Aktivarum

Toppkommentatorer eller kommentarsfältherrar? Kristofer Ahlströms äventyr i kommentarsfälten | juli 28, 2013

Man måste fråga om något inte är upp och ner när journalister skriver OM sin feedback.

Kristofer Ahlströms DN-artikel om toppkommentatorer är bland det absolut märkligaste jag läst. En journalist som försöker bli en del av de mest produktiva bidragen i egna feedbacken.

Toppkommentatorer, eller kommentarsfältherrar som deras mindre smickrande derivat kallas, är en gräsrotsrörelse som vuxit fram jämte den avlönade tyckareliten.

Likt många andra förvånade, uppenbart okunniga människor hävdar Ahlström – utan bevis – att toppkommentatorer har skapat NORM. Som ni kanske vet är enligt journalister normer i regel något jättedåligt.

Det finns en grupp människor som har lyckats ta plats och skapat norm i debattklimatet: de som är mest aktiva i dagspressens kommentarsfält.

Själv ”Toppkommentator” har jag ingen aning vad sjutton Ahlström babblar om.

Det är dock intressant att se hur han först fantiserar fram en teori om hur han tror man blir toppkommentator och sedan – när han amatörvetenskapligt testar sin teori upptäcker den är ren skräp. Exempel:

Alla personer skriver förbi, över eller runt mig. Jag tänker att kanske måste tonen bli fränare för att höras.

Jag agerar vit, kränkt man genom att rasa mot TV4:s önskan om en kvinnlig ersättare för Per Morberg i Sveriges Mästerkock-juryn.

När det inte fungerar vänder jag på steken. Jag försöker provocera nätchauvinisterna genom att hylla sångerskan Nadia Nairs video där hon misshandlar en sexförbrytare så att blodet skvätter. 

Ahlström tänker först att man når framgång genom att ha fränare ton. Sedan att man når framgång genom att vara  vit kränkt man ”VKM”  (vad det nu är förutom sexism och rasism) Sist tänker han att man når framgång genom att provocera VKM. Hur går det för honom då?

Men jag får själv ingen respons, ingen reaktion, inga ”gilla”-klick. Jag upplever en känsla av att vara marginaliserad, till och med bland de påstått marginaliserade.

Nej det går inte alls, som med den mesta vetenskap krävs en riktig teori för att få resultat.

Men tror ni Kristofer Ahlström bryr sig om att skapa en sådan riktig teori? Givetvis inte. Istället skapar han en Ad Hoc-teori (tilläggsförklaring) som skall rädda de ursprungliga ideerna från att förkastas. Och givetvis skyller han nu på STRUKTURER.

Kanske är det för att jag själv inte är toppkommentator. Kanske har det även i den totala demokratin och åsiktsjämställdheten skett en sedimentering, där jag hamnat i botten, och toppkommentatorernas åsikter syns överst.

Den logiska fortsättningen vore att Ahlström kräver kvotering av toppkommentatorer eftersom det är så orättvist fördelning av den ”positionen”. Det enda han inte skriver ett ord om är toppkommentatorer som en följd av engagemang och kompetens.

Jag börjar tappa greppet. I desperation börjar jag avsiktligt missförstå artiklar för att ruska fram reaktioner. Jag snabbskrollar mig genom texter på vägen till kommentarsfältet. Bryr mig inte så mycket om mina egna värderingar längre utan gör allt för uppmärksamheten.

Hur gör man allt för uppmärksamheten om man inte vet vad som genererar den?

Här har vi hela problemet med Ahlströms resonemang. Han skriver att han gör allt för uppmärksamheten men i praktiken är han är fortfarande kvar i sina egna fantasier om vad han trodde producerade uppmärksamhet. Han gör inte allt, han gör mer av samma gamla.

Snart nog träder ett emotionellt och mentalt facit fram. Det är ingen smickrande bild. Mitt digitala alter ego hatar damfotboll, socialdemokrati och politisk korrekthet och anser att Julian Assange utsatts för en häxprocess.

Men trots att hans digitala alter ego hatar damfotboll, socialdemokrati, politisk korrekthet och ifrågasätter behandlingen av Julian Assange så har ju reaktionerna uteblivit fullkomligt.

Snarare verkar det vara andra som har bidragit medan Ahlström ignorerats.

Jag beslutar mig då för att avsluta experimentet. Att permanent logga ut min åsiktssprutande avatar. Men först vittjar jag mitt kommentarsfält en sista gång. Det gapar ännu tomt. Jag har aldrig känt mig ensammare.

Slutsats: När hans ideer om hur man blir hörd på internet inte fungerade så istället för att ändra metoden skyllde han på att han inte redan var toppkommentator. Helt i linje med hur 99% av diskussionerna om exempelvis kvinnors representation ser ut.

Anledningen det inte går bra är – enligt personer som ständigt upprepar ordet ”strukturer” – att det inte redan går bra.

Det måste finnas kvinnor som är astronauter och VD:ar redan för att kvinnor skall kunna bli astronauter och VD:ar. Nej jag skämtar inte! Det är faktiskt så de resonerar. Först måste kvinnor ha resultatet – Sedan kan kvinnor nå resultatet. Och det är den SERIÖSA åsikten.

Först måste en journalist vara toppkommentator, sedan kan denne BLI toppkommentator?

Till skillnad från vi andra som givetvis inte var toppkommentatorer från början. Hur lyckades då vi bli toppkommentatorer utan att tilldelas den som kvot med frukostflingorna? Gissningvis på samma sätt som de personer som har hög rang på wikipedia.

Är man intresserad av ämnet och skriver så märks det. Är man ointresserad och försöker bara provocera folk så märks det också.

Länktips:

Genusdebatten – Jämställdhetsfeministern i högform

Annonser

Publicerat i Genus, Media

18 kommentarer »

  1. — Cyberrymnden ær mer spænnande æn pappersmedias førutsægbarhet.
    Har vesæntligt bættre skribenter æn kristofer.ahlstrom@dn.se.

    ————————————————————————–
    —Fantasier skapar svammlande cirkelgåeende vit krænkt DN journalist ?
    LOL eller en opionssvaghet ?

    ————————————————————————–

    Per Hagman

    Kommentar av per Hagman — juli 28, 2013 @ 6:18 f m

  2. Han fick svaret på sina frågor i konmentarsfältet till meta-artikeln, där han äntligen fick lite respons – han är helt enkelt inte en lika begåvad skribent som de oavlönade toppkommentatorerna.

    Kommentar av bashflak — juli 28, 2013 @ 7:00 f m

  3. En journalist som inte vet hur man får folk att reagera på ens texter? Då vore det kanske en idé att ge plats, stiga åt sidan, för någon som kan skriva en kortare text som andra uppskattar (likes) eller finner anledning att debattera (kommentar). Han borde dra slutsatsen att antingen gå en skrivarkurs eller byta bana. Har man inte DET får man skaffa det eller göra något annat.

    Kommentar av AV — juli 28, 2013 @ 7:25 f m

  4. Jag kollade upp mig själv och jag är tydligen också Toppkommentator på någon tidning. Hur ofta skriver jag då något i tidingarnarnas kommentarsfält? Någon enstaka gång i veckan kanske.

    Kommentar av Malte Skogsnäs — juli 28, 2013 @ 7:30 f m

  5. […] till en länk till en annan blogg som analyserar den där människans […]

    Pingback av DN-snubbe trollade i kommentarsfälten… | Varg i Veum — juli 28, 2013 @ 7:56 f m

  6. Min facebookprofil anger att jag är sk ”toppkommentator” i de inlägg jag gjort utan att jag deltagit nämnvärt i kommentarsfälten med den. Jag har inte förstått vad det betyder utan antagit att ”toppkommentator” är den första i en tråd helt enkelt, för det finns en jäkla massa toppkommentatorer har jag märkt. Jag känner inte igen en enda som skulle vara mer återkommande än någon annan.

    Kommentar av Varg i Veum — juli 28, 2013 @ 8:00 f m

  7. Han skriver:

    jag vill få uppmärksamhet i kommentarsfälten för mina åsikter, inte för vem jag är.

    Ironiskt, eftersom hans åsikter är påhittade i avsikt att framkalla en reaktion.

    Kommentar av Ulf T — juli 28, 2013 @ 9:07 f m

  8. Jättebra att Kristofer Ahlström påminner om att alla i Sverige måste vara politiskt korrekta socialdemokrater som älskar damfotboll och stöder idén att Assange ska efterlysas internationellt på grund av anklagelsen att en kondom han använt var trasig. Annars är man en vit kränkt man som hatar kvinnor.

    Kommentar av Jämställdhetsfeministern — juli 28, 2013 @ 9:27 f m

  9. Malte: Jag blev toppkommentator efter två inlägg, typ. Ska inte mycket till.

    Kommentar av AV — juli 28, 2013 @ 9:43 f m

  10. Det måste bero på dina högkvalitativa utlägg.

    Kommentar av Malte Skogsnäs — juli 28, 2013 @ 12:19 e m

  11. Jupp, jag minns ett inlägg av AV (om felen med feminism idag) som i stort sett dominerade sitt kommentarsfält.

    Kommentar av Aktivarum — juli 28, 2013 @ 2:12 e m

  12. … och den som skriver under signaturen ”jämställdhetsfeminist” är alltså INTE en jämställdhetsfeminist utan bara en som försöker förlöjliga feminister. Vill bara påminna om det.

    Kommentar av Stina — juli 28, 2013 @ 2:33 e m

  13. Stina:

    Jämställdhetsfeminist finns det inget som heter och heller ingen som kallar sig. Det finns däremot någon som kallar sig jämställdhetsfeministern och något som heter jämställdhetsminister där den nuvarande heter Maria Arnholm.

    Jag är dock nyfiken, på vilket sätt menar du att Jämställdhetsfeministern förlöjligar feminister? Vad jag sett så är det tvärtom så att många feminister håller med jämställdhetsfeministern frivilligt så uppenbarligen är det inte långt mellan vad JF skriver och vad feminister själva faktiskt tycker.

    Menar du att feministers egna åsikter förlöjligar feminister?

    Kommentar av Aktivarum — juli 28, 2013 @ 2:45 e m

  14. Det du gjort med ditt inlägg är att ge ett utmärkt exempel på det som kallas kognitiv dissonans. Det är näst intill omöjligt att ta sig ur detta tillstånd för egen maskin, vilket Ahlström visar.

    Tack för ett underhållande inlägg, btw!

    Kommentar av enstillaundran — juli 28, 2013 @ 6:22 e m

  15. Läste också den där bekännelsen om fejkade kommentarer. Han har trollat helt enkelt i syfte att få uppmärksamhet. Det funkade inte och det var bra det. Fakta är alltid intressantare än åsikter, men märker man att någon kan något om ett område blir dennes åsikter givetvis intressanta också.

    Kommentar av Maria — juli 29, 2013 @ 9:44 f m

  16. Jag är nog lika okunnig om begreppet ”toppkommentator” som en 30-årig kines om sex. Men om den som får mest gillaklick utnämns till toppkommentator – hur kan då mer än en inneha titeln? Kan man kalla sig själv för toppkommentator? Jag har själv råkat ut för utnämningen på en indisk nyhetssajt. Mitt inlägg blev placerat i en sorts liten ”hage” överst i spalten med streck runt, om jag minns rätt, plus ordet.

    Följden blev, att ett antal kvinnor från olika kontinenter ville bli min facebookvän, och jag blev på något underligt sätt ”adopterad” till en internationell facebookgrupp bestående av unga, högutbildade och vackra kvinnor (de postar bilder som får vanliga grabbars facebook-pinupbilder att se ut som pojkar i jämförelse). Att de också alla är lesbiska gör mig inget, eftersom det ligger världshav och en halv eon av år emellan oss.

    Fast numera är jag tvungen att skriva de flesta av mina facebook-postningar på både engelska och svenska, eller i vissa fall, enbart på engelska.

    Kommentar av Claes-Peter — juli 31, 2013 @ 11:13 e m

  17. Det är väl inte så svårt att bli toppkomentator. Det är bara att skriva vad man tycker och känner utan att provocera och nervärdera andras åsikter!

    Kommentar av The Perfect Man — augusti 4, 2013 @ 7:54 f m

  18. […] [Toppkommentatorer eller kommentarsfältherrar? Kristofer Ahlströms äventyr i kommentarsfälten] […]

    Pingback av Feminism är verklighetsfrånvänt | Yasers hörna — oktober 22, 2013 @ 4:06 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 199 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: