Aktivarum

Dilsa Demirbag-Sten vs Malin Ullgren, Om mäns ansvar

juni 24, 2010
48 kommentarer

Så har vi då fått en mansdebatt mellan kvinnor om männens ansvar/mansföraktet i samhället.

Det är Dilsa Demirbag-Sten som med artikeln ”Skuld går inte i arv” nu bemött Malin Ullgrens försök att med artikeln ”Varför pratar vi inte om männen” skuldbelägga män kollektivt och Ullgren som skrivit ett kritiskt svar. med rubriken ”Bisarrt att jämföra mig med SD i mansdebatten” Vi återkommer till artiklarna men först lite bakgrund.

Kritiken mot Ullgrens metod inte är något nytt. Samma kritik har riktats här mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson när han resonerade likadant. Metoden har även belysts av Matte Matik som konstruerade en så kallad transgenusmotor för att visa likheten mellan vissa personers beskrivningar av män och rent rasistiska texter.

Så här lyder Demirbag Stens argumentation när hon beskriver felen som Ullgren gjort.

”Det gungar friskt under fötterna när hon i en handvändning ska göra rent hus med logiska principer (som att korrelation inte är detsamma som kausalitet – att män är överrepresenterade i våldsbrott innebär inte att manligt kön i sig orsakar våldsbrott) eller när hon skarelativisera moraliskt ansvar (är du en man så förlorar du rätten att bli bedömd som individ för vad du gör och i stället döms du på förhand som tillhörig ett maskulint kollektiv). Mekanismerna och retoriken är densamma som hos SD. En dualistisk föreställning om svensk och icke-svensk byts ut mot manligt och kvinnligt, med ett enda syfte: att ro hem en från början bestämd slutsats. Artikeln har ett pedagogiskt värde för alla som vill lära sig hur illa det kan gå när relativiserande kollektiviseringar får löpa amok, utan några som helst hämningar.”

Det pedagogiska värdet i att läsa vad Malin Ullgren skriver är instruktion i hur man inte skall göra.

Poängen här verkar vara att Demirbag-Sten begriper det som för varje normalt funtad människa borde vara uppenbart. Att män inte har maktövertag gentemot kvinnor för män och kvinnor befinner sig inte i kamp mot varandra annat än i Ullgrens egen hjärna.

Är det någon grupp som personifierar makt och det normala så är det snarare journalister som Ullgren själv där det normala är den politiskt korrekta negativism vi gärna ser dem börja agera kritiskt mot, precis som Demirbag Sten här gör med den äran.

Så här lyder Malin Ullgrens svar och motivering till innehållet i första artikeln.

”Är det då, som Dilsa Demirbag-Sten menar, lika illa att påstå att manligheten är problematisk som att säga samma sak om invandrare? Självklart inte. Gruppen män har ett generellt maktövertag gentemot gruppen kvinnor.”

Här finns inte bara ett utan två helt felaktiga påståenden. Män har inte ett generellt maktövertag gentemot kvinnor (hade män haft det så hade män använt det, Ullgren behärskar uppenbarligen inte logisk slutledning) men även om män hade haft det hade det i sig inte varit någon ursäkt för Ullgrens rasism ifråga. Det finns flera orsaker till detta.

Men först går vi igenom mer av Ullgrens försök att inbilla sig hon har rätten på sin sida.

I varje kontext där en viss grupp personifierar det normala genom ekonomisk, politisk och social övermakt har denna grupp ett kollektivt ansvar att ifrågasätta och bekämpa sitt förtryck av grupper med mindre makt.”

Rent spontant är det första man undrar när man läser var sjutton hon får sådan här smörja ifrån? Det är det värsta trams jag sett. Om en grupp har den absoluta makt hon pratar om behöver de så klart inte ta det ansvaret.

De enda som ett sådant uttalande överhuvudtaget kan gälla är de som inte har den makten.

Malin Ullgrens grodor tar dock inte slut där. Hennes nästa slutsats är ungefär lika intelligent som Carl Henric Swanbergs ”we care about the small people”. Hon menar att ”Det riktigt obehagliga är att feminister som ser mäns våld mot kvinnor som ett strukturellt problem jämställs med Sverigedemokrater.”

Godafton yxskaft! De som jämställer personer med strukturell syn på män med sverigedemokraters strukturella syn är ingen annan än dem själva! Deras sätt att uttrycka sig visar inte bara likheter med rasism, deras sätt att uttrycka sig är exakt likadant som extremt rasistiska personer.

Vi tar några exempel på hur de pratar innan vi går till den film som beskriver vilken betydelse det har att lära sig detta beteende.

(Obs transgenusifierad text)

”Den invandrarspecifika folkgruppsrollen är destruktiv. Så är det bara.” Simon Rosen

”Varje dag nås vi av same old shit där invandrare över hela världen låst in svenskar och svenska barn” Lisa Gålmark

”Vi måste faktiskt våga ställa krav på invandrarna. Jag har inget emot invandrare, jag har t.ex. flera invandrarspecifika vänner, men vi måste göra klart för dem vilka normer och värderingar som gäller i vårt samhälle.” Pim John Andersson

”Det kostar staten miljarder att försöka integrera invandrarna i samhället, men vad får vi i gengäld? De är otacksamma, försöker sprida sin konstiga kultur och allmänt förstöra.” Dorian Ertymexx

Människor förblindade av sina perspektiv kan inte se verkligheten objektivt längre. The Wave (1981) visar hur det går till.

Styrka genom uppförandekoder (disciplin) styrka genom kollektivisering (community) styrka genom gemensamt handlade (action) och stolthet att tillhöra gruppen (pride) När vi återkommer till Mr Ross och hans klass har förändringarna i mentalitet börjat märkas. Här ser vi samma resonemang som Malin Ullgrens i DN.

Att bete sig som en skitstövel anses ok bara man tycker sig handla i självförsvar mot förtryckare och folk i vägen.

Det är inte det att Malin Ullgren inte beter sig precis som de andra rasisterna och liknande kollektiviserande grupperingar – det gör hon – det erkänner hon. Det är istället det att hon inte kan se något fel i det när förtrycket riktas mot vad hon själv tycker och lärt sig är det onda i samhället.

”Jag tyckte att frågan var så självklar efter vårens alla uppmärksammade brott mot kvinnor, och också mot barn. Att det är den vi alla innerst inne undrar över.”

Den självklara frågan, skillnaden mellan vad som uppmärksammas och brottsstatistiken säger hon ingenting om.

I Ullgrens & Co:s värld är det så självklart att brott mot män, pappor, bröder, pojkvänner, söner etc inte uppmärksammas alls. Detta med ett uppenbart undantag. Hon verkar ha extremt svårt att förstå att hälften av barnen har samma kön som gruppen hon attackerar.

Vidare så kan man inte annat än undra hur hon skall resonera gällande de homosexuella männen. Är de inte riktiga manliga män i hennes värld kanske? Hur skall hon ta sig ur den retoriska rävsaxen? Enligt HMF lagen får man inte hetsa mot folk pga deras sexuella läggning. Gäller detta inte heterosexualitet?

Fundamentalism är en obehaglig förteelse men obestridligen så stoppar den upp sitt fula nylle i mansdebatten.

Jag tänker på det där arkadspelet på tivoli där man med en klubba skall bonka sorkar (eller vad de är) som sticker upp huvudet. Fundamentalismen är som ett sådant skadedjur och sålunda är det bara för självständigt tänkande människor som uppskattar liberal demokrati att bonka ”the bastard” så fort som möjligt med logikens klubba.

Läs även Tanja Bergkvists inlägg En studie i svensk Fundamentalism Pär ströms inlägg Nytt index visar kvinnodominans, Pelle Billings inlägg Helgläsning och Ingrid Carlqvists inlägg Ofarligt att falskanklaga sina medmänniskor. Anders B Westin har även skrivet ett intressant inlägg om hur det är Att vara ett manligt proffs.


Manlighetslära och jämställdhet i krig

april 16, 2010
21 kommentarer

Ett påstående som ofta upprepas från politiska, akademiska och mediaeliten idag är att de, dvs vi, landet, samhället, strävar mot jämställdhet.

Vad som sällan diskuteras är att dessa aldrig konkret beskriver vad denna jämställdhet består av. Oavsett om det är media, universitet eller riksdag upprepas jämställdhetsmål ofta. Men vad som diskuteras mindre är att detta mål inte ens existerar i konkreta termer.

Hur kommer det sig? Svaret är enkelt. Eftersom ingenting finns att jämföra med så accepterar folk vad än man påstår som sant. Nu är detta på väg att ändras i och med skapandet av ett akademiskt fält där jämställdhet inte bara är en abstrakt känsla utan där konkreta fakta ställs mot eliternas påståenden att de faktiskt vill ha jämställdhet på riktigt.

Det nya fältet kallas male studies. Viss osäkerhet råder om hur detta skall översättas jag tänkte jag skulle bringa klarhet i denna fråga här.

Den svenska översättningen lyder som rubriken avslöjar

Male Studies = Manlighetslära

Pelle Billing har tidigare gjort översättningen mansvetenskap men jag förespråkar att denna byts ut till manlighetslära av följande tre orsaker. Unikhet: Mansvetenskap kan lätt förväxlas med liknande ord från kritisk genusforskning Trovärdighet: Faktabaserade fält döper sig inte till något som slutar på ordet vetenskap. Översättningsmässigt: Male betyder manlig, inte man.

Det finns flera andra skäl men jag presenterar ovan de tre som är lättast att begripa och hoppas de flesta är med på dem. Det vore onödigt att skriva en uppsats om varför male studies svenska benämning bör vara manlighetslära då det inte finns någon presenterad fördel med att kalla det mansvetenskap men flera uppenbara nackdelar.

Manlighetslära handlar om att lära sig mer om manligheten i världen. Med manlighet avses den manliga befolkningen, inte det abstrakta könsrollsideal som felaktigt fått den benämningen. Ett bra sätt att förstå vad manlighetslära handlar om är att googla det medicinska fältet Andrologi. Manlighetslära är alltså dess motsvarighet inom samhällsvetenskapliga ämnen. På samma sätt som läkare måste lära sig hur en man funkar på samma sätt måste andra fält lära sig hur manligheten funkar istället för att sprida fördomar om den.

Eftersom male studies – manlighetslära knappt existerar på universiteten idag och flera åsikter om manlighet på universiteten i andra fält är djupt fördomsfulla, kränkande och empiriskt falska så kommer den initiala perioden att handla om att samla in fakta utifrån. Det är helt enkelt inte forskarna som är experter på manligheten idag.

Som exempel på det usla arbete som forskningssamhället har gjort hittills på ämnet presenterar jag den film om jämställdhet i krig som Genusnytt uppmärksammat. Filmen ifråga kommer från manwomanmyth som också låg bakom denna film. Jag skulle varna tittarna för starka och obehagliga bilder men jag tror bloggens besökare är smarta nog att inse vad en dokumentär om krig kommer att innehålla.

Den första delen fokuserar på vilka som dödas i krig, hur massmediaeliten beskriver detta offer och det absurda faktum att de få kvinnliga soldater som finns krigar mer mot egna sidan i rättssalar än de krigar mot fienden på slagfältet. Filmklipp från ”Saving Private Ryan” med Tom Hanks och ”A Few Good Men” med Jack Nicholsson illustrerar fenomenet.

Man påtalar även att Indira Patel vid Womens National Commission på fullaste allvar är så okunnig hon tror det är fler kvinnor än män som blir offer för krig. Fast då räknade hon förstås barn som kvinnor för att få upp statistiken. Och eliten låter henne hållas, kvinnor i hennes position kan påstå vad som helst.

Mediaeliten upprepar även mekaniskt frasen ”servicemen and women” men vilka kommer hem i kistor? När männen skall kommenteras används alla tänkbara ord förutom ordet män. Veterans, soldiers, causalities, eller som i ett reportage från en kyrkogård där ”dead” och ”almost a generation of people” påstås vara begravda. Ett liknande klipp avslöjar absurditeten när en intervjuad som svar på könsskillnaden svarar ”13 women are buried here, the rest are men”

Den exakta siffran män säger inte den intervjuade mannen men enligt texten som skaparen av filmen inkluderar är det 3799 män. När intervjuaren framhärdar visar det sig att de 13 kvinnorna ingick i röda korset och mest dödades i olyckor. Detta var kommentaren av första delen, del två och tre kommenteras här. Observera att manlighetslära – male studies nu är ny kategori/Erik

Tillägg: I och med införandet av det nya akademiska fältet manlighetslära – male studies så ändras en mängd saker på bloggen för att göra den mer effektiv. Ändringarna blir främst i kategorier och tags. Under en övergångsperiod använder vi både svenska och engelska begreppen.


Truthandfiction har besvarat kritiken

april 15, 2010
1 kommentar

Då jag nu fick några av de argument angående Rudolfssons artikel jag tyckte skulle funnits i första svaret kan vi ju kommentera dem.

Detta är bloggen truthandfictions respons på det förra inlägget.

”Bloggaren Aktivarum anser att jag är usel, och det kan han väl gott få tycka, däremot måste jag motsätta mig resonemanget han för i sitt inlägg dedikerat till min uselhet. Jag avstod att kommentera debattartikeln därför att diskussionen jag ville ta var den om kommentarsfältets anarki, och jag ville fråga varför feministiska inlägg väcker en sådan vrede.

Jag vill påpeka det är en väsentlig skillnad mellan usla personer och usla resonemang. Vidare är det Mikael Rudolfssons resonemangs uselhet som dessa inlägg dedikeras till. Det är rätt logiskt försöken att försvara hans artikel inte når högre nivåer. Men för att svara på frågan.

Anledningen vissa feministiska inlägg (det hänger på vad man anser är och inte är feminism) väcker sådan vrede varierar. Rent allmänt verkar de inlägg som gör många människor förbannade utmärkas i hög grad av grupputlåtanden med rasistiska mekanismer.

Där får den stora gruppen får bära någon form av hundhuvud för vad några få individer gör/gjort. Alla former av falska anklagelser väcker helt enkelt ilska och frustration hos de oskyldiga personer som utsätts för dem.

Detta även om det inte är personerna som utsätts utan anklagelsen görs i kollektiv form mot gruppen de anses tillhöra. Detta oavsett om man kallar de anklagade för grupp, kollektiv, kultur, struktur eller roll i nån slags försök att dölja det handlar om människor av kött och blod.

Transgenus är en av de mer kända i mängden initiativ för att påvisa detta faktum. Där byter man plats så strukturella anklagelser mot mansrollen blir strukturella anklagelser mot invandrarrollen för att visa att strukturell form inte alls skuldbefriar ett resonemang.

”Det jag uppskattade med debattartikeln var att det var en man som skrev om sexuella övergrepp utifrån ett ödmjukt perspektiv, med utgångspunkten att en man aldrig kan förstå vad det innebär att vara kvinna i ett patriarkalt samhälle.

Ur ett viss perspektiv kan en man aldrig förstå vad det innebär att vara kvinna och en kvinna kan aldrig förstå vad det innebär att vara man.

Men då alla samhällen är och alltid varit patriarkala och kvinnor bevisligen gynnas av samhällen så blir det obegripligt att läskunniga kvinnor anammar sådan här samhällskritik. Som jag nämnt tidigare så får jag mest intrycket att postfilosofer är haremets alfahannar omringade av sina beundrarinnor vilka knappast ens begriper innebörden i den åsikt de härmar.

Hur skall man annars förklara sanningfiktions hänvisning till patriarkala samhällen? Som om det magiskt simsabalbim fanns någon annan sort att välja mellan om man inte vill bo ute i skogen? Vi ser samma fenomen som hos Foucault. Han stöttade revolutionen i Iran men inte tusan föredrog han att bo där. Dennes filosofi utmärks av att kritisera vad man väljer men undvika vad man hyllar. Se axessbloggen för mer om denna låtsasrelativism.

Som sagt, en man kanske inte helt ut kan förstå hur det är att vara kvinna och vice versa. Men sedan medeltidens slut har vetenskapen varit ganska enig om att de som systematiskt lär sig en massa om ett område i de flesta fall förstår mer om det området än de som inte gör det.

Man blir alltså inte nödvändigtvis expert på kvinnor bara genom att vara kvinna. En man som systematiskt lär sig saker om kvinnor kan mycket väl förstå mer om kvinnor än de flesta kvinnor själva förstår om kvinnor. På samma sätt kan en kvinna lära sig förstå män bättre än de flesta män. Kvinnor kan dock i högre grad använda sin kropp för att slippa behöva förstå män.

Det stora problemet med artikeln var dock att skribenten menade att alla män är potentiella våldtäktsmän, en åsikt som jag anser är såväl felaktig som kontraproduktiv för den feministiska rörelsen. Jag ville alltså inte diskutera specifika artiklar, utan snarare det klientel som dras till kommentarsfälten på till exempel Newsmill, Aftonbladet och Expressen. De debattinlägg jag hänvisade till valde jag därför att just dessa dragit till sig vad jag anser är anti-feministiska kommentarer.”

Jag är enig med truthandfiction i åsikten att det var felaktigt och kontraproduktivt av Rudolfsson att hävda alla män är potentiella våldtäktsmän. Beträffande klientelet är det logiskt att kommentarsfälten på internet drar till sig de personer som på olika sätt vägras möjlighet att uttrycka sin åsikt i andra former. Hur stor del av dem som är antifeministiska hänger dock som sagt på vilken innebörd man ger ordet feminism.

Om feminism skall betraktas som strukturalism, socialkonstruktionstisk ideologi och genus(könsrolls)teori som Carolina skriver en hel del om är ju de allra flesta människor i Sverige just antifeminister. Särskilt om bedömningen görs på basis av vad de väljer och inte bara vad de säger.

Redan 1983 kallade Lars Jalmert alla män som påstod sig vilja men inte gjorde nåt för ”i princip mannen”

Nyligen på Tvprogrammet Annas eviga så gjorde mansforskaren/idehistorikern Niclas Järvklo samma sak. Det har alltså gått 27 år utan att teorin utvecklats det minsta efter verklighetens förutsättningar. Fortfarande påstås många fler av svenska folket stödja genusfeministisk politik än det finns belägg för statistiskt genom aktiva handlingar och val.

”Feministdebatten tar jag gärna, när diskussionen och motståndet meriterar det. Inlägg på detta tema har jag gjort tidigare, och om man vill veta min åsikt och lära känna min världsåskådning så är det nog så enkelt. Jag skrev i mitt inlägg att feminsistiska inlägg och bloggar väcker vrede och frustration hos de män vars värld hotas av min frihet, en tes som också bekräftas av de ilskna personangrepp och krystade försök till översitteri jag möter hos min senaste kritiker.”

Som sagt, vissa feministiska inlägg och bloggar väcker vrede. De tenderar då att utmärka sig med ”guilt by assiciation” i strukturell form.

Det här påståendena att motivationen till vreden är olika former av rädsla och hot tenderar dock vara helt grundlösa. Så även i detta fallet. Taktiken ser dock likadan ut hela tiden vilket är lätt konstaterat. Så här kommenterar Solguru ett fall där Jalmert skall ge sin sedvanliga analys:

”Givetvis handlar det undantagslöst om män som ”känner” sig hotade – precis som Jalmert ”känner” att det är viktigt med jämställdhet. Att det i det här fallet väl rimligen är kvinnor (eller snarare den minimala feministiska minoriteten bland dem) som känner sig hotade av Herland, och möjligen thailändskor, tycks inte heller vara något mansforskare reflekterar över.”

Denna upprepning av samma saker (hot, rädsla bla bla) från herrar som Jalmert och Sörlin utan några som helst bevis på deras sanningenlighet börjar mest likna sagan om pojken som ropade varg för många gånger.

Uppdatering: I ett snabbt avslutande svar så konstaterar Truthandfiction att vissa (ideologiska) sund är för stora för att korsas av broar men berömmer mig även för att visat ovanligt stor klass. Kul att få beröm men skum känsla att berömmas för saker jag inte gjorde. Negativismen dominerar här alltså både kritiska och positiva omdömen.


Varje man är en potentiell mansmördare?

april 13, 2010
14 kommentarer

Nu räcker det med massmedias onyanserade och ologiska påståenden i genusdebatten.

Denna kommer via Genusnytt. Aftonbladet har av obegriplig anledning tagit in en insändare som saknar all form av verklighetsförankring och mest sprider fördomar. Denna insändare har rubriken ”Tänk om det var män som blev våldtagna” och är skriven av journaliststudenten Mikael Rudolfsson vid JMG i Göteborg.

