Aktivarum

Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 2

oktober 12, 2010
42 kommentarer

Vi konstaterande tidigare att debatten till stor del handlar om att starka aktörer skall positionera sig som svaga.

Detta är i sig en svår konst som den genuint svaga kanppast behärskar. Här hittar ni del 1 om könsmaktsordningen.

Överdrifter och fiktionella beskrivningar används för att rättfärdiga teorin om denna påstådda könsmaktsordnings existens. Ingen vikt läggs vid proportioner eller korrekt statistik. Det gäller för legitimitetens skull att få killar/män att verka så hemska som möjligt.

Och vad liknar då den sortens positionering? Jo som vi påpekat, och som här påpekas av Alice Teodorescu är den snarlik retoriken från det parti alla säger sig avsky. Polisprofessorn GW Persson har också påpekat hur tricket fungerar.

”…allt sammantaget handlar det om det politiska tjuvknepet att göra ytterst sällsynta undantag till allmänna exempel.”

Därmed blir det ännu mer uppenbart hur full av hål teorin om könsmaktsordning är om dess kritiker lånar metoden med annat resultat.

När sålunda Bitte Assarmo i SvD-artikeln Myten om den förtryckta skolflickan med samma kvalitativa ”hur jag upplever det” metod kommer fram till att könsmaktsteorin har fel så låtsas inte ens förespråkarna att de respekterar sin egen analysmetod.

Poängen här är inte metoden. Poängen är att det ideligen är precis på detta sätt de grundlagt iden att könsmaktsteorin är något annat än löst tyckande motiverat av politiska behov och möjligheten att få forskningspengar utan ansträngning eller resultatskrav.

Med den kvalitativa metoden kan man helt enkelt få vilket resultat som helst. Ändå är det genom att agera så här man skapat könsmaktsteorin.

För att citera feministiska skribenten Loretto Linusson på bloggen Kaffekopp.

”jag är ju etnolog så jag besitter noll om intet kunskap kring statiska undersökningar, bara kvalitativa undersökningar som utförts av kvinnliga forskare som har forskat om flickors situation utifrån feministiska begrepp.”

Bara kvinnliga forskare som utfört kvalitativ forskning (intervjuer med fåtal personer) om flickors situation utifrån feministiska begrepp. Man hade alltså sitt eget utgångsläge från början. Allt som behövdes var att hitta sätt att tolka fram det önskade resultatet.

I Bitte Assarmos fall är tolkning av resultatet inte ens en utmaning. Hon konstaterar att Saga inte är en nyhet utan brukade heta Asta.

”När jag gick i högstadiet i mitten av 1970-talet visades en TV-serie som hette Tjejerna gör uppror. Den handlade om Asta, som fått nog av patriarkatet och beslöt sig för att samla ihop resterna av tjejerna i klassen och visa att tjejer kan.”

Hade forskningen inom fysik eller medicin inte nått en ny stavelse sedan 70-talet gissar jag att vetenskapsrådet skulle dra in alla forskningsanslag. Hela poängen med vetenskap och forskning är att få ny kunskap men i ett politiserat fält går det såklart inte att komma på något nytt.

Sålunda blir ”tjejers uppror” modell 2010 Saga precis likadan som ”tjejers uppror” modell 1970 Asta. Gissningvis så fanns invändningarna på teorin här presenterade av Pelle Billing även de för fyrtio år sedan

Så precis som på 70-talet blir slutsatserna a) det behövs mer forskning och b) ungdomar skall luras av propaganda maskerad som underhållning.

Vid varje misslyckande att komma nån vart så kommer genuseliten fram till att det behövs mer av samma sak. Forskningens främsta kännetecken är kodord som ”synliggörande” Vilket dels innebär man är närmast sjukligt misstänksam mot vardagsförteelser.

Tanja Bergkvist har dock i sitt inlägg om Genusmotioner hittat ytterligare en dold innebörd i kodordet synliggörande.

”Dessutom betyder det att pumpa statskassan på pengar för att skriva nonsens-utredningar som aldrig kommer fram till något (jag har ju läst ett antal nu…) och de avslutas alltid med att ”här behövs mer forskning”

Den som tvivlar på detta kan läsa citat från en hel drös sådana utredningar på Tanjas blogg. ”Formuleringen ”skyddskläder” är i sig intressant, män ”skyddar” medan kvinnor ”vårdar” (motionen: genusskillnader i avdrag för skyddskläder)

Skall man skratta eller gråta? Det är kläderna som skyddar och definitivt inte personerna som bär kläderna. Men här ser vi hur det blir när samma personer som skriver är de som bedömer kvaliteten.

”vid den borgerliga regeringens utförsäljningar av statliga bolag finns risken att jämställdheten inom bolagen går förlorad. År av jämställdhetsarbete kan därmed slås sönder.” (motionen: jämställdhet vid försäljning av statliga bolag)

Om marknadskrafterna slår sönder jämställdhetsarbete så var det liksom inte jämställdhetsarbete. Bra att veta vad man betalar för.

”Idag är inte genusvetenskapen en naturlig del i lärarutbildningen och det på grund av att sådana krav aldrig har ställts. Genus bör genomsyra hela samhället” (Motionen: Genusperspektiv som obligatorium vid lärarutbildningarna)

Här ser vi tydligt graden av ovetenskaplig idioti det rör sig om.

(På tal om ovetenskaplig idioti, läs på Genusnytt vad Feministikonen professor Germaine Greer förespråkar. T o m Daniel Pernikliski hos AB Wendela tycker det är det dummaste förslag han någonsin hört.)

När man använder ord som ”genomsyra” eller ”färga” eller liknande så är det en kraftig varningssignal om total ovetenskaplighet. Dessa ord har nämligen ingen konkret innebörd.

Eller jo, som Tanja påpekar betyder de påfallande ofta vederbörande behöver några miljoner för att konkretisera vad ordet ifråga betyder.

”Vänsterpartiet vill synliggöra könsmaktsordningen för att kunna befria oss från den…” (motionen: feministisk strategi för en jämställd kultur)

Nu hör det dock till saken att så länge könsmaktsordning kan stå för vad som helst så är det såklart omöjligt att bli fri från den. Ta exempelvis teaterfolkets genusåsikt i del 1 att manlighet handlar om hur man med våld/hot skaffar sig makt.

Faktum är ju att det yttersta måttet på manlighet enligt de flesta inte alls är hur man med våld eller hot om våld skaffar sig makt.

Snarare verkar det att döma om genuselitens tjat vara de själva som vill skapa ett sådant mått på manlighet – tvärtemot den trilskande majoriteten människor som ser det yttersta måttet på manlighet i andra saker som fotbollsdribblingar eller skapande av musik.

Könsmaktsordningens påstådda fiender är ju dess främsta stöttepelare. Utan dem finns den inte, men hjälten behöver en skurk. Genusteoretiker påminner sålunda mest om poliserna i filmen Kopps som försöker skapa en brottsvåg för att inte förlora jobbet.

Anhängare av könsmaktsordning i ett nötskal. De ville bara ha upp statistiken lite.

Men till skillnad från poliserna i Kopps behöver genusfolk ingen riktig brottsvåg. Som de makthavare genuseliten är kan de lika gärna lura folk en sådan finns genom att göra underhållning om denna påhittade ”brottsvåg” de säger sig behövas för att avskaffa.

Observera även att vi med uttrycket ”anhängare av könsmaktsordning” beskriver de som säger en sådan finns och förespråkar den avskaffas. Frågan är om man kan hitta en enda människa av betydelse för andra människor som säger en sådan finns och att denne stödjer den.

(Vem skulle det vara som stödjer en sådan könsmaktsordning? Någon som kan nämna namn?)

Annars blir det inte särskilt ansträngande att vara genusteoretiker då man närmast spelar fotboll med ett mål på plan och utan motståndarlag

Och vad handlar det då om. Jo som Kajsa Ekis Ekmans artikel i DN beskrev handlar det om positionering baserad på att framstå som den svage. Detta för att nå det idag närmast heliga tolkingsföreträdet förbehållet till offer och offers sändebud.

Och detta med metoder som de – om de nu vore svaga – aldrig hade haft tillgång till. Hyckleriet är alltså totalt bland förespråkarna av denna uppvisning i hur dogmatisk utbildning i vad man skall tycka bara kan leda till att man tvingas ljuga om faktiska förutsättningar.

”För att legitimera sig som ”marginaliserad” krävs i själva verket att man kan koderna, att man vet exakt hur man presenterar sig som tystad. Det är en avancerad konst. Vem som helst klarar det inte och definitivt inte någon som är politiskt marginaliserad. Därför blir ett system som detta, byggt på marginalisering, betydligt mer uteslutande än ett system byggt på kunskap.”

Men i världen av anhängare av teorin könsmaktsordning gör det såklart ingenting då det ju är ett system som utesluter rätt personer.

Vad det kunskapsföraktande systemet inkluderar är människor som fått en utbildning i vad som är politiskt korrekt och en uppgift att förhärliga sig själva och skoningslöst attackera kritisera kritisera och kritisera de som har någon annan åsikt än den de lärt sig man skall ha.

Vad är då auktoriteten på den åsikt man skall ha? Att döma av denna debatt så är det att vara viljelös nickedocka till Michael Foucault. Deras beteende är ganska snarlikt vad han här säger vid 04.00 kritisera, attackera. Och vem är fienden?

Jo, enligt språkvetaren Ferdinand de Sassures teorier råder föga eller – i extrema versioner – ingen skillnad mellan språk och verklighet.

En följd av detta är att sanningsanspråk blir degraderade till rena maktanspråk. I det moderna samhället är humanvetenskaperna, enligt postmodernister som Foucault, bara maktinstrument för kontroll av befolkningen.

Då det inte är meningsfullt att skilja mellan vetenskap och makt, uppmanas historikerna att acceptera disciplinens politiska karaktär och ställa den i olika så kallade motmakters tjänst. Den fiende som Foucault kritiserade var den moderna vetanderegimen.

För feministiska anhängare av könsmaktsordningen är Foucaults tankar på detta område en gudomlighets heliga skrift.

Anledningen till detta är att kvinnorna för feminister blir den motmakt de vill ägna sig åt. Detta medan det ur Foucaults vrickade tes vore att stödja den manliga kunskapsregimen att ens försöka vara objektiv och hålla sig till fakta.

”Enligt en feministisk variant på Foucaults makt-kunskapstes kan endast kvinnor skriva kvinnors historia därför att män saknar kvinnors erfarenheter.”

Men som historikern Richard Evans påpekar får detta resonemang helt orimliga konsekvenser så snart man lämnar de bekväma ramarna.

Den logiska konsekvensen vore då att nazister är de enda som kan skriva nazismens historia och kommunister de enda som kan skriva kommunismens historia.  Inga empiriska redogörelser om brott mot mänskligheten vore möjliga utan brottslingens godkännande.

För kan sådana redogörelser så otidsenligt objektivt göras om en historisk händelse så kan de såklart i någon grad göras även på andra historiska händelser. Postmodernister klarar inte ens av de vetenskapliga grund-rekvisiten.

Annonser

Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 1

oktober 12, 2010
7 kommentarer

Detta inlägg kommer huvudsakligen att handla om de falska förutsättningarna för debatten om könsmaktsordningen.

I samband med släppet av filmen ”Tusen gånger starkare” så har Sverige fått se en låtsasdebatt utan dess like. Jag kallar det låtsasdebatt eftersom man debatterar en analysmetod som om det vore en förklaringsmodell – Vilket inte alls är samma sak.

Trots detta så gick pennorna varmaPär Ströms Genusnytt.

Först lite bakgrund. Den analysmetod som kallas perspektivism uppfanns av filosofen Friedrich Nietszche. Han förespråkade avskaffandet av sanningsbegreppet eftersom vetenskapen (som han stöttade i början) i hans ögon hade blivit för dogmatisk.

I dagens Sverige har dock de forna filosofernas kritik mot specifika system bara använts som ursäkt för nya mer politiskt korrekta dogman.

Enligt perspektivismen vore det värdefullt att ha feministers analys av världen utifrån perspektivet ”kvinnor som grupp har mindre makt än män som grupp” som ett i mängden av alla sätt att se på saken för att nå ökad förståelse om omvärlden.

Men när det är det enda sättet man ser på saken och dessutom hävdar att folk som inte håller med skall hålla käften så har man blivit just den sorts dogmatiska självförhärligande religion som vetenskapen kritiserade redan på 1700-talet.

Enligt filosoferna skulle en sådan ensidighet leda till sämre kunskap, sämre sanningar och sämre lösningar.

Tecknen på denna form av intellektuell latmask kan vi med lätthet se. Hur kritiserar man exempelvis, utan att behöva anstränga sig, en man som just vunnit nobelpriset i litteratur . Jo man utgår från könsmaktsordningen som gudagiven sanning.

”Män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och därför blir männens fantasier en smula osympatiska.” Manne Forssberg om nobelprisvinnaren Vargas Llosa

Om Manne tycker mäns fantasier är sympatiska så får han väl tycka det men då får han stå för att det är hans personliga åsikt också.

Den enkla sanningen är att ingen, förutom kultureliten som Manne tillhör – utbildade i något så idiotiskt som vilka åsikter man skall ha – har något emot att läsa segrarens samlagssagor. Det finns massor av storsäljande böcker och filmer med det innehållet.

Manne baserade sitt resonemang på könsmaktsordningen – verkligheten motbevisade honom på två röda och ger filosoferna rätt. Det är inte så att folk kritiserade Llosa. Det är så att kultureliten kritiserade folk och deras val av läsning och olydnad.

En till lättlurad Manne-klon som dessutom själv har maktposition men låtsas kritisera makten hittar vi i Evelina Svensson.

Hon (chefsredaktör på studenttidningen Mahskara) vill så gärna vara upprorisk rebell. Problemet är att i enlighet med Professor Katherine Youngs analys av misandry är både debatten och högskolan redan dominerad av kvinnor och så kallade hederskvinnor (minoritetsmän).

Vilka människor är det som Evelina vill bekämpa? (Sådana som Oh The Irony! kanske? Det största hotet kommer logiskt från de som håller upp en spegel.)

Givetvis framgår svaret inte alls – istället flummar hon om ”normer” och strukturer.

Men hon kanske som Expressen, som Katerine Kielos och som Tusen gånger starkare-gänget skall uppfinna några fiktionella män som får tolkningsföreträde att visa hur onda män är? Detta vore inget nytt utan är välkänt i forskningen på misandry.

Precis som påpekas av Professor Young är det kvinnor och ”hederskvinnor” som Guidos som tillskrivs såväl godhet som tolkningsrätten. Man skall inte vara kunnig eller ha genomtänkta resonemang för att ha rätt, man skall vara född politiskt ”rätt”.

Vår forskning visade ett mönster där män framställdes antingen som onda, odugliga eller som hederskvinnor – Professor Katherine Young.

Är man inte född rätt är det bara att utbilda sig i vilka åsikter som inte är minerad mark och spendera resten av livet med att be om ursäkt för att man finns. Och för att andra personer man inte känner gjort något man helt saknar koppling till.

Genusteoretiker förespråkar könsmaktsordningen, genom att styrka den på teoretisk nivå med fiktionella idiotkillar de själva har uppfunnit.

Det riktiga killarna är uppenbarligen sällan maktfullkomliga nog att duga till någon som helst utmaning. Nej flumnormer, flumroller (mansrollen – Oh The Irony!), flumstrukturer och flumskådisar som patriarkats-Simon i Expressen det är ”vetenskapliga grunden”

Eller, nej det finns ju de enstaka tillräckligt våldsamma kriminella männen också. Eliten vill kalla detta att utmana mansrollen, vi kallar det att utmana tre idioter som normalt funtade människor – av bägge kön – inte gav någon som helst betydelse från början.

Man kan fråga om kritiken av dessa våldsbrottslingar inte i själva verket är ett upphöjande av deras idiothandlingar till norm.

Pjäsförfattarna behöver nämligen dessa våldsbrottslingar precis som Kielos behöver våldtäktsmän och offer. Ju fler av dem desto bättre för pjäsförfattarnas teoretiska inbillning att det är någon slags norm som behöver göras uppror mot.

Normer är nämligen – till skillnad från det normala – något som kontrolleras av just eliten. När samma elit utifrån sina höga positioner på skolor och tidningar skall vara rebelliska måste de uppfinna en skurk de inte de själva kan ges skulden för.

”Vi är alla med och skapar ett samhällsklimat där yttersta måttet på manlighet handlar om hur man med hot om våld skaffar sig makt, säger hon.”

Problemet är att mediaeliten är medskyldiga till precis alla riktiga skurkar, så de måste fantisera fram flumskurkar som de kan kontrollera.

Sedan använder de sin egen maktposition (den de lögnaktigt hävdar sig sakna) till att fylla den publika debatten med just sådana påhittade exempel – samt skriva kopiösa mängder texter om den lilla kriminella minoritet som ens är i närheten av att motsvara ”strukturteorins bild”

Det handlar framför allt för mediaeliten om att framställa sig själv som de tystade när de bevisligen inte alls är det. Det handlar – som i fallet med Anna Laestadius Larsson – om att ha rätt trendig image av förtryck samtidigt som man kontrollerar vad som får sägas.

Genom att framställa sig själva som förtryckta får de legitimitet och kan trots sin makt begära arenor där de i ännu högre grad är envåldshärskare.

På genusvetarprogram går 9 kvinnor per man. Matte Matik featuring Tanja Bergkvist

Jättetack till alla som länkat till Aktivarum eller stöttat mig på ännu viktigare sätt. Till skillnad från de eliter som yttrar sig i denna fråga så är vi ständiga offer för riktig marginalisering. Dvs inte där vi på en statusfylld arena med intränad teknik framställer oss som tystade

Utan där vi inte kan eller får deltaga på sådana arenor alls. En betydligt mer genuin form av marginalisering.

Del 2 om könsmaktsordningen hittar ni här. Vi utvecklar resonemanget om hur man positionerar sig som svag och marginaliserad och gör åter ett besök i franska flumfilosofers flumteorier på jakt efter svaret


Det politiska behovet av fler våldtäktsoffer

oktober 5, 2010
7 kommentarer

Så fortsätter Wennstams våldtäktsskola i Expressen. Enligt henne och Borgström har vuxna kvinnor inte kompetens bedöma om de är våldtagna.

I del 2 av våldtäktsskolan är det operation övertalning som gäller. Sanna har sex med en kille och vet inte hur det började för hon minns helt enkelt inte gårdagskvällen pga för mycket alkohol. Anna Ekelund filmades på en nyårsfest en gång när hon var med om en liknande händelse.

Wennstam var inte först med modellen. Det var Mary Koss i USA som utarbetade modellen hur man skall kunna ignorera vad vuxna kvinnor själva anser och blåsa upp siffran som anger hur många kvinnor som är våldtäktsoffer.

”During the 1980s, feminist researchers committed to the rape-culture theory discovered that asking women directly if they had been raped yielded disappointing results”

Vad bestod deras besvikelse av? Jo alldeles för många kvinnor var inte våldtagna. Det bestred teorier om manskultur som universitsfeminister investerat enorm prestige i.

Dessa teorier om hur kulturen är ond var inget nytt men under första halvan av 1900-talet så var det den högutbildade burgoisen som fick bära skurkrollen. Efter andra världskriget så ändrade man sig och nu var plötsligt arbetarnas värderingar källan till världens ondska och akademikerna de goda.

Det är såklart inget oväntat med det. När rebeller växer upp och blir affärsinnehavare är stenkastning på affärsrutor något de brukar sluta med. När kritikerna själva blev etablissemang och medelklass så ville man inte betrakta dessa saker som den onda makten längre.

Då behövde man nåt att sparka på som man själva inte kunde anklagas tillhöra. Och mycket riktigt så är det vid denna tidsperiod som universiteten börjar sparka på mansrollen, mansnormen, patriarkatet, manssamhället, strukturer vad som helst de själva ansåg sig stå över.

Man påstod att mansrollen var en våldtäktskultur. Men var fanns då alla våldtäktsoffer? Svaret blev såklart att kvinnorna själva inte vet om de är våldtäktsoffer.

Sålunda måste godhjärtade Elin (förlåt Wennstam) och Koss ut och rädda dem från den hemska tillvaron av ett liv utan ”fördelarna” det innebär att ha utsatts för ett av de grövsta våldsbrott som finns. Fast fördelarna tillfaller såklart inte offren utan de som får betalt för att skriva om detta.

Inte minst statistiken av kvinnor som håller med talar sitt tydliga språk

”It was a flawed study on a number of levels, but the most powerful refutation came from her own subjects: 73% of the women whom the study characterized as rape victims told the researchers that they hadn’t been raped.”

Att kvinnor själva anser sig må bra och inte alls är våldtagna har dock förespråkarna av rape-culture-theory vanan att cirkelförklara bort. Frånvaron av bevis som styrker kulturteorin visar bara hur rätt kulturteorin har hävdar alla som får en fet statlig lönecheck unisont.

”In a rape culture, which ”condones physical and emotional terrorism against women as a norm,” sexual assault will wind up underreported, argued Carole Goldberg, the director of Yale’s Sexual Harassment and Assault Resources and Education Center, in a March 2007 newsletter.”

Beviset för att en sådan finns är enligt förespråkarna i sin tur att ingen förutom de själva (som får betalt för det – av staten) stödjer den beskrivningen. Hela poängen är ju att ju mer nöjda kvinnor är ju mer bevisar det att de måste övertalas inse att de i själva verket är offer för strukturer.

Sålunda existerar inte på denna jord någon som helst data som kunde bevisa motsatsen. Att kvinnorna säger ja styrker teorin, att kvinnorna säger nej styrker teorin och bevisar de hindras säga ja av strukturer. Att fråga kvinnor om detta är i själva verket rätt onödigt då forskarna ändå vet vad svaren betyder.

Av samma anledning som de helt ignorerar de svar de får av kvinnor i allmänhet så behöver de heller inte besvara kritik eller delta i debatter. All kritik bevisar ju bara hur rädda de som tjänar på strukturerna är att förlora sin makt. Alla är nämligen egoister – utom våldtäktsarbetarna själva.

Vad är då Wennstams argument i den senaste delen av den sk våldtäktsskolan? Vi tar dem här i tur och ordning.

Eftersom vissa människor har svårt att förstå vad objektiv debatt innebär så tar vi en disclaimer. Jag har personligen våldtäktsoffer i min närhet så säg inte jag inte vet hur det är. Snarare är det vissa kritiker som har lite för mycket fantiserade teorier i bagaget.

Våldtäkt är ett av de vidrigaste våldsbrott som finns. Just därför är det mycket allvarligt att Wennstam vill ta resurser från de som verkligen är illa däran och ge till sin ideologiska övertygelse att Sanna är utsatt för brott likvärdigt f.d. feministikonen Göran Lindbergs vidrigheter.

Det finns inte hur många poliser som helst och heller inte hur mycket pengar som helst. Wennstam vill ha fler anmälningar, från vilka offer vill hon ta resurserna? Det säger hon såklart ingenting om och som släkt till en våldtagen kille som hotades till livet så undrar jag var han finns i din serie Wennstam?

Här besvarar jag argumenteten.

– Du var ju i princip medvetslös, du ville inte.

Om detta bara var sant… men nu är det ju så att tjejen ifråga inte sagt sig veta om hon ville eller inte. Tvärtom verkar hon inte minnas alls då hon hänvisar till att det hela bara är pinsamt. Och visst är det pinsamt att morgonen efter av andra personer höra saker man själv inte minns.

Vidare så är påståendet att hon var i princip medvetslös nonsens. Här spelar Wennstam på iden att om tjejen tror hon aldrig skulle göra så måste hon – om det hänt – blivit tvingad.

– Det var bara för att du inte kunde du inte sade nej eller hur?

Om Sanna inte minns hur det hela gick till så kan hon knappast svara på frågan om hon kunde säga nej eller inte.

Det hela vilar på ett rent antagande som Elin gör, som Wennstam vill läsarna skall göra men som det saknas belägg för i serierutorna.

– Om du inte gillade honom och han var påflugen måste du polisanmäla honom.

Faktum är att det inte alls är ovanligt att tjejer hamnar i samma säng som killar de inte gillar eller känner (se Anna Ekelunds berättelse) och det är inget fel med det. Att Sanna inte gillar honom är ingen som helst grund för antagandet att hon aldrig samtyckt till sex.

Däremot har Professor Roy Baumeister i flera studier visat hur andra tjejer skuldbelägger kvinnan när hon går till sängs med fel kille. ”Hur kunde du gå hem med det äcklet?” Det är också främst andra kvinnors åsikter som kvinnan ifråga visat sig påverkas av efteråt.

Det är helt enkelt enligt radikalfeminismens ideologi inte kvinnan själv som bestämmer över sin kropp. Det är först kompisar och ideologi som bestämmer vilken kille det är ok att ligga med och sedan experter som bestämmer om förutsättnigarna för sexet var ok. Hennes egen åsikt är värdelös.

Du måste sätta dit den där killen, fyllan spelar ingen roll.

Detta var det enda vettiga argumentet som Wennstam hade i del 2. Givetvis så har polisen ingen orsak att tycka en riktig våldtäkt är hennes eget fel oavsett hur full hon är. Lika dumt som att hon skulle anmäla för att hon inte gillar killen och han är påflugen, lika dumt är att hon inte skulle anmäla pga fylla.

Wennstam verkar älska att försöka göra ett icke-argument till fokus. Ingen hävdar att det är ok att förgripa sig på fulla personer. Tvärtom så är det inte ok att förgripa sig varken på fulla eller nyktra personer oavsett hur de är klädda så fyllan i sig liksom korta kjolar är ett icke-argument, en ren halmgubbe.

Att folk luras av detta är beklagligt men inte oväntat. Wennstam skapar vidare en falsk premiss som kanske inte alla läsare lägger märke till.

Så här skriver Wennstam i texten till del 1 ”Sanna, 19, har blivit full och somnat på en fest.”

Ingenstans anger dock Sanna var hon vaknade. Hon kan lika gärna vaknat i sin egen lägenhet, eller i killens lägenhet. Det är varken omöjligt eller ens ovanligt att så sker både för killar och tjejer.

Men i Wennstams svart-vita fantasivärld så är endast vad som stödjer hennes tes möjligt. Sålunda vet inte Elin enbart vad Sanna berättar. Hon verkar även läsa tankar och lägga till information som inte alls kommer från Sanna.

Faktum är att det verkar helt onödigt att Sanna berättar någonting då Elin redan vet allt och är experten på vad som ”egentligen” hände.

Det skall allstå föreställa feminism och kvinnopolitik att totalt ignorera vad kvinnor själva gör, tycker och tänker. Välkommen till radikalfeminismen.

Enligt radikalfeminismen skall kvinnor inte agera för sig själva. Alla kvinnor skall hela tiden tänka på hur deras handlingar påverkar andra kvinnor och framför allt de som får betalt för att föra kvinnors talan utan att ens lyssna på vad kvinnorna i allmänhet säger.

Ett exempel på detta faktum är debatten mellan Katrine Kielos och Ann Heberlein. Katrine Kielos som aldrig blivit våldtagen i hela sitt liv har skrivit en bok som beskriver hur det är att vara våldtagen kvinna. Etikforskaren Ann Heberlein som har råkat ut för brottet ifråga ifrågasätter bokens innehåll

Det är förståeligt att det är attraktivt att jobba som representant för en grupp som man varken tillhör eller lyssnar på då man då kan göra och säga precis vad man vill.

Ann Heberlein kommenterar: ”Nej, berättelsen är inte självupplevd utan fiktiv. Katrine Kielos har inte blivit våldtagen, men hon vill väldigt gärna göra sig till språkrör för oss som är våldtagna. Hon vill gärna berätta om de insikter vi alla fall borde ha”

”Kielos behöver nämligen oss och våra våldtäkter, men hon har inte bemödat sig om att intervjua några våldtagna kvinnor (måhända på grund av risken för att våra berättelser inte illustrerar hennes teori lika galant).”

Vad blir då lösningen? Jo Kielos ger ett fiktivt offer tolkningsföreträde framför riktiga offer. Något som riktiga offret Heberlein upplever negativt.

Det är inte bara Heberlein som sågar metoden. Även nyblivna riksdagsledamoten och ledarskribenten Maria Abrahamsson har varit inne på ämnet i en Svd-artikel. Där hon förklarar att det inte är en väntjänst att stämpla våldtagna kvinnor i pannan.

”På senare tid har jag mött en rad våldtagna kvinnor som vittnar om hur deras själsliga illamående har förvärrats av att de har stämplats som otillräkneliga offer.”

Om det är kvinnoförakt att påpeka dessa saker, då verkar det vara slående många kompetenta kvinnor som ingår i det påstådda kvinnoföraktet.

Länk till del 1, Wennstam urvattnar våldtäktsbegreppet


Riksdagsvalet visar att Sverige har fått ett nytt politiskt klimat

september 20, 2010
39 kommentarer

Sveriges politiska, kulturella och massmediala elit tappade en del av sin makt vid valet 2010

Sverigedemokraterna kom med god marginal in i riksdagen trots alla ansträngningar som gjordes för att de inte skulle göra det. Bland de som försökte förhindra detta var den politiska eliten, den kulturella eliten och den massmediala eliten.

Därmed så tänkte jag härleda det svenska valet 2010 till tesen som presenteras i Christopher Laschs bok ”Eliternas uppror och sveket mot demokratin. Eliterna – rörliga och alltmer globala i sin syn vägrar att acceptera gränser eller band till en viss nation eller plats.

Eftersom eliterna själva valde att göra Sverigdemokraterna till valets stora fråga så handlade valet till stor del om dem.

Här kommer lite statistik från VALU 2010 som visades i SVT tidigare idag. Könsfördelning SD: Män 5%, Kvinnor 3%. Å ena sidan betyder detta att det precis som Matte Matik bloggade om var fler män än kvinnor som röstade på SD.

Å andra sidan var det nästan tre gånger fler kvinnor som röstade på SD än det var som röstade på Feministiskt initiativ. Kvinnor 1,1% (0,8% totalt). SD är andelsmässigt mer ”jämställda” än F! trots att F! har ”jämställdhet” som viktigaste fråga hos väljarna.

Slutsatsen blir att det inte bara är unga arga män utan även många unga arga kvinnor som har röstat på SD

Sålunda måste man spekulera varför partiet offentligt framstår så överrepresenterat av män. Vilket fick Matte Matik att kalla SD statsfeminismens draksådd samt att förutspå DN skulle kritisera SD för just denna mansdominans.

Matte Matik är den skarpa hjärna som skapade transgenusmotorn (En applikation som kritiserar kollektivt skuldbeläggande). Det var alltså inte så oväntat när han förutspådde kritik av SD:s könsfördelning i DN att detta är precis vad som inträffat.

DN ger SD skulden för att Sverige kommer att halka ner på listan ”Women in national parliaments.”

Frågan är dock hur stor förlust det är att tappa positioner på en lista där Rwanda, Sydafrika och Kuba har toppositioner. De länderna är inte direkt högt på listan över nationella förebilder.

Vidare så är det rätt många kvinnor som både röstar på och är medlem av SD. Hur kommer det sig att så få kvinnor är profilerade i SD? Kan vi kanske tacka organisationer som AFA för detta då tjejer inte riktigt har killars förmåga att hantera våld och trakasserier?

De senaste åren har hat/våldsaktioner mot SD varit en del av vardagen. Detta med argumentet att det är SD som förespråkar hat.

Vi kan sålunda summera argumentet från AFA så här ”Vi är dumma för att det är de som är dumma” I den här frågan så spelar det dock ingen roll vilken ursäkt som ges. Faktum kvarstår att det inte är konstigt att SD har killar som representanter när de utsätts för så mycket våld.

Hur skall tjejer kunna bygga sig en position i SD när positioner inom SD skapar en så stor utsatthet för våld och trakasserier? För att inte tala om att tjejer verkar mer känsliga än killar för saker som social press och popularitet.

Sålunda är det obegripligt att man baserar kritik mot Sverigdemokraterna på sådana saker.

Å ena sidan så är det inte bara män i partiet utan nästan tre gånger fler kvinnor som röstat på dem än som valt F! Å andra sidan så har partiet utsatts för kampanjer av det slag som slår särskilt hårt mot kvinnor.

Samma dubbelmoral råder gällande utbildning. Å ena sidan så finns det akademiker som fått veta att om de röstar på SD får de sparken. Å andra sidan blir SD kritiserade för att bestå av lågutbildade människor.

Den stora förändringen i det politiska klimatet handlar om att en stor mängd människor inte längre lyssnar på ”experterna”

Det spelar sålunda ingen roll att man i DN försöker analysera med perspektivet att etablerade partier bemötte SD på fel sätt. Den enkla sanningen är att det inte hade spelat nån roll vad de sade. En betydande andel av befolkningen lyssnar inte längre på eliten.

Detta är dock inget nytt. Det har alltid funnits samlingar av yngre människor som misstror allt och alla. Det nya med dagens situation är att missnöjesmänniskorna inte tillhör vänstern och kritiserar det som är ”mainstream”

En annan utmaning som uppkommit är förändringen inom partiet Sverigedemokraterna.

Å ena sidan så är en stark källa till kritik mot Sverigdemokraterna deras obestridligen rasistiska historia. Å andra sidan så har partiet gått från ett litet rasistiskt parti till ett större värdekonservativt parti där många av de nya medlemmarna och anhängarna inte har den bakgrunden.

Lyssna bara på samtalet mellan Samatius Ledonius och Pia Sjögren från SR P1.

Här är även att samtal mellan Samatius Ledonius och Täppas Fogelberg, SR P1

Den utveckling som skett i SD är inte helt olik hur Vänsterpartiet gick från ett extremt parti som romantiserade personer som Lenin, Mao och Stalin till dagens parti som står för ren utjämningspolitik och vars socialism mer liknar andemakt än ideologi.

Man bör i detta läge vara försiktig då det är lätt hänt att argument mot SD blir kritik mot hela det demokratiska systemet.

Oavsett vad folk tycker om Sverigdemokraterna i sig så har de nått sin nuvarande position enligt konstens alla regler. Budskapet är en sak, den demokratiska modellen en annan. Den som försöker påverka politiken genom att hänga ut folks namn på internet attackerar inte gruppen utan hela systemet.

Den demokratiska modellen har visat sitt värde. Oavsett vilken åsikt man har så handlar det i ett demokratiskt samhälle om att träffa människor och prata för sin sak. Inte revolutioner (som Bromsten-Rinkeby-David)

Uppenbart är att Sverigdemokraterna till stor del består av personer som känner sig ratade.

Och då inte bara ratade av de andra partierna utan även av massmedia, av experter etc. Att i den situationen utsätta den gruppen för kritik är var en taktik som redan från början var dömd att misslyckas.

För hur man än vänder och vrider på alla de teorier och osaker som presenteras av såväl statsvetare, politiker eller proffstyckare så kommer man inte ifrån att vänstern med Ohly och Sahlin i spetsen valde att censurera SD (på gammal klassisk kommunistisk maner)

Vänstern valde att göra så istället för det mer demokratiska alternativet att ta debatten.

Ett parti En-frågeparti, missnöjesparti eller blåbärsparti, som SD onekligen enligt många är behöver bemötas med logiska, snillrika och jordnära argument. SD har varken en ekonomisk, social rätts- eller utrikespolitik att tala om där de skulle kunna föra en nyanserad eller saklig debatt.

Istället hade etablerade partier kunnat vinna debatter mot dem om de inte valde att censurera dem. Inte helt förvånande valde vänstern istället att skrika högst för att vara mest politiskt korrekt.

Vågade de andra partierna ens prata eller hemska tanke debattera och ta seriöst på SD så skulle minsann vänstern kalla dem för rasister.

Vi ser nu resultatet av att man censurerat SD istället för att betrakta dem som ett oseriöst parti, ödmjukt erkänna att integrationspolitiken suger, segregationen är ett stort problem och lova förbättring.

Istället är Sverigedemokraterna nu i Riksdagen. Experterna står med brallorna nere. Alliansen vet inte vem de ska vända sig till och vänstern demonstrerar mot rasism ala politisk korrekthet (Hur smart är det att demonstrera mot resultatet i ett demokratiskt val?) Spänningen är olidlig!

Uppdatering natten till Tisdag! Angående uthängningssidan ”Finn en Sverigedemokrat”

Redan på Måndagskvällen en dag efter riksdagsvalet inträffade den första incidenten mot SD. DN rapporterar att en hemsida hängt ut sympatisörer och medlemmar som bett Sverigdemokraterna skicka information.. Aftonbladet skriver också om uthängningen.

Så gör även SvD

5700 människor hängs ut på sidan sverigedemokrater.se med Namn, Adress, Vägbeskrivning, Telefonnummer och E-mail. Om personen är medlem i Sverigedemokraterna anges även detta på sidan. Överskriften är ”lär känna din lokala Sverigedemokrat”

Med tanke på den redan existerande hotbilden mot Sverigedemokraterna så är denna lista ren idioti.

På Flashback startades en tråd angående sidan på måndagskvällen 22.47. Tråden låstes halv två för brott mot flashbacks länkregler. Oklart varför, det verkar som om moderatorn förväxlade officiella hemsidan Sverigdemokraterna.se och uthängningssidan Sverigedemokrater.se

Listan verkar äkta, jag sökte på min födelseort och med på listan finns bland annat en av min pappas vänner som är med i ett annat parti men med på listan för att han begärt information från Sverigedemokraterna.

Först trodde folk att listan var fejk men senare så ramlade kommentarer som dessa in på flashbacks forum:

”Shit! Jag finns med på listan. Gjorde en beställning av deras kampanjmateriell för några månader sedan. Hur kommer detta att hanteras av polis/säpo? Bör man vara orolig?”

”Ja jag stod med på listan, jag och några andra i byn som är SDare tydligen. Om några Afaiter orkar sig ut hit så ska jag ta debatten men dom!”

”kul att ha blivit outad för att beställt informationspaketet.. helvete”

”Jag är inte medlem men beställde informationspaket därifrån för några månader sedan. ett par flygblad. nu står jag på en lista där vem som helst kan hitta mig. skoj.”

”Står med och har snackat med polisen. de vill att sverigedemokraterna gör anmälan och att de omnämnda på sidan ska kontakta sverigedemokraterna så att de kommer med i anmälan, för att det inte ska bli liggande (som det hade gjort om enskild person gjort anmälan mot hemsidan). polisen här tog det på största allvar”

De flesta på listan varken är eller har varit medlemmar i SD. En stor andel är skolelever, politiska motståndare, fejkbeställningar, journalister etc.

Men det räcker med en enda dumskalle som inte inser detta för att listan skall kunna leda till allvarliga tråkigheter. Därför är det viktigt att sprida denna information. Utöver denna omåttligt omdömeslösa lista så finns även en liknande uthängning av poliser och väktare på vaktad.se

Visssa har valt att inte sprida den här länken pga faran den kan utgöra för de som finns med på listan. Men de som inte vet var listan finns kan heller inte undersöka om de är med på den. Vidare så finns ingen garanti att personer som är med på listan sympatiserar med SD. I praktiken kan folk ha skrivit in andra personer de vill jävlas med.


Lena Andersson: Demografisk härdsmälta – Del 1

september 17, 2010
2 kommentarer

Sedan en tid tillbaka så har jag tagit upp den viktiga frågan om de sjunkande födelsetalen vi ser i flertalet länder.

Därmed så kan det vara en god ide att göra kopping till journalisten Lena Anderssons ledare från DN 28/8 betitlad Liv eller småbarnsliv. Att kalla Lena Anderssons åsikt i denna fråga skruvad vore en underdrift av oanade proportioner.

Samtidigt är hennes artikel ett fönster genom vilket vi kan se problemen med det som idag kallas journalistik. Nämligen att den har stagnerat fullkomligt. Den sprider gamla åsikter som skapades för att lösa gårdagens problem och som för länge sedan är inaktuella.

Lena Andersson: ”I beskrivningarna av vad samtidens familjepolitik har att avhjälpa skildras storstadslivet i barnfamilj som ett fängelse med en ganska stor rastgård. Det känns rimligt när man ser och hör sig omkring; ljudligt otillfredsställda barn och trötta, uttråkade föräldrar med skuldkänslor.”

Ursäkta? Otillfredställda barn? Har någonsin detta varit ett riktigt problem? Svältande barn? Ja! Vanvårdade barn? Ja! Men OTILLFREDSTÄLLDA? Jämfört med vad egentligen? Det är inte långt ifrån att man undrar om människan själv är 9 år och skrev artikeln för att se till politiker lagstiftar att hennes föräldrar måste ge henne godis oftare.

”Trots att här finns verkligt djupgående existentiella frågor att ställa anförs alltid att felet ligger i samhällets organisation.”

Existentiella frågor? Annars så borde detta vara en av de få saker som inte kan härledas till den filosofiska diskursen existentialism. Nativiteten vinner helt enkelt alltid över naiviteten. Vilket gör den filosof som hävdar något annat till föga mer än en glorifierad misantrop.

”Med politiska reformer ska det ändras. Aldrig nämns med ett ord orsaken till problemen: upptagenheten vid att föröka sig.”

Anledningen till ”problemet” med otillfredställda barn är alltså enligt Lena Andersson att vi skaffar barn. Har vi inga barn så finns inget problem med otillfredställda barn. Verkligen Sherlock? Har hon funderat över hur vi med samma logik löser problemen med rasismen? Svenska journalister är ju annars i regel kritiska mot Sverigedemokratiska resonemang.

Avslutningvis styrker hon inte sitt kausala påstående. Dvs hon ger inga belägg för att detta problem (om det ens finns) beror på de saker hon hävdar.

”När ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen?” frågar Carin Jämtin och Ilija Batljan (DN Debatt 16/8–10).”

Är det Carin Jämtin, 9 som ställer frågan i kamratposten eller?  Beträffande den sista frågan så torde det korrekta svaret vara aldrig! Om man inte skaffar barn lär man knappast leka med barn heller. Men ännu viktigare är att om det skaffas få barn så är det bara föräldrarna de barnen har att leka med, de har inte andra barn att leka med. Vad tror ni är viktigast för barn?

Beträffande de andra frågorna så är de i grunden ganska absurda. När skall vi ha tid att prata, skratta och ha sex? Jämfört med vad? Vad är Lenas utgångsläge? Man undrar om hon tror den normala tiden man har för dessa saker i det riktiga livet är den som kungligheter och Hollywoodskådisar har.

”Och när ska insikten drabba att det är barnalstrandet som hindrar allt detta?”

Här ser vi en upprepning av det kausala påståendet hon gjorde tidigare. Ett argument består av beståndsdelarna påstående, belägg och garanti för beläggens riktighet.

Den som inte vill argumentera kan dock upprepa sitt påstående om och om igen. Tyvärr har denna teknik ofta visat sig fungera. Bara folk vänjer sig vid budskapet och det upprepas med auktoritär självsäkerhet så kommer många personer till slut – enligt propagandaforskning – att betrakta det som sanning.

”I en överbefolkad värld som lider under hotet från en klimatkatastrof, där människor är fattiga, svälter och tvingas förnedra sig för att försörja en familj, borde barnbegränsning prioriteras varje dag.”

Där tog hon allt i på allvar. Överbefolkning räcker inte, heller inte Klimathot, heller inte Fattigdom eller svält, nej ALLA de sakerna samtidigt måste hon såklart dra till med.

* För det första är Sverige inte samma sak som ”världen”. Sverige är ett litet land på knappa 10 miljoner innevånare med sjunkande födelsetal som leder till att allt fler unga skall ta hand om allt fler gamla.

* För det andra år Sverige inte överbefolkat. Problemet är inte att det föds för många barn. Problemet är att det föds för få – och att resursmässigt fel personer föder flest barn.

* För det tredje så är Sverige definitivt inte en av de viktiga spelarna i klimatfrågan. Dels är vi till storleken ett lillepluttland, dels så satsar vi redan mer på miljön än… tja… alla andra typ.

Avslutningvis låt oss bedöma validiteten i argumentet. Í en överbefolkad värld är lösningen att de länder som bidrar minst till överbefolkningen avskaffar sig själva? Ja det låter ju logiskt Lena. Men tyvärr, afrikanerna slutar inte ha oskyddad sex för att svenskarna i hög grad avskaffar sig själva. Sveriges bidrag på den fronten är utan signifikans. Vill Lena göda sitt ego får hon leta någon annanstans än svensk befolkningsstorlek.

”Inte genom tvång, utan stöd, preventivmedel, sekularism och normförändringar.”

Vi skall alltså stödja människor att få mer tid att leka med sina barn genom att uppmuntra dem att inte skaffa några? Och detta kallar i sin tur Lena för en normförändring i ett land där den nuvarande normen redan är lågt födelsetal och stigande medelålder?

Dvs normförändring enligt Lena Andersson är att FÖLJA den nuvarande normen. Detta eftersom att följa den nuvarande normen i sin tur är att bryta mot de normer som fanns på 50-talet vilket var hela poängen med utbildningen på 70-talet. En inaktuell lösning på ett ännu mer inaktuellt problem. Sveriges ”rebelliska” journalistkår i ett nötskal.

Nej just ja våra journalister ÄR (med undantag för några få som exempelvis Evin Rubar) inte rebelliska. De är har bara som utgångsläge att göra uppror mot ett 50-tal som inte finns längre men som fortfarande är utgångsläget för journalisthögskolans doxa att ”göra upp” med.

”Och i ett samhälle som det svenska där många i onödan blir trångbodda, isolerade och bidragsförsörjda för att de föder sex, åtta barn”

……………? Ok jag gissar att rätt många av er iaf har läst grundskolematte och sålunda klarar ni av denna uträkning på egen hand. Med en fertility rate i Sverige på 1,67 hur vanligt kan det överhuvudtaget vara med familjer som har sex-åtta barn?

”och där medelklassen plågas av tidsbrist och statushets är det vettlöst att omhulda producerandet av bebisar.”

Och lösningen på medelklassens problem med tidsbrist skall alltså vara att skaffa färre barn så de i längden måste göra ÄNNU FLER personers arbete? Bra logik där. Beträffande statushets så handlar statushets rent tekniskt om män som tävlar om att få skaffa barn med den mest attraktiva kvinnan. Detta blir mycket tydligt om man som Anders B Westin gör en evolutionspsykologisk bedömning.

En status som inte producerar barn (och då främst barn som har bättre förutsättningar att växa upp utan att hamna i den negativa fållan med knarkare eller gängmedelemmar) är helt värdelös för befolkningen i samhället. Det vore lika intelligent att belöna sådan status som det vore att belöna fyllekörning.

För den som missat att det förra inlägget här på Aktivarum upp demografiska argument så kommer en snabb återblick.

”Låt mig förklara grunderna: Om två familjer föder ett barn var och de barnen sedan blir ihop och föder ett barn…. do the math! Kort sagt, den rättvisa framtid som divserse politiska aktivister pratar om idag finns inte. Deras ”rättvisa” system är ett komplett misslyckande eftersom kulturerna som förespråkar den är i full färd med sin egen demografiska undergång.”

Här avslutar vi första delen i kritiken mot Lena Anderssons ledare. Vi fortsätter i morgon med Del 2.


Debatten mellan Schyman och Åkesson en pinsam historia

augusti 25, 2010
23 kommentarer

Via mail fick jag tips om att kommentera den TV-sända debatten i Agenda mellan Gudrun Schyman (Fi) och Jimmie Åkesson (Sd)

Redan förutsättningarna för debatten ifråga är anmärkningsvärda. Fi har knappt några röster men behandlas som ett riktigt parti. Troligen eftersom deras språkrör (mer…)


Sexköpslagen för dummies

augusti 21, 2010
5 kommentarer

Ovanstående påstående är dubbelt. Å ena sidan hänvisar man ofta till nybörjare som dummies i de berömda gula böckerna.

Å andra sidan är sexköpslagen verkligen en lag för stollar. Hur många här tycker att det skall vara förbjudet att köpa narkotika men tillåtet att sälja narkotika? Tänk på alla stackars utnyttjade langare, kurirer och mellanhänder? Det är köparna som drar nytta av deras olycka eller hur? Och hur lycklig är egentligen en langare som lever av att ”döda” sina kunder?

Här skulle vi egentligen skriva fler argument men why bother när debattens okrönta drottning louisep redan har summerat det mesta åt oss? Tack Louise Persson, utan dig vore detta inlägg flera stycken längre. Sålunda kan vi gå direkt till att kommentera ämnets höjdpunkt: Knappnytt.

I Knappnytt konstateras att personer som kallar sig liberaler och feminister genom att stödja denna lag per definition definitivt inte är det.

”Proffstips: Är du liberal eller feminist så värderar du det egna valet och rätten att bestämma över dig själv”

Här måste vi invända mot Knattens resonemang. Det finns många sorters feminister och det är långtifrån alla av dem som värderar rätten att bestämma över sig själv. Framför allt så kallade radikalfeminister värderar vad de anser vara gruppens bästa högre än individens rätt att bestämma över sig själv.

Anledningen till detta hittar vi i radikalfeminismens marxistiska bakgrund. Enligt marxismen och då särskilt den nyare kulturmarxismen är det viktiga att grupper har olika mängd makt. I grupper med mindre makt anser de sålunda att det individuella valet saknar betydelse och skall ignoreras för kampens bästa.

Att nuvarande sexköpslagen är ett radikalfeministiskt beställningsverk blir sålunda inte allt för svårt att lista ut.

Därmed är det en felaktig slutsats att det är den kristna sexualmoralen som ligger bakom dagens lagstiftning. Givetvis är det flera av de mest ultrareligiösa personerna som ingår i radikalfeministernas led men den stora anledningen man skyddar kvinnor men inte män ligger i kulturmarxismens syn på minoriteter.

Kulturmarxismen betraktar individerna inom minoriteter som svaga mähän i behov av starka och välutbildade ledare att föra deras talan dvs marxisterna själva. Kulturmarxister utnämner sålunda regelmässigt sig själva till talesmän för den svaga gruppen i alla konflikter de ser.

Detta medan de själva vanligen inte ens tillhör den svaga gruppen ifråga utan bara gör karriär på att vara deras ofrivilliga språkrör.

Dvs de för alla tänkbara mindremaktgruppers talan. De för barns talan, de för prostituerades talan, de för invandrares talan, de för kvinnors talan, de för rullstolsbundnas talan, de för muslimers talan och de gör detta i liberala demokratier helt utan något som helst demokratiskt mandat från grupperna ifråga.

Därmed är det förståeligt att Knatten förväxlar detta med den kristna kvinnosynen att kvinnor egentligen inte kan ta hand om sig själva för kulturmarxismen har exakt samma åsikt om minoriteter (enligt dem grupper med mindre makt, enlgt resten av befolkningen grupper med mindre antal)

Nämligen att de inte kan ta hand om sig själva utan för sitt eget bästa måste ledas som om de vore handikappade och efterblivna.

Och visst är det intressant att det betraktas som ”feministiskt” att behandla kvinnor som om de vore handikappade och oförmögna att ta hand om sig själva i denna fråga medan det samtidigt anses fel av manliga företagsledare att ha precis samma åsikt om kvinnor i arbetslivet?

Knatten klagar på 60 meter PK. Vi vill fylla i klagomål på politiker som tävlar i 120 meter dubbelmoral och hycklerilöpning. Visst har Knatten rätt att ideologiskt står radikalfeminister närmare kristdemokrater än liberaler. Vi rekommenderar Petra Östergren och Susanne Dodillet.

Eloge till Camilla Lindberg (fp) som inte bara kallar sig liberal utan faktiskt är liberal med liberala värderingar också.


Knappnytts briljanta försvar av yttrandefriheten

augusti 15, 2010
6 kommentarer

En ovanligt korkad lag blir inte mindre korkad för att en korkad dom enligt en annan lika korkad nyare lag uppvisar tydliga likheter.

Justitieminister Beatrice Ask har redan lyckas hamna i blåsväder en gång tidigare när hon föreslog lila kuvert till misstänkta sexköpare (inte så bra ide när Littorin blev misstänkt). Men nöjde hon sig med det? Nej nu är hon igång igen. Denna gång har hon kommenterat den vansinniga domen mot mangaexperten och serieöversättaren Simon Lundström (här på TV4) nu dömd för barnpornografi meddels seriefigurer.

Hennes motivering återgiven i SVT: ”Definitionen av barnpornografi gäller inte bara enskilda övergrepp utan barn som grupp”…”Man får inte kränka barn och barndom hur som helst.”…Justitieministern jämför lagen mot barnpornografi med den lagstiftning som inte tillåter främlingsfientlighet:”…”- Den lagen gäller inte bara enskilda utan hela grupper i samhället och jag tycker att det är rimligt.”

Det låter kanske rimligt om vi ignorerar den miljon problem som redan finns med HMF (Hets mot folkgrupp lagen)

Som Knatten påpekar fanns det säkert en poäng med lagen 1948 när folk inte vågade reagera på dumheter. Men idag är det inte lika lätt att komma undan med ”efterblivna åsikter och illa byggd statistik” eftersom vem som helst kan ”smurfa fram motargument på google” Knatten påpekar också det absurda med att folk skulle få specialrättigheter av åsikten religion men inte av åsikten politik – som är samma sak. Medvetna val.

Ännu mer klockrent är påpekandet det i de flesta fall inte ens är den kränkta som det gäller utan en svenne-banan som försöker få andra att följa massmedias oskrivna regler. Exempelvis den att anklaga personer som ogillar islam för islamofobi. Knattens svarar med tesen att tycka någon är dum i huvudet inte nödvändigtvis betyder att vara rädd för vederbörande.

Med samma logik skulle vuxna som ifrågasätter existensen av jultomten och kallar dem som tror på denna korkade vara julofober.

Kort sagt HMF-lagen är redan vrickad så det räcker och blir över. Det enda som Beatrice Ask uppnår genom att försvara att man dömt en serietidningsexpert med manga-inriktning för innehav av seriefigurer i mangastil är att bekräfta domen är lika idiotisk som den låter. Hennes motivering är i en klass för sig på dumhetsskalan.

”Man får inte kränka barn och barndom hur som helst.”

Detta är något jag skulle förvänta mig höra i ett komediprogram som parodi på reaktionen i Danmark när skämttecknare ritade streckgubbar de kallade Muhammed. Poängen är såklart att en muslim inte kan bli kränkt av att någon ritar muhammed eftersom för allt i världen varenda teckning av en gubbe som någonsin ritats kan kallas muhammed. Inget säger påståendet måste vara sant.

Det finns ingen automatisk koppling mellan det som tecknas och vad denne eller någon annan säger det föreställer.

Ok men om det är avsikten som förbjuds då? Ja då blir det ännu värre. Vad gör vi om man hittar ett dokument imorgon där Walt Disney skriver att Kalle Anka i själva verket alltid varit profeten mohammed? Bränner upp alla Kalle Anka tidningar i hela världen? Lycka till med det. Vi kan ha en tipstelefon där folk ringer in och avslöjar alla bilder av gubbar som i själva verket är muhammed.

Nej det skulle inte funka. Och av samma anledning är domen mot Lundström vrickad. Att en person tycker figurerna är en viss ålder betyder inte de är det. Att det dessutom är manga gör det ännu värre eftersom guess what? I manga tecknas inte folk realistiskt utan förvridet. Det är ett kulturellt särdrag. Så domen mot Lundström kan ses som rasism mot japansk kultur. (Var är CMR när de behövs?)

Avslutningvis så tänkte jag kommentera samhällets behov att förbjuda och avskaffa denna sorts bilder för barns bästa

Som knatten påpekade, det är ju inte ens barn det handlar om. Det handlar om någon svennebananvuxen som får panik för saker de inbillat sig är farliga för barn. Listan är ganska lång vid detta laget på saker som aldrig bevisats vara skadliga för barn. Bland annat: Krigsleksaker, Hårdrock, Lajvande i skogen, Rambo-filmer, Grand Theft Auto på PS3 och nu har turen kommit till avklädda streckgubbar.

”De här bilderna innebär en kränkning av alla barn, säger Axel Peterson kansliråd på straffrättsenheten på justiedepartementet.”

Fast uppenbarligen är det inga barn som beter sig som om de blivit kränkta. De som beter sig som om de vore kränkta är snarare en mängd vuxna människor som gärna talar för barn utan att tala med barn. För att citera en person som utsatts som barn för riktiga övergrepp:

”Till alla väl menande men feltänkande moralister, som jämställer en tecknad figur med ett utsatt barn. Jag är ledsen, men jag har ett erkännande som jag måste dela med mig av. Jag är inte en tecknad figur.

Uppdatering: Varför skulle barndom vara något man inte får kränka men mandom vara något man får kränka? Blir det plötsligt roligare att bli kränkt som vuxen eller är tanken att det helt enkelt inte går att vara vuxen utan att sortera in sig i någon av de andra kränkta offergrupperna så att vuxna som inte är en del av någon av dem anses inte behöva någon egen rätt att slippa kränkas?

Som Simon Lundström själv sade i TV4: ”Det här måste vara någon galning på åklagarmyndigheten.


Socialantropolog och Beteendevetare: Invandrare finns inte, de kommer i containers

augusti 9, 2010
2 kommentarer

En socialantropolog och en beteendevetare förespråkar att vi slutar använda ordet invandrare för att de kan komma med flygplan eller i containers.

Det är i en artikel i Göteborgsposten som beteendevetaren/HR-konsulten Milena Cvetic samt Claes Corlin docent i socialantropologi, Göteborgs univ med ofattbart dumma argument sammanfattningsvis menar att svenska folket har fel (okunniga) och är elaka (intoleranta) om de är emot koncepten censur och självcensur. Argumentationen är mestadels av typen  Appeal to authority

Resonemanget är omåttligt dumt. Här får ni se Tanja Bergkvist briljera när hon visar hur usel argumentationen är sedd ur ett matematiskt perspektiv. Bland annat konstaterar hon att enligt Azars definition är svenskhet ingen och alla. Dvs Azar har hittat på ett nytt sätt att säga mitt hemland har äkta kultur, äkta svenskhet finns inte såklart.

Felaktigt: Hur många ”invandrare” har egentligen kommit vandrande med sitt pick och pack över landgränser? Vi antar att det är väldigt få.I stället har man kommit via skiftande transportermedel, från företagsledaren i businessklass till flyktingen som smugglats in i en container. Inte precis några vandrande nomader, som ordet ger associationer till.”

Tror de på fullaste allvar att det man ser framför sig när man hör ordet invandrare är fotvandrare över landsgränser?

Tror de att associationer är inlärda kunskaper om ursprung? Tror de associationer är hur ord låter? Fattar de inte att nästan ingen i hela Sverige förutom dem själva tänker på vandrande nomader när de hör ordet invandring? Det felaktiga är deras påstående att invandring får folk att tänka på nomader.

”Viktigt för självkänslan. Utpekande: som bland annat filosofen Judith Butler visat, är appellationen, tilltalet, en viktig faktor för vår självkänsla och självuppfattning. Om du ständigt får höra av omgivningen att du är dålig, känner du dig dålig, och motsatsen.” Här får vi ett klassiskt appeal to authority-argument. Som filosofen Judith Butler visat? Nej jag tror inte hon visat ett dugg, hon är inte känd för vetenskaplig bevisning. Hon är en genusprofessor känd för samma saker som de flesta poststrukturalister. Att avsky allting normalt och vara emot det vanligaste med att det är vanligt som motivering.

”För den som är till exempel mor, hustru, sjuksköterska, kurd och muslim är dessa identiteter normalt mycket viktigare än ”invandrare” Men i kontakter med svenska myndigheter och i media får hon ständigt höra att hon placeras i denna kategori, skild från ”riktiga” svenskar, fast hon har svenskt pass och betalar sin skatt..

Hmm… om en man är polis och segelflygare. Blir han magiskt mindre polis då för att han också är segelflygare. Blir det kränkande att kalla en person för polis om denna inte bara är polis utan även segelflygare? Är det ett problem för polisen när denne i kontakter med civilpersoner ständigt höra han placeras i denna poliskategori, skild från riktiga segelflygare? Kan det bli dummare?

”Viktigast är dock att inse att uppdelningen mellan svenskar och ickesvenskar är konstgjord och bygger på en förlegad uppfattning om nationell kultur som en tidlös essens. Kultur är istället en process som ständigt förändras och berikas i samspelet mellan människor oavsett deras ursprung.”

Just ja det här berömda samspelet mellan människor de pratar om .

Vet ni vad det kallades när britterna och fransmännen reste till Afrika och lät samspelet mellan människor förändra och berika deras kultur? Det kallades kolonisationen. Vet ni vad det kallades när amerikanerna och britterna reste till Mellanöstern och lät samspelet mellan människor förändra och berika deras kultur? Det kallades kulturimperialism. Så de där fredliga berikande kulturmötena är det allt dåligt med empiriska belägg för i historiska fakta. Att de skall vara fredliga och berikande kan snarare betraktas som den politiska ideologi som fick Antropologerna att ljuga om krigets förekomst i primitiva kulturer.

”Vi är alla ättlingar till ”invandrare” från istiden och framåt, och alla dessa har bidragit till formandet av den svenska kulturens historia.”

Nej innan nationen Sverige finns kan ingen invandra till Sverige. En nation är helt enkelt inte marken som nationen byggs på. Invandrare kan inte komma till Sverige innan Sverige existerar. Man kan inte cykla till affären på cykeln man ännu inte har köpt i affären man skall cykla till. Det gick heller inte gå in på bloggen Aktivarum innan den skapades.

Enkelt förklarat: USA grundades år 1776, ingen person som befann sig i USA före 1776 kan enligt något av våra mått på verkligheten betraktas som invandrare till USA.


Bra artikel om tjejers grillande försvagas av dålig rubrik

augusti 9, 2010
7 kommentarer

Ett problem med diskussionen om jämställdhet idag är att bristen på klara linjer gör att till och med personer som delar åsikt hamnar på skilda sidor.

Det senaste exemplet på denna totala förvirring är den Expressen-artikel som Karin Adelsköld skrev. Artikeln gavs olyckligtvis den usla rubriken ”Tjejer vi måste ta över grillen” vilket formligen saboterar en i övrigt helt lysande artikel som Karin Adelsköld förtjänar beröm för. I en kommentar hos Pelle Billing tar hon dock även på sig riset för att ha godkänt den missvisande rubriken.

”Jag har funderat på varför så många misstolkat. De flesta som kommenterat kallar mig sur feminist när det ju är just sura feminister jag kritiserar. Jag satte inte heller rubriken. Men godkände den så jag är absolut skyldig.”

Med det ansvarstagandet blir det såklart ännu mer pluspoäng från Aktivarum. Men var finns då den tidigare nämnda konflikten? Jo i rubriken så förutsätts grillen vara en manlig domän som kvinnor skall ”erövra” från de motsträviga männen. Sålunda så framstår artikeln vinklad åt det rakt motsatta hållet den är skriven.

Sålunda blir också svaren och kommentarerna vinklade därefter.

Detta leder till att Grovt Initiativ skriver ett lika vinklat och förvirrat inlägg (som alla andra på ämnet) där han klagar på att Adelsköld inte fick mer positiv respons i kommentarer och på bloggar. Ärligt talat, även om han själv gör precis samma fel (för inte ger han Adelsköld det beröm hon förtjänar) så har han rätt i sak. Så här säger grovis.

”Och inte en käft i kommentarerna har grundläggande läsförståelse, men det är ju bara som vanligt.”

Javisst är det som vanligt. Men vad är mest produktivt grovis? Att klaga över att vad som står i rubriken påverkar hur folk uppfattar texten eller att skriva bättre rubriker som inte är lika ”säljande”? Om man faktiskt vet att folk är sådana hur meningsfullt är det då att klaga?

Grovis fortsätter med en beskrivning av sina egna förväntningar (människosyn)

”Men jag hade aldrig förväntat mig annat än dumjävlar som antingen gnäller om att kvinnor försöker ta makten på nytt område, att det är ett oviktigt i-landsproblem eller att det minsann finns biologiska skäl till att kvinnor inte kan sköta eld och att kvinnor är ganska dåliga och korkade. Det omaskerade kvinnohatet ni vet.”

Vi börjar bemöta hans argument bakifrån med det sista först.

3) Nej, Grovis det finns inga biologiska orsaker att kvinnor inte kan sköta eld. Det finns däremot sannolikt biologiska orsaker för att det krävs en hel avlönad samhällsapparat för att få dem att vilja göra det medan ingen institution med avlönad personal och massmediaunderstöd någonsin behövts för att få en man att vilja ställa sig vid grillen.

”Så vad är problemet? Jo, kvinnor kan, men vill inte. Vi är osäkra, lata och skyller helt enkelt på att vi är mindre lämpade. Hellre bråka om disken än ta ansvaret för bilen. Feminister och kvinnorättskämpar därute, varför är det alltid så mycket prat om kvinnors rättigheter men så sällan om våra skyldigheter?”

2) Ärligt talat är det ett I-lands problem. Poängen är att Adelsköld menade grillen symboliskt vilket hon också själv säger. De som kritiserar grilltjatandet i sig har dock rätt och detta är inte den första artikeln som skrivs på ämnet mäns grillande. Bara den första vettiga artikeln som skrivs på ämnet.

1) Om det är jobbigt med folk som motsätter sig retoriken att kvinnor skall ta över, erövra och ta makten över manliga domäner så har jag ett tips åt de människorna.

Sluta envisas med att använda den usla retoriken i den offentliga debatten då! Enkelt!

Låt mig nu förklara var någonstans Karin Adelskölds artikel har rätt.

Ju mer vi satsar på kvinnor ju mindre lär de sig göra saker utan hjälp. Ju mer blir kvinnor vana att nån annan gör saker åt dem – inlärd hjälplöshet. Det är rätt talande att när Fi skall elda pengar så är det de två männen som står för notan som också gör jobbet och tänder grillen åt Gudrun “pengabrännaren” Schyman. (se bild)

Låt mig även förklara var Karin Adelskölds artikel har fel (Jo det är faktiskt så det funkar att vi vetenskapligt tar upp både fördelar och nackdelar innan vi bestämmer oss)

Det brukar ju inte vara jag personligen som tänder grillen när vi grillar.

Det brukar faktiskt vara så att om vi är 10 killar som grillar så är det samma 1-3 personer som tänder grillen varje gång. Iden bakom detta när vi träffas är att om personerna som kan det bra gör det så blir det bra. Dessutom så finns det många andra saker som behöver göras förutom att tända grillen – saker som alla inte är lika bra på. Precis som med ett fotbollslag.

Så ärligt talat. visst kan det ingå kvinnor i det lilla gäng killar som brukar tända och sköta grillen (det handlar om träning, inte kön). Men kom ihåg att de flesta i gänget oftast inte är den/de som tänder grillen oavsett kön eftersom de flesta är upptagna med att bli bra på andra saker – saker som grillarna inte är lika bra på. För att citera Anders B Westin

”Det brukar benämnas rationella komplementära resurser.”

Men om vi behöver en gigantisk samhällsdebatt för att några kvinnor skall våga sig fram till grillen då är det löjligt in absurdum att hävda könens likhet.

För en sak är säker: Det har aldrig funnits eller behövts en massa debattörer, forskare och politiker som pushat och uppmuntrat män att ställa sig vid grillen. Det betyder inte att alla män har stått vid grillen. Det betyder att de flesta som visat mest intresse för det utan att behöva en hel arme ”stödterapi” bakom sig faktiskt var av manligt kön.

Själv är jag av manligt kön och har aldrig varit överdrivet intresserad av att vara en av dem som står vid grillen och sålunda undrar jag hur det känns att ha samma brist på intresse som mig men att pga kvinnligt kön plötsligt ansättas av en hel arme av självutnämnda experter som säger jag pga deras helt obevisade politiska teorier bara måste ställa mig där ändå.

Det verkar som om vi behöver en mansrörelse för de kvinnor som är intresserade av kvinnliga saker.

Det är med insikten att dagens kvinnorörelse är full av dessa välmenande experter som vill pusha folk lite extra (helst mot betalning) bort från deras intressen som jag förespråkar en mansrörelse för de kvinnor och män som faktiskt vill bestämma själva vad de är intresserade av istället för att styras av personer som Hanna Fahl som inte ens har smarta argument. Varför lyssna på henne?

En rörelse för dem som vill bestämma själva vilken färg på kläderna de har. Inte styras av obevisade teorier vars enda basis är betalda anhängares egen energiska tro på saken. För om vi slutar betala denna arme av proffstyckare hur många kommer att fortsätta ”pusha” och hur många upptäcker plötsligt att de gärna avstår från att ”pusha” folk? Vill Hanna Fahl göra jobbet om hon inte får betalt? Jag gissar att hon slutar tycka detta är så viktigt samma sekund Sveriges Radio slutar skickar lönecheckar till henne.

Mellanskiktet, Mansrörelsen, Om manrörelsen


« Föregående sidaNästa sida »

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: