Daniel Swedin och Åsa Linderborg har också fetfel om Thente

Så blir det då ett tredje inlägg om debatten som Thente drog igång för jag fick inte med alla stollar sist.

Det här inlägget är att betrakta som Del 3 i min Thente-serie. Med andra ord förutsätts man ha läst Del 1 (Thente-Rayman) och Del 2  (Liljestrand-Magnusson) innan man tar sig an denna text. Tanken var att det skulle bli två inlägg men det är så många som hävt ur sig dumheter och begått samma fel som Liljestrand att det behövs ett tredje inlägg.

Tillägg (25/4): Blev även ett fjärde inlägg, se länk längst ner

Resumé har lyckligtvis samlat inläggen under rubriken ”Kritikstorm mot DN:s Jonas Thente”  Jag har redan avverkat DN, SvD och Expressen så det faller naturligt att fortsätta med Aftonbladet. Vi kan börja med Daniel Swedin på ledarbloggen som skriver om  ”Jonas Thentes skeva perspektiv på hatet”

Svensk vänster skiter i klassfrågor eftersom Rapport inte längre visar tv-bilder på friställda kroppsarbetare. Sveriges vita manliga arbetarklass har då börjat näthata ”den medelklassiga identitetsvänstern” som övergett dem och hittat sexigare teorier. ”Den medelklassiga identitetsvänstern” ger uttryck för klasshat värdigt 1700-talets adel om man hånar hur näthatarna stavar.

Som framgår av citatet ovan så är han den tredje personen i dramat som inte behärskar retorikens grundläggande regler att ta reda på vem och vad en text handlar om. Därmed inbillar även han sig att vad Thente skrev var någon slags ”sanningsteori” om hatare.

Man skulle kunna invända att inga av hans premisser egentligen finns belagda, att han själv ger uttryck för klasshat när han försöker sätta likhetstecken mellan näthat och arbetarklass, att hans bild av hur svensk arbetarklass ser ut är hopplöst daterad.

Visst kan man det, men med tanke på att det var journalisters bild som Thente skrev om så är de invändingarna nonsens. Med andra ord är ”Sveriges Manboobz” lika blind när han skriver om ”näthatare” som när han skriver om ”män”. Som Teodor har påpekat på GD: ”En puckad krönika till”. Se även Bashflaks: ”Årets tio värsta krönikor” 

Åsa Linderborg från Aftonbladet kultur begår precis samma misstag.

Under rubriken ”Det har gått troll i debatten” visar sig även hon tro att Thentes text var någon sorts teori om vem nähatarna är – varefter hon argumenterar för att den bilden inte är sann.

Det är en myt att näthatarna är arbetarklass. Som Researchgruppen har visat, består de av alla sorter. I min egen mejlskörd hittar jag allt från vanliga jobbare till egenföretagare, tjänstemän, lantbrukare, pensionerade adjunkter mellanchefer på större svenska företag, jazzmusiker och en före detta moderat kommunalpolitiker.

Jag passar på att ännu en gång uppmana journalister att ta reda på vem och vad som en text handlar om innan de svarar. Så här skriver Thente:

Man brukar lustfyllt citera deras åsikter ordagrant. Poängen man vill få fram är förstås att detta är obildade människor – i motsats till oss medelklasspersoner som angrips, vi som läser ledar- och kultursidorna och hånflinar åt barbarerna som kan stava till ”fitta” men aldrig till ”recension”.

Det råder alltså inga tvivel om vems bild av hatarna som Thente beskriver. Men vare sig man läser Swedin eller Linderborg så hittar man samma tavla som hos Jens Liljestrand: Man betraktar Thentes artikel som en ”sanningsteori” om näthatarna att ”motbevisa”. Deras argument – och fel -kan summeras med bildtexten till Liljestrands text i Expressen.

Näthataren – finns i alla samhällsskikt.

Även om Thente menade en teori om hatare är detta  ett undermåligt argument. Att ”hataren” finns i alla smhällsskikt är irrelevant eftersom alla samhällsskikt inte är lika stora. Om förteelsen är exakt lika vanlig i alla skikt så blir det alltså ändå proportionerligt många fler personer från de till antalet största skikten – och inte nog med det

Åsa Linderborg begår även misstaget att hänvisa till Researchgruppen som källa på hatarnas representation. Researchgruppen har inte presenterat någon statistik på alla ”hatare”. Deras statistik begränsades till några få personer som skrev allra mest. Genom att betrakta den lilla delen som representativ för helheten gör Linderborg sig skyldig till ”snett urval”

Men framför allt: de flesta arbetare – med eller utan jobb – skickar inte såna där mejl och tänker överhuvud taget inte i näthatarnas banor. 

Det här argumentet är trams. De flesta arbetare – med eller utan jobb  – röstar inte på Miljöpartiet heller. Det hindrar inte journalistkåren att tycka miljöpartiet är bästa partiet eller hur? Så sedan när anser journalister en åsikt bara är giltig om ”flesta befolkningen” delar den? Det argumentet faller på eget grepp. Linderborgs nästa argument är dock en riktig pärla.

Vi som har namn, förlag och mediahus i ryggen, vi som får skriva vad vi vill och dessutom får betalt för det, vi tillhör ett sorts maktelit som ska tåla ett visst mått däng. Men betyder det att vi inte alls inte ska få reagera? 

Här kan jag besvara Linderborg direkt: Genomsnittligt har gruppen ”förlag och mediehus” mer makt än gruppen ”vita kränkta män” så innan Linderborg funderar vilket däng som journalister och mediafolk skall behöva tåla så kan hon ta en ordentlig titt på hur mycket däng som mäktiga journalister tycker kategorierna ”vit” och ”man” skall behöva tåla.

Här finns också en annan klassaspekt, som borde intressera en yrvaken Thente. Näthatet riktar sig inte bara uppåt, det drabbar även unga kvinnor som är allt annat än privilegierade.

Så ”näthatare” finns i alla samhällsskikt men ”unga kvinnor” finns inte i alla samhällsskikt”? Hon inte bara säger korkade saker hon säger emot sig själv också. Först tycker hon representationen är viktig, sedan när hon pratar om unga kvinnor då är representationen plötsligt helt oviktig.

Några av dem intervjuas i Trolljägarna. När Thente gör sig löjlig över alla kulturskribenter som vittnat om hat och hot, gör han sig också löjlig över dessa unga kvinnor som har allt annat än makt.

Jag har sågat Trolljägarna här men det finns mer att säga om saken. Vem har mest makt i media nu igen? Näthatarna eller de unga kvinnorna? Det är helt uppenbart att jämfört med hatarna så har unga kvinnor privilegium i media – eftersom journalister (som själva har makt) envisas med att hela tiden stötta den strukturellt svaga. Det är ju det som är identitetsvänsterns sexiga teorier – strukturer som ursäkt för åsikter. 

Den medelklassiga identitetsvänstern har anammat sexigare teorier och målat fram en fiende som bara kommer att växa sig starkare av föraktet. (Thente, DN) 

Det räckte inte med tre inlägg, det blir ett fjärde eftersom även Feministiskt Perspektiv har kritiserat Thente. Här kommer länken:

Del 4 – Sveland (DN) Robsahm (Feministiskt Perspektiv)

---

Publicerat i Genus