Aktivarum

Kvinnors situation i Iran – Hur sexism leder till lögner i västvärldens medier | december 27, 2013

Vem har inte hört om det hemska kvinnoförtrycket i länder som Iran?

Genusdebatten publicerar idag Ali Mehraspands banbrytande artikel: Myten on patriarkalt förtryck i Iran – översatt till svenska av Benjamin Akech. Styrkt av flertalet källor går Ali punkt för punkt igenom felaktiga påståenden om kvinnors situation i Iran.

Under de senaste årtiondena har ögon och öron bombarderats av media om Irans patriarkat och slaveriet av kvinnor. Tyvärr är detta ett skämt som ingen skrattar åt.

Bäst är givetvis om ni läser hela artikeln. Här tänker jag sätta fokus på den del som visar hur medielögner skapas om kvinnors situation. Observera skillnaden mellan förtryck och kvinnoförtryck. Det finns utan tvekan förtryck i Iran. Frägan här är dock om specifikt kvinnorna är förtryckta. Observera att påståendena som görs här alla är ”i enlighet med Alis artikel” Han börjar med följande exempel på hur den iranska kvinnan brukar beskrivas:

I Iran måste hon ständigt ha sitt huvud täckt och tillåts inte att bära smink eller göra någonting som uppvisar hennes kvinnlighet i det offentliga. Hon får inte dricka alkohol eller umgås med pojkar, och om hon blir påkommen för detta blir hon piskad.

Det enda av detta som stämmer är att den iranska kvinnan inte får dricka alkohol. Så här lyder Mehrapands svar:

Pojkar får inte heller dricka alkohol; att dricka i Iran är olagligt för alla. Det kallas alkoholförbud, inte kvinnoförtryck.

Egen kommentar: Vilket för övrigt så sent som förra året biobesökare fick påpekat i slutet på filmen Argo. Det är omöjligt att missa eftersom filmen använder det Iranska alkoholförbudet för att poängtera vid vilken punkt flygplan går in, eller lämnar i Iranskt luftrum. Det är alltså inte bara förbjudet för kvinnor utan förbjudet för alla! Så var det alltså med alkohol, hur var det då med smink och skönhet?

I själva verket är iranska kvinnor bland de största konsumenterna av smink i hela världen, de har den högsta graden av kosmetisk näskirurgi bland kvinnor i världen och är bland länderna med mest kosmetisk kirurgi för kvinnor. 

The Guardians Tehranbureau skriver om detta under den talande rubriken ”The beauty obsession feeding Iran’s voracious cosmetic surgery industry”Det visar sig att den enda effekt de islamistiska idéerna med  om utseende – med tillhörande slöja – haft på unga kvinnor är att fokusera utseendsfixeringen till ansiktet.

”It’s human nature to want to seek out attention with a beautiful figure, hair, skin … but hijab doesn’t let you do that. So we have to satisfy that instinct by displaying our ‘art’ on our faces.”

Unga västerländska kvinnor får visa brösten så de opererar brösten. Unga iranska kvinnor får visa ansiktet så de opererar ansiktet. Då var vi klara med alkohol, slöjtvång och skönhetsideal. Vidare då till iranska kvinnans umgänge med pojkar.

Hon får inte umgås med pojkar? Så iranska flickor har inte pojkvänner? Pffftt och pfffft. Kanske tror folk även att alla iranska pojkar har flickvänner? 

Här blir det hela rent ut sagt löjligt. Om nu inte iranska flickor får umgås med pojkar hur skall iranska pojkar kunna umgås med flickor? Pojkars rätt att umgås med flickor förutsätter att det finns flickor att umgås med. Annars gäller ungängesförbud alla – inte bara flickor eller?

Om hon blir påkommen med att ha sex eller blir gravid utanför äktenskapet kan hon dömas till döden för äktenskaps- eller moralbrott.

Enligt Ali Mahraspand är detta en ren lögn som ständigt upprepas av massmedia i västvärlden. Nyckeln till deras framgång är hopblandning av religionism och sexism. Det är tvärtom flickan (eller snarare föräldrarna) som kan tvinga fram shotgun-wedding.

Om en flicka har sex enligt samtycke utanför äktenskapet i Iran, kan hon stämma pojken och tvinga honom att gifta sig med henne och hon blir lagligen betald Mehrieh, vilket du för tillfället kan se som 150 000 US$.

Det här tänker Ali återkomma till så jag lämnar det som en tankenöt och går vidare till ett långt parti som diskuterar den iranska kvinnans utsatthet för dödsstraff.

Om hon begår mord eller är inblandad i droghandel kan hon förvänta sig att få känna snaran runt halsen, kanske inför allmänheten.

Here we go again för felet med det här påståendet är givetvis inte beskrivningen att Iran hänger folk som begått brott. Felet är hänvisningen till kvinnan som särskilt utsatt.

År 2012 dömdes 580 personer till döden – några av vilka hängdes offentligt. 9 var kvinnor, 571 var män

76 % av de just nämnda fallen av hängning utmättes till följd av droghandel – av andelen 3 % kvinnor. Partiskheten är för uppenbar för att kräva ytterligare förklaring.

I dagens läge brukar det i dessa sammanhang förr eller senare dyka upp hänvisningar till våldtäkter som orsak för kvinnlig utsatthet. Eftersom våldtäkt anses vara ett patriarkalt brott, låt oss titta på våldtäktsstatistiken i Iran:

900 fall av våldtäkt sköttes av polisen i Iran förra året. 60 % av offren var män, 40 % var kvinnor. Detta chockerande faktum döljer sig i vissa kulturella svårigheter som iranska män och pojkar möter

Här kommer vi in på irans minst sagt problematiska förhållande till homosexualitet. Eller rättare sagt Irans problematiska förhållande till homosexuella män.

I detta antagna patriarkat är straffet för våldtäkt att hängas offentligt. Detsamma gäller för ofredande av barn och att vara en homosexuell man. Ja, för att vara en homosexuell man, inte för att vara en homosexuell kvinna.

Avslutningsvis lite statistik som belyser kvinnans situation i Iran i relation till de svagaste och mest hjälplösa i samhället.

92% av alla Irans 1,7 miljoner barnarbetare är av manligt kön

95% av gatubarnen är av manligt kön

85% av de hemlösa är av manligt kön

60% av våldtäktsoffren är av manligt kön

81,7% av självmorden begås av personer av manligt kön

I punkt efter punkt, statistik efter statistik visas hur personer som inte är kvinnor har en empiriskt långt högre utsatthet än personer som är kvinnor. Frågan är sålunda inte hur sexistiskt det Iranska samhället är mot kvinnor.

Frågan är om västerländska mediers sexism mot manligt kön har någon gräns.


Publicerat i Genus, Jämställdhet

1 kommentar »

  1. nop det finns inga grænser før medias hantering av genus…bara media gør sig en hakka på debatten.
    .
    Per Hagman
    .

    Kommentar av per Hagman — december 30, 2013 @ 11:24 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 068 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: