Vänsterextremism som forskningsmetod när Scoutrörelsen bedöms

I två delar har jag presenterar hur strukturtänkande människor debatterar.

Nyligen fick jag ett brev från en medlem i Scouterna som berättade om det forskningsprojekt som scoutrörelsen har utsätts för och som nu har resulterat i rapporten ”Värsta rapporten – Undersökning om begränsande praktiker, normer och maktstrukturer inom scouterna” (Pdf)

I samband med debatten om uttalanden från Rädda Barnens Ungdomsförbunds viceordförande Jorge Londono så hämtade jag från kommentarsfälten citerade debatter del 1 och del 2. Det var dock debatter som bara spreds på internet. Här kommer mera av samma sak fast denna gång skall det föreställa finansierad forskning. 

 I detta inlägg används ordet ”forskare” mycket löst.

I praktiken kan de flesta användningar av forskare här bytas ut mot politisk aktivist. Det är som om vi tog de dummaste åsikter som rasister har och skapade forskning som tar för givet deras påståenden är sanna, så absurt är detta som jag just har tvingat mig att läsa för att kunna skriva om. Alla kursiva citat är från rapporten.

”De teorier som ligger till grund för tolkningar av materialet återfinns främst inom det postkoloniala fältet. Studiens syfte, att kartlägga exkluderande praktiker, normer och maktstrukturer, avslöjar den teoretiska ingången. ”Vi måste ändra fokus från ’de andra’ till våra strukturer och institutionella sammanhang för att få kunskap om mekanismer som reproducerar etniska klyftor och en vi-och-dem ordning i samhället.” argumenterar Masoud Kamali och Paulina De Los Reyes”

Utöver det faktum att en ”teori” i det postkoloniala fältet mest är en politisk tvångströja med noll vetenskapliga kriterier så kan nämnas att det var samma Masoud Kamali och Paulina De Los Reyes som när de inte var nöjda med hur regeringens utredning om rasism utfördes såg till att Mona Sahlin avpoletterade Anders Westholm (Timbro-PDF) och gjorde dem till själva till chefsforskare i ny utredning.

Utgångspunkten för rapporten är att det existerar socialt konstruerade normer och sociala strukturer som påverkar människor på individnivå likväl som grupper av människor och organisationer.

Kom ihåg att utgångspunkt här är samma sak som teori/perspektiv och inte vilar på någon form av empiri. Det här är alltså ingen vetenskapligt grundad slutsats utan den åsikt forskarna bestämmer skall råda från början. Därmed blir det forskarnas inledande åsikter som styr forskningen i högre grad än observationer, som egentligen bara blir en formalitet. Vilket i förlängningen är samma attityd som drevs ett steg längre när en holländsk professor fabricerade empiri. 

Sociala normer kan beskrivas som oskrivna regler och förhållningssätt som individer ofta underförstått förväntas agera efter. Normer fungerar ofta som en konservator av makt och resulterar i att individer privilegieras eller förfördelas. Detta gäller för de samhälleliga heteronormerna och könsmaktsordningen.

Kan beskrivas? Förväntas av vem? Jo, av forskarna själva helt enkelt.

***Observera att forskarna först använder relativistiskt språk ”kan beskrivas” för att sedan går över till att beskriva funktionen som bevisad sanning.

Forskarna hittar på egen ”teori”, hänvisar till egna påhitt och beskriver sedan hur saker de själva hittat på fungerar. Därmed uppnås samma vetenskapliga kvalitet som rasbiologi med egna antagna fantasier som grund för slutsatser.

Forskaren Tobias Hübinette argumenterar för att det ”…finns en rasmaktsordning respektive könsmaktsordning som både vita och icke-vita liksom män och kvinnor måste förhålla sig till”.

Han argumenterar inte han bara rakt ut påstår det. Tobias Hubinette är vidare inte den mest stabila människan att prata om hur andra människor agerar. Jag kan förstå att personer som Hubinette vill skylla beteenden på normer då han själv har en mängd brott i bagaget även mot sin exfru. ”Våld mot kvinnor” har han för övrigt gemensamt med en annan ”antinazist” Kim Fredriksson, i domen mot sistnämnda kan läsas:

drog in henne på toaletten och gav henne örfilar och tryckte och dunkade hennes ansikte mot kakelväggen för att därefter dunka hennes huvud i badrumsgolvet. Örfilarna som träffade henne var hårda. Hon grät och bad honom att sluta.

Så sent som förra sommaren skrev samma Kim Fredriksson i Aftonbladet en artikel där han angrep sajter som Avpixlat. Den här gången finns det svar på varför personer med denna bakgrund släpps fram. Aftonbladets debattredaktör berättar i inspelat telefonsamtal om hyckleriet bakom kulisserna ”den här debatten är så pass viktig att vi kan inte presentera honom på det sättet”  Samma Kim Fredriksson har även nyligen hyllat Showan gällande knivslagsmålet 8 Mars.

Reservation för källan: Tidningen realisten tillhör Svenskarnas parti.

Man kan ana att exakt samma sorts resonemang förts om Tobias Hubinette. En sådan person växer inte på träd. Sålunda så stryker vi ett streck över hans bakgrund presenterar honom som någon sorts expert på rasism och attityder. Hans bakgrund som AFA-ledare och hans brott mot sin exfru gör honom inte det minsta problematisk i ämnen som etik och genus? Och sedan har vi det faktum att hans nya uttalanden är samma trams som hans gamla bara med finare språk.

Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin! – Tidskriften Creol 1996.

Så lät det alltså då. Men nu har han lärt sig de postmoderna retoriska vapnen och babblar vant låtsasvetenskap som strukturer, normer, rasmaktsordning och könsmaktsordning istället. Vilket sedan går igen i allehanda rapporter, den senaste en där regeringen beställt afrofobistämpel.

Rasism ses i denna rapport som en maktordning som påverkar individer i deras vardag. Rasismen och andra maktordningar upprätthålls av sociala normer som styr vilka förväntningar som finns på  individer och grupper av individer och förutsätter alltså inte en medveten vilja att förfördela eller  diskriminera.

***Samma sak igen. Först relativistiskt språk ”ses” sedan beskriver man funktionen som om den vore bevisad sanning.

Ännu fler utgångslägen. I rapporten ses (av forskarna själva) det hela på ett visst specifikt sätt. Alla slutsatser kommer ur denna vinkel och är alltså i mycket liten grad beroende av observationer, som egentligen enbart görs för att styrka forskarnas egen legitimitet, dvs makt. Samtidigt som forskarna kritiserar utpekade gruppers påstådda privilegier är de mycket noga med sin egen makt som forskare.

De begrepp som används i rapporten tar sitt avstamp i de teoribildningar som beskrivs ovan.  Rapporten som sådan har ingen ambition att bidra till teoretiskt nyskapande och begreppsanvändningen är därmed snarare utformad för att öka läsbarheten av rapporten.

Här står det svart på vitt att hur man, om man vill kan syssla med teoretiskt nyskapande.

Dvs skapa ett utgångsläge som nästa rapport kan ta avstamp från. Nonsensspråket fortsätter med retoriska cirkelresonemang som mestadels tycks gå ut på att befria forskaren från det här jobbiga med bevisbörda och belägg för påståenden.

Rapporten utgår som nämns i teoriavsnittet från ett normkritiskt perspektiv där fokus snarare läggs på de normer som finns inom organisationen än på de personer och grupper av personer  som inte är en del av rörelsen. Normer beskrivs vanligtvis som oskrivna regler som dels reflekterar de förväntningar som sätts på en individ utifrån hur denna kategoriseras…

Läs om den sista galenskapen. Normerna antas (av forskarna själva) inte finnas varken hos individer eller grupper utan bara magiskt ”finnas” ändå pga organisationen i sig. Detta i enlighet med någonting de inte beskriver som för allt i världen kunde vara rymdvarelser. Här står alltså hur normer antas vara något, sedan antas detta antagande i sin tur ha dessa effekter och så vidare. Oerhört imponerande rappakalja.

Normstrukturer skapar också maktrelationer i samhället och ger människor som uppfyller normer om exempelvis vithet, kön eller sexualitet fördelar och privilegier där personer som inte är normpersoner får sanktioner och förfördelas. Samhälleliga normer påverkar allt från strukturell diskriminering och utsatthet för våld till subtila blickar och nedsatta förväntningar på en individs förmåga. 

Här slog man på stort genom att slå ihop orden norm och struktur. Sålunda fick man en struktur bestående av det egna utgångsläget ”normer antas finnas” och denna struktur (varken förklarat vad det är eller varifrån den kommer) antas sedan skapa makt. Alltså människor skapar inte makt, grupper skapar inte makt. De här dårarna påstår på fullaste allvar att det är makt som skapar makt.

Rasism ses i denna rapport som en maktordning som påverkar individer i deras vardag.

Vänsterextremism som forskningsmetodik?

Ett helt irrelevant påpekande då allting skylls på maktordningar, varför skulle rasism vara ett undantag? De bygger inte detta på någonting, de bara tycker saker utifrån sin personliga maktposition. Man kallar sig forskare men verkar inte kunna precisera var i h-e den här ordningen kommer från. Istället svamlar man om upprätthållande.

Rasismen  och andra maktordningar upprätthålls av sociala normer som styr vilka förväntningar som finns på individer och grupper av individer och förutsätter alltså inte en medveten vilja att förfördela eller diskriminera.

Normer upprätthålls av normer som antas vara saker för att forskarna själva säger de är saker??? Som i sin tur inte kommer från personer utan bara ”finns”? Vad i h-e!??

Om det är något som är makt på riktigt är den makt som kommer från den här extremistforskarna som är väldigt måna om sin personliga makt att säga vad andra människor gör fel. Om det är någonstans maktordningen finns så är det hos de personer som betalar för den här ”forskningen”. Det här inlägget nådde fram till sidan 8 i rapporten.

Den fråga som måste ställas är till vad man överhuudtaget kan använda en rapport som redan har gett sig rätten att hitta på egen verklighet, förkastat bevisbörda och gjort forskarna till gud – och det innan de ens gjort några observationer. Fortsättning följer…

Genusdebatten – Läran om könens rörelser – En jämställdistisk introduktion

---

Publicerat i Genus