Update: Denna Rudolfsson visar sig även vara studerande-representant och vice sekreterare på Publicistklubbens (förkortas Pk) västra krets.

Hans resonemang lyder ungefär så här: Eftersom killar inte riskerar att bli våldtagna så har en kille ingen aning hur det är att vara kvinna, om bara killar blev våldtagna så skulle de minsann göra bot och bättring i sina hemska åsikter och förstå kvinnors perspektiv.

”Som kille är det svårt att riktigt förstå vad tjejer går igenom.”

Jovisst, godafton! Även Badlands Hyena har uppmärksammat den idiotiska argumentationen från Rudolfsson. ”Resonemanget går ungefär så här: alla män kan i teorin genomföra en våldtäkt. Därför är varje man en potentiell våldtäktsman, även om det i praktiken alltid kommer att vara en försvinnande liten minoritet som faktiskt genomför ett sådant övergrepp.”

Låt mig som skriver börja med en liten upplysning för den som menar man måste ha personlig erfarenhet för att ”förstå”

I min släkt så finns inte bara en utan två män som blivit våldtagna av sk fula gubbar i tonåren. De utsattes för misshandel, vapenhot och omfattande psykisk press av personer de kände och ingen i omgivningen märkte någonting.

Utöver detta faktum så är inte våldtäkt det enda hemska en människa kan råka ut för. Såväl mobbing som grov misshandel skördar psykiska problem och kan leda till självmord. Vidare så begås även riktiga mord. Rudolfsson menar kvinnor har orsak att vara rädda. Statistiskt är det många fler män än kvinnor som råkar ut för våldsbrott.

Vi kan göra en analys av orsak och verkan och se vad de budskap som sprids sannolikt resulterar i.

Rudolfsson menar att kvinnor vet varje man är en potentiell våldtäktsman. Lösningen skulle alltså vara att kvinnor höll sig borta från män. Stämmer detta? Svar: Det är så fel som det kan bli och jag undrar verkligen vad man lär sig på journalistlinjer i form av källkritik.

De flesta män är nämligen hyggliga och sålunda är kvinnor tryggare med de flesta män än utan män. Läs om det förra! Kvinnor är generellt tryggare med män än utan män. Varje man är ett potentiellt skydd. Läs även om det där så kanske det sjunker in vilka dumheter aftonbladet bidrar till. Vi kan av detta dra följande slutsats:

Kvinnor som lyssnar på aftonbladet löper större risk att våldtas än kvinnor som lyssnar på förnuft och logik.

De kvinnor som pga sådana här vinklade artiklar håller sig borta från de potentiella hoten håller sig också borta från de enormt mycket vanligare potentiella beskyddarna. Och aftonbladet kommer då inte att ta deras plats. Nej kvinnorna blir sålunda betydligt mer utsatta för verkliga hot.

Betänk även att det inte bara är journaliststudenten som sprider korkade fördomar. Det är även någon högre upp (ansvarig utgivare) som godkände detta uselt underbyggda skräp för publicering? Hur låga krav får man ha på journalistiskt arbete?

”Det får tjejer att tänka ”vad vill nu den jäveln?” när en kille kommer fram för att prata.”

Vad är då motiveringen bakom denna form av skräpjournalistik som skapar skrämda kvinnor?

När jag 1993 såg stridsflygplanet JAS 39 Gripen störta mitt i centrala Stockholm så var svaret tydligt. Det första uppskrämda människor brukar göra är att försöka få mer information om vad som skrämmer dem. Alla försökte då få mer information om det rökmoln som bolmade upp från en av öarna.

I detta fall har massmedia gjort sig själv till försäljare av våldtäktsinformation. Lustigt nog är det ingen som skriver att varje man måste vara rädd för män. Detta trots att varje man som män möter är en potentiell mansmisshandlare och mansmördare och detta i mycket hög grad än en kvinna möter personer som begår våldtäkter.

Detta är en av anledningarna jag berättade om den tragik vissa i min släkt råkat ut för.

De blev inte utsatta för övergrepp för att de umgicks med killar. De blev snarare utsatta för att de inte gjorde det utan var isolerade som skydd mot inbillade hot. Som sagt varje man är en potentiell beskyddare av samhället från de enstaka riktiga hoten.

När massmedia publicerar en text som hävdar vi ”vet” varje man är ett hot så är vetskapen hos massmedia inte ett vitten värd. Det här med källgranskning verkar man inte ha tid med längre på journalisthögskolan.

Eller vet de kanske att med rädda människor kan man sälja mer information gällande vad de skall vara rädda för?

Precis så funkar det i rasistiska sammanslutningar. Först uppmuntrar man folk att vara rädda för de där andra. Sedan säljer man information om ”hotet”  och hur folk kan skydda sig. Artikeln i aftonbladet spelar på samma mekanismer som rasistisk propaganda. Se transgenus ursprungligen skapad av Matte Matik för typiska exempel.

När man väl har en rädd konsumentgrupp är det bara att producera mängder av information om hotet – de andra. Likheten är uppenbar. I ena fallet är man rädd för att varje man är en potentiell våldtäktsman. I andra fallet är man rädd för att varje mörkhyad är en potentiell börda. De flesta vill arbeta men ändå menar rasister att mörkhyade helst lever på bidrag.

Hur kan det vara mer acceptabelt att sprida fördomar om män än om mörkhyade? Är inte mörkhyade män, män?

Fördomar av denna sort som försöker beskriva våldsbrott som något vanligt bland män hittar man inte bara i massmedia. Pelle Billing rapporterar att t o m i högskoleprovet innehåller en artikel med detta negativa och nedvärderande sätt att beskriva män.

”De [dvs kurser om maskulinitet och män] kan även belysa återkommande inslag i manlighetens konstruktion, som till exempel självkontroll, kontroll över andra, våld, makthierarkier”

Via Tanja Bergkvists inlägg om kvotering, polisens värdegrund och genusteori får vi läsa mer i citat tagna från Jeanette Darebloms avhandling ”könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Män sägs ha dikterat villkoren för vad ett kvinnoliv och ett mansliv är, bör och ska vara. Dessutom påstås mannen uppfattas som människa och kvinnan som könet.”

Mannen påstås uppfattas som människa? Att vara ett potentiellt hot skall alltså föreställa den normala människosynen?

Bloggen Trollans tankar kommenterar dödsmisshandeln av ett äldre par. Med Rudolfssons och ansvarige utgivares logik borde jag sålunda i högsta grad veta precis hur det är vara kvinna och vara rädd för våld. I detta fall så råkade kvinnan i paret mer illa ut men det var mannen som först blev angripen och de flesta offer i statistiken är män.

Vidare så kan man hos bloggaren Cattas bubbla läsa hur Expressen skriver om misstänkta mansmördaren Levona Svensson. Ännu mer att vara rädd för? Kanske bäst att vi män följer tjejernas exempel och har överfallsspray i handväskan? Alla dessa hotfulla människor, tänk om människan framför oss är ett hot?

Det finns dock en avgörande skillnad mellan att läsa om hoten som Catta beskriver på sin blogg.

De hot som beskrivs i aftonbladet handlar om hur den okända medmänniskan i allmänhet är en potentiell fara. Catta beskriver några få människor som har psykiska problem och som vi alltså vet är faktiska hot – detta mot inte bara andra utan även sig själva.

Cattas lösning är verkar vara att vi betraktar personer som bevisats vara ett hot som ett hot. Aftonbladets lösning tycks vara att vi är rädda för personer som inte bevisats vara hot och som med största sannolikhet heller inte är det. Detta med argumentet ”ja men de skulle ju kunna vara det, man kan ju aldrig vara säker”

Nej helt säker kan man aldrig vara men det kanske man inte behöver vara heller när de flesta är helyllen?

Isolerad riskerar man i högre grad att möta den minoritet farliga människor som finns. Det var vad som hände två killar i min släkt. Resultatet av rädslan för inbillade hot blev att de lättare råkade ut för verkliga hot.

Intressant att jag vet tjejer som våldtogs i sin ungdom och killar som våldtogs i sin ungdom. Fler killar än tjejer misshandlas och mördas varje år men Aftonbladet menar via en student att något vore annorlunda om det var killar som var (ännu mer) utsatta för våldsamma idioter.

Upplysning till journalister och journaliststudenter. Killar är redan utsatta för grova våldsbrott, mest utsatta av alla faktiskt.

Massmedia ignorerar fakta för det är svårare att med den informationen skrämma upp killar att köpa mer information om hoten. Att skrämma kvinnor att tro denna information är av värde tycks vara lättare. För om det inte betalade sig skulle massmedia sluta med det.

Som Obama sade om perioden George Bush säger jag om deras ständiga försök att få vanliga män till hotet. Ett hot som dessutom bara skall gälla kvinnor.

Enough! Nog nu.


Polisfacket till sina medlemmar: Vad håller vi på med?

april 8, 2010
4 kommentarer

Det är alltså polisfackets ledning som ifrågasätter polismyndighetens ledning och agerande i värdegrundsfrågor.

I Sydsvenskan kan man läsa det brev som polisförbundet i Skåne har skickat ut till sina medlemmar angående nuvarande värdegrundsproblematik. Så här står det bland annat i brevet som de skickat ut till medlemmarna (vi tackar QED för tipset)

”Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval.”

”Vi har också hört av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning. Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra interna produktioner. Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk?”

”Tysken kanske är en trevlig bayrare i lederhosen för någon men kanske lägervakt för en annan. Smålänningen har sedan urminnes tider i Sverige beskrivits som ”snål”!? Vi hoppas att saken beskrivits tillräckligt klart. Vad håller vi på med?”

”Vi vill inte ha en arbetsplats där man inte vet om någon ”rapporterar” vidare vad som sägs vid utsättningar, fikabord eller omklädningsrum. Ett angiverisystem dödar all diskussion och begränsar yttrandefriheten. En öppen diskussion i värdegrundsfrågor är vital. Vad håller vi på med?”

”Vi måste också hitta ett normalläge på vår arbetsplats där det inte är en självklarhet att polisanmäla varandra. Det får inte vara en självklarhet att som chef, skriva en anmälan bara för att inte själv riskera att, i ett senare skede, bli anklagad för att man ”inte gjort något”. Vad håller vi på med?”

”Vår uppfattning är att det som pågår i dagsläget skadar värdegrundfrågorna långt mer än t ex några våldutsatta och hyperstressade polisers språkbruk i en polisbil. Vi har nu enligt vår uppfattning förlöjligat en av de senaste årens viktigaste frågor för polisen.”

Man måste verkligen fråga sig vilka ideer som slagit rot hos de höga polischeferna. Inte minst i och med exemplet Göran Lindberg är det dags att fråga hur väl personer som förespråkar de höga idealen själva motsvarar vad de och myndigheten förespråkar.

Dagens besatthet vid teorier om språklig styrning är ovärdig ett modernt demokratiskt samhälle. Människor måste som exemplet Kapten Klänning så tydligt visar bedömas efter vad de gör, inte efter vad de säger eller vilken image de vill visa upp för andra.

När ens egen etikexpert och föredragna föreläsare på ämnet åtalas för våldtäkt är det dags att fråga hur stor skillnaden mellan det sagda och det gjorda blivit egentligen.


En positivistisk genusvetare?

april 4, 2010
7 kommentarer

Man måste säga att Carolinas blogg utmanar vissa fördomar om studenter,  tyvärr bekräftar den också fördomar om vissa kurser och lärare.

Det var tack vare Tanjas blogs kommentarsfält som jag hittade Carolinas blogg och tur var det för hennes inlägg Vart är Sverige på väg? är den mest välbehövliga dos realism man kan tänka sig. Först och främst så har hon all bakgrund som gör att hon kan skriva inlägget överhuvudtaget. Hon är med egna ord ”Stolt för att vara aramé, armenier, lebanese och svensk samtidigt. Jag är kvinna, akademiker, genusvetare och språkvetare”

Vad hon skriver är bra nog att det i helhet kunde stått på denna blogg men med kommentarer blir det ännu bättre.

Carolinas inlägg är långt och sålunda blir detta en massiv kommentar men det är en längd som har substans. Det är många viktiga saker Carolina påpekar och hennes tillhörighet såväl som erfarenheter skänker rejäl tyngd åt diskussionen i den mån man bryr sig om sådana saker. Därmed ger vi Carolina ordet.

”Att ifrågasätta är ett väldigt modernt ord i akademiska sammanhang, även att tänka kritiskt. Men är det så egentligen. Under tiden då jag läste genusvetenskap så rådde det konsensus mellan eleverna vad gäller åsikter kring ämnena.”

Just detta har vi märkt också. Våra lärare motsvarar inte alls vad de lär ut. De föreläser om att vara kritiska men är det inte alls till egna arbetet. Det här med konsensus mellan eleverna i genusvetenskap är ju inget nytt utan visar snarare att den allmänna bilden av ämnet stämmer med verkligheten.

”Andra åsikter klingade alltid konstigt i gruppen. Det som bekymrar mig idag är det konsensus som har skapats mellan många feminister och genusvetare. Och jag har frågat mig själv sedan länge var har det kritiska tänkandet tagit vägen.”

Här får vi åter en bekräftelse på kopplingen mellan det politiska och akademiska inom ämnet.

Vi ser den klassiska mentaliteten att äta kakan och ha den kvar. Å ena sidan vill man ha den kritiska vetenskapens legitimitet, status och värde. Å andra sidan vill man vara fri att bryta mot alla regler som skapar legitimitet, status och värde. När det gäller är det till politiker man vänder sig, inte till vetenskapens tradition och värderingar. När detta leder till minskad status skyller man statusminskningen på att det ses som ”kvinnligt” och kräver politiska åtgärder som utjämnar.

Hur kan man tro blint att kön är endast socialt konstruerat, köra på det i tillämpningen i samhällets alla områden, utan att någon vågar ifrågasätta och utan hälsosam atmosfär för kritisk tänkande? Genusvetenskapen är styrd av politiska intressen. Dem som ifrågasätter genusvetenskapliga normer och konsensus klandras för politisk inkorrekta och sexistiska.

Att folk inte vågar ifrågasätta underlättar såklart möjligheten att köra på i denna tro men varför vågar inte folk ifrågasätta?

Jag tror vi har ett svar i det faktum att Carolina faktiskt gör det. Anledningen många inte vågar ifrågasätta är att de inte tycker personer av fel sort har den moraliska rätten att göra det. Carolina kan ifrågasätta för hon är en invandrare och kvinna. Det som gör henne orädd för den stigmatisering som följer är hennes immunitet mot att råka ut för den.

”Dessutom så är den feministiska diskursen hegemonisk och utesluter många grupper av kvinnor även om man försöker visa till ytan att så är inte fallet. Jag var ensam invandrad på kurserna, jag kände mig flera gånger inte välkommen varken av den hegemoniska diskursen eller på plan. Men detta är väldigt litet problem jämfört med vad jag ser vart den här extrema feminismen leder samhället.

Det här är någonting typiskt, de som vill representera svaga grupper vill i sin tur använda inte kunskap från medlemmar av de grupperna utan sin teori om vad som är bäst för dem. Här visar Carolina enormt hög grad av karaktär.

Hon inte bara uppmärksammar problemet hon påpekar även att trots hon personligen drabbas mest så ser hon andra saker som betydligt större problem.

”I detta så kritiserar man den klassiska vetenskapen för att den har gett sig ut för att vara neutral samtidigt som den tycktes tala om männen och männens värld. Det andra problemet var att kvinnor var inte representerade och att de var beskrivna på ett mindervärdigt sätt. Är detta hela sanningen?? Det tvivlar jag på.”

Här ser vi även de återkommande ämnena. Carolina påpekar i tur och ordning Negativismen i akademin.

Ämnets attacker på traditionell vetenskap i allmänhet och positivistisk vetenskap i synnerhet är påtagliga.

”Jag tycker inte att jag har tagit del under mina studier i genusvetenskap av den klassiska vetenskapen i tillräcklig omfång på dessa lektioner för att jag ska kunna tänka och avgöra själv om detta är sanningen såsom den besklrivs. sanningen var redan bara där välförpackat av några enstaka som har makten att formulera feminismen, det var bara att hålla med och tycka så synd om kvinnan. Trots att kritisk tänkande uppmuntrades så fanns det inte riktiga förutsättningar för det.”

Här får vi även en bild av synen på demokratiska värderingar inom ämnet. Några enstaka personer bestämmer allt. Bara att hålla med. Och detta från ett ämne som är kritiskt mot hierarkier!

Hon påtalar den dogmatiska synen att allt måste ses som sociala konstruktioner

”För att inte tala om den enorma ström av socialkonstruktivism av kön och det ena och det andra som har blivit en helig dogm kring vilken alla sitter ihopkrypna. Är detta vetenskap? Är tillämpningen som sker i samhällets alla institutioner hälsosam för människor?”

Men huruvida detta är hälsosamt för människor är ju en av de saker som de ansvariga bevisligen blivit tillsagda att ignoera i sin jakt på moralisk godhetsstatus.

Hon påpekar den okritiska och ovetenskapliga synen på mångkulturen

”För att inte tala om mångkulturalism och att allting är svenskarnas fel. Alla mångkulturalister som jag har studerat skyller på svensk politik, svensk lagstiftning, svenskarnas självbild, svensk rasism utan att någonsin benämna individernas/invandrarnas ansvar i något alls. Det är så synd om invandrare i forskningen hela tiden.”

Egentligen är det bara tragiskt. Man önskar ju att hon på något ämne skall ha en berättelse som går emot fördomarna men nej hennes beskrivningar av sina erfarenheter visar tyvärr att fördomarna stämmer.

Hon påtalar hatet mot Väst i allmänhet och Sverige i synnerhet.

”I kritiken mot svenskar så saknar jag hyfs och respekt. Teorin stämmer många gånger dåligt med en hel del av verkligheten och en stor skara av människors självuppfattning och självbild. Forskare ger sig ut att veta bättre vad som är bäst för vanliga arbetande människor som är nöjda med livet i Sverige.”

Här ser vi kanske den egentliga motiveringen hos de människor som arbetar i dessa ämnen. De får chansen att utmåla sig själva till auktoriteter. ”jag är minsann doktorand och vet bäst” utan att behöva göra jobbet som krävs för mödosamt faktainsamlande.

”Alla lever här och det känns för mig att alla bråkar om Sverige och var och en vill slita loss en bit till sig. Ett mer civiliserad men ändå i mina ögon primitivt politiskt och diskursivt krig mot Sverige och svenskarna.”

Ett diskursivt krig pågår mot Sverige och svenskarna. Men om vem är då motparten?

”Dessa krafter utövar starka angrepp mot den västerländska kristna arvet som västvärlden vilar på. Vart leder detta? Har dem frågat sig det. Feminister bland andra lider av lyxproblem och de saknar en hel del verklighetsförankring.”

Det här är kanske det enda stora problemet med Carolinas bloggtext. Hon nämner dem inte vid namn vilket hon faktiskt borde göra. Att hon påtalar de är feminister hjälper ju inte. Feminist är ingen konkret term. Hade hon sagt ”språkvetare” så hade det sagt mer om situationen.

”De har både tid och råd att socialt konstruera en helt ny världsbild som okritisk och oreflekterande förväntas tas emot av politiker som p.g.a. brist på andra alternativa röster och alternativ forskning och valmöjligheter känner sig tvungna att internalisera denna nya världsbild för att inte kallas sexistiska och politiskt okerrekta.”

Här ser vi ett påpekade angående politisk korrekthet, det är alltså inte politiker själva som bestämmer vad som är politiskt korrekt.

”Många vanliga männiksor som inte lider av stora problem är lyckliga över sitt liv i Sverige. det är människor av kött och blod som förstjänar respekt och skydd av sitt integritet. feminismen och den extrem kritiska mångkulturalismen är kränkande många gånger för vanliga svenskars integritet.”

Här borde Carolina få nån slags pris för kurage. Hon säger alltså att dessa bägge godhetens ideologier är kränkande för vanliga svenskars integritet (jag vill också påpeka att Carolina är en av de kränkta svenskarna)

”eliten dominerar och vill bestämma över allas identitet och självuppfattning och förvränga det som om dessa diskurser äger hela sanningen som kunde ägas någonsin i historien från Kristi födelse till idag.”

En kommentar om kultur och nationalitet.

Det finns ju en orsak att statsvetaren Cristopher Lasch döpte sin bok till Eliternas uppror. Budskapet är tydligt, de vill inte längre vara till för andra, allra minst egna kulturens andra. Likt sagans grekiska tragedi Anakin Skywalker bestämmer de sig för att bryta med jediorden och göra vad de vill men sina positioner.

”Precis som i alla andra länder så är det I sverige. man har som en vanlig människa rätt till sitt eget land och sin egen nationella identitet. Jag skulle aldrig acceptera något ifrågasättande av min varför då skulle jag göra det mot andra OCH på ett onyanserat sätt.”

En bra fråga som vi lämnar obesvarad eftersom den är ställd till de som motsvarar det beteendet och vi är lika undrande till deras korkade beteende. Vad håller de på med? Vet de själva det eller kanske det är dags för dem att tillämpa den kritik de hävdar är så värdefull på egna tänkandet?

Angående nuvarande politiska intressen görs följande intressanta påpekanden

”Varför skulle jag dölja hela sanningen? Vilka politiska intressen har jag för det? Och om jag vore forskare idag med den blindheten för helheten som jag skriver om, hur partiskt skulle inte min forskning vara??”

Lika partisk som den som redan finns i de existerande fälten och som beskrivs på hennes blogg kanske?

”Med några få ord och i ärlighetens namn så en del som sker i samhället är omvänd rasism och omvänd sexism. Och detta är destruktivt för samhället och männiksor helt enkelt och leder dem åt fel riktning och vilseleder dem.”

Om det finns nån svaghet vi hittar i Carolinas text är det att hon tar för givet folk förstår vad rätt riktning skulle vara medan bevisligen många skulle behöva ha den skriven på näsan. Något Carolina verkar för väluppfostrad för att göra. Eller så är det helt enkelt hennes sätt att inte sjunka till deras nivå. Som avslutning skriver hon.

”I kraft av att jag är en Svensk invandrad medborgare här som har inte bara rättigheter utan också skyldigheter mot detta samhälle och mot allmänheten,och har ansvar att säga vad jag tycker utifrån min kunskap, mina erfarenheter och min enkla vardag, för allmännas bästa och kännedom så skriver jag detta och kräver vetenskaplig, förnuftig, nyanserad, demokratiskt, logiskt och politisk oberoende granskning och kritik av ovannämnda diskurser.”

Då man inte vet om texten får stå kvar (se hur Ingrid Carlqvist pressades) så citerar vi ganska stora delar av den men låt det inte hindra er från att läsa resten för de delar vi inte citerade är lika bra.


Välkommen till en rundtur av Aktivarum

april 1, 2010
6 kommentarer

Detta inlägg är dels en chans för nya läsare att bekanta sig med de ämnen som tagits upp och dels för stammisar att få en snabb överblick.

Vi började med att skriva om definitioner. Då vi visste ord som normal, generell, normer och strukturer skulle förekomma ofta var det smidigare att skriva en separat förklaring istället för att upprepa oss i varje inlägg. Dessa första inlägg byggde sålunda grunden för hur resonemangen kunde formas. Vi fann två enkla regler för dessa texter.

Strukturer kan inte ge några förklaringar, bara beskrivningar. Effekt förklarar inte orsak. Därefter så kom det första ”riktiga” inlägget. En kommentar angående en nyhetsartikel som försökte utmåla samarbete och generaliseringar som något dåligt. Redan här grundlades vår syn på negativism.

faktum är att författaren inte ger några som helst alternativ till vad denne kritiserar

Om negativismen inom akademiska ämnen

Sedan kritiserade vi hur psykoanalysen används. Framför allt den moment-22 liknande vanan där vissa menar att hur mycket motstånd de får visar hur rätt de har. Nästa inlägg att uppfinna elden om och om igen handlade om en destruktiv trend i akademin.

Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att kritiker ofta utan att komma med några som helst egna alternativ till vad man uttalar sig negativt om fått så stark ställning och empiriska forskare sådan svag ställning.

Om yttrandefriheten och politisk korrekthet

Efter denna djupdykning angående negativismen i akademin och vetenskapen så hamnade vi på ett annat viktigt ämne. Nämligen yttrandefriheten. Det visade sig snabbt att man då också måste ta upp ämnen som politisk korrekthet och identitetspolitik.

Eftersom de har så rätt och motståndaren har så fel och de är så säkra på att folk kommer att inse detta om det blir debatt om saken så är det enklaste att folk slipper en sådan debatt helt. Enklare är att de säger vad folket skulle tycka utan att först tvingas fråga

Om jämställdheten och genus

Vi ställde frågan om det var jämställdhet eller propaganda som var det viktiga, där vi även påpekade man använde cirkelresonemang. När vi ändå var inne å jämställdhet passade vi på att kommentera hur genusfällan ger män hög lön (men sämre livskvalitet). Vid denna tidpunkt bytte bloggen även utseende till nuvarande tema.

Ännu ett inlägg skrevs om genus. Denna gång kommenterades om jämnare könsfördelning skall vara ett mål eller inte. Här ser vi också den första artikel som kan härledas till transgenus.

Om män inte får draghjälp kommer kvinnor att dominera som psykologer men av samma anledning kommer kvinnor utan draghjälp att vara minoriteter i styrelser

Om transgenus. Byts gruppen ut hade det inte varit ok

Anledningen detta kan härledas till transgenus är att du å ena sidan kan skriva det är ok att kvinnor är bättre psykologer än män och därmed dominerar där men om du skriver en artikel där män påstås vara bättre styrelseproffs än kvinnor blir den genast hetsande och kränkande. Mer relaterat till jämställdhet. Vi påpekade att soldater är mer utsatta än civila under krig.Vi påpekade även att begreppet manligt används felaktigt.

Manlig betyder det är vanligt för män, inte att män dominerar i den lilla minoritetsgrupp som sysslar med den specifika förteelsen ifråga. Säkerhetspolitisk analys är inte mer manlig än fotbollshuliganism

Därefter skrev vi vårt första riktiga inlägg om transgenus där vi påpekade likheterna mellan Sverigedemokrater och genusvetare.

Det är inget nytt att personer i offentlig debatt försöker använda den lilla grupp som begår våldsbrott som belägg för kritik mot den större grupp man ingår i.

Om mansforskning och misandri

Efter denna generella beskrivning valde vi ett specifikt fall. Manforskaren Jackson Katz. En studie av de tekniker han använde avslöjar falska förspeglingar och uppenbar misandri. Hans metod kallas av retoriken för halmgubbe och av statistiken för snett urval. Dvs de blir representativa enbart för att forskaren väljer att göra dem representativa.

Om fördelningen på wikipedia och bloggar

Inlägget om kvinnor på bloggar och män på wikipedia var typiskt transgenus. Först så glädjer man sig åt att kvinnor dominerar bloggar. Sedan gnäller man över hur män dominerar wikipedia och kallar det ett problem. Vad var problemet? Jo sannolikt att kvinnor inte är de som dominerar wikipedia. Detta oavsett vad kvinnor själva är intresserade av.

Sedan mer mansforskning eller rättare sagt ”jakten på sätt att associera normalt manligt beteende med onormalt manligt beteende.” Katz gör två tydliga fel, han jämställer dels styrka med våld, dels våld med brottslighet. Han ger inga belägg för kopplingen man försöker smita undan med att han tycker det känns rimligt att ta för givet det är så.

I ett inlägg om ännu mer mansforskning så visas den omvända förståelse av verklighet dessa låtsasforskare har. De bedömer inte kultur från verklighet. De försöker bedöma verklighet från kultur. Ett bra exempel på detta hittar man i kommentarerna på Sf-bloggen piruett

Om Tolkiens etiska mognad var så pass sofistikerad att hans alver kunde vara vargar i ariska kläder så kanske man kan rädda Sagan om Ringen genom att tolka den som en partsinlaga mot Sauron och Saruman, alltså att man inte ska tolka den bokstavligt utan som vad en nazist skulle beskrivit andra världskriget som…

Bortsett förstås att det inte var en nazist som skrev böckerna. Men det underlättar ju att låtsas det var det för att slippa ta hänsyn till den insnöade positivistiska verkligheten.

Nu kanske ni undrar varför vi kommenterar attacker på fiktion? Svaret handlar om kunskapskontroll.

När vetenskapliga fakta inte längre prioriteras får böcker och filmer i högre grad bidra människorna med kunskap om världen. Då vill kritikerna ha kontroll över deras  innehåll också.

Nästa inlägg handlade om liberaldemokrati. Det var en generell kommentar om den politiska diskurs som då pågick. En mer specifik politisk kommentar var försvaret av demokratin som vi gjorde i samband med den folkomröstning Schweiz genomförde angående minareter. En summering därifrån lyder

Om alternativen inte är lika bra och ingen av sidorna hindras eller diskrimineras. Isåfall kommer förlorarna antingen att ha förespråkat ett sämre alternativ eller så kommer de att ha haft dåliga argument för ett bättre.

Nästa inlägg vi skrev handlade om identitetspolitik och sålunda också om politisk korrekthet.
Fortsättning följer


Avslöja poststrukturalismen!

mars 29, 2010
6 kommentarer

Vad skulle ni säga kära läsare om jag hävdade att ni redan idag till stor del påverkas av poststrukturalismens ideologi?

En statsvetare startade nyligen en diskussion om hotet mot vårt samhälle. Nu kanske ni undrar vad jag menar med vårt samhälle? Ni kanske även undrar om detta blir ännu en diskussion av den sedvanliga typen. Svaret är att med vårt samhälle menar jag i den generella betydelsen demokratiskt statsskick med liberalt förhållande till religion och upplysningsidealets förhållande till kunskapsproduktion

Och nej detta blir inte en diskussion av sedvanlig typ. För att göra texternas sammanhang begripligt så inkluderas här även två andra källor. Dels hans egna kommentarer och dels de längre citat från studentlitteratur denne använde som bas för sina kommentarer.

De flesta verkar inte veta vad poststrukturalism är för något. Namnet är avsiktligt otydligt vilket ger flexibilitet.

För att citera Ron Paul- rörelsen angående sådana namn ”federal reserve is no more federal than federal express” Det är alltså ett namn valt för dess förmåga att dölja vad det innebär/betecknar. De flesta vet inte ens vad strukturalism (av modell 1960) innebär och sålunda får man egentligen börja med Existensialism för att ens kunna förklara fenomenet.

Existensialismen ersattes av Strukturalism och post-strukturalism finns alltså egentligen inte utan är en negativism som kan innebära vad som helst. Post-strukturalist är alltså inget annat än ett ord som döljer/innebär vem man lyssnar på och lyder under. I regel om en person kallar sig poststrukturalist betyder det denne har Foucault eller Derrida som person som vetenskaplig auktoritet. Dvs ”det är sant för så sade han”

Ifrågasätter man dessa ”sanningar” får man inga argument i ansiktet – snarare får man en diagnos ”att man är en vit man och därför är oförmögen (medvetet eller omedveten) att förstå – eftersom man skyddar sina privilegier

Vilket i sin tur inte bevisas alls utan är sant för att så sade Foucault/Derrida och de är gud och kan sålunda såga precis vilken vetenskap som helst hur de vill. Allt de säger är enligt deras följare sant och inget de säger behöver nånsin bevisas med nåt annat än att de sade så. Och tror du inte mig så försök debattera empiri med en Foucaultist. Det är ju inte ens marxism de håller på med utan post-marxism, som också är en negativism som beskriver i grund och botten vad som helst.

Marxister som Habermas och Sartre sågar dessa personer. Marxismen var ju till för just de personer som post-marxister hatar det är bara det att post-marxister är smartare än organisationer som KKK, där man var öppen med att den hatade personer så menar post-strukturalister de avskyr förtryckande strukturer och attackerar roller. Vilket såklart praktiskt innebär de precis som KKK attackerar människor.

Då Frankfurtskolan använde sig av Psykoanalys för att ”psykologisera” Marxismen, har dess efterföljare. Post-strukturalisterna började använda sig av Diskurspsykologi.

Ett till ovanligt fånigt ord som valts just för att dölja vad det innebär. Rent praktiskt så innebär diskurspsykologi att man försöker ställa diagnosen inte på patienten utan på sättet patienten pratar.

alla som ifrågasätter extremvänsterns ”sanningar” kommer få en ”diagnos” av psykisk sjukdom. De har ju redan gått så långt att ”vita män” är oförmögna till att ”förstå” och ”känna” sympati. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att påpeka att de här post-strukturalisterna, men även en stor portion av de här mer ”mainstream” social-strukturalisterna är en samhällsfara.

Detta påstående om vita män är styrkt av ingenting förutom att poststrukturalisten har en personlig auktoritet att hänvisa till. Om du frågar mig så är extremvänstern mest inget annat än ett harem för starka sekteristiska män. Det är den klassiska sinnesbilden av en ensam man (guru) omringad av mestadels unga naiva kvinnor som vill finna sig själva.

Som det stod i en artikel hos föreningen Vetenskap och Folkvett, anledningen postmodernister bara dominerar vissa fält är att de fälten inte har omedelbart ansvar över människoliv. Om de vore flygplanskonstruktörer eller läkare skulle ju de fråntas ansvaret när folk dog under operation och plan störtade i omfattning. Diskursanalys är ett av alla de exempel där omfattningen av denna bluffteori blir tydlig

Förra terminen hade vi ”Discourses Analysis” as Theory and Method (skriven av L. Phillips och M. W Jørgensen) som kursbok (finns även på svenska om än litet omarbetad). Det är en mycket skrämmande läsning. Ett exempel är att ”Vita barn” tydligen är rasistiska – men inte andra barn från andra etniska populationer.

Enbart titeln avslöjar väl vad man har att vänta sig? Det står ”Som teori och metod?” Dvs författarna skriver både hur du skall arbeta och vad du skall komma fram till. Det är ju snällt av dem för då behöver läsaren inte göra nåt fältarbete alls. Beträffande barnen måste man bara älska de författarnas naiva mentalitet. Det var alltså ingen rasism alls inblandad i hur Japaner behandlade Kina och Korea under andra världskriget? Rape of Nanking var ingen rasism alls?

”Sure Australia has many racial skeletons in its closet, but does Japan really want to open the racial closet?”

Det mest genomgalna är ju att de här diskursanalytikerna besvarar kritiken mot deras perspektiv att de ”bekämpar rasism” och essensialisering, dvs. biologisering av människan. Dessa ”forskare” är således inte alls intresserad av en vetenskapsfilosofisk diskussion – snarare handlar det om att bränna västvärlden och allt som är ”vitt och kristet”

En tredje negativism ”mot essensialisering” som kan vara precis vad som helst. Det är vad än de själva och de personer som de ser som auktoriteter (profeter snarare) säger det är. Samma namn dyker upp som uppfinnare av praktiskt taget alla dessa åsikter. Som sagt det är ett harem för de som tror på det är huvudsakligen naiva vita tjejer som lyssnar på starka auktoritära män.

Beträffande ”bränningen” tror jag inte det. Att bränna västvärlden var mer vad deras mästare var intresserade av. Själva är de nog inte ens medvetna om den saken utan de vill bara vara mästarens lärjungar. Duktigt upprepa vad de behöver för att få status. Det är intressant hur tydligt man ser dessa mönster/strukturer i akademin efter att ha läst evolutionsforskaren Macdonalds bok.

Några rader från boken om diskuranalys:

”Tvärtom visar tvärkulturella studier att barn med annan kulturell bakgrund inte diskriminerar mellan grupper på samma sätt som tillexempel brittiska och nordamerikanska barn (Wetherell 1982, 1996a).

Grejen är ju den att vi inte behöver låtsasforskare för att bedöma vilka länder som är mest rasistiska. Det går utmärkt att bedöma på vem som dödar vem så om tvärkulturella studier går emot det kognitivt uppenbara är det inte verkligheten det är fel på utan studiernas metodik. Skall gubbar i vita rockar bestämma vad som är verkligt?

Studiernas resultat stämmer med det socialkonstruktivistiska antagandet att de identifierings- och kategorisering processer som är knutna till social identitet är historiskt och socialt specifika.

Antagandet stämmer med antagandet som stämmer med antagandet som stämmer med antagandets om stämmer med politiska önskemålet en viss person hade och att de icke-vita har ihjäl varandra behöver vi inte bry oss om för antropologerna har ju redan bestämt att krig fanns inte i andra kulturer. Översatt: Icke vita har inga krig, Icke vita har ingen rasism och det faktum att de haft ihjäl varandra i mängder behöver du enligt forskarna inte bry ditt huvud med.

Resultaten pekar på att gruppmedlemmarnas diskriminering av andra grupper inte beror på en automatiskt psykologisk förbindelse mellan gruppidentifiering och konkurrens mellan grupper, snarare är det en fråga om hur gruppmedlemmarna tolkar relationerna mellan grupperna utifrån sin kulturella förstålelse ramar.

Översatt: Eftersom krig inte fanns så kan heller inte de evolutionära processer som förklarar krig finnas.

Det är denna tolkningsprocess som avgör om grupp identifiering leder till ”in-group favouritism” och out-group discrimination eller får ett annat utfall”. (Jørgensen & Philips s. 2000, s. 103)”

Antingen sker inte rasistisk favoritism eller så favoriseras folk men då inte på basis av rasism utan på basis av kulturella processer som antagligen kan förklaras med de vita forskare som kom till platsen som antagligen var ett fredligt paradis innan dess.

Vad dess kvinnor säger är i princip att bara vita kan vara rasister och det beror på vår ”rasistiska” historia, medans då icke-vita barn inte är det.

Eller så är de det men då inte pga samma evolutionära processer som de onda vita utan snarare pga av nåt som inte fanns där förrän de vita forskarna kom dit och kognitivt bedömde vad som fanns där. Observera att post-strukturalism inte är nånting egentligen, det är vad än de själva säger. Det är personen som auktoritet, inte teori, inte vetenskap.

Det anses sant för profeten sade så och lärjungarna blir ”duktiga” genom att ordagrant upprepa profetens ord och ha rätt åsikter. Jag skulle gå ett steg längre och säga denna sorts tjejer inte har en aning om vad de säger innebär. Som sagt de försöker vara duktiga, jag tror inte ens de hatar vita. Att deras mästare hatar vita däremot fattar nog alla men själva gör de nog det inte. Jag tror de bara blir förvirrade när folk inte håller med när de varit så duktiga och upprepat rätt budskap.

Notera också att det inte handlar om ”konkurrens” – snarare handlar det bara om att den ena parten i princip är onda. Dessa occidentala rasistiska kvinnor kallar alltså VITA BARN (vilket betyder svenska barn) för rasister. Är någon upprörd?

Ingen är upprörd för deras mästare/guru sade även på ett övertygande sätt att vita inte kan utsättas för rasism och denne mästare kan säga vad som helst för post-strukturalism är vad än man säger det är. Det är så en negativism funkar. Det är vad många verkar missat. Att de diskuterar nåt som inte är nåt, utan nåt som är NÅGON.

Några fler rader från samma bok

”Medan nation, klass, kön och familj fungerade som västäntliga tyngdpunkter utifrån vilka alla identiteter formades, finns det nu en mängd olika centrum som skapar motstridande identiteter.

Jämför med: Medan det primitiva Långskeppet i Norge var primär fortskaffningsmetod så vet vi idag att helikoptrar går snabbare. Därmed drar vi slutsatsen Norge har fel.

Ja så kunde det lika gärna låtit. Inte illa av dem att jämställa en geografisk plats med en historisk tidpunkt men sådana fel är en av orsakerna jag tror de som upprepar dessa saker inte ens  vet vad innebörden är.

En identitet som kristen kan ifrågasätta ens identitet som feminist eller som arbetare Eller ens identitet som konsument kan råka i konflikt med ens identitet som miljömedveten.

Här får vi ordakrobatik igen. Nu byter de ut struktur mot identitet (annars brukar de använda ordet roll). Det är alltså inte personer som ifrågasätter saker. Individen finns ju inte. Det är identiteter som ifrågasätter saker. En identitet kan givetvis göra ingenting på egen hand det är människor som gör saker. Det var alltså inte identiteten/rollen KKK som trakasserade svarta det var personerna som var medlemmar som gjorde det. Att nån ”roll” krävde det är inget försvar och ingen förklaring.

Som konsument har man kanske en subjektsposition i en konsumtionsdiskurs som bygger på individuell valfrihet och principen att man skall få något för pengarna, men denna subjektsposition kan stå i strid med en ekologisk diskurs som går ut på att man ska främja en kollektiv nyttighet, nämligen miljön. ” (Ibid. 2000, s. 106-107)”

Bägge de sakerna är i sig individuella val och sålunda är att ha en åsikt gällande dem just – logiskt – att förespråka individuell valfrihet för sig själv. Svaret från diskursanalysen blir att anklaga logik för att vara maktmedel. Konflikten uppstår när personen som vill ha valfrihet för sig själv får sina val ifrågasatta av personer som representerar en demokratisk majoritet: Foucaults lösning på detta är enkel. När demokratin ger fel ”resultat” sågar han såklart demokratin.

Det blir sålunda lätt roande att lyssna på tjejer som dels skall föreställa positiva till demokrati och den jämställdhet som bara finns under demokrati men som å andra sidan skall vara mästarens lärjungar och upprepa de rasistiska och demokratihatande tankar som mästaren själv bevisligen hade.

Detta är mycket symptomatiskt för den här typen av bok. Författarna menar i princip att kristendomen är oförenlig med feminism och arbetarklassen.

Medan i praktiken feminism är helt oförenligt med precis allting förutom kristendom och demokrati, nåt Foucault i sin iver att kritisera majoritetssamhället såklart struntade i precis som han struntade i allting annat inklusive egna hälsan (Han dog 57 år gammal) han struntade även i vad han själv sagt tidigare. Så här lyder poststrukturalistiska budordet:

”Foucault remarked ”When people say, ‘Well, you thought this a few years ago and now you say something else,’ my answer is… [laughs] ‘Well, do you think I have worked hard all those years to say the same thing and not to be changed?’”

Praktiskt svar han kom med eller hur? Det är vad än jag säger det är, tills jag ändrar mig.

Även fast, som vi alla vet, att arbetarklassen har ofta varit för ”riktig” jämställdhet och också historiskt haft en religiös tro. Senare säger dessa två damer att ”kapitalism” (individualism) är i princip omöjligt för ”kollektivets” bästa, så som ekologism.

Det måste vara därför kollektivet riskerade livhanken för att fly över Berlinmuren? Det måste också vara därför kollektivet dör utanför Miami i knappt sjövärdiga båtar. Seriöst hur kan man lära sig nåt av folk som kan ingenting? Den enda anledningen jag kan komma på de säger så vidriga saker är duktig flicka syndromet i förhållande till alfahannar inom akademin.

Jag kan inte ens tro de är så vidriga som summan av deras åsikter, jag tror de bara är korkade och omogna. Ett argument är den ännu mer lättförståeliga anledningen ingenting annat än demokratin de trampar på ens varit i närheten av jämställdhet. Utan vad som hatas så finns inte jämställdhet. Inte särskilt smart att vara feminist och foucaultist.

Det är ingen tvekan om saken att det pågår ett aktivt socialiserings projekt på landets Universitet där svenska studenter lär sig att förkasta och förakta sin svenska nationella tillhörighet, sitt manliga kön, sin klass och sin etniska tillhörighet.

Jag tror inte ens det där stämmer helt. De lär sig inte alls de åsikterna de lär sig upprepa vidrigheter som personer som hade de åsikterna sade som auktoriteter. Personerna som hade de åsikterna var enormt smarta men deras studenter är ärligt talat vanligen rätt korkade för det behöver man vara för att inte fatta dessa saker.

Diskursen är så teoretiserad med nonsensord som identitet, roll och struktur att personer som för vidare dessa åsikter varken fattar att de gör det eller att det är människor som attackeras inte nån sorts konstruerbar struktur oberoende av personer som låtsasforskare kan leka med som om det vore dataspelet Sim City.

Folk vet nog inte vad kulturmarxism betyder men framför allt så är de nog inte kulturmarxister. De har knappast de åsikterna, snarare är det saker de lärt sig upprepa för att vara duktiga och ”medvetna”. Jag tror inte de här hatiska åsikterna är vanliga på universitetet bland studenter.

Snarare är språket format på ett sätt som gör att de personer som inte har dem är ansvariga för att föra dem vidare. Indoktrineringen kan inte stoppas för de som indoktrinerar har vanligen inte de åsikter de anklagas föra vidare och reagerar sålunda med äkta häpnad när folk inte håller med.

Det kanske är dags nu att fler börjar märka hur dessa vänsterextrema (och i viss mån även liberala) institutioner och ideologier samverkar i syfte att nedmontera vårt samhälle och de goda värderingar och normer som är inbyggt i det.

Inte ens de personer som sysslar med skiten märker det eller anser sig göra det. Lyssna på Bexell och Brage i filosofiska rummet. De skall alltså föreställa professorer. Men bägge representerar samma sorts naiva och teoretiserade hållning där det finns nån slags identitet, struktur, ide, byråkrati eller vad som helst som fråntar dem personligt ansvar och gör alla frågor konstiga för dem.


Vad är rädsla egentligen Professor Sörlin?

mars 28, 2010
3 kommentarer

Professor Sverker Sörlin verkar ha en minst sagt intressant syn på vad begrepp som rädsla och kränkningar egentligen betyder.

I sitt nyaste blogginlägg berättar Tanja Bergkvist om ett inlägg på axessbloggen från Johan Lundberg som kommenterar en artikel av Professor Sverver Sörlin. Så här kommenteras denna av Lundberg.

För att återupprätta Brage och Bexell har deras professorskollega Sverker Sörlin skrivit en krönika i dagens DN (ej på nätet), där han på ett sätt som kan leda tankarna till Orwellskt nyspråk argumenterar för att statlig styrning av universitetens verksamhet är att betrakta som frihet, alltmedan de som menar att staten inte ska gå in och styra forskning och undervisning politiskt, företräder en, enligt Sörlin, högst problematisk form av frihet, nämligen friheten att kränka andra. Så här avslutas Sörlins artikel: ”Hotet mot universiteten består inte i ökad orättvisa och jämställdhet utan i de frihetens fundamentalister som förväxlat frihet med en självpåtagen rätt att intet vilja och intet välja och därför riskerar att allt kränka.”

Det är intressant argument professorn använder. Att vara fri är att problem för då riskerar ”allt” att kränkas.

För det första är omfattningen imponerande. Wow! Man riskerar att träffa allt? Inga dåliga Weapons Of Mass Destruction tydligen. Menar för övrigt Sörlin att inga kränkningar riskerar att uppstå med staten som bestämmer? Kan han möjligen ge nåt exempel på land/kultur där sådan kränkningsbrist existerar i verkligheten också? Jag känner inte till några stater som inte sysslar med kränkningar. Gör ni?

För det andra, finns det överhuvudtaget något sätt som en kunskapsinstitution kan verka utan att riskera kränka någon? Vetenskapen kränker vissa tolkningar av samtliga kyrkor bara genom att finnas men samtliga de kyrkorna kränker även varandra. Då att hålla med en av dem innebär en kränkning för de andra så kan man aldrig uppnå att inte kränka nån genom att hålla med alla.

För det tredje verkar definitionen av kränkning idag vara att anse sig kränkt, tillhöra nåt som på något sätt anses vara en minoritetsgrupp och vara upprörd. Med den definitionen existerar ingenting som inte skulle kunna vara en kränkning. Oavsett vilket val som en människa gör så kan det kränka nån. Det ena landet anser sig kränkt för att FN agerar. Det andra landet anser sig kränkt för att FN inte gör något. Sörlins taktik innebär globalt setting yourself up for failure regardless of action

Avslutningsvis måste man fråga om det är att folk blir kränkta som är det riktiga problemet i världen eller om det är de då valda effekterna av kränkningar som är ett större problem.

Här är ju det område där Sörlins resomang kollapsar som ett korthus. Å ena sidan förespråkar han every step of the way att vi är kulturella varelser… (en syn som kritiseras här av Anders B Westin.)

Har inte Sverker beaktat att sociotopen (kulturen) är biotopens förlängning och skapad som en konsekvens av den evolutionära utvecklingen av människans neocortex.

Men det är uppenbart det är effekterna av kränkningar som gör dem till problem. Å andra sidan blir då dessa negativa effekter determinerade dvs ett biologiskt tvång. Om vi blir kränkta så måste reaktionen bli att vi avreagerar vår ilska genom att skada och kanske döda andra människor. Vi bara måste skjuta och bomba folk om vi kränks. Vi måste!

Om detta kultificerades vore det nämligen bättre – och mer praktiskt – att avskaffa reaktionerna på kränkningar (lära sig acceptera och hantera upprördhet utan att hota och skada folk) istället för det sannolikt helt omöjliga projektet att försöka avskaffa kränkningarna i sig.

Därmed så är Sörlins resonemang också värdeskapande. De som känner sig kränkta som reagerar aktivt med våld är de goda som styrs av ilska.  De som känner sig kränkta och reagerar passivt med regler som skyddar egna kulturen är de onda som styrs av rädsla. Exempel på de onda/dåliga personerna ges i denna DN-artikel.

Så talar folk som Sörlin enbart när grupperna svenskar/invandrare diskuteras (Se TRANSGENUS) Om debatten istället rör män/kvinnor gäller det rakt motsatta argumentet, kvinnor är passiva och rädda dvs goda. Män är aktiva och arga, dvs onda. Nån konsekvens finns inte. Man säger man vad än man behöver säga för att rätt grupp skall bli de goda.

Danmark öppnar skolorna denna höst sina portar för den första generationen som skall ta del av den nya kanon, ”29 afgörende begivenheder”. För en icke-dansk ter sig urvalet exotiskt: Erteböllekulturen, Jellingestenen, Solvagnen. Samma ängsligt nationalistiska trend finns över hela Europa. Den ingår i rekylen efter murens fall, EU:s utvidgning och globaliseringen. I Sverige restes en förs­ta skyddsmur med begreppet ”kulturarv” i 1994 års läroplan.

Här ser vi åter samma retorik från Sörlin. Det kallas en nationalistisk trend som bygger på ängslan (rädsla) och i Sverige pratade dess förespråkare om kulturarv. En av dessa är enligt Sörlin skolministern vilken kommenteras så här

Han får inget stöd i opinionen och framför allt inte bland lärarna. De vet bättre. Inför hoten om att skolan skulle förvandlas till en identitetspolitisk uppfostringsanstalt verkar professionen komma samman.

Här ser vi ett klassiskt argumentationsfel av Sörlin. ”De vet bättre” – vädjan till popularitet argumentum ad populum – är förstås inget argument alls. Och då hela Danmark anses veta sämre så verkar Sörlin vara minst lika svenskt nationalistisk som alla andra. Bara med skillnaden att medan vissa anser Sverige är bäst för kultur och framgång inom teknik så anser Sörlin Sverige är bäst för att vi tycker bättre än danskarna.

Medan danskarna med sin patriotiska kanon fortsätter på den utstakade vägen mot växande etniska klyftor och socialt våld, tycks det i Sverige ändå finnas en insikt om att historieämnet måste fylla en annan funktion. Människor måste få redskap att orientera sig i en samtid där det nationella blir allt mer villkorligt och flytande och där alla tillhör många ”vi”.

Sist jag hörde någon argumentera så här uppenbart uselt var det George Bush som pratade om skolpolitiken och hur ”alla skulle med” Problemet med att alla skall med är att allting som gäller alla per definition gäller ingen. Om Oskarsgalan gav priset till alla nominerade (eller varför inte alla som görs alls?) filmer skulle priset vara värdelöst och ingen vara intresserad att kämpa för att uppnå det. Sörlin försöker trots detta argumentera för denna icke-syn.

Också i en sådan skola måste det finnas något som är viktigare än annat. Men att acceptera en kärna går nog an om man vet varför den finns och om det är de professionella som definierar den, under full insyn och i en öppen debatt, och att den alltid kan definieras om. Det förutsätter att lärarna själva tar ledningen.

Om jag minns rätt så finns det vetenskap på detta område redan utförd av tidningen Jyllansposten.

Det var det just de professionella tecknarna och publicisterna som i öppen debatt och under full insyn testade den där teorin med resultatet att ett antal kränkta muslimer i mellanöstern brände nordiska flaggor och ambassader. Att de under öppen debatt fick veta varför figurerna tecknades fick dem inte alls att acceptera kärnan. Sörlin applicerar inte vetenskapliga kriterier på någonting han säger. Lärarna lär knappast ha större möjlighet än massmedia att gå emot våldshoten som de kommer att få om de inte ger hänsyn till diktaturer och med västliga mått förlegad folktro.

Som Mirza, en 16 årig iransk pojke i Malmö, säger i en intervju: Nuet är en staty, historien är skulptörerna. ”Om varje typ tidsperiod fortsätter att typ skulptera på den här statyn, har den ändrats för varje gång.” Rätt, typ.

Bortsett från – så klart – att om samma resonemang appliceras på Tysklands förintelse av judar blir det inte bara fel utan även i flera länder straffbart med långa fängelsestraff som påföljd. Det är heller inte det enda exempel på vad som knappast skulpteras om i historien. Med tanke på Irans ställning i just den frågan är kanske inte barn från landet ifråga den allra bästa källan. Fel typ.

Avslutningvis måste jag undra över professorns rädslosyn. Vad är det han menar med rädsla egentligen?

Är rädsla ett vetenskapligt faktum som kan bevisas eller är att kalla en annan människa rädd bara en fiffig retorisk strategi för att inte få sina påståenden om den människan granskade under samma lupp som man just applicerat på den människan ifråga? I dagens offentliga debatt slungas anklagelser om rädsla och ängslan vilt men hur vet vi att personer som anklagas vara rädda är rädda? Finns rädslan överhuvudtaget eller är den bara en retorisk tävlan? Bäst på att få folk att tycka den andra är rädd vinner?

Och är inte Sörlin själv lika rädd? Han kallar det visserligen ”problematiskt” men är det inte bara en omskrivning för rädslan han som har av tänkbara konsekvenser (risker)? Och är inte hans påståenden om Danmark just rädsla? Är rädsla bra eller dåligt, hur skall Sörlin ha det?  Om rädsla inte betraktas som dåligt så är hans argument mot såväl nationalistiska trender i allmänhet och Danmark i synnerhet helt utan motivering.

Vad Sörlins resonemang leder till är enkelt att konstatera: Kränktast vinner och räddast vinner (fast bara när det är ”rätt” rädsla)


Politisk Korrekthet for dummies del 1

mars 17, 2010
Lämna en kommentar

Nyligen hittade jag en mängd politiskt korrekta inlägg om begreppet Nördfeminism.

Då detta är en utmärkt lektion i hur fantastiskt bakvänt och maktfullkomligt politiskt korrekta ledare resonerar så passar jag på att kommentera dessa fantastiska exempel på total fientlighet mot logik. Detta blir ett lite speciellt inlägg.

En stor del blir citat och jag litar på att bloggens läsare förstår vad som är fel med dem utan att alltför mycket fuskhjälp behövs. Jag tar en risk med att publicera dessa förhållningsregler. Nämligen det faktum att det hela skulle kunna vara på skämt.

Vi börjar med del 1: Feminism. Så här kommenterar de själva feminism.

”Om du tror på, stödjer, uppskattar, hoppas på och/eller arbetar för jämställdhet mellan könen så är du feminist. Punkt.”

Det börjar ju bra, då är jag alltså feminist, punkt (utmärkande för dessa  artiklar är att du bestämmer ingenting själv, den snälla helt maktlösa pk-akademikern har redan bestämt allt åt dig, det var väl snällt av dem?) Observera att nu kommer självmotsägelsen.

”Det handlar om politisk, ekonomisk, och samhällelig jämlikhet mellan könen, och det handlar om att använda den definitionen som den är, i stället för att komma med en massa förtydliganden”

Av naturliga skäl kan de där sakerna tolkas hur som helst. Vilket i praktiken pga bristen på förtydliganden såklart betyder det är vad än de själva säger det är. Bättre känt som att köpa grisen i säcken. Att du kallar dig feminist definieras som vad än de säger det är och du måste såklart lyda. Varför du måste lyda? Det får du se nedan.

Vi går raskt till del 2: Nörd (Detta är förspel)

”Nördfeminism innebär att applicera feministiska teorier och praktiker på nördsammanhang. Det innebär att som kvinna kräva att få vara nörd på samma villkor som män.”

Sist jag kollade så innebär det för en man att vara nörd just att få dåliga villkor i det mesta fram till den dag denne börjar tjäna pengar. Det är sålunda intressant att man här framställer nörd som en högstatusposition. Nåt att vara avundsjuk över. Poängen är såklart att det inte nördens position i förhållande till exempelvis sportigare arketyper man är ute efter.

Sedan kommer del 3: Privilegium (vad det egentligen handlar om)

”Privilegium är den ”gräddfil” av fördelar som den grupp som utgör normen i ett sammanhang åtnjuter. Medlemmarna i gruppen är för det mesta omedvetna om fördelarna”

Här har vi såklart det centrala för debatten, du har det bättre än nån annan och något bevisbehov finns inte för den heliga teorin säger det alltid är så.

Därmed kommer vi till del 4: Mer privilegium

”So. Du har lärt dig vad privilegium innebär, du har accepterat att du är privilegierad och du har börjat jobba med att förstå ditt privilegium. Vad mer kan du göra?”

Du har lärt dig en åsikt att något är sant utan att personen som påstår det behöver bevisa det i någon form av stringens. Du har accepterat detta och nu blir det roligt för nu skall du jobba med att förändra nåt som inte finns annat än på hedersord för den som bestämmer vad du skall göra.

Anta ett språk som andas respekt och jämlikhet, that’s what. För det första: Tänk över det här med ”politisk korrekthet”

Kom ihåg att det är vad än de säger det är och du har bara att lyda för de är så maktlösa att om du inte lyder är du en elak förtryckare. Nu kanske du tycker att sådana beslut är upp till dig själv som individ.

”Om så är fallet är det läge att ta sig en funderare. Ditt privilegium ger dig makten att avfärda utsatta gruppers beslut, och sedan trycka ner dem ytterligare genom att använda ”politiskt korrekt” som ett skällsord.”

Så med andra ord, du måste lyda och genom att lyda så bekräftar du att det är personena du lyder som är maktlösa och du själv som bestämmer.

”Att anta ett språk som andas respekt och jämlikhet innebär att erkänna andras rätt att definiera sig själva”

Medan du såklart erkänner deras rätt att definiera dig. Det är alltså de som bestämmer som är svaga och maktlösa. Detta är ett budskap som inte kan upprepas nog många gånger.

Lägg ner det här med ”omvända -ismer” Tanken att vi alla bara är människor vilket innebär att -ismer är -ismer oavsett vem de riktas mot är sympatisk. Tänk om världen var så enkel! Så är dessvärre inte fallet.”

Helt enkelt att eftersom de (ehh jag menar du) bestämmer det är så och då är det så för du kan inte tvinga på icke-priviligerade den priviligerades förklaringsmodeller, eller hur din förtryckare!

Avsikt är inte en ursäkt” ”Det som i grunden händer är att talarens/handlarens känslor/åsikter privilegieras över den icke-privilegierade personen eller gruppen som de har förolämpat.”

Centralt för politiskt korrekthet är att du som bevis på din maktposition måste lyda den maktlösa gruppen blint. Eftersom du har makten så är det de som bestämmer vilket visar att du är den som bestämmer.

Gör en ansträngning att lära dig jargongen. Vanligt språk har inte orden för att beskriva de saker som icke-privilegierade grupper tvingas hantera. Och varför skulle det? Språket vi får lära oss är skapat för massorna.”

Det är såklart så eftersom de säger det är så. Logik är nämligen av allt att döma också skapad för massorna. Allting som massorna/majoriteten använder skapades såklart också för att specifikt gynna dem. Några bevis anges inte, heller ingen källa.

Använd inte förtryckande språk mot utsatta grupper. Det här är sjukt viktigt. När du börjar lära dig om identitetspolitik kommer du också att få en ny vokabulär som hjälper dig att definiera förtryck, diskriminering, fördomar etc.”

Eller rättare sagt, du kommer att få lära dig det är vad än den andra gruppen säger det är. Därmed slipper man det här problemet med att vad som påstås kan vara oriktigt eller osant. Det är sant för att icke-priviligerade (eller snarare deras representant i jordelivet Andrea Rubenstein) hävdar det.

Här kommer ett par inlägg där effekterna av att folk tycker politiskt korrekt framgår tydligare. Genusnytt, Pelle Billing, Tanja Bergkvist har alla uppmärksammat relevanta fall. Hos Heyiamroger kan ni läsa om kaninkokerskor.


« Föregående sidaNästa sida »

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 715 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 715 andra följare

%d bloggare gillar detta: