Aktivarum

Den ickefeministiska kvinnans sex punkter till klarhet | augusti 14, 2012

Om feminismen är resultatet av att ”skåda ljuset” är antifeminismen en vetenskaplig konsekvens.

Under rubriken ”Leaving the sisterhood: A revovering feminist speaks” berättar Elly Tams på A Voice for Men om resan från övertygad feminist till övertygad jämställdist (MRA)

 ”I am writing this after having been raised, educated and – yes – indoctrinated in feminist dogma for over 40 years”

Inlägget är en respons på brittiska feministers initiativ att släppa en bok där de beskriver sitt ”lightbulb moment” dvs det ögonblick när de skådade det feministiska ljuset.

I samma anda beskriver Tams hur det gick till när hon lämnade det feministiska systerskapet.

”In 2010 I began writing a blog, using the pseudonym Quiet Riot Girl.”

Vid denna tidpunkt var hon övertygad feminist. Tredje punkten i bloggens ”Questionnaire” beskrev hur personer som inte var feminister eller feministers allierade kunde ”fara och flyga”

 ”But only a year later I had completely split from feminism and was writing as an anti-feminist”

Detta var inte bara en ändring av hur hon etikerade sig politiskt. Hennes syn på världen ändrades fullkomligt och här presenteras de sex punkter som föranledde denna ändring.

1) Rape culture och other feminists myths (kvinnor i ständig risk för våld)

Män demomiseras både som individer och som kön. När Tams ifrågasatte detta blve först svaret att hon som ej våldtagen inte hade någon talan*. Sedan anklagades hon för att vara en ”rape apologist”

”My status as a woman was put into question, and ”sisters” called for my feminism card to be revoked. ”

Feminism överdriver kraftigt och avsiktligt risken kvinnor har att bli våldtagna. Inom ”rape culture**” beskrivs kvinnor som offer, ständigt rädda för sexuella närmanden och våldtäkter.

2) The Sex wars (puritanism och objektifiering)

Fotomodeller, strippor, porrstjärnor, prostituerade och pirayakvinnor i allmänhet blir i feminismens ögon ”ickekvinnor” som är offer för patriarkala värderingar och därför inte räknas alls.

”If we don’t talk about it as participants, then we are “othering” the women who overtly exchange sex for money. (And now I would say “men and women!”)”

Tams påpekar inte bara att det finns män i dessa roller. Hon menar även feminister objektifierar män och kvinnor i mycket högre grad genom att göra män till förövare och kvinnor till offer.

3) No seriously, what about the men? (mansfientlighet)

Denna punkt gäller misandri (eng. misandry) dvs manshat, mansfientlighet, sexism mot män etc. Tams konstaterar att hon knappast förtjänar en medalj för att ha insett att misandri existerar.

”When I did finally realize how badly feminism treats men and masculinity, I was not able to identify as feminist anymore.”

Hellre tog hon emot medalj för att ha bannats från websajten ”NSWATM” som spelar på den manliga arketypen och gör narr av blotta idén att manshat skulle vara ett problem.

4) Who is silencing whom? (härskartekniker)

Sedan har vi den ständiga anklagelsen att män utsätter kvinnor för härskartekniker. Tams visar hur feministrörelsen glatt utsätter kvinnor som hon själv för samma sorts härskartekniker.

”Overall, in the light of my treatment by feminists and others who don’t like what I have to say, I am left with one question. Who is silencing whom?”

I en märklig debatt på feministe blev hon först deklarerad ”honorary man***”, sedan blev hon blockad av så många hon gjorde en lista. Vidare så ”outade” feminister hennes riktiga namn.

5) Lies damn lies and statistics (otydligheter, lögner och inkonsekvenser)

Tams (som har Ph.d i Genusteori) kritiserar inkonsekventa resonemang inom ”feminist theory**” Där används  såväl oklara siffror som rena lögner för att rättfärdiga feministiska påståenden.

”I reject ALL feminist assumptions and basic positions. But I do not claim everything written by a feminist to be useless.”

Den röda tråden är att när feminister hittar nåt de inte gillar ljuger de ihop en koppling till våld mot kvinnor. Exempelvis påstås såväl strippklubbar som Superbowl på TV öka misshandel av kvinnor.

6) The bigger picture (feminismen handlar om dagens i-lands problem)

De flesta feministiska bloggare är enligt Tams unga vita medelklasskvinnor**** utan en tanke på risken att inte få träffa sina barn, inte klara av mat för dagen eller bli kallade att försvara sitt land.

”I have found them to be incredibly small-minded, insular and unaware of wider issues in society that don’t affect them directly.”

En av feministkvinnornas stora blinda fläckar är papparättsfrågor men droppen som fick bägaren att rinna över för tams var feministers gnällande över ”male privilege***

”Privilege? What privilege?”

Det är inte bara Elly Tams som upptäck de ökande problemen med de åsikter feminsmen sprider.

Såväl på Genusnytt som hos Pelle Billing uppmärksammas Maria Ludwigssons Svd-Ledare ”Allt är inte kvinnofrågor” Ludwigsson konstaterar att gynocentrism i media är en stor framgång.

”För att verkligen placera en fråga i nyhetsflödet är genusperspektivet omåttligt populärt. Och det fungerar. En nyhet med vinkeln ”kvinnor är över- eller underrepresenterade” glider lätt in på topplaceringar”

Maria Ludvigsson menar det sannolikt är kontraproduktivt att luta sig mot kvinnovinkeln trots att det passar medielogiken att luta sig mot den. Oklart dock vem hon menar drabbas av det.

Detta inlägg kortades till läsvänlig (nåja) längd, originalinlägget av Elly Tams är betydligt längre.

Tanken här var i sex snabba punkter besvara frågan ”Hur kan en kvinna vara antifeminist?” Inlägget må vara ofullständigt men det är till sånt vi har kommentarsfält och uppföljande inlägg.

* Kravet att den som uttalar sig om våldtäkt skall ha upplevt våldtäkt hindrade inte Katrine Kielos från att skriva på ämnet.

”Ann Heberlein kommenterar: “Nej, berättelsen är inte självupplevd utan fiktiv. Katrine Kielos har inte blivit våldtagen, men hon vill väldigt gärna göra sig till språkrör för oss som är våldtagna. Hon vill gärna berätta om de insikter vi alla fall borde ha”

** Feminist Theory har ingen relation till vetenskapliga teorier. Påfallande ofta saknas helt belägg för att påståenden är sanna. Istället tycks kvalitet ofta bedömas via popularitet.

*** Misandry framgår tydligt i hur ”honorary man” är en skällstitel för kvinnor. Detta medan ”honorary woman” är något positivt som visar just den personen/gruppen (till skillnad från män i allmänhet) är av värde för kvinnor.*****

**** Vidare är feministiska journalister ofta miljöpartister i åldersgruppen 30-50

***** Detta är helt i enlighet med Girlwriteswhats resonemang om hypoagency där kvinnor försöker kontrollera män för att män ej under kvinnors kontroll antingen är farliga eller en bortslösad resurs.

Annonser

11 kommentarer »

  1. Angående punkt 2 så vill jag rekommendera en bok som heter ”Sex at the Margins” av trafficking- och migrationsforskaren Laura Agustin.

    Den handlar inte explicit om feminism, men hon menar att den kvinnorörelse som härstammar från sedlighets- och nykterhetsrörelsen nu hittat en födkrok. Hon kallar den ”The Rescue Industry”, vilket bland annat innebär att försöka rädda ”osedliga” kvinnor mot deras egen vilja, och att producera vinklad fakta för att kunna lagstifta mot frivilliga sexuella transaktioner.

    Räddningsindustrin är mycket stark i Sverige, och finns i exempelvis form av olika kvinnoorganisationer, och andra NGO:er.

    Det handlar i grund och botten inte om att hjälpa utsatta, utan om att berika sig själva, och påtvinga alla andra ”den rätta” moralen.

    Sexarbetarrörelsen står i bjärt kontrast till räddningsindustrin. Där menar man att det inte uppskattas att man talar över huvudet på sexarbete. Man kan tala i egen sak. De vill inte bli ”räddade” mot sin vilja, utan vill ha rättigheter, och slippa bli stigmatiserade. Räddningsindustrin lever ju just på sigmatisering, marginalisering och översitteri.

    Kommentar av Men@Work — augusti 14, 2012 @ 11:23 f m

  2. Länk till Laura Agustins blogg:

    http://www.lauraagustin.com/

    Kommentar av Men@Work — augusti 14, 2012 @ 11:28 f m

  3. Det där med att ”outa” oliktänkande är ett beteende jag sett ett par, tre gånger på svenska feministers bloggar, och noterade även att beteendet passerade utan kommentar från bloggens ”stammisar”. Jag har tyvärr inte lagt på minnet vilka bloggar det var.

    Kommentar av Ulf T — augusti 14, 2012 @ 11:38 f m

  4. Det där med härskartekniker från företrädare från feminismen såg vi ju senast på den fina bloggen Cattas bubbla. Bloggägaren blev ju kallad nedsättande könsord och hotad med både polisanmälning och uthängning i tidningen, för att ha argumenterat emot en radikalfeministisk krönikör i Aftonbladet.

    Kommentar av Men@Work — augusti 14, 2012 @ 11:49 f m

  5. Men@Work:

    Bra boktips.

    ”Räddningsindustrin” är ett bra namn på förteelsen. Rimmar väl med fenomenet Godhetsrörelsen.

    Rörelsen producerar ursäkter, Industrin gör verklighet av dem samtidigt som räddningsindustrin okritiskt godtar den låtsas-teori som rörelsen producerar i samarbete med akademin och separation mellan rörelse och forskning är i praktiken icke-existerande. Vad än rörelsen säger i grupp betraktas som ”forskning”

    Kommentar av Aktivarum — augusti 14, 2012 @ 11:52 f m

  6. @Aktivarum:

    Här finns ju även en tydlig koppling till diskussionerna om ”falskt medvetande” (hon vet inte sitt eget bästa), ”viktimisering” (hon är ett offer, oavsett vad hon själv anser), och ”hypoagency” (brist på handlingsförmåga).

    Eller enkelt uttryckt: är det den enskilda kvinnan eller elitfeministerna som bäst kan avgöra om hennes val är ”rätt” för henne eller inte?

    Om elitfeministerna ska ha tolkningsföreträdet, så är det ju som bekant även en omyndigförklaring av kvinnan. Det framgår tydligt att de därmed vill beröva enskilda kvinnor deras frihet och självbestämmande för ”the greater good”. Som vanligt så helgar målen medlen…

    Kommentar av Men@Work — augusti 14, 2012 @ 12:44 e m

  7. Härskarteknik har ingenting med kön att göra. Det ser man bevis på dagligen från feminismen och dess genusindustri.

    Kommentar av Malte Skogsnäs — augusti 14, 2012 @ 6:34 e m

  8. @Men@Work

    Personligen föredrar jag uttrycket Offerindustrin, där finns det tydligen mycket pengar att tjäna genom att framställa sig själv eller någon grupp av människor som offer.

    Klockrent exempel på en person som har gjort raketkarriär tack vare detta fenomen är Gina Dirawi.

    Bra exempel på hur hon livnär sig på detta är:
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ginadirawi/article15228803.ab

    Kommentar av Daniel — augusti 16, 2012 @ 11:09 f m

  9. Jag har också sett ljuset i tunneln, men det var inte det som fick mig att vända mig bort från feminismen. Utan det var upptäckterna jag gjorde när jag väl steg ut i ljuset.

    Kommentar av Valeria — augusti 19, 2012 @ 6:53 e m

  10. Valeria:

    Det finns onekligen en och annan upptäckt fd feminister kan göra när de befinner sig i ljuset. Inte minst det faktum att statligt anställda människor inte är godare/ondare än människor i allmänhet. Heller inte smartare/dummare än männniskor i allmänhet. Med undantag för sin specialisering kan de inte mer än människor i allmänhet. Kort sagt den tillit feminismen förespråkar till byråkratier saknas det helt belägg för.

    Kommentar av Aktivarum — augusti 20, 2012 @ 7:02 f m

  11. Daniel: Kolumnen du länkade till är ett bra exempel på hur ofta journalister (oavsett kön) bara skriver om sig själva.

    Kommentar av Patrik B — augusti 20, 2012 @ 12:32 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 197 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: