Vad är det bästa sättet att bemöta missvisande påståenden inom ämnet ”jämställdhet”?
Journalisten Monica Antonssons inlägg ”Och vad tusan är statsfeminism…” avslutas med argumentet att Paolo Roberto har rätt med sina kommentarer i återvinningsintervjun men…
”Men det förutsätter en till hundra procent jämställd värld! Och den har vi inte än. ”
Detta citat säger egentligen allt vi behöver veta om mediefeminismen. Om man uppnår jämställdhet i Sverige ändras villkoren till att förutsätta en hundra procent jämställd värld
Vad Paolo Roberto pratade om var dock hur tjejer skall prata med sin kille eller avsluta sin relation.
Monica Antonsson har alltså lyckats inbilla sig det krävs ”100% jämställd värld” för att en kvinna i Sverige skall kunna prata med sin kille om barnledighet eller göra slut och hitta en ny kille.
Detta totala omyndigförklarande av de beslut riktiga kvinnor gör kallar hon ”jämställdhet”. Jämställdhet i Antonssons värld är alltså att prata om hur hypotetiska kvinnor gör mycket bättre ifrån sig än riktiga kvinnor.
Kvinnor skall inte bedömas efter vad de gör, bara efter vad de teoretiskt kunde åstadkomma.
Alltså om världen bara undanröjde alla hinder åt dem först. Precis som Girlwriteswhat säger i videoklippet om Hypoagency. Vi kommer att återkomma till Hypoagency i fler inlägg.
Här skall vi dock hålla oss till Antonsson. Hon börjar hycklande sitt inlägg med att göra precis samma sak som hon anklagar jämställdister för att göra: Snickra ihop egna begrepp.
”Mansbranschen (läs: kvinnohatande icke normala män med bihang)”
Observera att med ”kvinnohatande män” menar Antonsson inte män som diskriminerar kvinnor.
Hon menar män och kvinnor som inte stödjer diskriminering av män. Det är heller inte det enda begreppet hon använder som är otydligt och ger dubbla budskap här är två till:
Med ”jämställdhet” menas inte lika rättigheter för män och kvinnor. Här är innebörden lika antal mellan män och kvinnor medan rättigheter flyttas från individer till byråkrater**
Sedan står ”ej normala” inte för hur vanliga dessa är utan för hur ”sjuka” hon tycker de är.
Det är ingen slump mediefeminister sällan offentligt beskriver dessa begrepp utan istället låter människor som står för helt andra saker tro mediefeminister står för samma saker som dem.
Det är en del av feminismens självbild att vilja bedömas på samma hypotetiska sätt som de vill bedöma kvinnor: Dvs inte efter vad de väljer utan efter vad de säger sig vilja uppnå: TÄAG-principen*.
*Tanken Är Alltid God
Enligt TÄAG spelar det ingen roll vad feminister gör. De försöker alltid uppnå något gott och fint.
”…nu kunde det nog ta hus i helsike för kvinnorörelsen som egentligen bara arbetar för rättvisa och jämställdhet.”
Som bara arbetar för dessa saker…Dvs som bara har goda och fina mål och därför inte står till svars för sina metoder. Feminister är fria att hitta på vilka fantasier som helst bar man säger de skapar ”jämställdhet”
”Statsfeminism, vad tusan är det? I Nationalencyklopedin finns det inte ens! Alltså existerar det inte. Åtminstone inte officiellt.”
”Officiellt” bedöms feminismen efter uppsatta målsättningar. Statsfeminism däremot används när man bedömer yrkesfeministers faktiska agerande. Att förkasta statsfeminism vilar helt på TÄAG/NAFALT.
Inläggets höjdpunkt är när hon som källa på Statsfeminism citerar två statsfeminister.
Först den norska genusforskaren Helga Hernes (1988) Genusnytt berättar att feminism ingår i kravprofilen hos genusforskare.
”feminism uppifrån i form av jämställdhet mellan könen och socialpolitiska åtgärder, samt en feminisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv”
Därefter Katrine Kielos (2005) i Socialdemokratiska studentförbundets debattskrift Libertas
”När statliga organ och myndigheter bedriver feministiskt förändringsarbete med reformer och lagstiftning.” Vanligtvis görs också en koppling mellan statsfeminism och radikalfeminism.
Alltså statsfeminism enligt dessa texter är ”socialpolitiskt feministiskt förändringsarbete” Vilket Monica Antonsson kommenterar så här:
”Det låter ju inte så farligt.”
Vilket kanske är meningen också? Det är ju den granskade partens egna beskrivning hon hänvisar till.
Tanken med journalister är att de skall vara kritiskt granskande men gällande statsfeminism tycks journalister okritiskt godta vad än som de serveras av den feministiska PR-avdelningen.
En granskning från Trollans Tankar avslöjar dock två exempel på hyckleri hos Antonsson.
1. Hon klagar på ordet statsfeminism men använder själv begrepp som ”papparättshaverist” 2. Hon klagar på anklagade Julian Assange men har själv försvarat dömde Tito Beltran
Trollans slutkläm är att Monica Antonssons tjat om ”papparättsnissar” knappast hjälper till.
”Och jag tänker i mitt stilla sinne att Monica med sitt tjat om “pappanissar”, “papparättshaverister”, förståelse för mammor som kidnappar sina barn och sådan är en av bromsklossarna som inte vill att vi ska få en jämställd värld.”
Vad jag dock tänker är att vad Trollan anser jämställdhet betyder och vad Monica Antonsson menar jämställdhet betyder är två helt olika saker**
Sålunda bör feministkritiska debattörer vara mer noga med att poängtera vad orden står för istället för att okritiskt hoppas vad läsaren tror det står för är samma sak som de menade.
Länkar: Missa inte Genusnytt är igång igen och Tillväxtverket har nu ännu fler skandaler. Pelle Billings första post-sommar-inlägg ramlade just in. Bra text om olika regler för generaliseringar på Sveriges Radio.
Tänk att kvinnor inte är ansvariga för någonting förrän det råder 100% jämställdhet, alltså att ”ojämställdheten” ligger helt och alltid bortom kvinnan själv. Men det blir lite skitsofrent att samma kvinnor som inte är myndiga nog att bära ansvaret för sina kvinnliga val ändå är lika kompetenta som männen och förtjänar allt som mannen, som är ansvarig i allt, har?
Vår kulturs KVINNA är fortfarande en tonåring, prcis som tånåringar har hon mera rättigheter än skyldigheter.
Kommentar av Matias — augusti 6, 2012 @ 12:58 e m
Matias:
Enligt den radikalfeministiska ideologi (förklädd till akademisk teori) som används är ingen minoritet någonsin ansvarig för vad de gör i ett samhälle kontrollerat av en annan majoritet. Det häpnadsväckande är att förespråkare av denna radikalfeministiska ideologiska låtsasteori inte verkar vara ansvariga för sin egen låtsasteori heller. De ser sig som en minoritet* som måste få göra precis vad de vill för att få ändra på den situationen.
*Minoritet i makt, inte i antal.
Kommentar av Aktivarum — augusti 6, 2012 @ 1:04 e m
Radikalfeministernas visioner om det prostitutionsfria samhället är ju ett exempel på att ändamålen helgar medlen. Där kan man ursäkta vilka repressiva metoder som helst med ”visionen”.
Kommentar av Men@Work — augusti 6, 2012 @ 2:16 e m
Hämtat ur slutet på inlägget: ”“pappanissar”, “papparättshaverister”, förståelse för mammor som kidnappar sina barn ”
När man från feminist håll talar om mannens alla nackdelar och då speciellt mannen som ”brutal vilde” som slår kvinnan. Och att då kvinnan gör rätt som tar barnen och rymmer, trots att mannen aldrig lagt hand på barnen. Det blir liksom mammans belöning för att hon blivit slagen, att få eller kidnappa barnen.
Men för att komma till min tanke på kommentaren. Det skriv och talas mycket och ofta om män som slår kvinnor, men aldrig någonsin har jag hört feminister tala om alla kvinnor som slår sina barn. Jag vet vad jag talar om eftersom min mamma misshandlade mig ganska svårt, men fick ändå behålla vårdnaden. Nu var ju detta 60-tal, men jag är övertygad om att samma situation råder än i dag. Hon slog mig från det jag var omkring två år fram till jag var 17, då slog hon av mig nyckelbenet med ett brännbollsträ.
Så, jag önskar att vi i debatten kring relationsvåld tar upp just detta med kvinnor som slår barn.
Kommentar av Peter Jacobsson — augusti 6, 2012 @ 2:29 e m
Matias:
”Vår kulturs KVINNA är fortfarande en tonåring, precis som tonåringar har hon mera rättigheter än skyldigheter.”
Javisst, och kvinnor vill numera bli kallade ”tjejer” ända upp i pensionsåren… Väx upp, ffs!
Kommentar av Moneymaker — augusti 6, 2012 @ 2:50 e m
@Peter Jacobsson
Kvinnor som slår barn: något som är mer tabu att tala om får vi leta efter. Sannerligen tragiskt, för alla inblandade. Inget som svensk MSM kommer skylla ”alla kvinnor” för.
Men ”de kvinnomisshandlande svenska männen” kommer vi få höra mycket mer om. Skillnaden är feministisk ideologi.
Kommentar av Moneymaker — augusti 6, 2012 @ 2:57 e m
Peter Jacobsson:
”Men för att komma till min tanke på kommentaren. Det skriv och talas mycket och ofta om män som slår kvinnor, men aldrig någonsin har jag hört feminister tala om alla kvinnor som slår sina barn.”
Du hör inte feminister prata om kvinnor som slår sina pojkvänner/flickvänner heller vilket är precis samma sak och bara löjligt att höra ursäkter om. Sedan finns såklart även flera män som slår barnen ifråga.
Lika lite som det bara är män som slår sin partner är det bara kvinnor som slår sina barn men vad mediefeministerna är livrädda för är att du tar upp är frågan hur stor del av de misshandlade barnen som misshandlades av biopappan kontra när barnen misshandlas av mammans NYA pojkvän (efter att biopappan fått begränsad vårdnad).
Hur ofta är det inte som barnen blir misshandlade för att mamman byter ut den riktiga pappan mot en helt annan man – Som inte bedöms jämfört med pappan och än mindre bedöms jämfört med biopappans nya kvinna.
Kommentar av Aktivarum — augusti 6, 2012 @ 3:32 e m
Monica Antonsson:
”Men det förutsätter en till hundra procent jämställd värld! Och den har vi inte än.
Det finns dessvärre människor som på inga villkor vill att vi ska få den heller.”
Och vilka är de? Män såklart, de enda som kan vara ansvariga.
Kommentar av Matias — augusti 6, 2012 @ 4:55 e m
Matias:
I den innebörd som Monica Antonsson använder begreppen så är det både män och kvinnor (kvinnorna tycks hon kalla bihang) som är i vägen. Det är staten och media som skall ha fritt fram och individer skall bara hålla tyst och lyda. Dessa människor tycks vara förälskade i den urgamla iden om starka ledare. Det är skrattretande att höra dem kalla det demokrati att välja ledare och sedan okritiskt göra vad än dessa ledare bestämmer. Särskilt idiotiskt är det i ljuset av Socialdemokraternas två senaste fiaskon till partiledare.
Kommentar av Aktivarum — augusti 6, 2012 @ 5:31 e m
Varför ödsla intellektuell energi på en skvallerbloggare som Monica Antonsson? Hon hade sina ’15 minuter av fame’ i samband med Gömda-avslöjandet, sen återföll hon snart i sin skvallertidningsvärld och gjorde sig ovän med alla som stöttat henne i debatten mot Liza Marklund. Ignore…
Kommentar av Bashflak — augusti 6, 2012 @ 5:52 e m
Bashflak:
”Varför ödsla intellektuell energi på en skvallerbloggare som Monica Antonsson?”
Det var inte Monica Antonsson utan de mediefeministiska ideer (låtsasteorier) hon förmedlade som jag lade energin på. Specifikt så lade jag energi på att förklara skillnaden mellan vad mediefeminister menar med vissa begrepp och vad människor i allmänhet upplever orden står för. Ingen av de sakerna är på något sätt beroende av Monica Antonsson.
Kommentar av Aktivarum — augusti 6, 2012 @ 6:21 e m
Aktivarum, du lyckas förringa det jag skriver genom att plocka in hur många barn som misshandlas av mammas nya man. Att han kan göra det beror på att kvinnan tillåter det ske. Utan hennes tysta medgivande skulle det aldrig kunna ske. Så även om det inte är kvinnan själv som slår sina barn, så är hon skyldig till att låta någon annan göra det. Men jag anser att debatten ska handla om kvinnorna som slår barnen, inte kvinnorna som tillåter en ny man slå barnen. Kvinnor har lika lätt som män att använda våld när orden inte räcker till.
Kommentar av Peter Jacobsson — augusti 6, 2012 @ 6:37 e m
Aktivarum:
”I den innebörd som Monica Antonsson använder begreppen så är det både män och kvinnor (kvinnorna tycks hon kalla bihang) som är i vägen.”
Visst, båda gör fel enligt henne men till skillnad från mannen är kvinnan inte ansvarig för sitt felaktiga liv. Kvinnan gör alltså fel men är inte ansvarig medan mannen gör fel och är ansvarig. Det verkar som enligt henne är kvinnor ansvariga först då det är paradis på jorden, först då gör kvinnor vad de vill.
Kommentar av Matias — augusti 6, 2012 @ 8:28 e m
Monica Antonsson ´s blogg är ju en fullständig katastrof, var just där och synade lite. Lite lustigt (Och inte så lite pinsamt uppenbar tantkärlek) till Paolo Roberto som hon beskrev som en redig karl som hon höll med till punkt och pricka TROTS att han inte gjorde annat än ett försök att pulvrisera mediefeminismen (Som hon själv är en aktiv del utav)
Kommentar av Hurtbullen — augusti 6, 2012 @ 8:48 e m
Peter Jacobsson:
”du lyckas förringa det jag skriver genom att plocka in hur många barn som misshandlas av mammas nya man.”
Det var inte alls poängen med mitt argument. Poängen var att ensamma mammor ofta skaffar en ny man och ensamma pappor skaffar ofta ny kvinna men när man bedömer vårdnad så verkar man räkna med att föräldrarna kommer att vara ensamma resten av livet.
”Att han kan göra det beror på att kvinnan tillåter det ske.”
Att han kan göra det beror på att kvinnan valde en dålig man. Det handlar inte om vad hon tillåter, det handlar om vem som hon föredrar och väljer. Manssynen alltså.
”Utan hennes tysta medgivande skulle det aldrig kunna ske. Så även om det inte är kvinnan själv som slår sina barn, så är hon skyldig till att låta någon annan göra det.”
Vilket var precis vad jag sade. Att inte släppa idioter nära barnen ingår i föräldrajobbet. Det är inte en fråga om medgivande, det är en fråga om manssyn.
”Men jag anser att debatten ska handla om kvinnorna som slår barnen, inte kvinnorna som tillåter en ny man slå barnen. Kvinnor har lika lätt som män att använda våld när orden inte räcker till.”
Nja, debatten skall handla om barnen som blir slagna. Det skall vara helt irrelevant om den som slår är man kvinna eller fjäderfä. Däremot skall givetvis vårdnadshavare ha ansvaret för vilka andra vuxna som kommer nära barnet och det gäller inte bara främmande människor utan även egna bekantskapskretsen.
Såg för övrigt nyligen en dokumentär som handlade om bortförandet av barn, Där nämndes att ”stranger danger”-kampanjer medan de ökade skyddet mot de ca 1% av fallen som utfördes av totala främlingar också i praktiken minskade skyddet barnen hade mot de 99% andra fallen av bortföranden.
Kort sagt, föräldrar utsatta för ”stranger danger” kampanjer var blinda för andra faror.
Kommentar av Aktivarum — augusti 6, 2012 @ 11:31 e m
Men@Work:
”Radikalfeministernas visioner om det prostitutionsfria samhället är ju ett exempel på att ändamålen helgar medlen. Där kan man ursäkta vilka repressiva metoder som helst med “visionen”.
Ett prostitutionsfritt samhälle skulle kräva ingenting mindre än att kvinnligheten utrotades helt, det vill nog inte de flesta kvinnor. Men feministerna har nog en poäng i att ett jämställt samhälle skulle vara prostitutionsfritt, problemet är bara att de missat att väldigt många kvinnor föredrar prostitutionalitet framom jämställdhet.
Kommentar av Matias — augusti 7, 2012 @ 7:00 f m
Matias:
”Ett prostitutionsfritt samhälle skulle kräva ingenting mindre än att kvinnligheten utrotades helt, det vill nog inte de flesta kvinnor.”
Det där hänger såklart helt på hur man definierar ordet ”prostitution” Som en viss Magnus Betnér påpekat är prostitution laglig i Sverige bara man inte betalar med pengar vilket gör hela diskussionen lika löjlig som Sex & The City avsnittet där fyra vuxna kvinnor sitter och diskuterar vad en kvinna kan ta emot från en man hon haft sex med utan att vara eller känna sig som en prostituerad. Diskussionen slutar med att en av dem vaknar och har fått pengar kontant på nattduksbordet.
Hade däremot hon fått en fin dyr tavla hade det varit ok enligt den regelbok de hela tiden hänvisar till men aldrig presenterar konkret.
Kommentar av Aktivarum — augusti 7, 2012 @ 7:50 f m
”Som en viss Magnus Betnér påpekat är prostitution laglig i Sverige bara man inte betalar med pengar vilket gör hela diskussionen lika löjlig som Sex & The City avsnittet där fyra vuxna kvinnor sitter och diskuterar vad en kvinna kan ta emot från en man hon haft sex med utan att vara eller känna sig som en prostituerad”
Frågan de borde ha diskuterat är om de haft sex med mannen om de inte fått någonting av honom. Men rena kontanter gör kopplingen till prostitution alltför uppenbar, det är lättare att förtränga det prostitutionella om betalningen sker i form av en middag eller smycken.
Kommentar av Matias — augusti 7, 2012 @ 8:11 f m
Matias:
”Frågan de borde ha diskuterat är om de haft sex med mannen om de inte fått någonting av honom.”
Det är meningslöst att ställa den frågan för kvinnorna vet inte om de hade haft sex under andra omständigheter. Kvinnor vet inte vad som får dem att vilja ha sex och kan aldrig lova varken att ha sex eller att inte ha sex under vissa omständigheter. Låt oss säga att killen är dömd mördare. Kan hon garantera hon inte vill ha sex med honom? Nej.
”Men rena kontanter gör kopplingen till prostitution alltför uppenbar, det är lättare att förtränga det prostitutionella om betalningen sker i form av en middag eller smycken.”
Om samhället offentligt säger att prostituton är fult så kommer kvinnor att tycka så. Kvinnor tycker inte de själva är fula så de flesta kommer inte att betrakta prostitution som prostitution utan försöka hitta kryphål. Typiskt exempel på detta var de 18-åriga tjejerna i Båstad som löste det genom att inte ta betalt för själva sexakten utan de begärde ”efterfestavgift”
”–Om de vill ha med mig så får de betala en ”efterfestavgift”. Killarna har ju mycket roligare om vi tjejer är med.”
”–Jag är ingen hora, men ibland har jag sex med snygga och trevliga killar. Fula typer och gubbar går bort, säger hon.
Lisa berättar att hon och väninnorna inte skäms för att ta betalt.”
http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article10626765.ab?dxwIndex=2
Du måste betala för att få med dig Lisa hem men hon är ingen hora. Den logiken går till historien!
Kommentar av Aktivarum — augusti 7, 2012 @ 8:51 f m
@Aktivarum
Jag tänker från ett lite annat perspektiv. Frågan är inte meningslös för att de inte vet svaret utan för att dessa kvinnor inte är intresserade av såna frågor och deras skenproblem är sätt att hålla frågorna borta (ytligheten i självbedrägeriet är förbluffande). De diskuterar inte om de är prostitutionella eller inte, utan vad som får dom att känna så, som om prostitutionaliten avgjordes av hur de själv upplever sin verksamhet. Man är inte mindre hora om man förväntar sig smycken eller dyl. förrän man ingår en sexuell relation, man är troligtvis endast lite dyrare.
Kommentar av Matias — augusti 7, 2012 @ 11:06 f m
Matias:
”Jag tänker från ett lite annat perspektiv. Frågan är inte meningslös för att de inte vet svaret utan för att dessa kvinnor inte är intresserade av såna frågor och deras skenproblem är sätt att hålla frågorna borta (ytligheten i självbedrägeriet är förbluffande).”
Om du frågar okända kvinnor svarar i stort sett alla nej. Ingen kvinna hade avstått från en man bara han inte gett dem något. Den kvinnliga synen är att det är trevligt att de får saker men män behöver minsann inte alls göra det. Att många män har den uppfattingen beror på att de är män och får för sig dumma saker.
”De diskuterar inte om de är prostitutionella eller inte, utan vad som får dom att känna så, som om prostitutionaliten avgjordes av hur de själv upplever sin verksamhet.”
Vilket är en del av den ”empowerent” som feminister lärt ut till kvinnor. Jag har pratat med riktiga feminister de lever i ett tvärtomland där det är helt legalt att hävda man inte kan ifrågasätta kvinnors personliga upplevelser. De säger även att alla kvinnor som säger sig bliviit utsatta för våldtäkt måste antas vara det, dels för de tror inte nån skulle ljuga om det och dels för att annars gör de som polisen gjorde förr i tiden, dvs förutsätter offret skall bevisa brottet.
”Man är inte mindre hora om man förväntar sig smycken eller dyl. förrän man ingår en sexuell relation, man är troligtvis endast lite dyrare.”
Som sagt, det där hänger helt på definitionen av prostitution. Poängen är dock att de flesta kvinnor inte vet om de hade haft sex ändå men tror de hade gjort det och sålunda inte betraktar mottagandet av gåvor som ett krav från dem i utbyte för sex utan mer som nåt män själva vill och frivilligt skulle göra även om sex inte var i bilden.
Kommentar av Aktivarum — augusti 7, 2012 @ 11:37 f m
Aktivarum:
”Som sagt, det där hänger helt på definitionen av prostitution. Poängen är dock att de flesta kvinnor inte vet om de hade haft sex ändå men tror de hade gjort det och sålunda inte betraktar mottagandet av gåvor som ett krav från dem i utbyte för sex utan mer som nåt män själva vill och frivilligt skulle göra även om sex inte var i bilden.”
Jep. Som sagt, ytligheten i självbedrägeriet är förbluffande.
Kommentar av Matias — augusti 7, 2012 @ 12:15 e m
@Matias:
Så länge kvinnor har egenintresse och personlig vinning i att vara prostitutionella så kommer prostitution alltid att finnas.
Den förmodligen viktigaste orsaken som gör att många kvinnor vill bekämpa verklig prostitution, är att den utgör konkurrens. Den upplevs även som ett hot för att den blottlägger och avslöjar de underliggande mekanismerna i relationen mellan kvinnor och män. D.v.s. den är på sätt och vis ”ärlig”.
Upplevelsen av att vara eller inte vara hora sitter mycket riktig i upplevelse, hur hon känner sig. Man kan även kalla det för förnekelse eller hyckleri. Det är ond tro. Undermedvetet vet kvinnor mycket väl hur det ligger till, men de ser åt ett annat håll. Kvinnors psyke upphör aldrig att fascinera…
Kommentar av Men@Work — augusti 7, 2012 @ 2:54 e m
@Men@Work
Prostitutionalitet är ett centralt begrepp i klargörandet av manlighet och kvinnlighet. Synd att ingen på allvar tagit itu med den prostitutionella aspekten av det könsliga för den är essentiell för en korrekt beskrivning av den.
Kanske den explicita prostitutionen är mera ”ärlig”, åtminstone förträngs inte det prostitutionella, men jag ser den ändå som mera problematisk för att den är mera parasitisk till sin karaktär. Den implicita hustru-horan åtminstone bidrar symbiotiskt till skapandet av resurser, medan horan parasiterar på resurser generarade oberoende av henne.
Kommentar av Matias — augusti 7, 2012 @ 6:55 e m
Konstigt nog så opponerar sig anhängare av feministiskt TÄAG-princip när USA försöker införa demokrati i andra länder med hjälp av våld.
Då är det helt plötsligt synd om de stackars Talibanerna som bränner ned flickskolor och gifter bort småbarn med gamla gubbar.
Kommentar av Daniel — augusti 8, 2012 @ 1:07 e m
[…] Borgström har alltså hamnat på samma sida som Monica Antonsson som menar att det inte finns något som heter Statsfeminism, men om den finns arbetar den bara för […]
Pingback av Claes Borgström får svar på tal angående Assange-fallet och Statsfeminismen « Aktivarum — augusti 24, 2012 @ 10:18 f m
[…] har alltså ännu ett exempel på TÄAG*** dvs hur feminister menar godheten skall bedömas inte från de faktiska handlingarna utan från […]
Pingback av Feminist betraktar sonen som “Hen” – Pappan bär klänning i protest « Aktivarum — augusti 25, 2012 @ 3:37 e m