har kvinnor ett medfött och genetiskt tvång att de bara måste beskriva män negativt?

Hur skall man annars förklara skillnaden på innehåll i mansdominerade och kvinnodominerade diskurser? På mansdominerade arbetsplatser florerar bilder av vackra kvinnor. På kvinnodominerade arbetsplatser är det berättelser om hemska män som dominerar. Männen dyrkar kvinnorna, kvinnorna föraktar männen.

Samma sak i tidningar. Det finns ingen kvinnotidning som beundrar män. Det finns bara manstidningar som beundrar kvinnor. Därav tusenåriga sagors betydelse för genustroende. De har inga exempel i verkligheten. De har helt tappat kontakten med verkligheten och det enda som finns för dem är deras egna teorier och perspektiv.

Matte Matik skriver under rubriken Män är djur 3.0 fortsätter hur det funkar praktiskt.

”Nej, det är inte elitfeminister som Larsson och Ullgren som är tystade idag – tvärtom! Jag påstår att det idag är mycket lättare att komma undan med artiklar av Larssons slag än artiklar som kritiserar denna syn.”


« Föregående sidaNästa sida »

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: