Pojkhatisk krönika i Östersundsposten signerad Annacarin Aronsson

Vi har redan ett namn för manshat (misandri) men vad kallas det när det är specifikt pojkar hatet riktas mot.

Egentligen behöver jag inte ens analysera krönikan ”Annacarin Aronsson om barnuppfostran” i ÖP. Det räcker med att jag citerar följande text så borde alla fatta vilka åsikter hon har:

”Min son kommer, peppar peppar, aldrig heller bli en våldtäktsman. Vi har nämligen många år på oss av barnuppfostran för att se till att det inte kommer att hända.” 

Vi har nämligen många år på oss? WTF!? Så med andra ord är sonen våldtäktsman från början och sedan skall de uppfostra bort det? Kan misandri bli mer uppenbar än i Aronssons ÖP-text.

”Planen är att börja tidigt, implementera våra värderingar om människors lika värde i hans lilla kropp redan från början.”

Vad kallas den som anser en svart är ond från början men att det går att fostra bort det svarta om man börjar tidigt?

Nej just ja, i offentlig debatt är det sedan länge inte ok att säga så om ”det svarta” men då det idag är ok att nedvärdera det manliga är det knappast förvånande vissa skribenter följer strömmen.

”När det under en vecka har anmälts 16 våldtäkter enbart i Göteborgsområdet börjar jag bli lätt nervös över min framtida uppgift att uppfostra en pojke.”

Fast den känslan försvinner nog illa kvickt hos Aronsson om Sverigedemokraterna plockar fram statistik som visar de flesta av dem begicks av kategorin ”invandrare” talande ”icke-svenska”

Som redan påtalats av professor Catherine Young: Minoritetskillar betraktas som ”hederskvinnor” 

Vad det innebär kommer jag att gå in mer på i kommande inlägg där jag kommenterar Girlwriteswhats resonemang kring agenter (representanter) och objekt (föremål)

”Helt ärligt – bespara mig era åsikter. En gång för alla kan vi helt enkelt komma överens om att vi inte är överens.”

Inte en chans så länge Aronssons åsikter sprids i massmedier. Man skall inte vara fri att sprida manshat bara för att man är så korkad man inte fattar matematiken 16 delat på Göteborg.

”Det gör bokstavligt talat ont i kropp och själ varje gång jag läser om våldtäkter.”

Om man inte klarar av att se på racing utan att trycka pedalen i golvet när man själv kör skall man inte se på racing.

Det är likadant med nyhetsrapportering. Får man ont i själen av blotta rapporteringen borde man få läkarhjälp att hålla sig borta från rapporteringen. Särskilt om man inte förstår statistiken ifråga.

Sverige har ingen ”våldtäktsepidemi”. Varken bland invandrare eller bland svenska män. Vad vi har är effekten av ett radikalfeministiskt våldtäktsbegrepp där precis allting kallas våldtäkt.

Observera att det finns en snöbollseffekt här. Ju mer ordet används ju oftare får hon ont i själen.

Ju mer radikalfeminism och manshat vi har ju oftare används ordet. Felet Aronsson gör är att förutsätta att om det känns ont måste något också vara fel för känslorna kan inte ha fel eller?

Jo faktum är att känslorna kan ha fel och har det också tämligen ofta. Anledningen till det är att våra känslors primära uppgift är att vara en idiot som vill överleva. Fakta är inte deras syfte.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet
Tags: aronosson